Jag pratar med dem när vi råkas. Ett par av våra grannar finns även som grannar på samma koloniområde, detta gör att vi pratar även där.

Bor i lägenhet, där de flesta av grannarna är gamlingar eller medelålders med barn. Hälsar om jag möter någon men det är inga jag är intresserade av att ha ett umgänge med.

Vet inte riktigt vad det e för folk som bor i denna trappen. Träffar aldrig på dom. Eller jo ett par av dom. Han verkar inte må riktigt bra och verkar vara riktigt folkskygg. Bor också en dam längre ner i trappen som jag hälsat på någon gång.

Har två grannar på min våning, en av dom är en äldre man som enligt rykten dricker för mycket, den andra har jag aldrig träffat på. ( man kan ju hoppas att det är en riktig pudding som kommer nästa gång jag ser en spindel och räddar mig)

Jag hade önskar att man kände sina grannar och ordnade gårdsfester där alla kunde umgås med alla.

Bott på många platser aldrig pratat med mina grannar, antagligen eftersom alla är gamlingar eller vuxna, medan jag själv är ungdom. Så jag har inget intresse av att varken lära känna dom eller umgås med dom. Dom hatar mig för att jag ibland har fest (haft det två gånger) och dom gnäller direkt till hyresvärden och hittar på historier om att folk spyr nedanför min balkong även om det inte ens är sant! Aldrig någon som spytt hos mig. Så nej grannar är inte min grej. Dock flyttar jag om en vecka. Sköönt!

Min mamma bor på landet, i skogen helt utan grannar. Super skönt.

När vi bodde i radhus hatade halva området oss eftersom min mamma är enda utländska personen där, pratar högt och att vi var högljudda. Vi hade kaniner på våran gård som smet in till ena grannen och dom hotade med att skjuta kaninerna, medan de några år senare hade en hund som kom till oss istället! Nej här var det krig mellan oss, iaf. en av grannarna. Dom tyckte inte om när vi byggde ut en enorm balkong och gick direkt och anmälde oss att vi inte hade bygglov fast att vi hade det, pinsamt för dom. Varje gång vi tog bilen och skulle åka någonstans, stirrade dom ut på oss, dom kollar in i våran trädgård och tittar på vad vi ungar gör, när vi hade öppen eld i en "tunna i marken" för att grilla och göra mat - det tyckte dom inte heller om. Vi byggde högt staket runt hela trädgården så ingen granne kunde titta in, det tyckte dom inte heller om. Dom tycker inte om när vi inte klipper våra buskar som delar radhusen, så när vi inte är där (vi har kvar huset men bor inte där) klipper dom våra buskar utan lov! Dom har anmält oss till polis hur många gånger som helst, haha. För ingenting dessutom, räcker med att någon av oss skriker så tror dom att det är misshandel eller något.

Bor i lägenhet och umgås mycket men min närmsta granne och skulle bli insläppt på kaffe hos flera till :)

Bor ju ute i skogen där grusvägen tar slut. Här finns 4 hus i "byn". När man bor så till blir grannarna mycket viktigare. Inte att man behöver umågs så mycket, men att kunna tömma brevlåda år vrandra när man är borta, passa djur när man är borta, några barn för barnen att leka med, hjälpa varandra när någons vattenpump kråglar eller när någons bil inte startar eller när man är insnöade och har det gemensamt.

En granne har vi umgåts väldigt mycket med, särskild min man. Det var en gammal man, som nu tyvärr för några månader sedan flyttat till ett äldreboende (91 år). Han var det varit alldeles fantastiskt att få lära känna!  Har t.ex. berättat en massa om hur det var för, om de som bodde för länge sedan i vårat hus mm. Ger perspektiv på tillvaron.  Han blev lite som en extafarfar hos oss (han har ingen nära familj men massor av vänner) och firat jul ihop med oss mm.

