Jag kan inte för mit tliv förstå hur du kan vilja stanna med denna kille. Det är inte ok med droger. Du är ung, ni kommer förmidligen inte vara tillsammans hela livet, och han är på helt fel spår. När du blir äldre kommer du titta tillbaka på dig själv och fundera vad i helvete du höll på med då du kastade bort år på den här killen. För din egen skull, gör slut och lämna det här livet bakom dig!!!! Sluta ta droger själv, lämna din äckliga kille och se aldrig tillbaka.

Det är inte kontrollerande att säga åt en person att inte ta droger, jag skulle direkt ställa det ultimatumet och om personen fortsatte skulle jag gå. Jag är värd mer än att vara med en pundare.

Tro inte att du kan fixa honom med din kärlek, det kan du inte, han säger själv att han inte vill ändra sig och det är inget du kan göra år den saken, du kommer bara fortsätta att må dåligt, och du är värd mer.

Fast grejen är ju att han är inte anledningen till att jag vill ta droger ibland, utan jag vill göra det själv och skulle antagligen bara bli värre om jag inte hade honom. Han vill inte att jag ska göra det. DOCK så känner jag att om han får så får väl jag också, så det kan ju vara en omedveten sporre. 

Sedan är vårat förhållande riktigt komplicerat. Vi har varit tillsammans i 2 år och det är inte förrän i år, 2012, som vi haft vårat första bråk. Vi har en sådan tillit till varandra, vi kan t.ex prata om vilken sorts porr vi gillar(jag är inte en sådan som är anti-alltförutommig) och dela med oss utav exakt allt. Han är min absolut bästa vän och jag älskar honom mer än jag älskar någon annan levande varelse, inklusive min familj.

Vid svåra situationer, som t.ex då min mammas sambo mordhotade en man och sambon och min mamma bråkade konstant hela veckorna hela tiden, då är han den enda trösten jag har och den enda jag kan finna lugn hos. 

Han är också den enda som någonsin orkat med mig i längre perioder utan att tröttna och bara slänga iväg mig. Jag har inte en enda person i min närhet, inte en enda, som inte har sagt med egna ord att jag är avskyvärd, jobbig, hemsk osv. Förutom honom då, såklart. 

Det finns absolut ingen annan som förstår mig (förutom en annan vän som jag haft i 5 år) eller hur jag fungerar. Jag är och har alltid varit lite knepig i huvudet och jag är väldigt ansträngande att vara med, jag är väldigt krävande på alla plan både som dotter, vän och flickvän. 

Sedan är kärleken för mig viktigare än något annat. Jag skulle aldrig någonsin i hela mitt liv få för mig att lämna en person som jag verkligen älskar bara för att jag är inne i en dålig period. 

När du säger att "ni kommer inte vara tillsammans hela livet" så är det bevis nog på att varken du eller någon annan över huvudtaget förstår känslan av just detta förhållande, en sådan känsla som ingen människa, varken tidigare pojk/flickvänner, vänner eller familjemedlemmar någonsin kunnat förse mig med.

För övrigt så visar ju det mycket om vad jag är för person om jag lämnar den jag älskar för att han brukar droger. Framförallt då jag själv gör det. Han behöver snarare stöd än att bli övergiven.

Det är kanske fräckt av mig att anta att ni inte kommer att vara tillsammans resten av livet, kanske är ni ett undantag. Vem vet. Men jag vet hur det är att vara i din ålder och tro att man är inne i den största kärleken man någonsin kommer att uppleva. Så är det inte, ger man sig själv chansen så blir kärleken bättre och mer mogen för varje gång.

Du mår dåligt i relationen och bara han kan bestämma sig för att sluta använda droger. Du kan stötta, men han säger ju att han vill fortsätta. Ska du fortsätta leva med det är det visserligen upp till dig, men det är knappast en sund relation.

Bara för att han är en av få som varit snäll mot dig innebär det inte att det inte finns andra därute som kommer att vara det, människor som inte tar droger varje dag.

Jag blir rädd när jag läser det du skriver TS. Jag vill påstå att ert förhållande inte är "på riktigt" eftersom han inte verkar vara nykter speciellt ofta, och då är det ju inte verkligt.

Kommentaren "gnuggar in sperma i ansiktet och dricker sitt eget urin" visar mig att han inte är frisk, och tydligen vill han inte bli det heller.

Är det en sådan människa du vill dela ditt liv med? Om det är det så kör på. Men då ska du inte klaga över det heller, valet är ditt. Han har ju tydligt visat att han tänker fortsätta på det äckliga viset. Så du kan antingen acceptera det skitlivet eller så tar du tag i dig själv och inser att du kan ha det bättre. Visa lite respekt mot dig själv!

Och du kan själv sluta droga till det ibland. Det ger ingenting mer än skador på din kropp och ditt psyke. Verkligen extra dumt att droga när man mår psykiskt dåligt.

Du skriver att du vill ge honom stöd. Men man kan inte ställa upp för folk som inte är med på det. Vill man inte sluta eller ha hjälp så är man inte mottaglig för den heller.

Det hade antagligen gett mer om du satte ner foten en gång för alla, och han märkte hur det faktiskt är att vara ensam.

Det du beskriver ser inte ut som kärlek för mig, tror snarare att du tror att det är det som kallas kärlek.

#5 Håller med dig.

Nu ville du inte ha kommentarer, men sök hjälp, lägg av med drogerna och sen kan ni tänka på att skapa ett förhållande.
Du är beroende av honom, det är känslan du beskriver. Och många har den känslan av andra, det är inget du är ensam om eller bara du kan förstå.

