Min pojkväns ex *gnälltråd deluxe*
Min pojkvän var i ett, i mina ögon, jättekonstigt och ofungerande förhållande i 9 år. Exet, Anna, hjälpte aldrig till att städa, hon vägrade laga mat, och hon gjorde överhuvudtaget inga hushållssysslor. Hon satt på sitt rum och pysslade eller beställde saker från internet. Tyvärr hade hon ingen koll alls på att hantera pengar och betalade ingenting, utan använde alla sina pengar på manga/filmer/kläder hon köpte från internet. De hade inget sexliv och hon tyckte inte om att krama, gosa, kyssa eller pussa honom, inte ens i början. Det var hans första förhållande, och han accepterade detta. Men framåt slutet av förhållandet insåg han att det inte gjorde honom lycklig.
Det var då Anna fick en stroke. I februari förra året. Hon togs till sjukhuset fort och hamnade direkt i koma. Hon balanserade på gränsen mellan liv och död i två månader, innan läkarna fick det mesta under kontroll. Under den här tiden lärde jag känna min pojkvän. Jag kunde inte hjälpa honom, men jag kunde finnas där för honom om han ville prata och ha lite stöd. Jag följde alla sjukhusuppdateringar. Min pojkvän spenderade all tid han kunde hos henne, och jag försökte se till att jag alltid kunde vara där för honom som stöd när han kom hem. I maj låg Anna fortfarande i koma, och min pojkvän berättade för mig att han hade känslor för mig. De var väl vid det laget besvarade, men eftersom han fortfarande hade flickvän så fortsatte vi vara ”bara” vänner tills det var löst med Anna. Krama var okej, men allt annat var en big no-no eftersom han inte ville vara otrogen mot henne, och jag höll helt med i det resonemanget. Fortfarande spenderade han lika mycket tid hos Anna på sjukhuset. Det var en mycket jobbig tid för oss båda (vilket låter lite töntigt att säga i det här sammanhanget, eftersom Anna med all säkerhet hade det fruktansvärt mycket värre..)
I juni vaknade hon upp ur koman. Hon kunde inte röra sig, hon kunde inte prata. Men med tiden blev hon bättre och bättre på att prata och i augusti frågade hon min pojkvän ”vi fortfarande kär?” och han, som inte kan ljuga, börjar då förklara att han gärna finns där för henne som vän men inte längre som pojkvän. Det var inte alls det optimala sättet att göra slut på, men det var så det blev eftersom han inte kunde ljuga henne rätt upp i ansiktet.
Det här blev väl lite startskottet för oss, och jag flyttade in hos honom en månad senare, i oktober. Annas föräldrar förbjöd min pojkvän från att prata med eller besöka Anna, och det gjorde honom mycket ledsen. Han packade hennes grejor, hyrde en transportbil för egna pengar, och körde 7 timmar till Annas föräldrar för att lämna av dem i december. En massa gamla räkningar för saker Anna köpt på internet började rulla in i den här vevan. Några av dem köpta i hennes namn och det gick ju att lösa, men nu får min pojkvän reda på att hon har använt hans kort och hans namn att handla med också. Allt som allt har han nu skulder på 50 000 som egentligen är hennes.. Efter snack med en advokat inser vi att det inte går att bevisa, så vi får fint sitta och betala tillbaka alltihop i flera år framöver.
Efter det var det i varje fall relativt tyst från dem. Fram tills för en månad sedan, då Anna började ringa min pojkvän. 20 gånger per dag, give or take 5 gånger, ungefär. Varenda dag. Han svarade inte mer än en gång, då de pratade och Anna sade att hon struntar i att hennes föräldrar vill att hon inte pratar med min pojkvän, eftersom hon är en vuxen kvinna. Min pojkvän går med på att ha en vänskaplig relation, att prata någon gång i veckan kanske, eftersom han lovade henne att finnas där som vän för henne om hon behövde det.
