Finns det något sätt att få lite luft utan att göra slut eller "be om en paus"?  T.ex. gå en termin på nån utbildning långt borta?

Det sista jag vill är att göra slut. Det besvärliga är att jag redan bor på internat på veckodagarna så vi ses endast en dag i veckan men då är han för mycket. Förmodligen just på grund av att jag börjat stöta bort honom en aning & han då tror att han skall rädda förhållandet genom att agera som han gör. Men trotts att jag pratat med honom lite försiktigt så förstår han nog ändå inte riktigt. Det blir inte bättre av att vi är fast i gammla mönster. När vi ses så myser vi i soffan & tittar på någon serie, spelar något spel & ser på en annan serie. Jag försökte få oss att kanske gå på bio men han är fortfarande lite deppig & klarar inte av det… Allt känns så förtvivlat jobbigt…

Det där är en ond cirkel, så fort ngn blir klängig så tar den andre avstånd och när ngn tar avstånd är det lätt att klänga ännu mer. Den enda du kan göra är att verkligen förklara för honom och prata ut om det här ordentligt. Han borde ju förstå, han sa ju ifrån till dig då du gjorde samma sak.

Vet hur det är att få dåligt samvete om man inte har sex och hur även det blir en ond cirkel. Även om det är jobbigt på kort sikt att prata ordentligt om allt det här så är det nog den enda som fungerar på lång sikt. Du kommer inte få tillbaka din sexlust om han inte backar och låter dig komma till honom istället. Han kan inte gissa sig till det, du måste berätta det för honom.

#3 Tack för ditt svar Sarah, jag ser ju sanningen i dina ord. Samtidigt så pratade jag ut ganska mycket(om än orden var omlindade) i helgen men för att han verkligen skall förstå måsta jag väll berätta om ALLT då? Att det inte bara är på det sexuella planet utan även på det emotionella. Det gör ont att tänka tanken att prata om detta med honom. Han såg så besviken, förtvivlad ut igår även om det bara var en liten del av kakan.

Sedan, då han bad mig backa så var det inte såå seriöst, det var bara då & då, typ när vi var i köket & jag hängde fast vid hans midja. Jag vet inte om han kommer förstå, han är så himla känslig.. Nu skall han komma över så får se om jag får fatt i modet att prata om detta med honom..

Tack för ditt stöd, även om detta inte är något jag vll önska någon annan människa så känns det samtidigt bra att inte vara ensam i denna situation…

det är jätte svårt att säga sånt men man måste ju tyvärr göra det. lycka till :)

Tyvärr får man inte fram allt man behöver säga om man lindrar in det. Men, han måste ju känna själv att ngt är fel i er relation. Det är jättejobbigt att göra ngn man älskar ledsen, men å andra sidan så bör det ju vara temporärt om relationen blir bättre av det. Man behöver ju inte säga att det här får mig att tycka mindre om dig och liknande kommentarer, man framhåller hur mycket man älskar den andre och så vidare. Utan att göra det till en klyscha som låter som man vill göra slut. Tyvärr kommer det ju många situationer i relationer där man måste prata om jobbiga saker och det är bara att ta tjuren vid hornen och ta sig igenom det.

Lycka till!

Och för din egen skull, ha inte sex om du ifrågasätter om du verkligen vill. Du skapar problem för dig själv i framtiden. Ovsett om du och din kille håller ihop eller inte så kommer du må dåligt av det i framtiden. Jag har gjort det så många gånger i din ålder och det tog många år innan jag kunde se sex som ngt roligt och inte ngt mer eller mindre påtvingat för husfridens skull. Att sluta ha sex för killens skull och ha det för min skull var jättesvårt och krävde ett galet singelår. Så är det såklart inte för alla men för mig var det nödvändigt. Låt det inte gå så långt för dig.

Åh, tack så mycket Sarah! Så många visa ord, du vittnar så bra om hur jag skall gå till väga, någonting ingen annan jag pratar med har förklarat, iaf inte på något bra sätt. Jag ska ta mod till mig & prata ut. Fick just reda på att kanske kan vi gå på bio någon dag i veckan ändå, kanske kan det förbättra saken att få komma ut lite & inte bara gå i gamla spår. Jag brukar sätta mina gränser & även om han inte förstår dem helt & fullt denna gång så tror jag att han verkligen skyr tanken på att jag känner mig tvingad. Det är svårt för mig att hantera situationen & det känns som att när jag ser på honom så är det med någon annans ögon. Men nej, inte skall jag bli tvingad till sex, har mått dåligt nog den senaste tiden & dags att vara lite självisk. Vi lär träffas fler gånger under veckan så jag skall försöka ta modet till mig & ge uttryck för mina känslor. Tack än en gång, du är till så stor hjälp, jag tror inte att du kan förstå hur mycket det betyder!