#3 jag älskar gårdsfester! de borde finnas mer sånt! :) 

#6 jag älskar att prata me äldre människor när de berättar sina historer :) mysigt att ni har sån bra kontakt! :D

vi är ett riktigt gott gäng i vårt hus som alltid hittar på saker. vi ringer varandra om det är något, har spontana grillfester på utsidan och äter middag hos varandra. skulle det vara något trubbel vet man alltid att man kan ringa och fråga om hjälp. har man tråkigt vet man alltid att man kan gå över och sätta sig hos någon ett tag. jag fullkomligt älskar mina grannar. dom är så härlig!

Vi umgås med grannarna, bor i hus.

#89 Ser lite roligt ut att du ringer dina grannar, blir det inte billigare att gå
Låter helmysigt i alla fall! Det är så jag vill ha det.

Jag umgås med två av mina grannar ganska mycket. Ena grannen har hund som jag har så vi går promenader tillsammans och umgås mycket på våra fritider.

Tycker det är ganska trevligt att ha någon i huset att umgås med

#10, hehe :) det tänkte jag inte på förrän du sa det ;) blir ändå att vi ringer varandra, men mest om det skulle vara något, som när jag inte orkade bära upp mitt nya akvarium, eller när en p-vakt skulle lappa våran bil och grannarna uppehöll henne tills vi fått sprungit ut och förklarat att vi bodde i huset. eller när min väska blivit stulen med mina hemnycklar och mitt körkort. vår ena granne stod vakt hela dagen tills vi kunde ta oss hem :) sedan måste jag väl erkänna att jag är så lat att jag ibland ringer och frågar vad de gör och om jag kan komma förbi istället för att pallra mig alla metrar och ringa på.

men jag måste säga att halva grejen med att bo där vi bor är grannarna. det hade inte varit ens hälften så bra om vi haft andra grannar.

Det har varit så olika beroende på vilka grannar vi haft. Det har flyttat många och kommit nya på senare tid, så det har varit så olika. Just nu är det stiltje på den fronten, att vi inte umgås så mycket med grannarna. Men visst har det hänt att vi varit supertajta med vissa grannar vi haft förr och umgåtts med mycket.

Fast däremot så har vi fortfarande  kontakt med gamla grannar som flyttat. Och det är hur kul som helst

På vår gata där vi bor i hus finns det typ 5 hus och vi umgås väl inte riktigt med nån men eftersom barnen leker med dom som bor närmast oss blir det ju att man pratar lite och bjuder på kaffe mm.
Dom andra grannarna rakt över två hus säger man bara hej till och inget mera.
Vi har fått nya grannar men dom säger knappt hej inte killen iallafall.
Nya grannarna och dom gammla precis brevis umgås för fullt och jag är lite avis på som som låter barnen leka fikar hos varann mm dom är nästan som del av varandras familjer.
Men dom kännde varann lite innans nya grannarna kom hit jobbar inom samma bransch.
Hur gör man för att få det som dom eller ska jag bara skita i att dom är lite som jag uttrycker det konstiga som bara håller sig med närmsta grannen.
Måste man umgås bara för att man bor på samma gata?
Hör det inte till hyfs att åtminstone säga hej?

Det beror på var jag bott och vad jag haft för grannar!

Där jag bor nu har jag ganska ytlig relation till grannarna. Vi är vänner på FB och kommenterar/meddelar saker och ting där. Två av mina grannar rider western, precis som jag, så vi träffas ju en del på gemensamma aktiviteter på fritiden. Vi har grillkvällar kanske 2-4 gånger per sommar här, beroende på vad folk har tid med. Händer det någn nånting så ställer alla upp!

Förra huset jag bodde i var jag enbart artig mot grannarna, hade inget intresse av att hjälpa/bli hjälpt och det var allmänt väldigt tråkigt område. Berodde nog väldigt mkt på att jag inte trivdes alls, men jag vet inte. Det var bara 5 hus totalt på den vägen.

Har haft 3 olika lägenheter och den första var ett studentboende - alla umgicks med alla och ville man inte ha sällskap så fick man låsa dörren och hoppas på att ingen såg att man var hemma! =P Haha.. Allas dörrar var olåsta och man gick in och ut tillvarandra hela tiden.

Andra lägenheten så hade jag kontakt med 2 av grannarna i trappuppgången. Den ena gick jag hundpromenader ihop med och den andra kunde jag kolla på film med ibland och lite sådär, vi ställde upp på varandra. Dom övriga grannarna var man trevlig mot.

