Det är klart att inte ålder har betydelse när man älskar varandra.

Däremot så kan en del praktiska saker spela roll och bli svårare. Statistiskt sett så kommer du bli ensam först (änka) men man vet heller aldrig med livet så helsäker kan man aldrig vara.

Det kan bli problem med barn från tidigare förhållanden men behöver inte vara så heller.

Samhället och andra människor är kanske fördomsfulla och kommer ha synpunkter men det kan man säkert klara men man får nog tyvärr räkna med det.

Skaffar ni barn så får dina barn en väldigt gammal pappa men det har hänt förr så varför inte?

Man blir ofta tröttare med åren och du kanske i såfall får dra ett tyngre lass men det behöver heller inte vara en sanning.

Kärleken övervinner oftast det mesta.

Säger bara lycka till och hoppas ni är starka nog att stå emot andras kommentarer.

Ja, men det ironiska är att dom jag var SÄKER på skulle bli förfärade över åldern (typ pappa) blev jättebra vän med Lasse (sen hände massa så dom blev ovänner men det e en lång historia)

Hans dotter tycker jättebra om mig, vi har aldrig träffats då hon bor i Stockholm och vi i Varberg.

Vi planerar att gifta oss i år och skaffa barn om ca 2 år.

Då jag är väldigt lillgammal o han ung i sinnet passar vi bra ihop, dessutom har vi ett stort fritidsintresse ihop: Andra världskriget!

Jag drar gärna det tyngre lasset bara jag får vara med honom!

Nej ålder spelar ingen roll om man älskar varann. Min sambo är 25 år äldre och det är klart att jag riskerar att kanske bli änka men det är inget jag vill gå och fundera över nu.

Jag tror att det kan fungera alldeles utmärkt för en del om man har ömsesidig respekt och medvetenhet, men jag  tycker att tio år är ngn typ av gräns själv.

Jag tror att det kan vara svårt om man är på helt olika ställen i livet och därmed inte kan mötas eller har samma behov, men tja gå på magkänsla….

Håller faktiskt med oroligtjej här.
Vill inte sätta upp åldersgränser, men har svårt att tro att jag skulle dras till någon som är mycket yngre, eller mycket äldre än mig.

Nej är båda nöjda är det väl helt ok. Själv skulle jag aldrig kunna tända sexuellt på nån som är 30 år äldre. Äldre än min egen pappa..

Men att skaffa barn då man är 55-60 år och kanske ännu äldre tycker jag är fel. Svårt att förbjuda folk att skaffa barn men jag tycker man ska tänka på barnet. Visst, har han tur kan han bli både 90 och 100 år men ändå

Jag måste väl vara tråkig när jag skriver detta men för mig har åldern betydelse. Jag vill inte vara en trofè för en äldre man. Någon som - titta vad jag lyckade snärja. Nej, jag och en 30 år äldre man är verkligen inget jag skulle kunna tänka mig, vi är inte på samma nivå i livet och då blir jag endå 27.

Ålder har betydelse såklart, men inte nödvendigtvis negativ betydelse. Det finns + och - som med det mesta andra.

Håller inte med #6 ang barn. Män er fertila i den åldern för att det är naturligt för dom att få barn fortfarande! Självklart kan en 60-åring bli en jättebra pappa. Väldigt många barn växer upp med skilda föräldrar, med ensamma mammor, med pappor som alltid är på jobbet o.s.v.  Ensamma Kvinnor inseminerar sig och skaffar barn utan pappa. Varför skulle en äldre pappa då vara diskvalificerande?  Nej, det behöver inte alls vara dåligt. Tror det är större chans att barnet får en ganska lugn och närvarande pappa som tillbringer tid med sitt barn om han är 60 jämfört med 35 när barnet föds!

Själv skulle jag aldrig kunna vara med någon som är lika gammal som mina föräldrar. Skulle aldrig kunna tända på en så gammal man.

Så för mig har den betydelse, men jag vet att det inte har det för alla.