Hur trovärdigt är detta då, TS.
Frågan är om du ens vet vad droger är? Jag äter vitaminer för att jag är vegetarian som jag funderar på att sluta med, och dricker aldrig alkohol. Enda är väl att jag kanske äter något onyttigt en, eller två gånger i månaden, det vill säga chips, och läsk, eller äter en pizza då när jag inte kan laga mat.

Vet att vissa kan få känslan att detta är som droger, men va? Läs innehållsförteckningen. Det innheåller potatis, och salt.

Tar din kille droger, på riktigt så ring polisen. Jag tror att du gör gott att slänga i väg honom, men glöm inte att anmäla dig själv samtidigt i så fall då du gör samma sak själv.

#8 Vilken konstig grej att skriva. TS berättar ju att killen röker hasch och att hon själv tar amfetamin.

Ja, som sagt. Anmäl er båda och få problemet ur världen!

# 8 
Fast nu handlade ju inte den här tråden om dig eller vad du äter, eller hur?

Och?

#12

Och, det verkar därför otroligt egotrippat att gå in och berätta om dina matvanor och jämföra dem med TS och hennes pojkväns droganvändande, way to go att förminska någon annans problem och relatera allt till dig själv.

du behöver väl inte bry dig.

#14 
Jo det behöver jag när du smutsar ner ett forum jag är medlem i och läser mycket på.

Happ

Många droger kan ge paranoia - du kanske ska sluta upp helt och se om du tänker annorlunda då?

#0 Så som jag tolkar det hela så är ni två inte bra för varandra. Hela ert förhållande låter som destruktivt och du blir så att säga meddraget i drogproblematiken.

Det stora problemet verkar vara drogerna och i andra hand din svartsjuka.

Jag har väldigt svårt att se att ni två kan bli särskilt lyckliga i framtiden.

Så länge någon av er är "höga" den tid ni tillbringar tillsammans så är det ju egentligen inget riktigt förhållande.

Ett riktigt förhållande innebär en vardag tillsamman (utan droger) och att man lär känna varandra när man är i ett normalt tillstånd.

Samtidigt är det så att ett förhållande ska vara byggt på kärlek och respekt, inte på att den ene inte vill lämna den andre då den mår dåligt.
Sådana relationer är ofta dysfunktionella och slutar med att skada båda parter.

Jag kan relatera till det du säger att han är den enda som står ut med dig, men även om han är det så måste ni må bra tillsammans eller hitta en punkt då ni gör det. Eftersom han inte vill sluta med sitt användande så kan det bli väldigt svårt.

Jag var i en relation där vi kämpat mycket och båda mått dåligt, men när jag sakta började må bättre och han sämre insåg jag att vårt förhållande var en neråtspiral och att vi tillslut skulle dra ner varandra. Det var helt enkelt bättre att fortsätta ensam. Jag lämnade honom när han mådde dåligt och behövde stöd för jag visste att jag kunde ge honom det men bara för en tid tills det skulle ta för mycket av mig. Han mår idag utmärkt och har gått vidare och det är samma här.  

Det var i slutändan det mogna beslutet att ta och idag är jag stolt över mig själv som vågade göra det.

Om du tror att chansen är stor att ni kommer dra ner varandra, så ska du inte vara rädd för vad det skulle säga om dig om du lämnade honom. Det enda det skulle säga är att du är stark.

Nu orkar jag inte sitta här och svara på allt till punkt och pricka, så jag får väl dra igenom det lite kortfattat ändå då.

1. Jag har haft partners förr, och jag har varit "kär" många gånger. Inga problem där. Grejen är att ingen alls förstår hur vi har det eftersom att de antagligen aldrig upplevt det själv. Synd om er, tycker jag då. 
Han är inte den enda som varit snäll emot mig, jag har inte levt ett miserabelt liv som en outcast som aldrig blivit älskad. Jag har en högt älskad och älskande familj, vänner jag älskar och så självfallet min pojkvän. 

2. Han har precis börjat med denna typ av drog (sedan någon månad tillbaka) och har aldrig tidigare brukat droger i vårat förhållande. Så att påstå att det inte är äkta över huvudtaget är ju bara idiotiskt.
JAG brukar droger någon enstaka gång då och då, kanske 2 gånger i månaden. Jag anser att det är trevligare än att t.ex gå ut och supa sig full hela helgerna som övriga bekanta i min närhet gör.

Jag började inte med droger för honom, jag började nämligen före honom litegrann för att hålla huvudet högt. 

3. Ingen av oss tar varesig alkohol eller något annat då vi är med varandra. Vi ses inte så ofta eftersom att vi bor på distans, för min del handlar ruset jag får snarare om att orka att vara utan honom än att jag mår dåligt av att vara med honom.

Tror även att det är just det att han röker på ensam och inte med mig. Jag vill inte röka på, det är inte det jag menar, utan att jag vill kunna ha uppsikt över det han gör så att jag kan vara där, liksom.

Jag har ingen som helst tanke på att lämna honom, jag ser hela mitt liv med honom och kan inte föreställa mig hur det skulle vara utan. Han likaså.

Ska man göra en snabb överblick över hela vårat förhållande så är jag den största skon i kläm med tanke på att jag blir arg och ledsen så fort han bara går iväg och pratar med sin pappa, skriver något på facebook etc. Det är oftast dessa anledninger som utlöser våra småtjafs, och jag misstänker att jag lider av bipolär, vilket kan vara en stor anledning till det. 

Som sagt så sökte jag inte hjälp eller råd ifrån någon, det enda jag ville var att få skriva av mig anonymt utan att folk ska veta vem jag eller min pojkvän är, för det kan jag inte göra någon annanstans på hela internet, och jag har ingen större lust att sitta och diskutera detta med någon vän. Jag lider av alldeles för stora problem med mina känslor för det.

