Grupper behöver ju inte per automatik innebära att man trycker ner andra.

Grupper kan vara positivt. På arbetsplatser är det ofta uppdelat i grupper, arbetslag eller vad man ska kalla det.

En familj är en grupp, jag kan gå med i en förening för att jag har ett brinnande intresse och på så sätt få gemenskap med andra i samma grupp och hobby.

Det är ganska naturligt att man söker sig till människor med liknande värderingar men som sagt så behöver det absolut inte innebära mobbing.

Jag skulle inte ha några problem med att "gå ur en grupp" om det var något som jag inte kunde stå upp för eller gillade.

Tråkigt att du verkar ha negativa upplevelser av grupper för jag själv upplever att det är mer positivt.

De folk jag umgås med trycker inte ned varandra och jag skulle aldrig få för mig att umgås med folk som håller på så. Det är inte ett normalt beteende i min värld.

#1 Okej, så trevligt att du har bra upplevelser av grupper. Alla har ju inte lika erfarenheter.

#2 Känner ungefär som du angående detta. Varför ska man lägga energi på de som inte ens kan vara uppriktiga, och kommunicera på ett normalt, upplyftande sätt.

VEt att det finns sådana människor och grupper. Kanske ska man släppa, åtmindstonde hålla sig undan från de som drar ned en i humör, och energi.

Håller med #1 faktiskt.
Grupper kan vara något mycket positivt, man kan stöjda och uppmuntra varandra, ge tröst och råd, skratt och glädje.

Men oavsett om det är en grupp på 8 människor eller om man bara är 2 st så måste man ha ett utbyte av varandra och kunna ge och ta. Det är något man övar på sen barnsben, men det är en social kunskap som inte alla har.

Är tillräckligt insatt i grupper och gruppdynamik för att förstå vad som händer psykologiskt när man har en fungerade och en ofungerande grupp.

Jag personligen stannar inte i en grupp där dynamiken inte är fungerande.

Jo jag har fått hämta den mesta av min sociala kompetens på egen hand då min familj inte har varit en väl fungerande grupp. Så säkert är det från det min negativas syn kommer.

Men det är inte bara min syn som är skev, har varit i flera sociala sammanhang där "gruppen" inte fungerar. Främst då med folk som tror att ge och ta betyder att trycka ned för att sedan ge komplimanger som man vore någon hund.

Jo de har säkerligen aldrig fått lära sig något annat, därav skevheten. Då kan det gå hand i hand med att de mår dåligt psykiskt, för att hävda sig själv måste man kliva på någon annan, men det är inte alltid man kan generalisera så. Även om jag vet att många hävdar det vilket stör mig. 
Psykiskt mående kan dock vara ett stort hinder till att ha fungerande relationer på många vis.

De flesta tar till fulheter då de har slut på argument. Så fungerar många grupper.

Vem har "psykiskt mående"? Jag har varit sjukskriven och är friskförklarad. Har bara ingen bra grupp att vara i.

Eh skrev bara hälften av vad jag tänkte.. Ser lite konstigt ut haha ^^

Jag menade att det är skillnad på psykiskt välmående och när man mår psykiskt dåligt, en människa som mår psykiskt dåligt av olika orsaker har svårare att upprätthålla sociala relationer. Många som mår sämre har dåligt tålamod, orkar inte argumentera, blir tjuriga och ibland rent elaka osv.

Kan inte hålla med om att de flesta tar till fulheter när argumenten är slut. En fungerande grupp fungerar inte så alls, en väl fungerande person fungerar inte så alls.
I en fungerande grupp löser man problemen och är fullt medveten om att alla inte tycker lika men kan acceptera det och gå vidare.

Jag Ingår i ett antal olika "grupper" och har såklart ingått i ett flertal till genom åren av olika slag från familj till arbetsgrupper och gem intressen, skolan mm.  Några grupper är himla trevliga, kul, innebär t.ex. trygghet, gemensamma intrssen, gemensamma projekt.  Några är/har varit sådär, man gör det man ska för att gruppen är till t.ex. för ett grupparbete i skolan. Sen har jag även några gångar upplevt grupper som hemska, eller snarare att enstaka personer i en grupp har förstört för gruppen så att jag inte stått ut att vara med längre. Det kan vara komplicerat med grupper och det kan hände så mycket konstigt t.ex. tyst maktkamp, härskartekniker som används och sprider dåliga vibbar, vissa som tar enormt med plats och andra som inte får en syl i vädret.

#8 Ja, du har rätt. Men det är skillnad på riktigt och på internet. Okej, det har vi pratat om tidigare här men saken är att man får ett mjukare varande när man ser människorna, kan sitta i stolar i en grupp och prata, eller i en trevlig miljö någonstans.