#7 I de allra flesta fall får man väl anta att det är äkta kärlek och inte att männen vill ha en trofé att visa upp

# 10 Tja du, kan ju vara en man i samma ålder som oxå behandlar en som trofé, men tja kan ju vara pappakomplex eller att mannen inte vill växa upp, men det kan också vara RÄTT man eller kvinna och den man väntat på i hela sitt liv, så återigen, gå på magkänsla.

Om kärleken finns så tror jag inte att åldern spelar ngn roll. Min sambo är nästan 16 år äldre än mig och jag föll plötsligt för honom en dag och det var varken pga utseende eller ålder utan helt och hållet känslomässigt och nu är han den snyggaste mannen i hela världen (i mina ögon såklart ) Visst tror jag att åldern kan spela roll i den mån om man söker efter kärleken, då riktar man in sig på åren kring sin egen, kanske max 5 år äldre eller så, men faller kärleken på plats oväntat så spelar åldern ingen som helst roll!

Sen kan man ju se det på fler sätt, vill man ha barn och man är kvinna spelar ju såklart åldern roll..men rent kärleksmässigt, nej

Tro mig jag funderade LÄNGE innan jag bestämde mig för att satsa på oss, just för ålderskillnaden.

Jag hade varken en närvarande mor eller far men detta är absolut inget substitut.

Han har underbar kropp och jag tänder verkligen på honom.

#12 menar du för att föräldern ska bli för gammal, eller för något som har med gener att göra.
Vad jag vet ändras gener genom livet, speciellt om man utvecklas mycket personligt/mentalt/andligt så kan ens dna, och med det ens gener ändras från grunden.
Det vill säga, medfödda problem, och att föra med genetsika svårigheter är inget som stoppar den som Vet :P

Tycker att åldern inte har någon betydelse så länge båda parterna är vuxna, annat är det tycker jag om den ena är typ minderårig och andre långt över 30…

Men när båda är vuxna människor så är åldern bara siffror =)

# 15  Vad räknar du som vuxen dåe?

Det är trots allt inte ett personnummer man blir kär i, utan en människa. Hur gammal personen i fråga är spelar egentligen ingen roll uatn det viktigaste är vad ni känner för varandra.

Sedan finns det såklart fördelar och nackdelar med alla förhållanden, men om "det enda" problemet ni ska dras med är er stora ålderskillnad så tycker jag iallafall att det är ett ganska lindrigt problem jämfört med många andra förhållanden!

Ja. Han dricker inte, tar inte droger, slår mig inte, är inte spelberoende som alla mina tidigare pojkvänner (alla gjorde inte allt men nästan) utan behandlar mig som en prinsessa o hjälper till i hemmet och ger mig frukost på säng när han är hemma.

Åldersskillnaden spelar ingen roll, om båda har samma känslor för varandra.

Ett av de bästa förhållanden jag stött på var ett par i min vänkrets, där det skilde 30 år mellan henne och honom. Den omtänksamhet och kärlek båda visade varandra, har jag sällan upplevt hos andra par.

#19 precis så är det för oss!

#20 Önskar er all lycka

Ni kommer att möta fördomar. Låt inte detta förstöra er lycka, prata istället med varandra när sådant 'gör ont', så är det lättare att slå ifrån sig och glädjas åt samvaron.

Ja tyvärr har vi båda fått bryta med vänner då det inte accepterat våran relation. Men jag VET, fråga mig inte hur, att han är den rätta och kan inte folk se hur lycklig han gör mig och se förbi personnr så behöver jag dom inte i mitt liv.

#22 Känslor är svårt att förklara och det behöver ni inte heller göra. Det är ju faktiskt ni två som ska leva med varandra.

Var rädda om varandra och njut av livet, tillsammans och med vänner som accepterar ert förhållande.

Teknikalitet, men jag förstår inte hur han kan vara 33 år äldre än dig och ha en dotter som är dubbelt så gammal som dig. Enda sättet det går ihop i mitt huvud är om du är väldigt väldigt ung. Är du väldigt ung, ex fortfarande tonåring… så har jag svårt att se hans sida. Vad ska en man i 50-års åldern med en tonåring till? Jag har svårt att förstå det tyvärr.