Min pojkvän lägger upp sitt jobbsökande och framtida arbete, boplats etc för att anpassa vår gemensamma framtid, jag likaså med utbildning och så vidare, vi har helt enkelt planerat hela vår framtid och jag tänker inte släppa den största kärleken i mitt liv bara för att han röker på.

Min mamma är just nu tillsammans med en man som hon påstår är sitt livs kärlek (hon har haft många män) men hon kan aldrig planera något långsiktigt för att hon inte vet hur det kommer se ut för dem i framtiden, hon tycker inte att deras förhållande känns tillräckligt säkert för det.

Jag har en gammal vän som var tillsammans med sitt ex i 6 år, hon sade att hon älskade honom, att han avr den enda osv, men samtidigt så hade hon inte en tanke på att leva med honom hela livet, för hon ville inte ha barn med honom eller bo med honom livet ut.

Sedan har jag aldirg någonsin stött på någon, ung som gammal, som haft en så säker relation med sin partner som jag och min pojkvän har. Min pojkvän drar inte ner mig i skiten, och jag jobbar hårt med att inte göra detsamma.

Jag blir bara så trött och sur ibland, och då vill jag få ur mig det.

Att bruka droger 2 gånger i månaden är verkligen inte någon enstaka gång

Varför blir du sur när han pratar med sin pappa eller skriver på facebook?

Det jag menar är att jag inte är beroende och knarkar hela tiden. 

Och om jag visste det så vore det ju inget problem, eller?

Men jag förstår verkligen inte, han är ditt livs kärlek säger du, och den du ska spendera livet med. Men hur ska ni kunna ha en hälsosam framtid när det är som det är, han missbrukar och vill inte sluta?

Hur ser du på framtiden med honom, skaffa barn och sådana saker om ni skall fortsätta missbuka?

Om du ska behöva missbruka för att orka vara utan honom känns det verkligen som ett beroendeförhållande.

Men jag antar och hoppas att ni kanske har en plan för att kunna må bra ihop i framtiden och bo tillsammans? 

OK. Lycka till med en framtid tillsammans med en kille som röker på mestadels varje dag och inte har någon fundering på att sluta.

Jag kan bara säga lycka till och att jag hoppas att ni inte skaffar några barn sålänge någon av er använder droger, inte ens om det gäller en gång om året.

Jag planerar inte att leva med en man som bor halva landet ifrån mig i hela mitt liv. Det enda som gör att vi inte kan bo ihop nu är att jag går i skola och inte har råd att bo själv, kan inte heller flytta härifrån. Han kan flytta hit men då måste han hitta jobb här först, vilket inte är det lättaste. 

Han planerar inte heller att röka på varenda dag för resten av sitt liv, eftersom att han lider av ångestsjukdomar och ADD så har han det svårt nu när han har mycket på gång, jag tycker dock att han kan återgå till sina vanliga mediciner istället, men det tycker inte han.

För övrigt så är ju amfetamin även en väldigt lätt drog. Min syster har ätit amfetamin i flera år, det är en väldigt vanlig ADHD-medicin. Inte rent amfetamin såklart, men å andra sidan så brukar inte jag heller rent amfetamin.

Och jag har aldrig haft en längtan efter barn någonsin i hela mitt liv, jag vill inte ha barn. Så nej, jag tänker inte skaffa några barn medan jag brukar droger. Jag tycker inte om barn över huvudtaget.

Ja man kan alltid komma med olika förklaringar för att legalisera sitt användande av droger. Man ska inte jämföra sig med de som får mediciner utskrivna innehållande detta ämne. Amfetamin är inte en "väldigt lätt drog"

#26 Det är ju en drog av en orsak, amfetamin är ingen lätt drog. 
Amfetamin precis som kokain och heroin är en tung drog.

Det är stor skillnad på medicin som innehåller Metylfenidat (amfetaminliknande substans) och att faktiskt knarka amfetamin.
Din syster får antingen Ritalin, Concerta, eller kanske Medikinet, finns några till oxå. 
Men de innehåller en mycket liten mängd Metylfenidat och ska i normal låg dos inte framkalla beroende.

#26 Det har du fått om bakfoten. Amfetamin är inte en väldigt lätt drog. Dessutom är det väldigt ovanligt att man får amfetamin utskrivet vid medicinering av ADHD. Det är först och främst metylfenidathydroklorid mediciner som skrivs ut. Och jag antar att det är sådan medicin din syster äter.

Även om hon mot förmodan får amfetamin utskrivet så är det definitivt långt lägre doser än det du tar då du drogar. Dessutom står hon under läkarkontroll och hon äter medicinen för att lindra symptomen.

Du drogar för att bli hög och komma bort från verkligheten.
Dessutom är det du gör olagligt.

Så snälla. Jämför inte medicinering med missbruk.

En kille som röker hash mer eller mindre varje dag och inte tänker sluta. "Varningsklockar varningsklocker" Han kommer bli mer o mer dimmig, långsam, zombieartat o dum i huvudet. han kommer inte kunna sköta något jobb, ekonomi, utbilda sig, sköta sina relationer, ta ansvar… nada. Kanske blir han (och du om du är ihop med honom) så dimmig att han står ut i hashdimmorna i många år, kanske står ni inte ut utan behöver nåt starkare för att stå ut… sen dör ni.

Du är ung, du har ett val, välj livet! välj BORT droger! - ALLA DROGER! Och om han inte slutar, så måste du tyvärr välja bort honom med!  Använd kraften i din ilska till att ta beslutet att inte sumpa ditt liv med droger!  Du har bara ett liv.

