Jag måste bara få skriva av mig, jag blir så fruktansvärt frustrerad på mig själv.. (Nämner ingen ålder nu, för orkar inte disskutera det)

Jag har distansförhållande med min pojkvän, vilket tyder på att det kan vara lite svårt att lita på varandra enbart via datorn och telefonen. Hur som helst, så var han bortrest i helgen - dels påskhelg och dels för att han fyllde år. Visst, helt ok för mig att han skulle bort till sina föräldrar för att fira. Det jag inte kom på, som min kompis sa, var att han kanske bara ljög för mig? Han hade varit borta delar innan av veckan och träffat sina syskon osv. Han kanske hade hittat en annan? Bara sa till mig att han skulle dit och dit, men egentligen skulle träffa någon annan? Jag måste ha förtroende för honom, så jag tänkte inte mer på det. Men sen slog mig tanken. Han skrev att jag skulle bli sur för att inte vi skulle kunna höras av från torsdagkvällen till söndagkvällen (igår), men varför skulle jag bli sur? Visst, en rätt lång tid - om man ska jämföra hur vår kontakt är i vanliga fall, men han har ju accepterat när jag åkt till min släkt, så varför skulle inte jag kunna ha förtroende för honom?

Igår kväll skrev han till mig att han var tillbaka och så frågade han (försäkrade sig själv) om att jag inte hade hittat någon annan. Denna osäkerhet han har sitter sedan tidigare förhållande, lika så med mig. Ett "problem" för båda! Jag sa att nej, det har jag inte, men bara för att så frågade jag om han hade det. Fick bara ett "Verkligen inte" tillbaka och sen en beskrivning på hur mycket jag betydde för honom.

Jag bad om ursäkt för att jag var fjåmpig, för jag verkade ha gjort bort mig rejält för honom. Men han sa att det inte var någon fara.
Så skulle jag gå och lägga mig, fick bara ett kort svar som "Sov gott, jag älskar dig massor." ..

Idag har jag smsat honom 2 gånger, men han har inte svarat än. Röd dag, så han kan väl ändå inte vara på jobb? :o