Det står på TS sida att hon är 25 år.  Om hans dotter är dubbelt så gammal dvs 50 år så kan inte han vara 33 år äldre. 25+33=58 år. Blev han pappa då han var 8 år?

Precis, därför jag inte hängde med… :)

Jag skrev om den ena är minderårig, altså jag räknar med att man är vuxen när man blivit myndig =)

#14 jag hade den biologiska klockan i tankarna där

TS;: Undrar också lite över hur det går ihop med din ålder, din partners ålder samt hans dotters ålder..

okej inte dubbelt så gammal. Hon är 42, han 57 och jag 25

Ja jag förstår att det kan kännas lite konstigt om han har barn som är så mycket äldre än man själv är. Min sambo har dock inga barn och nu tycker han att han är för gammal att skaffa några

Nej det stör mig inte det minsta, har aldrig ens träffat henne o de har inte så jättemycket kontakt då hon jobbar mycket. Ser henne mer som en väldigt äldre kompis eller nått

#27 Myndig som vadå. 18 år? Eller när kroppen är myndig? Det kan hur som helst ske på egen hand, inget man behöver någon annan för.

Potentialen för en fullt vuxen kropp, finns i en människa, och vid rätt tid så kommer också kroppen att utvecklas för att öppna upp för den potentialen och balanseras, oavsett umgänge med partner.
Vad en annan kan "hjälpa" med är att faktiskt få dessa så kallade kanaler i kroppen att renas, och sinnet att mogna genom att eventuella blockeringar i tankeverksamhet,  om att få barn (dvs ha sex) försvinner.

Se det som en belöning från kroppen för att man för släktet vidare. Du blir vuxen och färdigutvecklad typ.

Men, det är ett gammalt synsätt. Alla chanser finns för att öppna detta i kroppen genom olika övnigar för att balansera energier. Det har jag själv upplevt, och lever med nu.

# 28  Jasså, men tror inte att den klockan ringer vid en speciell ålder. Läs ovan förklaring. :P  Det sker olika för alla, och vissa är till och med tidigare än andra. Sedan beror det ju på livssituation, och viljor, och så. Och ja, det kan ju bli lite problematiskt kanske?
Förutsätter att man känner sin partner så väl, så att man vet om den kan tänkas skaffa barn trots att den är i en annan fas i livet, och att man kan bedömma hur det skulle fungera.
Man har väl inget förhållande om man inte känner varandra mer ingående?
Då menar jag inte intressen främst, utan mer hur man ser på livet, och viljor, framtidsutsikter, och så.

#33 Förstår inte mycket av det du skrev.
Man är myndig vid 18 års ålder ja. Innan dess räknas man som barn/ungdom.

Men jag tycker 18 är för ungt det med, många 18 åringar är fortfarande bara barn. Så det blir lite konstigt om en äldre man startar ett förhållande med någon så ung. Det får mig att undra vad motivet är.

Vi har enats om att skaffa barn om ca 2 år. Vi vill båda må bra fysiskt och psykiskt, ha en större bostad och fast jobb innan vi skaffar barn.

Vi är båda väldigt barnkära så nu har vi substitut i våra 2 katter.

Hmm just nu ligger han brevid mig o dammsugar under sängen *kliar sig i huvudet*

Utan han hade jag inte levt idag, han har dels räddat mig när jag mått väldigt dåligt psykiskt och försökt ta livet av mig men oxå då jag fick ett epilepsianfall och slutade andas… Utan han hade jag inte haft någon anledning att fortsätta kämpa o ta tag i mitt liv.

Ska snart börja plugga till företagsekonom och han stöttar mig till 200 %

Jag tycker att man är vuxen nog när man är myndig att själv kunna tänka efter…

Underligt hur du alltid i alla trådar trampar andra på tårna och vill inte låta andra ha sina egna åsikter… =/

#33 men jag menar inte NÄR man känner den biologiska klockan, jag menar ju såklart att för en kvinna "stannar" den klockan med tanke på klimakteriet tex så då har ju åldern betydelse för en kvinna som vill ha barn. Förstår du hur jag menar nu?

#36 Vem svarar du till?