Nu måste du ställa dig frågan- mår du mestadels bra i er relation eller mestadels dåligt?
Det är så många som går runt och mår dåligt i en relation, där 6 dagar i veckan är skit men 1 dag i veckan är bra och då glöms på något underligt vis de dåliga dagarna bort. Men tänkt på att i ditt liv ska du må bra mestadels av tiden och det tror jag inte att du gör nu. Du mår dåligt varje dag över saker din pojkvän gör, när han äcklar sig framför internet, röker på och totalt vägrar ta till sig dina uppmaningar och tankar. Han visar tydligt att han inte bryr sig om hur du känner inför hans beteende när han vägrar välja mellan dig och drogerna…
Och i mina ögon kommer det knappast kmma till en magisk vändpunkt där allt blir bra mellan er och hans förhållande till drogerna. Han struntar i att ta sina mediciner och han struntar i att du vill att han ska sluta för han har fastnat i haschen. Och det spelar ingen roll vad du säger, för röker han på varje dag så lär det bli svårare och svårare för honom att sluta och det kan aldrig leda till något bra. han har redan kommit till den gränsen att han inte kan ha ett uppehåll på en dag…

Säger oxå lycka till. Ni har allt annat än en säker relation. Ni har en osäker trekant med droger som ni båda försöker ursäkta. Tro inte att ingen kan förstå hur du känner i relationen, vi har alla haft en kärlek i tonåren som vi trott skulle vara för evigt. En relation där man målat de svarta molnen rosa i fantasin. Människor har varit med om mer än du tror och förstår väldigt mycket mer än du tror. Från vad du berättar här är det här en extremt dysfunktionell relation som du kommer att må ännu sämre i. Ilska, svartsjuka och droger är bara några tecken på hur illa det är. Så ska inte en bra relation se ut. En hälsosam relation bygger på tillit, glädje och kommunikation. Ni verkar inte ha ngn av de som grund. Tänker osökt på sid & nancy ;)

Ett av mina ex rökte på i flera år innan vi träffades, han var dum i huvudet. Inte elak, men förstörd. Han har ADHD och försökte skylla på samma som din kille. När det inte funkade längre hotade han med att ta livet av sig. Jag slängde ut honom och tittade aldrig tillbaka. Det bästa jag gjort.

Här kommer en länk om Cannabis och hur farligt det faktiskt är.

Men herregud, ska det vara så jävla svårt att förstå? Jag brukar INTE droger för att min pojkvän gör det, han har verkligen INGET med det att göra och han vill inte att jag ska göra det, han har t.ex hotat med att säga till min mamma för att jag ska sluta. 

Han tänker INTE röka på i hela sitt liv. Han lider av grova ångestproblem socialt och just nu så klarar han inte det. Han har gjort det i kanske en månad och han har både pengar och går till arbetsförmedlingens praktik + alla träffar som är flera gånger i veckan. 

Jag mår väldigt bra med honom, jag har inte sagt något annat någonsin heller. Det finns ingen i hela världen som jag litar på mer än honom, så ni kan inte heller sitta och påstå att vi inte har något förtroende eller någon tillit i vårat förhållande. Det enda jag mår dåligt över är mina egna ångestproblem som inte har något med vårat förhållande att göra och saknaden efter honom, sedan som sagt det faktum att han röker på, men han är själv mycket väl medveten om att han varken vill, kan eller tänker fortsätta när han får ett arbete. Jag är mycket väl medveten om att det är farligt, och jag har inte sagt något annat heller, så det behöver ni inte sitta och läxa upp mig om.  

Skulle jag göra slut med honom så skulle inte jag sluta med droger. Jag skulle se det som en anledning till att bara få fortsätta ännu mer, för då har jag mer pengar över till just det och ingen anledning till att låta bli.

Jag skulle inte vara lycklig utan honom. Jag skulle bli förstörd. Med honom så är jag lycklig, och jag har aldrig varit det förr. Jag har aldrig haft ett självförtroende eller någon självkänsla, men det har jag nu.

Jag är inte med honom för att jag inte vet bättre, utan för att jag med hela min kropp, mitt sinne och mitt hjärta, vill.

Vi vill samma saker, vi vill leva ett lyckligt liv ihop, vi vill ha ett hus, vi vill ut och resa, vi vill dela våra otroligt skumma och onormala intressen.

Alla har dåliga dagar och alla har dåliga perioder. Jag är som sagt troligtvis bipolär och blir utredd för det just nu, det är en sorts närliggande sjukdom till Borderline för er som inte vet det. Att leva med dessa problem är aldrig lätt oavsett omständigheter. Jag har skurit mig i armarna, supit ner mig, fått nervsammanbrott och slitit ner allt ifrån mina väggar och mått så dåligt att jag varit nära flera gånger på att begå självmord. Sedan jag träffade min pojkvän så har detta aldrig mer hänt, för han tillför något till mig som ingen annan och inget annat någonsin kunnat göra. 
När jag är med honom så känner jag mig frisk och problemfri.

Ni kan ju själv försöka känna hur det känns att vara utan den ni älskar i 5 månader i sträck. Skulle ni vara lyckliga varje dag då och anse det som onormalt att ni får ont av saknad? I sådana fall frågar jag snarare om ni har en riktigt sund relation. 

Jag och min pojkvän har haft våra första bråk någonsin de senaste 3 månaderna. Dessa bråk har uppstått för att vi inte träffats på länge, att jag haft en dålig period under vintern och att han röker på och vetskapen om att jag inte skulle få veta om något hände honom då eftersom att jag inte kan vara med honom är jobbig. Jag vet personer som bråkar konstant, varje dag, mår dåligt och gråter och skriker av att de inte kommer överens. Jag och min pojkvän kommer överens.