Kul att höra :) Jag hade själv en äldre kille i din ålder (från jag var 15 till 17) och situationen låter väldigt lik. Först var det jag som var helt överväldigad och sen kvävde han mig när han blev klängig. Nu höll det inte och det är många saker jag önskar jag inte hade gjort i den relationen, saker som gjorde det svårt för mig i senare relationer. Det låter dock som att din kille är bättre än vad min var och jag hoppas att ni kan reda ut problemen genom att prata ordentligt.

Ni balanserar det ganska bra tycker jag. Det kommer som en grej som måste genomlevas, och det kan vara tyngst på slutet. Brukar tänka på sånt här som ett "karmatiskt skede", och det fungerar för mig för då slipper man bli lika känslomässigt inblandad.

#9 Då förstår jag än mer hur du kan ge mig så kloka svar!
Ledsen för vad som har hänt dig, även om jag gläds av de svar du ger mig, de hjälper.

#10 Förlåt mig trewq men jag förstår inte rktigt vad/hur du menar :/

Haha, jag har haft många relationer och i alla relationer är en rak och tydlig kommunikation det viktigaste :)

#11 Innebörden är att bli mindre kvävd, och kunna se saken med distans. Tycker inte att du skall haka upp på ordet  Karma. Bara ett sätt att se på livets olika situationer med distans, och förstå varför de kanske sker. Betyder inte att känsor är mindre verkliga, bara att de kan bli betungande om man inte ser varför de kanske uppstår.

*Suck* Nu skall jag försöka ta tag i det idag. Förklara att kärlek är som en fågel etc..
Tack för eran hjälp/stöd!

Jag vet ärligt talat inte hur jag mår just nu.. Har pratat med honom & som jag befarade så blev det väldigt emotionellt, speciellt från hans sida. Jag är konfligt rädd & avskyr när mina nära & kära mår dåligt, idag fick jag honom att gråta! Allt kändes piss & han sa att jag betydde allt för honom, att han skulle "dö" utan mig. Känns inte jätte bra direkt… Men han blev lite mer optimistisk efter ett tag men jag vet inte..
Känner mig matt.

Man delar ju de emotionella kropparna så ni mår säkert lika dåligt. Fortsätt du bara att prata med honom så skall du se att det löser sig. Man överdriver lätt när man blir emotionell… vila om du är matt och lycka till

Jo, mår skit av det här dock känner jag mig som sagt bara matt just nu… Han tyckte iallafall att det kändes bra att ha fått prata men han tyckte även att det var skit jobbigt & ville inte göra det igen
Jo det blev väll lite mycket samtidigt så det stämmer förhoppningsvis det du säger. Nu skall jag försöka ta det lugnt & låta bli att tänka för mycket.

Tack så mycket!

Ja, gör så. Annars kan man ju säga sina tankar till någon, det kan hjälpa från att bryta grubblet. Själv tänker jag sällan på onödiga saker. Det får flyta på så att hjänan är frisk och pigg när man vill använda den. Det behövs en gnista för att elden skall flamma till liv.

Jo, har pratat lite med min pappa & det har hjälpt :)
Bra visdomsord som jag nog kan ha nytta av vidare i livet. Om jag skall kunna förja dem, det kan jag inte säga, men bära med mig dem det skall jag^^ Jag är ju av den typ som alltid tänker för mycket, vilket kan kan vara en liten orsak till varför det ser ut som det gör…

Jo, att tänka för mycket är ju aldrig roligt. Skriv ned det på ett papper, om du inte vågar prata med någon. Absolut, tankar leder till trasslig vardag, m.m. :)

Jag brukade skriva mycket mer förr.. Borde väll ta upp det igen ihop med läsandet^^
Huvudet & vad som rör sig där inne är väll det som ställer till med mest bekymmer i mitt liv. Nej nu skall jag försöka tänka posetivt! Bort med den negativa inställningen, här skall ske förändring till det bättre!

Du utvecklas med ditt tänkande, det är ett sätt att komma fram till vad man vill ha, vem man vill vara och hur man vill att livet ska se ut. Har man frågor man själv inte kan svara på så kan man alltid diskutera det med människor runt en. Vissa måste vara analyserande för att komma till en punkt där man mår bra. Sen är ju en positiv inställning bra :)

Bra gjort att du tog diskussionen med honom, hoppas att han backar lite nu och att ni kan hitta tillbaka till en fungerande relation.

#21 Ja, det är dina tankrar som gör allt i ditt liv. Kritiskt tänkande kan vara bra då och då, men för mycket skapar blockeringar i flödet, det sociala som utvecklingen. Vissa går runt förvirrade hela livet för att de aldrig är nöjda. Jag tror att du/ni har det bättre än du/ni tror.