#34 Okej, skriver mina tankar, och reflekterar. Förstår om det inte förstås alltid, men jag förstår heller inte alla inlägg! Det är väl inte meningen, man skall ju trots allt diskutera… förstod man alla inlägg på en gång fanns det väl ingen mening att föra en diskussion

#35 grattis på er!

#36 Det håller jag inte med om, man tänker väl efter som yngre också. Kanske inte i större grad, men myndighet är så mycket mer än en ålder, eller att ha haft sex.
Undrar som Hera, vem du skriver till.

#37 Nej, jag förstår inte… kan faktiskt inget om biologisk klocka, och kvinnors mognad att skaffa barn. Talar ur egen erfarenhet, och ur eget djup. Ni behöver inte lyssna, eller hålla med mig. Försöker inte övertyga någon om någonting.

Bara så ni vet…jag kommer att synas till mer sällan på iFokus. Det kan bli något inlägg per dag ungefär. Men det gör väl inget..om jag trampar folk på tårna ;)

Skit samma jag är mynndig och min biologiska klocka ringer inte än på några år

#39 OK!

Jag kan inte föreställa mig att bli tillsammans med en man i 50-årsåldern, men jag är också gift med en man i samma ålder som jag. Jag tycker att det är praktiskt och emotionellt utvecklande för relationen att tillsammans bygga upp ett liv, bli vuxna tillsammans och möta ungefär samma situationer i arbetslivet.

Jag har haft en del relationer med killar i min ålder men då har jag blivit misshandlat psykiskt o fysisk o våldtagen och en försökte prostituera mig och alla utnyttjade mig. Tycker killar i min ålder är barnsliga.

#43 De saker du berättar om har verkligen inte med killarnas ålder att göra. Det handlar om personer.

Nej sant. Har väl haft otur o fallit för nötter.

Klart att det funkar, sålänge ni trivs med varandra. Det skiljer nu 13 år mellan mig och min pojkvän, han är 28 och jag är 15. Många påstår att vi inte är på samma nivåer, och det är vi kanske inte. Men vi accepterar varandra och är det något vi inte känner samma för, disskuterar vi om det. Sen om min är den rätta, det vet jag ju inte, men i så fall lär man ju sig av sina misstag.
Kan väl tillägga det att jag har en farbror som är gift, och nu väntar barn, med en kvinna som är 25 år yngre. Hans dotter var bästa kompis med hans nuvarande fru (dock är inte hans fru och dotter lika gamla).

det finaste som finns är kärlek, så får mej har ålder ingen betydelse så länge man älskar varandra :)

Var väldigt skeptisk kring åldern förut, trodde inte att det funkade. Men när kärleken väl står vid dörren, så spelar det ingen roll om det är en 100 åring eller 1 åring.. Eller ja, du förstår nog. :}

Åldern har en stor betydelse, ju yngre desto större.
Ju äldre desto mindre eftersom man blir mer och mer på samma plan.
Sen får man titta individuellt på personernas psykiska utveckling och hur de matchar varandra.

Jo ålder har betydelse desto yngre man är! Skulle ngn av mina killkompisar komma med en 15-åring (de är från 27 och uppåt) skulle vi andra ha extremt svårt att respektera/ acceptera det.

#50 av vilka anledningar skulle ni ha svårt att acceptera det?

#51 Själv hade jag haft svårt för det eftersom den ene är vuxen den andra ett barn.

Vad ska en vuxen man med en 15-åring till? Jag tycker det är jättemärkligt. Visst kan det finnas mogna 15-åringar, men man är fortfarande väldigt väldigt ung. Ett barn som går på högstadiet. Jag skulle kraftigt ifrågasätta hans sexuella preferenser och undra vad det är för fel på honom. Varför vill han ha en så ung tjej och varför kan han inte få en äldre tjej? Det finns gränser och för mig går den vid myndig då man är nästan 30 år. Även om det oxå är ugnt, inte en tjej som precis blivit byxmyndig. Att en ung person vill ha en äldre kan jag förstå, men inte hur en vuxen person vill vara tillsammans med en högstadieelev. Jag är ledsen för hårda ord, men jag tycker att det är illa.