Jag är mycket väl medveten om att jag är ung och att ni säkert har varit med om mer än jag, men ni kan fortfarande inte alls för allt i världen förstå hur det känns för mig, för ingen annan har någonsin gjort det. Inget ni beskriver stämmer in på mig, inget någon annan beskriver stämmer in på mig.
Jag är inte som ni. Jag vill inte ha barn, volvo och ett jobb på ICA. Skulle jag bli med barn nu eller om 10 år så skulle jag göra abort, för jag ser inget som helst fel med det. Jag har gjort en abort redan och det är något utav det bästa jag gjort, jag skulle aldrig förstöra mitt liv så brutalt som genom att skaffa ett barn.

Kan ju även tillägga till er som sitter och tror att ni vet allt om mig, mitt liv och mitt förhållande att jag de senaste två dagarna har diskuterat kring just dessa problem med min pojkvän och det är löst.

Sedan så VILL jag ta mina jäkla droger, hade jag inte velat det så hade jag inte gjort det. Och att ni säger att det är dåligt ändrar ju inte min vilja, jag vet mycket väl att det är dåligt, men det skiter jag verkligen i. Min farfar dog av leverproblem pga hårt alkoholdrickande, min mormor har fått kol pga cigg och min mor som varit drogmissbrukare har inga som helst men efter det bortsett från en dålig period i ungdomen som hon gärna vill glömma bort.

Inget man gör i livet är riskfritt. Jag är bara glad över att mitt liv är mitt och ingen annans.

Ja för volvo, barn och jobb på ica är det vi alla eftersträvar… haha

Det är meningslöst för mig att fortsätta diskussionen. Du vill rättfärdiga dina val, vi andra har ingen aning om någonting, inga erfarenheter alls och är inte kapabla att sätta oss in i ngt. Tyvärr är det ju tvärtom, vi har levt ordentligt allihop. Jag hoppas att ni reder ut era problem. Både egna och gemensamma. En dag kommer du bli äldre och inse att det vi sa nog inte var så ogenomtänkt och oförstående, utan resultatet av många egna misstag och att allt är sagt i välmening.

Det är en väldigt arrogant attityd att anta att andra människor aldrig upplevt liknande saker som du nu gör, det är ett synsätt som typiskt sett hör till tonåren. Men tro mig, många som skriver här inne är äldre än dig och har hunnit varit med om så många erfarenheter som du inte ens kan tänka dig.

Du bedyrar att erat förhållande är nyttigt och stabilt, men om alla här inne säger motsatsen, kan du inte då erkänna för dig själv att ni har tendenser åt andra hållet. Vi gör inte anspråk på att veta allt om er relation, men utifrån det du berättat har många kunnat uttryckt en oro. Varför inte ta till sig den? Självklart inte göra en stor ändring och omvälva allt men iallafall reflektera över att möjligheten finns att ert förhållanden och bådas era inställning till droger kanske är en anledning till oro. 

Sedan vill jag verkligen tillägga att det är aldrig nyttigt att bygga hela sitt psykiska välmående på en människa, såsom du beskriver det i tråden. Stabilitet måste komma inifrån dig själv, du kan inte låta någon annan vara den tyngd som håller dig ifrån ett farligt beteende. 

Sist men inte minst vill jag påpeka att de flesta människor kan gå 5 månader utan att träffa sin partner och inte använda droger för att hantera saknaden.

#35 Kan inte annat än hålla med #36 oc #38.

Sedan undrar jag om utredarna som gör din utredning vet om ditt drogmissbruk? Så länge som du brukar droger blir resultaten av utredningen missvisande och eventuell diagnos inte korrekt.

Man ska vara helt ren och ha varit det en bra tid innan en sådan utredning görs. Den drog du brukar påverkar verkligen ens psyke negativt.

Känns ganska oärligt att göra en utredning utan att vara ren.

Jag hoppas att poletten en dag trillar ner hos dig. För så som du skriver att du tycker och tänker nu, lär det inte gå bra.

Tror ni seriöst att jag tänker gå och göra det någon annan säger åt mig att göra? Min kurator har bett mig gå ner 4 kg för att jag ska komma till den vikt som Kvinnor i min ålder normalt har. Ska jag gå och banta då för att hon tycker det fastän jag inte vill eller mår dåligt varesig fysiskt eller psykiskt av det? Eller så kanske man lika gärna kan gifta bort mig som man gör i fjärran länder, för andras åsikter är ju tydligen viktigare än mina egna? Jag mår inte dåligt i mitt förhållande, jag har slutat upp med självskadebeteenden tack vare min pojkvän och jag ser ljust på framtiden. Sedan om JAG VILL bruka droger ibland så har det helt och hållet med mig att göra. En människa med livserfarenheter blir inte automatiskt en allvetare. Jag är lycklig, ska jag slänga bort det för att NI, människor som jag aldrig mött eller kommer möta, anser att mitt förhållande är osunt? Ni får tycka precis vad ni vill, ni får gärna tro att jag mår dåligt och har en lycklig dag i veckan och resten är ett helvete, eller att ni vet bättre än jag vad som är bra för mig trots att alla människor är helt olika, men JAG sitter inte och tar åt mig av vad andra personer säger åt mig. Jag har aldrig bett någon om tips och råd, hjälp eller stöd. Jag vill inte heller ha något av det, hade jag velat det så hade jag bett om det. Jag struntar fullständigt i om ni orkar hålla igång diskussionen eller ej, eftersom att jag inte ville att den skulle uppkomma från början. Sedan om det om 5 år visar sig att det tar slut eller att saker blir dåliga etc så är det ju fortfarande upp till mig att avgöra vad jag ska göra, inte er. Synd om er som haft dåliga partners i livet, synd om er som tycker att man ska ta åt sig av andras ord. Någon ansvarig får gärna låsa eller ta bort denna tråd, den har bara gjort mig arg och ledsen. Övriga skribenter får gärna låta bli att skriva också, vill ni något så skriv till mig istället.

