På en världsomfattande och existenciell skala så kan jag nog inte påstå att livet har någon speciell mening. Men mitt liv har en egen mening för mig :) Inte kan jag påstå att jag tror mig förändra världen eller bidra till något fantastiskt, men jag lever, och det tänker jag ta vara på! För mig personligen så skulle det kännas meningsfullt att fullfölja en del av mina drömmar (inte alla, då har man ingenting kvar att drömma om!), skaffa en familj och ha roligt. Självklart vore det ju inte helt fel att bidra med något fantastiskt till mänskligheten också ;)

Själv har jag inget svar på frågorna. Betyder inte att det inte finns någon mening.
Det mesta man kan säga låter så vanligt, och lämnar hellre frågan obesvarad för nu.

Kärlek kanske :)

Meningen med livet är för mig att må så bra och ha så roligt på mesta möjliga tid som bara går. Vad man gör eller hur man gör det spelar ingen roll så länge man inte behandlar någon anna illa. Feel Good! :)

42!

Live long and prosper!

Nej, men seriöst. Meningen med livet är att leva ett friskt och gott liv. Passa på att göra saker medans man kan, hellre ångra det jag gjort än det jag inte gjort.

Att leva nog länge för att reproducera sig och hinna få en livkraftig avkomma.

Meningen med livet….   att upptäcka allt man kan upptäcka, utifrån SINA förutsättningar… Även sjuka har ju en mening med sitt liv. Allt är baserat på de möjligheter man har, och skaffar sig.

Sjukas mening: Att bli frisk? :)

#7 Många sjuka kan inte bli friska.

#7 En del sjukdomar är kroniska, har själv en kronisk sjukdom. När man förstår att sjukdomen är kronisk…. hittar man annan mening :)

bra fråga ,ha tycker att meningen med livet är att visa kärlek, omtanke till alla runt om .

Jag ser ingen mening med livet just nu, vi födds, börjar skolan, börjar jobba, blir gammla och troligtvis sjuka eller så måste man jobba för att klara sig och sen dör man :S

Alla är sjuka på något vis, en hel sinnessjukdom på planeten och man ser ned på de som är annorlunda. Det är ett fruktansvärt snack om de som inte är som en själva, eller vad man nu tror.

Knäppa kommentarer och elakheter finns det gott om.  Men det är ingenting att hänga upp sig på för det finns så mycket annat! Visar man kärlek och omtanke till andra gör man sig själv lycklig!

Håller med dig #13.

Meningen med livet rent krasst sett är att reproducera sig och i slutändan dö för att lämna plats till de nya.

Vad man väljer att fylla livet med på vägen till döden är en annan sak :)

Vi som inte kan få barn då vad gör vi?

#16 Ni som inte kan få barn, eller de som inte vill ha barn lever ju det liv som ni vill. :)

Jag tror meningen är att vi ska ha kul, få ut så mycket som möjligt av livet.

Man lever på något sätt för att smälta samman de motstående energierna/krafterna. Spelar egentligen ingen roll om man får barn, för den som föds till jorden är ensam i sig själv.

Sex är inte bara att få barn, det är samtidigt manligt, och kvinligt som blir ett. Vilket man teoretiskt sett bör kunna göra utan att ens ha sex, då dessa båda energier finns tillsammans i en människa.

Men hur kul är det då? :D

Meningen med livet är att leva så att om jag dör idag/imorgon kan vara nöjd och inte ha en massa ouppklarat i bagaget.

Jag tror att "meningen med livet" är att lära sig så mycket som möjligt och att lära sig att förlåta och att älska  sin nästa.

Vi skapar våran egna mening med våra liv. När vi växer, blir äldre och upptäcker saker kanske vi inte har samma mening som nu men det kommer alltid finnas en ny! Även något som kan verka obetydligt i ens egna ögon kan vara en annans dröm som ger denne glädje och mening var dag. Småsaker som ger var och en "det där" som gör en lite extra glad.