#52 & #52 köper båda era resonemang och håller helt med er. Lät bara så extremt fördomsfullt att "bara säga" att man inte skulle acceptera det, när man dessutom tog upp en vän som ett exempel.

#53 Precis vad jag också tänker.

Jag tar inte upp ngn speciell vän som exempel, ingen av mina vänner skulle komma på tanken, men jag kan bara relatera till hur jag skulle reagera om det hände i min värld. Fördomsfullt? Nej det kan jag inte se hur det är, fenomenet är osmakligt, men jag ser inte det fördomsfulla i att tycka att det är just det.  Det fördomsfulla skulle väl isf komma i #53 där jag skulle tro att det är ngt fel på den vuxna personen.

Jag har faktiskt lite svårt att ta en 15 åring…

15år är för ungt.

Det är stor skillnad mellan att vara 25 år och ha en såpass äldre fästman, än att vara 15 o ha en så äldre pojkvän.

Mycket händer mellan 15-25 års ålder.

När jag var ung (17 år) så var jag ihop med en man på 35 år i sammanlagt ett år.

Det fungerade inte alls. Han skämdes för sina vänner och vi smög i början och det var ju ingen bra start precis.

De enda som visste om det varamina föräldrar.

När min dotter var 18 år träffade hon en 35 år äldre man som hon flyttade ihop med. Jag och min man hade mycket svårt att acceptera detta då vi tyckte det var på tok för stor åldersskillnad.

Relationen höll dock i några år och vi har fått världens goaste barnbarn.

Skrev en tråd om det för längesen http://relationer.ifokus.se/discussions/4d7135a0b9cb46223304d6e8-svart-att-acceptera-dotterns-val

Jag trodde att mina föräldrar skulle flippa ut när jag berättade om min fästman som är 33 år äldre men dom tog det båda med ro och sa att kärlek har ingen ålder och pappa som har träffat honom blev genast god vän med honom. Tillochmed mormor tycker det är okej

Vad skönt stjej! Kul att ni trivs, och har det fint. Jag har tyvärr en del kompisar som gärna hänger med mig ofta, och de kväver mig. Min flickvän får inte all tid hon är värld.
Hur gör man då?

Säg till kompisarna att nu är det en till person i ditt liv som du bryr dig väldigt mycket om och att du vill spendera mer tid med henne. Är de äkta vänner så respekterar dom det.

jag kommer skriva Bokstäver ist för namn för att vara lite diskret och för att det ska bli lättare att förstå.

Min bästa vän M och jag umgick jämt när viu var 15. M´s bästa vän A , vart tillsammans med M¨s pappa då .Och M´s pappa var 43. Det kan jag tycka är sjukligt äckligt. Mest från hans sida då. Eftersom hon inte hade former. eller ens fått mens än.

Dom är iofs fortfarande tillsammans 7 år senare och har gift sig och skaffat barn. Men jag tycker fortfarande att det är äckligt. eftersom han från början faktiskt vart tillsammans med ett barn

#67 Ja, jag håller med. Inte alls ok enligt mig.

#67 Det är till & med förbjudet tror jag, eftersom hon var under 18 år, eller ja tillsammans kanske dem fick vara men ej ha sex. Nej usch äckligt :S

"Sexmyndig" blir man väl vid 15 år.

#70 Ja det vet jag men är du över 18 år får du ej ha sex med någon som är under 18 år.

#71 Och det där stämde inte alls. Är du 15 eller äldre kan du ligga med en 80-åring om du så vill. Om det sen är etiskt försvarsbart är en helt annan femma.

#72 Och hur vet du att det inte stämmer?
Har hört det ifrån pålitliga källor (alltså muntligt, inga länkar). Jag tror att det är så i alla fall.

#71 Det gäller om det är "barnets förälder eller styvförälder, barnets vårdnadshavare eller är en annan vuxen som ingår i barnets familjekrets eller har ett liknande förhållande till barnet. Våld eller tvång behöver inte ha använts mot barnet."

I annat fall är det 15 år som gäller om jag förstått det rätt.

#72 Dina muntliga trovärdiga källor kan inte vara särskilt kunniga isåfall, eller också så vill någon jävlas med dig.