Kan ju även tillägga att det är precis personer som ni som fått mig att ha försökt ta mitt liv 3 gånger. Personer som bara trycker ner en, tycker att man är dum i huvudet, tror att man inte kan någonting, låtsas bry sig men i själva verket bara vill försöka ta kontroll, sådana som försöker manipulera mig, mitt liv och mina val. Kan ju be er att låta bli med dessa egenskaper, jag är inte den enda i världen.

Startar du en tråd får du vara beredd på att folk har olika åsikter om det du skriver i #0 och att du kan få svar av personer som inte tycker som du.

Det faktum att ni är unga är naturligtvis inte en anledning att ni inte skulle hålla ihop hela livet. Jag är själv tillsammans med min första kille fortfarande nu 13 år senare.

Men att ni båda drogar och du vill inte ens sluta säger du, det ser jag inte som en bra grund till ett långvarigt lyckligt förhållande

Lycka till iaf

Jag tror att jag poänterade i mitt inlägg att du kan överväga våra åsikter, fundera på att om så många säger samma sak så kanske det ligger något i det men jag sa däremot inget om att du måste agera efter vad vi säger, sådana saker är ju helt upp till dig.

Det är väl lite en sådan här sak som är kärnan i att vara en medmänniska, man kan lyssna på vad andra säger, begrunda det men i slutändan fatta sina egna beslut.

Du måste ju förstå att du inte kan skriva en tråd i ett forum, om information som oroar så otroligt mycket och inte vänta dig svar? I de flestas ögon är din syn på droger på ditt och din pojkväns förhållande ganska katastrofal för att den skulle kunna leda till så mycket olycka om det gick fel. Vi skriver ju bara till dig i välmening, inte för att förstöra för dig eller driva dig till självmord? Vad skulle vi, bakom en skärm, få ut av att manipulera dig? Vi vet ju inget om vad du sedan gör av ditt liv. Du går in i defensiv ställning och skyller allt på oss, vi är dumma, vi vill manipulera dig, vi vill ha kontroll. 
Vi har ingen kontroll, vi känner inte dig, du skulle kunna avsluta ditt konto och du är noll för oss. Det handlar endast om att vi vill ge dig råd i all välmening. Är inte det, med facit i hand, det troligaste alternativet?

Försök att vara lite ödmjuk istället och fundera på det faktum att vi är fullständigt okända människor, som är objektiva i frågan, och alla svarar på ungefär samma sätt.. Kan det kanske tyda på att din utgångpunkt inte är fullkomlig, att den kanske är dysfunktionell och lite farlig?

Sedan att du talar om för oss att sådana som vi är orsaken till att du försökt begå självmord, det är bara befängt. Viljan att avsluta ditt liv är din egen, och det kan vara det fegaste jag hört när du skyller det på andra.

Men om förhållandet är bra och ni inte har några problem kanske du ska uttrycka dig på ett annat vis nästa gång för läser man ditt första inlägg tyder det verkligen på en olycklig människa, med en ostabil pojkvän i en ostabil relation som är kantad med olika problem. Hur vill du att man ska reagera? Säga att det ordnar sig och att ni är som gjorda för varandra? Att amfetamin och hasch är nyttigt och att det är ett sunt beteende att dricka sitt urin för att provocera?? Se dig om och försök reda ut dina/era problem istället för att rättfärdiga allt du tidigare skrivit pga "fel" svar från oss.

Nej, jag har sagt ett flertal gånger att det inte är bra med droger, men det är ju mitt val om jag vill hålla på med det eller ej. Jag tycker inte heller att ni sKa sitta och påstå att vi har ett instabilt förhållande begrundat på enstaka tillfällen, har även sagt att han rökt på bara den senaste månaden, att vi aldrig bråkat och varit ovänner tidigare, att vi är i en dålig period och vi har varit tillsammans i 2 år, så det bör väl vara bevis nog på att vi faktiskt har mer bakom pannbenet än bråk, droger och olycka? Har även påpekat ett flertal gånger att min pojkvän inte planerar att röka på varje dag för resten av sitt liv, så varför ska en period avgöra hela framtiden? Vad jag gör har inte med vårat förhållande att göra, ska jag då vara singel i hela mitt liv för att jag tar droger av egen fri vilja? Jag skrev i #0 att ni får ha vilka åsikter ni vill om innehållet, det får ni. Men att sitta och försöka få mig att inse något som är felaktigt är inte att ha en valfri åsikt. Sedan är det ju inte mitt fel att jag mår dåligt av andra människor som ständigt försöker säga åt en vad man ska göra. Att ta livet av sig är ett eget val, ja. Men tror du helt seriöst att alla som tar/försöker ta livet av sig bara får för sig det utan grund? De flesta gör det pga omgivningen och hur omgivningen får en att må, därför är det ju faktiskt något man alltid får tänka på. Jag är ingen stabil människa, det har jag inte sagt, jag har dock sagt att det INTE beror på mitt förhållande, utan mitt förhållande har gjort mig friskare och lyckligare. Så vad är då problemet? Låt mig ha mitt instabila, destruktiva förhållande då, för all del.

Som nr 18 sager ni verkar inte bra for varandra det verkar som om du mar sa daligt over honom att du borjar ma daligt over dig sjalv oxa och da mar ju han samre sen mar du samre och savidare, vet inte om det stammer men va min observation…

#42 "Kan ju även tillägga att det är precis personer som ni som fått mig att ha försökt ta mitt liv 3 gånger. Personer som bara trycker ner en, tycker att man är dum i huvudet, tror att man inte kan någonting, låtsas bry sig men i själva verket bara vill försöka ta kontroll, sådana som försöker manipulera mig, mitt liv och mina val"

Där tappade jag respekten för dig. Ingen här har tryckt ner dig. JAg tar det tyvärr som ett hot från din sida.
Skulle du ta självmord för att folk vill hjälpa dig, så handlar det inte om vad vi skrivit, utan snarare om att du misstolkar det som skrivits och att du itne klarar av att folk får en annan uppfattning om situationen än du.