Och så igår. Min pojkvän har lovat att ringa henne på kvällen. Han ringer, och hon säger glatt att hon sitter på tåg till honom och kommer fram om en timme. ”Hjälpa, hjälpa. Nu måste du hjälpa, annars har du problem” säger hon flera gånger (hon kan fortfarande inte prata mycket bättre än ett barn). Min pojkvän ringer hennes föräldrar, och de berättar att sjukhuset anmälde henne som saknad på morgonen, och att hon antagligen suttit på tåg större delen av dagen. Det är långt ifrån sjukhuset där hon ligger till oss. Polisen letar efter henne. Alla lägger skulden på min pojkvän, som borde ha sagt och gjort både det ena och det andra, men olika enligt alla. Så han slänger på sig jackan och tänker hämta Anna på stationen (hon kan fortfarande knappt gå, åker med all säkerhet utan biljett och utan pengar, och vet inte hur man tar sig till där vi bor) och jag smäller av. Skall han verkligen ge henne det hon vill? Vad hindrar henne i så fall från att rymma från sjukhuset igen och göra samma sak? I slutändan ställer hans bror upp på att hämta henne om vi lovar att betala för bensinen (-_-) och vi sitter uppe hela natten och pratar med polisen per telefon så att allt skall lösa sig.
Så nu sitter vi här, ledsna och trötta och fattiga, allt på grund av Anna. Det är så många saker som har gått fel från början. Vissa saker är Annas fel, vissa min pojkväns, vissa hennes föräldrar och att jag kom in i bilden hjälpte nog inte till det minsta.. Alltsammans blir bara ett enda kaos. Jag vill ju att hon mår bra snart igen, men nu har jag snart inte tålamod till detta längre..
Förlåt för massiv mur av text. Om någon har något tips på.. tja, jag vet inte, vad som helst, så får ni gärna komma med dem. Annars ville jag mest bara gnälla.
Corgisaurus - mitt huvud i ettor och nollor
Ni får gärna titta in och hälsa på.
![[trewq]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Gnälligt? Nej, ser mer ut som en berättelse. Du, vill inte göra något värre, men kanske det finns något litet mellan Anna och din pojkvän/sambo, eftersom att han låter henne komma till er.
Svårt det där när det är pengar inblandat, som att man är fast hos den andre så fort man har skulder. Jag vet inte, men lättast är väl bara att glömma hela alltet med pengar, och om Anna klarar sig själv, glöm henne också.
Mvh, trewq
Jag tror inte att han behöver ha känslor för henne för att han låter henne göra så här.
Han känner förmodligen skuld och medlidande för hennes situation och försöker kompensera för det.
"I slutändan ställer hans bror upp på att hämta henne om vi lovar att betala för bensinen (-_-)"
"Så nu sitter vi här, ledsna och trötta och fattiga, allt på grund av Anna"
De där meningarna fick mig att bryta ihop. av skratt hahaha, förlåt men det lät så komiskt. Skrattar på riktigt också, hemskt.
OnT: Ja du.. Väldigt jobbig situation, tycker dock Anna har det jobbigare som blivit bestulen sin pojkvän undertiden hon fick en stroke…
Men förstår dig, du får helt enkelt betala skulderna och försöka ignorera Anna.
Gilla min facebook sida för att se bilder vi lägger upp från våran uppfödning av:
Dvärgvädur, Magagaskar, mantelt & Vit blåögd.
Guldhamstrar i olika färger. Hemsidan: Makke & mandys superfina djur
Bestulen är väl ett rätt dåligt ordval? Hans känslor ändrades inte på beställning, och man kan inte vara kvar med någon man inte har känslor för bara för att den är sjuk.
Jag tycker hela grejen verkar jobbig. Först med att killen går från en tjej till en annan, och anna får höra det i ett sådant läge. På det är det riktigt drygt att vara skyldig någon pengar, eller ha en personlig skuld att betala av.
Om stroke så att tjejen inte ens kan prata får mig att må illa. Hur kan man skratta åt en sådan historia, nummer tre? Okej att det kan se ut på något sätt när man bara läser om saker, och så, men har i alla fall inte skrattat eller flinat ett dugg åt hela historien.
Mvh, trewq
#3 Vill man inte bli bestulen på sin pojkvän så kanske man ska resa på arslet och ta ansvar för pengar och hushåll, och visa lite kärlek.
Otroligt tragiskt med en stroke, men han hade ju faktiskt tröttnat på henne långt innan verkar det som.
#0 Hur som helst, din pojkvän har inget ansvar för Anna. De är inte tillsammans längre och varken hon eller hennes familj har rätt att kräva något av honom. Att han ändå hjälper till är förståeligt, han känner säkert ansvar, skuld, dåligt samvete etc, men det visar bara att han är en sympatisk människa, tycker jag.