Att sitta vid datorn, och läsa bokstäver på en skärm kanske i en ensamt rum Har invärkan på det psykiska. Det är mänskligt att inte trivas i alla miljöer, eller att välmåendet ändras efter var man befiner sig. :)

Sedan är alla faktiskt olika som också har nämnts. Vissa gillar att diskutera, och komma med argument, och vrida och vända på saken tills man hittar rätt så att säga. Andra trivs mer att småprata, och en del gillar både och i olika tillfällen.

Handlar faktiskt inte bara om en norm, och att man är välmående om man följer den, och "störd" om man är lite annorlunda eller kanske till och med trivs med att sticka ut lite.

Om du vet något om gruppdynamik, och ledare, andra roller då borde detta inte vara nytt för dig. Varför vissa får vissa roller, andra andra roller beror väl främst på personlighet, och typ av person.

Lika med olika jobb man passar till, och olika kanske sociala grupper som musiker, eller att bo ett annat land där det är annan kultur. Här är man rätt socialt stel för att ha min egna åsikt, och på andra ställen kanske man är lite mer avslappnad socialt sett.

I mer intellektuella samhällen så att säga, där är personer också mer strategiska i sitt sociala sätt att vara, och även i grupper. Snygga argument, lite pikar här och där som inte syns så bra.

Kanske tjatigt att tänka på, men det är vad jag funderar på ibland för att det är intressant att filosofera kring i lagom mängd, men även för att jag känner mig komma lite utifrån grupper då jag inte föddes in i ett rent grupptänk.

#10 Du blandar ihop psykiskt välmående med psykiskt välmående för stunden tror jag. En psykiskt välmående person kan ha sämre dagar där stress, ensamhet, smärta, irritation över något osv tar över för stunden och gör personen mindre stabil än vad den brukar vara. Men det ändrar inte personens beteende radikalt.
En ostabil person som mår dåligt/sämre därmot är jättekänslig för omgivningen och eventuella "störningar".

Eller så missförstår jag dig, känner att jag inte riktigt är med iaf.

Sen det där med roller, har du undervisat en grupp barn någon gång? De är så enkla att styra (jämfört med vuxna människor som ska ha åsikter och inte kan slappna av och sluta tänka för en sekund) och det är så enkelt att förändra ett barns roll i leken och i gruppen.
Du kan alltid förändra din roll i en grupp och du har sällan samma roll i alla grupper du är med i. Du väljer själv vilken roll du vill ha genom ditt eget beteende och din självuppfattning, det går inte att skylla ifrån sig enbart på gruppen i sig.

Där har vi en viktig form av social intelligens som jag försöker träna med småttingarna bla genom rollekar och samarbetsutmaningar.
Sen att vi alla är individer och gillar olika saker är en helt annan sak som spelar mindre roll. Istället ska man se det som det här kan jag tillföra i gruppen, det här kan jag utveckla och det här kan jag lära mig av.

Jag ogillar grupper, undviker att hamna i dem och har alltid varit en enstöring. Är rätt nöjd med den saken, vill jag gå med i en grupp så gör jag det och det är inga problem alls varken i jobbet eller på fritiden oavsett nivå på grupp.
Har aldrig förstått det där med att svenskar är så ruggigt stela heller, måste vara en av världens mest frodande myter. 
Icke-fungerande grupper finns i alla samhällsklasser och nivåer, det är inget som är specifikt för någon av dem.
Intelligens eller inte har ingen betydelse, det fungerar på samma sätt och folk beteer sig på exakt samma sätt, enda skillnaden är att de kan använda andra ord.

Okej, vad är det exakt du inte förstår? Vad jag menar är att som oftast är det en reglering mellan människor om du öppnar ögonen för ett tag och tittar ut runt i kring dig kommer du snart att se, kanske.
Någon ger något elakt, den andra tar lite illa upp och får anpassa sig och kan inte uttrycka sig, den första tar överhanden och känner sig småsmart, och smånöjd.
Sedan kommer den andra igen med en kontring, eller ett visande på att den är med och tar plats…

Sedan dina erfarenheter med barn osv, lägger jag ingen bedömning i. Uttrycker mina tankar, och låter andra göra samma sak. Kommer inte försöka att vara mest psykolog eller mest erfaren. Då sitter man där till slut, gammal och nära slutet och känner sig nöjd att äntligen få vara på topp, och sen tar det slut.

Nej, det bedöms varken av ålder, eller vad man har gjort i livet eller hur man ser ut, eller vad man gör om dagarna..och så vidare. Det är en sammanhållning där varje person får vara, och där man delar och diskuterar tankar oavsett rang, och så vidare. Det är intelligens, att fe och ta.