Att vi skrivit som vi gjort beror på ditt första inlägg. Där verkar du INTE vara en lycklig människa, inte ens i ditt förhållande. Så nästa gång kanske du ska tänka över hur DU utrycker dig istället för att klaga på de som vill hjälpa dig.

Har du inga problem i förhållandet med din pojkvän kanske du inte ska skriva det heller.

Sedan hoppas jag att du nu vet att man får svar på det man skriver på ett öppet forum, varesig man vill eller inte. Det är liksom det som är grejen med ett forum.

Kommer inte ta bort eller låsa tråden, för den är intressant.

#41 Du behöver inte lyssna på alla här har att säga. Men kom ihåg att det var ditt val att skriva vad du går igenom nu. Det var helt enkelt ditt val och du får du stå ut med att folk kommenterar. Dem som kommenterar här bryr sig faktiskt om dig. Även fast dem inte känner dig. Men du verkar inte förstå det.

När du använder droger, även någon enstaka gång i månaden gör du ditt liv värre och även din kropp. Inte bara i hur du beter dig utan inne i din kropp. Jag kanske inte ens är nära att bli vuxen än. Men jag verkar kunna tänka mer på framtiden än du. Jag skulle aldrig utstätta mig för droger för jag vet att det bara förstör. Jag ska berätta något. Du kommer säkert inte att ändra sig. Men det bryr jag mig inte om. Jag vill bara att du ska veta att du förstör ditt liv genom att leva med den du säger att du "älskar". Det kanske du gör. Men det kommer bara bli värre. Tro mig..

Jag fick höra av min lärare att hans kompis kompis hade avlidit för ett tag sedan. Kompisen till lärarens kompis kan vi kalla "bert".

Bert var 20 när han först började med droger. Det var som en kul grej. tog lite då och då på fester för att få en energi kick. Han blev så glad av det och det kändes som han kunde festa hela natten lång. och så fortsatte det i 3 år till. Sista dagen han levde satt han in en spruta i armen för att få in drogen. Den verkade inte komma in, för han kände inget. Han tog den i benet ja lite överallt.

Sista gången han satt in den var i ögat……

En dag senare hittades han död i sin lägenhet med en spruta i ögat. Är det så du vill att ditt liv ska sluta? Dö av överdos. Jag tror inte att "bert" ville att livet skulle sluta så. Han förstod nog inte själv att 3 år senare efter att han tagit den första dosen att han skulle dö av överdos med en spruta i ögat.

Jag kan inte säga åt dig att gör slut med honom. Bara för att han gör ganska konstiga och äckliga grejer, tar droger och rent ut sagt förstör sig eget liv och ditt bara. Men jag har i alla fall fått detta sagt och mer kan jag inte göra. Det är ditt val och ditt liv som blir drabbat.

Man lever bara en gång. Förstör inte den chansen….

det är väl ingen här som försöker tvinga dig till något, alla säger vad de tror och försöker hjälpa dig. alla har en een åsikt och det får vi ha enligt ditt första inlägg men inte enligt ditt senaste inlägg..

Och man måste inte ha ett bra förhållande bara för att man inte bråkar. det är något väldigt individuellt.

"Jag är ingen stabil människa, det har jag inte sagt, jag har dock sagt att det INTE beror på mitt förhållande, utan mitt förhållande har gjort mig friskare och lyckligare. Så vad är då problemet? Låt mig ha mitt instabila, destruktiva förhållande då, för all del."

Men om ditt förhållande gör att du mår bra och blir friskare, varför har du då skapat tråden? Allt du sagt från början har du vänt på och försöker nu måla ut oss som några onda människor som vill dig illa när allt vi gjort är att utgå från ditt första inlägg och försökt hjälpa dig. Men du verkar inte vilja ha någon hjälp och enligt dina senaste inlägg är du väldigt nöjd med situationen för enligt dig är inget av det du tagit upp från början något problem…

#0 Du har pratat emot dig själv i hela tråden så trovärdigheten blir ju därefter.

Du skriver: Han röker hasch, väldigt ofta. Mestadels varje dag. Han påstår att detta förbättrar hans koncentration dagen efter agerandet (han lider av ADD) och vägrar att sluta.

Jag sade till honom att han fick välja mellan mig och att fortsätta med sitt gräs, och han sade att han aldrig tänkte göra det valet för han skulle aldrig låta någon ställa ett sådant krav på honom.

Det är utifrån detta som de flesta har svarat. Sedan har du svängt om och allt är hur bra som helst verkar det som.

Känns ganska ambivalent.

#51 Jag tänkte som du citera de delar av ursprungsinlägget som fick mig och andra att reagera på de nyare inläggen, men det var så mycket att jag lät bli. Nästa hela inlägget ropar ju på hjälp och visar på att det inte är bra i förhållandet.

Så antingen är det ingen sanning i det första inlägget eller så har TS valt att försöka släta över det då hon ångrat att hon öppnade upp sig så pass mycket, och blev förvånad då så många hade åsikter kring det.

#52 skulle säga att det är väldigt vanligt i trådar här inne, folk vill vädra/ be om råd och när de får rådet att göra slut så vänder det. Då är allt plötsligt jättebra och man ska vara tillsammans för evigt. Tyvärr

Bara rubriken "Huvudet sprängs" indikerar ju inte direkt att man mår bra.