Så var inte för håra mot er själva, och som någon annan sa, glöm Anna.
Tack för era svar. Det svåra med att glömma henne är att hon inte riktigt låter oss göra det. Hon ringer som sagt mer eller mindre 20 gånger per dag.. Och att hon bara dök upp sådär är också något som gör det knepigt. Hon är fortfarande sjuk. Hade det varit en frisk människa hade man bara kunnat strunta i det, men hon är som ett barn. Det fanns ingen chans att hon kunde hitta hem igen, eller ta rätt tåg. Hon gav min pojkväns bror 1000 kronor för hjälpen.. bara det visar ju på att hon inte riktigt är frisk.
Vi är hemma idag från jobbet för att vila upp oss lite. Min pojkvän bröt samman på arbetet i går och skickades till psykakuten där han fick några β-blockerare.
Min pojkvän skall ringa henne idag och göra klart att han inte vill ha kontakt med henne mer. Så får vi se om hon förstår.. Annars får vi väl be hennes föräldrar ta mobilen ifrån henne, eftersom hon bevisligen inte klarar av att hantera det än. När hon inte får tag på oss ringer hon min pojkväns bror eller kompisar flera gånger.. de skall ju inte heller behöva lida.
#1 Precis som #2 säger så är jag helt säker på att min pojkvän inte har några känslor för Anna längre, det är bara medlidande. Han är helt enkelt en sådan person som vill hjälpa allt och alla, och framförallt de person han bryr sig mycket om. Och det är klart att han bryr sig om någon han har bott ihop med i 9 år, som nu har blivit allvarligt sjuk! Men att han är kär i henne är inte ens på kartan. ^^
#3 Ja, jag säger ju inte att jag har gjort rätt.. det var en hemsk situation och jag är verkligen inte stolt över att jag "stal" hennes pojkvän.. Men det var svårt att göra något annat. Skulle han ljugit för henne, och låtsats att allt fortfarande var okej..? Det är ju inte heller så snällt.. Han vill ju inte heller vara i en situation där han måste låtsas att allt är okej fram tills att hon blir frisk bara för att göra henne en tjänst. Det kommer ju ta flera år innan hon kan fungera normalt igen..
#6 Hur hemskt det än låter håller jag ändå med. Normalt sett har folk flera ex, och inte tar de hand om alla dessa, bara för att de var ihop en gång i tiden.. Att han finns där för henne och hjälper henne förstår jag, men hon måste ju förstå att det finns gränser..
Corgisaurus - mitt huvud i ettor och nollor
Ni får gärna titta in och hälsa på.
Även om din pokvän inte verkar ha någon god relation till Annas föräldrar så kanske det kan vara en god idé att prata med dem och bara berätta hur situationen faktiskt ser ut - kanske har de suttit och gissat sig till saker som inte är sanna? Då får han förklara hur relationerna faktiskt ser ut och får då möjlighet att slippa bli beskylld för saker han inte rår för.
Min förra tjej ringde mig under några dagar, eller familjen närmare 5 gånger om dagen om jag minns rätt. Lämnade henne då hon inte mådde bra, och skrek att jag skulle stanna bokstavligt talat. Men hennes föräldrar sade att jag kunde gå, och det var befriande.
Det vi, och jag gjorde var att inte svara då hon ringde. Till slut gav hon upp, och jag fick ett brev i stället. Efter det hörde hon inte av sig mer.
Dock minns jag att pappa pratade med hennes pappa. Vi var nog yngre än er då, runt 17-18 års ålder.
Har också blivit lurad över internet på en större summa pengar. Kan väl kalla det bostadsbedrägeri? Hur som helst, så klart var det inte roligt men när pengarna var borta accepterade jag det och lät det vara.
Svårare är det med räkningar som kommer varje dag. Psykologiskt lättare att förlora en klumpsumma med pengar på en gång, jämfört med att förlora lite åt gången under längre tid.
Tänker med det att man bara får ignorera Anna, och först se till så att hon klarar sig. När man vet det så är det hårda puckar som gäller, för det går lättast för alla inblandade.
Sortera upp förvirrningen, och kapa banden till det som inte hör till rätt ställe så att säga.
Starta ny diskussion