Meningen med mitt liv är det jag njuter av och det jag drömmer om. Om det så handlar om en kopp underbart te på morgonen eller att få flytta till Japan i framtiden.

:)

Hur ser ni på det här med människans instinkt för fajt, och att slåss mot resten?

Kan ni tänka er att se människan som någon som gärna går på andra för att få sitt? En egoistisk sort.

Allt detta med djup (som mening med livet), det har en andlig grund och innebörd. Det finns också något annat, svårt att dra gränsen. En mer djurisk sida, om man vill kalla den så.

Ser vi ofta bort från denna sida, eller förnekar den, och rättfärdigar?

Kan ett djur (till exempel ett lejon) se någon mening med sitt liv, förutom att äta, sova, ha sex, och slåss mot de som kommer i vägen?

Behöver inte besvaras. Bara något att fundera över…

Den större delen av människorna gör väl sitt för att överleva och må bra. Men skadar man andra så mår man ju dåligt. Så offtast är det någonting vi lär oss av och vill få andra att ha de bra. Men vi kommer ju altid ha kvar vissa tanklösa impulser.

Både människor och djur gör sitt för att må bra. Hur mycket djur bryr sig om andra är väl olika. Men många djur tyr sig till varandra, söker föda till sina avkomman, putsar varandra. Så helt egoistiska är nog varken djur eller människor…

Som Litenburk säger så tror jag med vi har kvar en massa tanklösa impulser som vi kanske inte tänker på för det påverkar oss inte så mycket.

tex. Att det ringer "en jobbig telefonförsäljare" och försöker sälja sina prylar på dig och du skriker/talar argt åt denna och lägger på. Man själv blir arg för en stund men det går över men försäljarens kanske mår jätte dåligt resten av dagen då man fått skäll för att man bara gör sitt jobb. (Jepp, talar ifrån egen upplevelse haha… Slutade det jobbet efter 3 dagar, förstår inte hur en människa kan palla det psykiskt… men kan förstå att folk inte vill att man ringer och stör.)

Det finns säkert en massa mer saker vi gör i vardagen för vårt egen välbefinnande men som kanske förstör lite för andra. bara att vi inte tänker på det…

Jag tror att det är betydligt fler än en.

pEr

#23 Tack för dina synpunkter. Börjar tänka lite på skillnaden mellan sex, och våld. Sex som en djurisk instinkt, och våld som en lika djurisk sådan.

Men något skiljer de åt.

#24 Som nummer tjugofem skriver är det nog i varje relation ett slags reglerande. Man ger något, och går där ifrån. Den andre tar emot, och gör något vidare med det. Får man smärta skickar man som alltid, och oftast det vidare… OM man så klart inte kan förvandla det inom sig till något positivt för alla :)

#22

Jag tror att gener och instinkter driver människor i grunden. De är våra verktyg. Sen genom livet (uppfostran, kultur etc) lär vi oss på vilka sätt vi kan använda våra verktyg, vi lär oss att ifrågasätta och tänka nytt.

Men det är nog de starka som överlever i slutändan ändå, beror iofs på hur världen utvecklas. Tidigare skötte naturen sitt och de svaga sållades bort i epidemier. Nu kan de flesta överleva genom mediciner och sjukvård. Detta betyder att vi i framtiden kommer att ha fler och fler männsiskor som är beroende av sjukvård och medicinering då de kan sprida sina gener lika väl som de som tidigare ansågs "starka".

Frågan är var vill vi?

Ska vi låta naturen göra sitt? Ska vi fortsätta att medicinera och rädda de svaga för att i senare generationer bli mer beroende av sjukvård? Eller ska vi genom genetiken "skapa" starka barn?

Vad är etiskt korrekt? Är det rätt att tro att vi kan styra över naturen?

#27 De starka vadå? Starka hur? Lömskaste?

Det är i slutändan ett kraftspel mellan psykiskt, och energimässigt. Har inget att göra med mediciner, eller sjukvård, inte egentligen.