Sista lägenheten jag bodde i så kände jag nästan inga. Hade två kompisar i huset intill och pratade lite med en tant och en gubbe i samma hus, och en gubbe i ett annat hus i området. Men övriga var invandrare och jag förstod inte vad dom sa.

Där jag bor nu känner jag bara till (på "hej" nivå) en tant och en gubbe för de är de enda som bott i min trappuppgång längre än mig- övriga flytta rå har sig och det är en stor omsättning epå grannarna.

Där jag växte upp, där hade så gott som alla barn, och de fmailjerna hittade på mycket tillsammans. Vi hade Valborgs, kvartersfest, Eng ranne kunde ta sina barn och de övriga barnen och skjutsa på badhuset, sjön, havet eller ta med till stallet, vara barnvakt.

Man kunde låna saker eller bara gå över på kaffe (alla bodde i villor).

På det sättet är jag ibland sugen på att bo i någon "by" som lever som ett kollektiv när man skaffar barn. Idag ska man ha tur att hamna på ett ställe där folk är trygga med att bjuda in andra i sin hemmamiljö. De flesta vill ju kunna slappna av hemma- inte känna pressen att va trevliga å "passa opp" andras ungar ;) Så upplevver iallafall jag attityden bland många unga som köper hus idag.

Min familj umgås med ett par av våra grannar. Bor i hus på landet. Det kan vara allt från spontanfika till utlandsresor. Trivs bra med det.

I min port så hälsar vi mest bara på varandra, finns några som man kan ha en konversation med. Finns också några som inte hälsar alls heller, inte ens håller upp dörren eller som smiter in i hissen precis när man kommit in i porten. Även fast inte alla umgås så vet man ändå saker om varandra haha.

Jag och min sambo gillar våra grannar på samma plan skarpt! De är pratglada och när vi hade inflyttningsfest komde och plingade på, trodde dock att de skulle klaga på hög musik, men de frågade om de fick komma in  De är ca dubbelt så gamla som oss, men de är toppen grannar!

Inte direkt. Jag och mannen är enstöringar.

Bor i hus.Här där jag och familjen bor hälsar nästan ingen på varandra.Det händer väl då och då men mer blir det inte. Aldrig någon som bjuder på en kopp kaffe eller bjuder in någon annan på en pratstund. Alla här verkar va så stressade och tänker bara på sitt.Så är det här, det fick vi lära oss när vi flyttade hit för några år sen.Inget kul alls, det verkar va så kallt mellan människorna här.____ önskar att några grannar i allafall någon gång kunde stanna upp ett slag,dricka kaffe både hos oss och vi kunde få en inbjudan någon gång till en  trevlig pratstund och en kopp kaffe.

nej. ingen kontakt. hejar på dom i trappen men inget mer.
alla sköter sitt. aldrig stört mig, så jag ser det nog inte som något negativt.

När vi bodde i lägenhet skulle det aldrig falla mig in att umgås med nån av dom som bodde i samma trappuppgång, det var många där som hade alltför skumma saker för sig. Därmot så lärde jag känna några som bodde i området genom hundpromenader och dom umgicks vi med en del annars också.

Nu bor vi i radhus, jag har fortfarande sporadisk kontakt med dom från lägenhetsområdet. Dom nya grannarna tycker jag jättemycket om! Nu flyttade vi in i gråa trista oktober och man får ju mer möjlighet att omgås på våren/sommaren när folk är ute mer. Vi har varit kattvakt åt dom på ena sidan om oss och dom har varit kattvakt åt oss. kan absolut tänka mig en närmare kontakt än så :)

Nej, är 7 hus på vägen och man pratar lit emed dem då man möter dem, men inte mer än så. Jag har försökt lite med grannens dotter som är 16. Hon är ganska lost och bir så glad då jag pratar med henne. Men, hon var illervakt åt mig över julen och glömde vatten så att en av mina illrar dog… inte så sugen på att prata med henne mer…

#24 Men usch vad hemskt

Ja det var inte kul :( Nu är jag så mogen att jag undviker henne. Vill inte kläcka ur mig ngt dumt, vet att hon mår jättedåligt över det, men det gör jag med.

