17år och varit tillsammans med min kille i två år.
Hej jag är 17 år och har varit tillsammans med min pojkvän i ungefär två år. Jag älskar han fortfarande såklart, men ibland kan det bli jobbigt när han försöker med saker och blir sur att ja måste se han i ögonen och säga sanningen, ja har sagt sanningen säger jag men så säger han med säg det då jag har det men säg det ingen då säger han…. Så gör jag det då….. För annars blir han sur typ.Och han visar mycket att han älskar mig, jag tror att han visar det mer, men jag kan faktiskt bli irriterad när man måste bevisa saker , och göra det fast man inte vill. Vad är bra att tänka på i sånna situationer, eller när han beter sig så.
Och vad kan man bättar själv med en relation, för att den ska bli starkare, vad kan jag göra, vad kan han göra? Vad ska man undvika, vad är lämpligt att göra och säga, ni som har erfarenheter eller har en kille ge tips! Tacksam för svar/
Hänger inte helt med på vad du menar… tycker han att du måste göra saker för att bevisa att du älskar honom?
Det jag menar är att om jag gör något som inte han gillar så måste ja se han i ögonen och säga sanningar. Fast ja säger det är sant, men ibland kan han fortsätta med det. Ja det med jag måste ibland bevisa att ja älskar honom.
![[mosshus]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Är nog skillnad mellan bevis, och bekräftelse.
Jag har läst din andra tråd, och jag tror att det kan ha att göra med att han har haft problem i uppväxten, med sina föräldrar och så. Om hans pappa i princip lämnade honom och även hans mamma på grund av hennes alkoholmissbruk, så kan han nog ha svårt att känna sig trygg och lite på att du verkligen älskar honom.
Jag tror inte att du gör något fel, utan det är nog han som är rädd att bli lämnad ensam, och det tycker jag inte heller riktigt är hans fel eftersom han har blivit så dåligt behandlad av sina biologiska föräldrar. Jag tror att han har lite svårt att lita på folk. Han kanske skulle behöva prata med en psykolog? Det betyder inte att jag tror att han har någon psykist sjukdom, utan bara att han kanske behöver någon att prata med som i övrigt inte är en del av hans liv.
Vissa har svårt att få tillgång till psykolog.
Pyskolog, kurator, samtalsteraput, finns massor att välja på, och som ung kan man faktiskt söka sig till sin ungdomsmottagning och få hjälp därifrån.
Qui dormit, non peccat
Ja, det finns nog en hel del att prata med!
Det känns nästan som en slags tvångshandling från din killes sida. Det är med att du ska titta honom i ögongen och säga sanningen, gärna fler gånger om jag inte missuppfattat.
Är han lite tvångsbeägen?
Det finns bra hjälp för OCD som det kallas annars.
/Maria
Starta ny diskussion