Ett väldigt känsligt ämne för mig, något jag aldrig pratat om. Har som alltid dragits till det andra könet i kärlek, och sexuellt. Har inte tvivlat en sekund på min läggning.

Trots detta har det funnits någon dragning, eller mer en potential för känslor även för de av det samma. Något jag inte gjort någon grej av, men kanske puttat undan lite.

Vet att jag kan vara både manlig, men har sidor som lätt placeras i det kvinliga facket. Något jag mest bara bedömt med förnuft: värme, att bry sig är trevligare och ger mer än att vara logisk och matematisk.

Minns ändå stunder då dessa känslor har kommit för de av det samma könet så att säga, och det tar jag med en bit av avsky. Förnuftigt sätt vet jag att det är okej att bli kär i vem som helst, men det passar mig helt enkelt inte.

Skulle absolut inte kunna tänka mig att vara med en av samma kön, varken förhållandemässigt, eller sexuellt sätt. Både av känslomässiga, och förnuftmässiga anledningar.

Men jag vet inte vad som förvirrar mig lite, eller gör mig irriterad. Som att det finns en sida man inte accepterar riktigt, och då stannar den där som en spärr för övriga förhållanden eller relationer.

Är trött på att vara orolig för att bli förälskad, eller känslomässigt bunden till något jag inte kan acceptera. Okej, att jag vet att det inte kommer att bli förhållande, eller kärlek med någon av samma kön. Men det stör mig att inte kunna slappna av runt andra.

Kanske för fördommar som finns, hur man ska vara. Är mig själv, och vet var jag står. Ser mig som varken manlig eller kvinlig, för båda är ett fack. Vill inte bli placerad i ett fack, eller behöva rätta mig efter något.
Vad som kommer naturligt för mig är någon mellanväg. Gillar både hård musik, men även lugnare då det passar. Kan vara roligt att köra bil i en terrängskog bara för att se vad som händer liksom. Men också kul att spela musik med gitarr till exempel.. Fota, eller ha ett djur.

Uppskattar att vara ute i naturen bland träden, och det gröna, vidsträckta berg, men skulle kunna vara ute med gevär och jaga om det inte vore för dödandets skull.

Vet också att det finns benämningar som bisexuell, homosexuell, och straight.. gay.. och så vidare. Men även dessa tråkar ut mig, och passar mig inte. Det är så mycket mer än vem man blir kär i, eller vem man vill ha sex med. Man är ju en person som vill göra saker fritt i det liv man har, och inte ratta sig efter regler, nedskrivna eller inte.

Då menar jag inte nödvändigtvis lagar, nej, minst sagt. Menar sociala regler, och regler man har blivit inlärd och snappat upp. Blir pikad mot om man inte följer.

Kanske får placera mig i något andligt/själsligt fack för det är mest neutralt känner jag just nu. Därför klingar ordet själ så bra. Är bara en själ på en resa genom ett liv, och tar för mig av vad jag tycker är berikande att göra med förnuftet högst för sådant har jag.

Personligheten är ändå lite splittrad skulle jag tro… Något som ligger där och trycker, och klämmer som jag helst av allt glömmer och går vidare från.

Vad kan det vara? Någon som har tips, eller egna erfarenheter i ämnet. Som vanligt undanbedes bråkmakare, och småroligt störande. Det kan försigå på annat ställe.

Ha det bra!