#28 Kom in på ett sidospår om meningen med hela mänskligheten. Står inte mot det du skrev.

Någon gång i framtiden kommer en epidemi att svepa över oss och ta med många in i döden? Detta för att vi har ett system som är uppbyggt av att även de med dålig motståndskraft mot epidemier idag överlever. Dessa gener kommer att leva vidare och sprida sig till många fler människor som senare dör av den dåligt nedärvda motståndskraften. För vi kommer inte att kunna rädda mänskligheten från alla epidemier.

De vi räddar idag kanske innebär lidande för många i framtiden.

Var det inte bättre och enklare förr, då naturen skötte allt? Livet kommer alltid att vara hårt och jag tror inte att vi kommer att komma till ett tillstånd där vi kan rädda alla så att alla får ett bra liv, om vi inte går in och ändrar generna på folk, men då missar man ju hela grejen med livet.

Det handlar ju om att erkänna och acceptera att alla har olika förutsättningar för ett gott liv, och det är det som är charmen med livet.

Man är i grunden endast själv ansvarig för sin egen livssituation, sina förutsättningar och vad man väljer att göra med dessa.

Meningen med livet är att acceptera den situation man är i och att utgå från den!

Jag försöker sätta denna diskussion i ett större perspektiv. Till slut kommer nog hela mänskligheten att dö ut.

Meningen med livet är den mening du skapar, ur alla filosofiska synvinklar…

Om du tycker att du har ett fast öde skapar du ju automatiskt det..

Samma sak med att om man tycker att man skapar det så skapar ju jag att jag tycker det.

#30 Håller med! Handlar om vad man bestämmer sig för. Det finns ingen "allmän mening" som gäller för alla.

Alla skapar sin mening utefter vem de föds som, och utefter vilken miljö de växer upp i.

jag hade nog varit en lite annan människa om jag inte växt upp i fosterhem och då hade jag nog påverkats att få en annan syn på livet.

Nu är min syn på meningen med livet att man ska våga prata och uttrycka sig i intressanta konversationer och uppleva mycket. Att uppleva kan dock vara att bara sitta på en sten och titta på träden.

#29 Vad ditt synsätt säger är att roffa åt sig, vara ego, och slåss som ett djur. Ingår gärna inte i konversationer med sånt folk. Då sitter jag hellre ensam på en sten…

#30 Ödet är inget att tycka om, allt sker som det gör, och att du sitter och tycker att du inte har ett öde… DET vin vän, är ditt öde.

#31 Konversationer förblir dötrista med personer som inte uppskattar vett, och vänlighet, med insikten om samklang, och samtidigt sammarbete, och en ökad förståelse för grupparbete, och något som gäller för alla inblandade.

Sedan om man lockar, och försöker det ena och det andra, genomskådas tillslut. Var tar man då vägen? Utan respekt så dör man ut, och utan ödmjukhet…

God natt på er!

Meningen är att vi ska göra så bra vi kan utifrån våra olika förutsättningar. Och bra kan vara mycket olika, det kan vara att föda barn och uppfostra dom till välmående, goda o snälla människor så att det blir nåt positivt för nästa generation. det kan lika gärna vara att inte skaffa barn och göra annat istället (vi är väligt mnga, så just fler till antal kanske inte är så högt prioritera just nu). Gott kan också vara att vara schysst mot sina medmänniksor på alla möjliga sätt, allt från att vara hjälpsam mot sina nära till att jobba inom vården med att hjälpa andra till att vara Ghandi och arbeta för nånting bättre på den nivån. Det kan också vara att bygga hus eller annat praktiskt som många gör i sina jobb och som bidrar till att vårat samhälle fungerar.

#33 Så tänker du, och vad gör du sedan? Snett, och riktigt snävt att bara se vård, andlighet, och annat mainstream som ett "gott arbete".