Nej, jag umngås inte med mina grannar. Tycker dom flesta är skumma typer… Förutom Norsken som bor brevid då, hon är jättetrevlig. Synd nog har jag alltid haft bråttom när jag stött på henne, så vi har väl inte hunnit bekanta oss närmare med varandra. Och invandrartjejen jag stöter på i tvättstugan ibland. Hon kan inte ett ord Svenska, men hon är alltid så glad, och jag antar att hon försöker vara trevlig.  Hjälpsam är hon iaf.  

Är hemma hos föräldrarna ofta, och där bor det en granne som vi en gång i tiden kom jättebra överens med. Hon bor precis under, och vi brukade grilla tillsammans och hjälpa till med ditten och datten. Det fanns även andra grannar i området som vi umgicks med, men en del flyttade, andra förlorade vi helt enkelt kontakten med. I vilket fall så gick det illa med hon som bor under. Dom (hon och hennes man) tycker illa om dom flesta som flyttar in, inte många som dom inte gillar har blivit långvariga. Men när hon bad mamma att skriva på något papper om något som hon sa att en av grannarna hade gjort, sa mamma nej. Hon hade varken sett eller hört nått, då kan hon ju inte gärna skriva på. Det fick hon till att mamma tror att hon ljuger,, så nu har dom startat en hatkampanj mot oss. Aningen misslyckad hatkampanj… Det är synd egentligen, för hon var verkligen jättetrevlig att umgås med. Jag kunde sitta i timmar och prata med henne ute på gården.  Å andra sidan har det lett till att föräldrarna har blivit lite mer bekanta med grannarna som bråket handlade om från början, det är ju iaf något.

Hemma hos pappa är det typ ibland att man pratar med sina greannar men inte så ofta. Det finns ett grannpar som vin har lite kontakt med iaf.

Hemma hos mamma bor det typ  bara gamlingar träffar 1 gubbe typ varje morgon när jag går till bussen då är han ute och går med hans tax. Brukar säga godmorgon men går sedan vidare till bussen.

Men hemma hos pappas tjej så är alla grannarna "sammansvetsade" och pratar har glrillfestet och har jätte trevligt jag önskar att mina grannar hemma skulle vara mer som dom.

Hemma " i samhället" har vi ett par underbara grannar som är pensionärer som man alltid pratar med när vi båda är ute i trädgården.
Barnen brukar titt som tätt springa över till dem och leka lite och ibland är de även barnvakt när vi behöver.

Sen har vi en till granne lite snett nedanför oss som vi umgås rätt bra med, middagar, bastukvällar mm.

7 minuter längre bort, där jag bodde tidigare, på landet på mammas gård där mina hästar fortfarande står, där känner man alla granngårdar runt om, men man umgås väl inte riktigt.
Man byter däremot mycket tjänster med varandra.
Sen på midsommar har vi som tradition att bjuda in alla runt omkring och det brukar bli ett glatt gäng på 40 pers som äter sillunch och middag och har tipspromenad med femkamp

Ja, våra grannar är min mans familj - alla tre syskonen har varsin lägenhet i det här huset. Det finns fyra lägenheter och den fjärde är min svärmors lasersalong. ^^

jag träffar mina grannar rätt ofta då vi bor i samma trapphus! de känns helt ok och vi bruklar försöka ses på en kaffe lite då o då…skullle aldrig kunna få bättre grannar än de jag har nu de är toppen:)

Hemma hos mina föräldrar bor jag mitt i ett villa område där vi känner våra grannar väl. Vi hjälper varandra eller fikar/äter mat ja det kan bli väldigt trevligt även fast det är ålderskilland på oss allihop. Nu börjar vår familj att bli så pass gammal att det bara snart finns barnfamiljer runt om men det går ändå vi har lika trevligt ändå.

När jag är och jobbar bor jag på en gård med några små hus och lägenheter där vet man vilka grannar man har då man stöter på dom påväg till och från jobbet och även på jobbet eftersom vi jobbar ilag ibland. Också ett glatt och trevligt gäng av dom jag stött på.