Vet knappt vad vi pratar om då ingen lyssnar, och de flesta bara babblar så jag tror jag ger mig ur diskussionen. Blir väl en annan tråd kanske om man vill, med liknande skeenden i..men mest för att fördriva tiden. :D

#12 Det där är din mycket personliga uppfattning och nej, så funkar det inte i någon grupp runt mig. Skulle någon faktiskt bete sig så i en grupp jag tillhört så hade jag ifrågasatt personen rejält och bestämt talat om att det där beteendet är inte ok, skärp dig eller ta konsekvenserna av ditt dåliga beteende

Vi får nog vara överens om att vara oense helt enkelt. :)

#13 Har inte sakt att det är så jag vill ha det i en grupp. Skrev bara lite lättsamt hur min känsla för grupper är eller om man lyssnar när någon pratar till exempel. Hur fungerar det i de grupper du är i då? Är alla snälla och trevliga hela tiden och hur kommunicerar man.

Jag bara pratar, och säger saker. Har ingen bestämd åsikt om att så är det, eller så tycker jag det SKA vara. Det är sällan jag är bestämd med något. Ändrar nästan uppfattning konstant. Om det inte handlar om de större sakerna då så klart, men i vanliga samtal är det inte svårt att få mig in på andra tankar, för det är bara tankar det är som jag säger. Någon annan ser tankarna som uttrycks, den är jag. Jag är inte och kommer aldrig att bli mina tankar.

Du kanske tror att du ser mig här, men faktiskt är det bara något jag säger för stunden. Mycket därför jag tycker det är svårt att känna människan bara via nätet. Men vi får kanske vara oense där också ;)

Jag tycker inte att det är antingen svart eller vitt. Jag ingår i en massa olika grupperingar, bl.a. i mitt jobb t.ex. mitt arbetslag på två förskollärare och en barnskötare. På mitt jobb finns en officiell rangordning då jag är förskollärare och en av mina kollegor är barnskötare. Enligt skollagen är jag ansvarig för att barnskötaren sköter sitt jobb, i princip, men det är ju vi tillsammans som bestämmer hur det ska se ut. Jag tror att för att det ska fungera mellan olika maktpositioner så måste man vara medveten om sin position i olika situationer och är man den som har mest makt så måste man vara beredd att ge bort lite av den/gemensamt komma överens om hur alla ska förhålla sig till sina positioner. I arbetet är det som sagt så att det officiellt är jag som har sista ordet i relationen mellan mig och min kollega. Men på fritiden har vi en mer jämlik relation även utåt sett, men med ett visst övertag från min kollega då hon är 16 år äldre än mig. Flera av mina vänner är 10-20 år äldre än mig och jag kanske skulle känna att jag är i underläge om det inte vore för att vi gemensamt har skapat det klimat (med högt i tak) vi har när vi umgås, både på jobbet (de flesta av mina vänner är kollegor) och privat.

Jag vet inte om det har med ålder att göra, men jag upplever att det inte är någon skillnad i hur jag och mina vänner beter oss på nätet (t.ex. Facebook) och privat.

#14 Ah jag ändrar sällan åsikt om det inte är så att jag har helt uppåt väggarna fel eller blir överbevisad ^^
Har alltid varit sådan, men lyssnar gärna på andras åsikter och erfarenheter eftersom "ryggsäcken" vi alla bär på innehåller olika saker. Det är ju så man lär sig liksom :)

Det jag skriver kan du ta "på riktigt", det är sån jag är :) På gott och ont såklart!

Faktiskt i de grupper jag är med så är de mycket funktionella,  vi tjaffsar inte, trycker inte ner varandra, vi kan diskutera saker utan att idiotförklara den andra och komma med förlolämpningar osv. Vi stöttar och beklagar oss för varandra och hjälps åt. 

Visst, jag har varit med i grupper tilfälligt där det har handlat om att hävda sig själv och alltid ha rätt och de grupperna har jag gått ur ifrån så att säga. Jag är inte intresserad av en snoppmätartävling.

Kanske får vi skilja på att prata fakta, och att prata bara åsikter. Om jag säger att jag har en röd bil, eller att jag går en viss utbildning då är det så. Jag ljuger inte, eller förvrider sanningar.

Annars är jag rätt flexibel om man ska säga så, men har en grund som är näst intill orubblig. Att putta mig av pinnen är som att försöka dra svärdet ur stenen, hehe :)

#17 Nej nej, ljuga är ju en helt annan sak :) Det gör inte jag heller, ser inte varför man ska göra det.

Haha det låter bra det 

Japps