Vad vore världen uan kultur? Trasiga, kalla byggnader, sterila sjukhusmiljöer… är det vad vi vill ha?

Medium gör också sitt, även om större delen inte tror på dom.

#34

Jag skrev att för mig är meningen att var o en ska göra så gott de kan utifrån sina förutsättningar och nämnde sen att det kan innbära väldigt olika saker. Vad det innebär för dig vet du bäst. Vad det innebär för mig vet jag bäst.

Att det skulle var speciellt snävt kan jag inte se, snarare tvärtom. Jag tror du missförstod mit inlägg för att jag nämnde några exempel och du tänkta att alla exempel jag inte nännde inte fanns med.

#35 Nä, jag har inte missförstått dig eller dina exempel. JAg gav exempel, och och ställde ite frågor på det.

Men klart alla vet vad som är bäst för de själva. Därför man lyssnar på sig, och inte vad folk säger på forum.

// Redigerat av admin eftersom vi inte tillåter att man börjar kalla medlemmar för troll.

Håller också med om att meningen med livet är just att fylla livet med sin egen mening.

#32 Samarbete är ju också någonting naturligt. bara för att djungelns lag gäller behöver inte det betyda att inte vi två kan inse att vi har nytta av varandra.

Det jag menar är att det i grunden är djungelns lag som gäller, vi kan försöka styra och ställa över naturen genom att ha ett solidariskt samhälle, men det är svårt att uppnå detta helt och det är ju bara de i ens närmsta bekantskapskrets som man egentligen bryr sig om. Jag vill inte avskaffa något socialt skyddsnät och gå tillbaka i historien, men vi är inte gjorda för att bry oss om 6 miljarder andra. Människan är skapt för att va på en savann och samarbeta med kanske 30 andra individer i en väl sammanhållen grupp. Där har vi äkta samhörighet.

Du  behöver inte ta det jag säger så hårt, jag gillar bara att uttrycka tankar om hur världen är, hur den faktiskt ter sig. Synd att man inte vill tänka utöver sitt eget synsätt och sätta sig in i hur andra tänker och försöka förstå dem.

Menar du att jag inte uppskattar vett och vänlighet? Har jag behandlat dig illa?

Pekade inte ut någon speciell som troll i inlägg #36. Men jo, det kunde uppfattas så

#38 Du har inte behandlat mig illa personligen, men det var väl mina åsikter i inlägget och dina tidigare inlägg utstrålade stor egoism, och att som skrivet ta för sig för att vinna.

I ett mer andligt perspektiv som tråden handlar om, så kan man kanske inte bry sig, men ha en tanke om hela världen. Visst blir det stressande i sig att tänka på så många andra, men i själslighet, och medvetenhet så omfångar man fler än de närmsta.

Försöker inte själv att rädda hela jorden, men så klart finns det alltid i tanken att det man gör ska gagna andra också. Åtminstonde att man i så stor utsträckning det är psyksikt möjligt ska låta bli att leva på andra, och ta för mycket plats.

#39 Jag håller med dig om att man vill att det ska gagna andra. Dock om en hungersnöd eller katastrof skulle drabba jorden och svält skulle utbryta skulle varje individ försöka skydda sig själv först och främst. När vi har brist på energi stängs våra senast utvecklade hjärnkapaciteter av. Då vaknar de djuriska instinkterna till liv för kroppen gör allt för att överleva och vår biologi är fortfarande som den var för 100 000  år sedan, "i princip". Vi har alltid val och kan fundera på jaget och andra människor och vi har även impulsstyrning och kan tolka komplexa sociala situationer så vi vet hur vi ska bete oss tillsammans. Men så fort vi går på sparlåga är vi tillbaks i reptilhjärnan och för den räcker det inte  ens med att gå tillbaka 1000 000 år.

Vi är djur och fungerar som en biologisk organism, däremot har vi också en utvecklad social förmåga och kan välja hur vi vill leva och svara på frågor om oss själva. Och inte minst ställa frågor.