![[Northbridge]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Trött på min syster
Jag är så fruktansvärt trött på min syster, hon är 30 år och har familj, men ibland tror man att hon är 11 år.
När hon kommer till oss slänger hon ner väskan mitt i dörröppningen, sparkar av sig skorna och hänger jackan på ett litet trappräcke vi har - inte på klädhängaren. Hon går raka vägen in och sätter sig i en fotölj i vårt vardagsrum och tar tvdosan (även om man själv sitter och kollar på något) och frågar om hon får byta kanal - bara för att hon själv inte har samma kanaler som oss. Hon förmodar att någont tar hennes 2, snart 3 åriga, dotter in i huset - alltså tar av henne ytterkläder osv, medans hennes mamma (min syster) bara sätter sig rakt upp och ner.
Jag blir så irriterad. Hon är 30 år, hon kan väl sätta sig och vara lite trevlig istället när hon t.ex kommer och är bortbjuden till oss på middag? Hennes tvillingsyster sitter fint vid matbordet när vi äter middag/fikar, men så fort just denna syrran ("tvnörden") har ätit, så går hon och sätter sig vid tvn - snarare slänger sig ner i en av fotöljerna & skiter i allt vad vi säger och gör. Jag kan känna att detta är trist. Hon kanske visserligen har en social fobi, men då är det är väl bättre att hon gör någonting åt det? Hon säger själv att folk tar avstånd ifrån henne, men det är inte så konstigt.
Jag tycker det är svinjobbigt när hon kommer. Men det är inte lönt att jag säger någonting, för då blir hon och resten av släkten sura. Så var mest bara tvungen att säga det här, tack!
Fundera lite på hur din familj ser ut, hur ni förhåller er till varandra, och uppträder, och hur objektiva ni är.
Jobbiga människor finns det gott om
men hon borde kunna ta en tillrättavisning och det är konstigt att resten av familjen skulle bli sura också om du säger till henne.
Är det så? Eller tror du att det kommer bli så? Har du provat att säga ifrån?
Sedan kan du kanske vända på det och se det, som att hon känner sig så hemma hos dig att hon släpper allt och slänger sig i soffan. Det gör man ju inte hos vem som helst
/Maria
#2: Jag och flera andra har sagt till henne, men då blir hon så fruktansvärt sur, så nu vågar inte folk säga till henne och då blir folk sura på mig om jag skulle säga till. Och just nu orkar jag inte bråka med henne, för jag mår själv riktigt dåligt.
Jag kan inte se det som en positiv sak. Det är svinjobbigt och det är inte bara jag som tycker. Igår kom dem vid 14:00 på eftermiddagen och stannade till 19:00. Mamma tyckte också det var jobbigt, för när de säger att de ska åka hem så blir det inte av utan de stannar 2 - 3 timmar till.
Jag skulle inte vändt mig hit om jag skulle kunna säga till henne, vilket jag nu inte kan. Var främst tvungen att bara prata av mig..
OK, det var bara ett förslag.
Det är inte alltid lätt att gissa sig fram till alla detaljer genom skriven text.
Du får kanske välja.
Mår du så dåligt av denna kontakt med din syster så kanske du får bryta kontakten ett tag. Din mamma borde förstå då hon också tycker det är jobbigt.
Knivig situation.
Så som jag uppfattar det så är det viktigare att du mår bra än att din syster surar.
/Maria
OK, Jag har en bror som gärna följer efter mig, och vill mig saker. I min "familj" har det varit väldigt jobbigt, och äntligen lyckas jag börja komma på fötter efter en dålig barndom. Jag har varit sjukskriven, och har en lagom kontakt med "familjen"…
Starta ny diskussion