Har ni varit tillsammans i 6 månader och träffas med 2-4 månaders mellanrum?

Din kille behöver söka hjälp hos psykolog eller liknande om han är så nedgången, jag tror tyvärr inte att du kan göra särskilt mycket för honom om han vägrar släppa in dig.
Det kommer nog inte att funka i längden alls, du känner dig oälskad och ouppskattad och han har nog med sitt. Kärlek frodas inte direkt då  :(

Med andra ord har du träffat honom max tre gånger? Eller fattar jag fel?

Håller med #1 Det är svårt att stötta någon på distans så han behöver hjälp på närmre håll så att säga.

vi har träffats 4 ggr sedan vi blev tillsammans. Det beror på att han jobbar mycket som vi inte kan ses så mycket, men jag hoppas på en förändring, jag tvivlar bara att den förändring inte kommer ske eftersom inget har förändrats ännu.

Jag har sagt att han borde göra det, men han vill inte. Han är jätterolig att umgås med när vi ses och ibland när vi pratar på internet. men det är tiden emellan som är så himla jobbig.

Jag orkar inte ses med så långa mellanrum och sedan att vi knappt har kontakt. Ibland kan det gå flera dagar innan vi hörs av och jag har nämnt att jag tycker det är viktigt att man har kontakt, men han har kanske svårt för det, jag vet inte.

Själv anser jag att man vill höra av sig till de man tycker om, och det är kanske därför jag känner mig så kluven när jag inte har den kontakten med honom.

Jag tycker bara det är så jobbigt för jag vet att han tycker om mig, och jag tycker om honom väldigt mycket också. Det känns bara så jobbigt att släppa allt, speciellt i vetskapen att det kan bli bättre framöver.

Men samtidigt vet jag inte om jag orkar längre. Det är väldigt svårt att se något hopp när det är såhär. Han vill inte prata om att flytta närmare ännu heller. Jag menar inte att flytta ihop, jag vill bara att man ska bo närmre så att man kan ses oftare. Jag tror mycket skulle bli bättre då.

Tycker du kan släppa alla krav om att flytta närmare, eller framtidsplaner. Har ni bara sistansförhållande ännu, och har setts så sällan och samtidigt inte varit tillsammans så länge är det så klart att det kan vara osäkerhet.

Vill du sedan ha förhållande som inte är distans, men han vill hålla det distans finns väl inte så mycket att göra förutom att kanske bli vänner, och se vad framtiden ger.

Tycker bara att så mycket skulle lösa sig om vi skulle bo närmre, men han vill ju inte det så det är inte mycket jag kan göra.

Han jobbar hela tiden, och vi kan knappt ses. Det är vanligt att det går flera dagar innan vi pratar via msn eller sms (sällan sms). Det är väldigt jobbigt. I ett förhållande trodde jag att man var intresserad av den man tyckte om och ville helst av allt höra från den personen.

Jag känner bara att jag kan inte ha det så. Jag känner mig väldigt oälskad och det sårar mer än något när det är den man är tillsammans med.

Jag låter det vara just nu så får det bli som det blir. Det kanske är så att vi inte passar ihop då vi verkar se olika på kärleksförhållanden.

Men det känner jag igen; att man inte får höra så mycket från den man gillar. Förstår över huvud taget inte varför man har ett förhållande om man inte har tid för varandra, och den andra är missnöjd med hela grejen.

Har själv inget förhållande (vad jag vet, rofl). Dock har jag en del vänner som sällan hör av sig även om jag skickar dom flera sms, och beskriver migsjälv, så försvinner de.
Kanske är jag som inte lämnar något öppet..?