TS skriver också inledningsvis att vi får skriva o tycka vad vi vill om innehållet.

Jag tror det är så att TS själv förstår att en hel del saker inte alls är bra. Tycker det lyser igenom rätt väl i första inlägget. Men att det sen blir jobbigt när vi alla så entydigt och rakt håller med henne i att det är nog inte bara "inte riktigt bra" det är ABSOLUT inte bra. Då blir det ju jobbigt, därför att då blir det svårare att fortsätta "tuffa vidare utan att ändra på saker som är svåra att ändra på".  Det är inte lätt att sluta med droger, det är inte lätt att göra slut eller ställa ultimatum mot en man kanske älskar. Tror det är rätt mänskligt i det läget att försöka släta ut och försöka dra tillbaka/avdramatisker och försöka intala sig att så illa är det nog inte - för då slipper man ta tag i detdär jobbiga.

Änddå så hoppas jag ts att du när du funderat lite till tar beslut och/eller söker hjälp så ni antingen får ett drogfritt liv med varandra eller du tar dig ur relationen med hälsan i behåll och får dig ett friskt och bra liv!

Wow…

Återigen. Jag säger inte SÅ HÄR ÄR DET. Jag säger att SÅHÄR TOLKAR JAG DET. Så försök att läs det som om att du kan ta åt dig åt tankegångarna men inte att det är regler som jag skriver upp eller påstår att jag känner dig och vet allt.

Jag har nu läst hela tråden igenom och måste säga RamadaInn att du säger imot dig själv flera gånger. Du börjar med att förklara att han rökt på förr och gjorde det dagligen men sedan säger du att det är en månad sedan han började?
Ja, du har sagt att han slutade att röka på så ofta i början av ert förhållande men att han nu börjat igen. Antar att det är vad du menar när du säger att han bara hållt på en månad. Men då förtränger du att han har en historia med denna drog vilket påverkar hans realtion. Sedan har du också skrivit som det citeras att du bett honom välja mellan honom och drogerna men han vägrar. Var ifrån får du då att han inte kommer hålla på med detta resten av sitt liv? Kanske dåligt formulerat men alltså, du har sagt flera gånger att han inte har planer på att göra det resten av sitt liv. Men har han det?

Jag menar inte att vi känner dig och jag tycker att du har fått många bra svar och åsikter i denna tråd. Även om det inte var vad du bad om i text så ha din handling genom att skriva här vetat det.

Jag känner och umgås och varit mycket nära vän med bipolära personer. Men jag upplever att du gömmer dig bakom en diagnos och en attityd om att du kommer alltid att tycka så här. Du menar att de som skriver trycker ner dig men i själva verket är det du som trycker ner dem genom det du skriver. Du vänder exempel till direkt tilltal och kallar dem för översittare. De försöker prata med dig, inte trycka ner dig. SEdan hotar du och genrealiserar och är allmänt otrevlig.
Det är ingen som sagt att du Vill ha barn bara att du Kanske vill det sedan. Men du tar det som att du måste få barn. Det är ett av flera tydliga exempel på miss i komunikationen från din sida.

Min varningsklocka går inte igång av drogerna. Min varningsklocka går igång av hur du mår dålig över ex att han drogar när du inte är där. Du ber honom sluta och han vägrar. Då tar du på dig skulden att du är för kontrollerande. Du reagerar inte heller på hur du försöker få honom att sluta som gör det varje dag medans han hotar dig att gå till din mamma nör du gör det två gånger i månaden. Visst, man ska inte förringa att det är droger det handlar om. Men om du nu är kontrollerande som gör så, varför är det okej för honom att göra det? Det jag menar är att du är inte kontrollerande för att du önskar att han inte rökte på hela tiden. Och skit i att jag snackar om drogerna det skulle kunna vara vad som helst. Det blir kontrollerande först när det är osunt. Det är osunt att inte vilja att han ska träffa sina vänner för ud blir svartsjuk, det måste du hantera. Det är osunt att du får ångest för att du inte kan se vad han gör och däremd inte kontrollera situationen. Du har kontrollproblem samtdigt som du tar på dig för mycket ansvar för dina handlingar. Det är vad Du själv behöver arbeta med. Och jag tycker att din partner bidrar till den onda spiralen hos dig genom att kalla dig kontrollerande över en sådan sak.

Jag ser det också som ett problem att du pratar om honom som lösningaen på alla dina problem. En partner ska vara den som stöttar. Men du kan inte leva för den personen. Jag har varit i många sådana förhållanden som den adnra parten och tillslut orkar man inte vara "lösningen" på allt. Man vill kunna ha ett liv också och inte bara vara en slags projektledare. Med projektledare menas inte att han aktivt måste besluta eller ta över för att det ska bli den saken. Utan det handlar om vilken roll man själv ger den andra och som den då måste bära. Man måste vara två på lika vilkor annars blir det inte et jämställt förhållande. Annars kommer den andra alltid att ha mer makt.

Återigen. Jag säger inte SÅ HÄR ÄR DET. Jag säger att SÅHÄR TOLKAR JAG DET. Så försök att läs det som om att du kan ta åt dig åt tankegångarna men inte att det är regler som jag skriver upp eller påstår att jag känner dig och vet allt.

Angående amfetamin så kan ett missbruk i familjen leda till att den som är i behov av amfetamin som medicin kan bli av med det för att staten ska vara säker på att medicinen inte tas av någon annan. Jag känner till en familj där sonen inte fick sin medicin för att pappan missbrukat.

Jag fattar ingenting. Det klart folk vill försöka hjälpa dig och ge dig råd när du skriver en sån här historia? Det bevisar väl bara mer att det är fel?!