Brottsbalken Kapitel 6 paragraf 4 förklarar närmre.

http://www.hopp.org/information/vad-ar-sexuella-overgrepp/definitioner-av-sexuella-overgrepp/

#75 Äh det vet väl inte du? Vissa jobbar inom vissa områden så dem måste kunna sånt.
Nej ingen som jävlas med mig. Och det kan vara som #74 säger med.

#77 Såhär står det i brottsbalken;

"§ Den som har samlag med ett barn under femton år eller som med ett sådant barn genomför en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt mot barn till fängelse i lägst två och högst sex år.
Detsamma gäller den som begår en gärning som avses i första stycket mot ett barn som fyllt femton men inte arton år och som är avkomling till gärningsmannen eller står under fostran av eller har ett liknande förhållande till gärningsmannen, eller för vars vård eller tillsyn gärningsmannen skall svara på grund av en myndighets beslut.

http://www.notisum.se/rnp//sls/lag/19620700.htm

#77 Visst vet jag det, dels för att jag kan läsa lagboken och dels för att det är något man väljer attha koll på om man flyttat ihop med en 11 år äldre man vid 17års ålder.

Det är bättre att läsa lagen än att lyssna på människor som påstår sig kunniga, i rätten är det lagen som gäller och inte godtycke. Du kan själv söka över internet, eller gå till biblioteket och kika i lagboken. 15 år och du bestämmer själv om du vill ha sex med någon som är betydlgt äldre.

#79 Undantag finns ju som synes.

#80 Undantag finns självfallet, men jag tvivlar starkt på att det är undantagsfallen som diskuteras, utan snarare ett allmänt tyckande om att sexuella kontakter får inte förekomma mellan en part som är mellan 15-18 och en andre part part som är öve 18.

De undantag som finns gäller ju oavsett ålder, möjligtvis att styvföräldrar kan räknas bort efter 18 år fyllda om det inte fortfarande anses som en beroendeställning.

Jag motsätter mig mest att någon försöker få ett eget tyckande att framstå som svensk lagstiftning på grund av någon slags moralpanik (som jag föövrigt hade hoppats var utdöd). Det är ju inte så himla roligt att i grund få höra att min man skulle ha begått lagbrott under den första tiden av vårt förhållande.

För att komma med påståendet att det är olagligt/förbjudet att ha samlag med någon som är mellan 15-18 om den andra parten är myndig, det är ju inte rätt och att sprida den desinformationen anser inte jag vara okej.

Jag ser ingen åldersgräns på kärlek men personligen så skulle jag inte vilja vara ihop med någon som är mer än 2 år yngre eller mer än 5 år äldre än mig. ^^

För mig spelar ålder roll. Jag vill ha en någorlunda jämnårig. 10 års skillnad kan nog funka men inte mycket mer än så känns det som

OT #53 På tal om det! Var på en restaurang/bar tillsammans med min kompis och hennes pappa i fredags, och hennes pojkvän skulle spela piano tillsammans med bandet. Vi stannade kvar i kanske 2 timmar när min kompis kille hade spelat klart och lyssnade på musik och hade det trevligt.

Och så ser jag en gubbe (eller gubbe kanske han inte var, men runt 40-50 år gissar jag på) i ögonvrån som stirrar och LER åt mig. Skitläskigt.

Han tittade även på min kompis men eftersom att hon satt och pussades med sin pojkvän så försökte han ragga på mig innan vi skulle gå därifrån. Fick en lapp av honom med hans facebook men den slängde jag så fort vi kom ut.

Jätteläbbigt..

#84 Sånt är läbbigt. När jag, min pojkvän och hans morbror var och fikade en gång, så satt en i 40-50 års åldern och kollade på mig typ hela tiden :/ Så satte mig med ryggen emot så jag slapp se han :/

Haha om  någon som jag verkligen inte är intresserad av glor på mig brukar jag stirra tillbaka och korsa ögonen för att se riktigt dum ut. Öppnar gärna munnen lite halvt också med tungan lite utanför ;) Fungerar oftast bra.

Som tur är behövs det inte ofta :P

#86 Hahaha