Att flytta ifrån tryggheten till något helt annorlunda och nytt är bara bra. Och om man gett det tid men ändå känner att det är fel så är det ju bara att flytta tillbaka :)…

Angående hästfrågan så är alla hästmänniskor så att dom ska veta allt bäst hela tiden, men det är bara att strunta i det :)

Jag tycker du ska testa på iallafall så att du vet hur det är och leva på en annan plats :).

"man måste våga satsa för att kunna vinna"

ja de är väl så kanske.. inte för att ha undaflykter nu :-P men de är ju en trygghetsgrej för hästen med så vill inte hålla på att flytta honom allt för mycket heller.. å i mitt stall så är de inte så att alal vet bäst å de är de jag tycker är så bra.. men ja.. de bästa är kanske att försöka våga.. ä rju trots allt inte ensam.. men bara tanken på de känns hur läskigt som helst:-S

usch.. sen är jag ju ingen storstadsmänniksa.. blir stressad som fasen när jag är i en större stad så de är åxå ett problem.. men de kanske går att öva bort åxå. ja usch:-P de är inte lätt..

Det är verkligen inte lätt! … själv så flyttade jag från stan till en otroligt lungn plats om man jämför med vart jag bodde innan, allt å alla va jätte långt bort.. när jag bodde på den itroligt lugna orten hade jag där inga vänner, släkt eller djur med mig enbart en pojkvän som det inte funkade så bra med så jag var ju nästintill helt ensam… Men efter ett halvår insåg jag att eftersom det inte funkade med dåvarande pojkvännen och jag inte fick något jobb eller så så beslöt jag mig för att flytta hem hit. Jag är nu så otroligt trött på allt här MEN jag är iallafall i närheten av släkt, familj, vänner & djur..

Och jag har själv vart hästägare tills för några år sedan så jag vet hur jobbigt det kan vara att behöva flytta sin kära häst till ett ställe där det kan verka jättebra men sen visa sig att stallet är helt fel för hästen, riktigt jobbigt läge. MEN det kan ändå bli jättebra, det finns ju faktiskt jättetrevliga stall man kan hitta, jag  hade den turen att hitta ett mindre stall där både jag å mina 2hästar trivdes jättebra. SÅ man får se till det positiva och försöka hitta dom små sakerna som gör livet bra :)

får man fråga vart ifrån ni troligen ska flytta till vart?

hehe vi har väl funderat på typ linköping norrköping eller växjö till att börja med.. så de är ca 20 mil från är jag bor nu ungefär

Jaha, men linköping är tydligen en jättetrevlig stad och folket är också jättebra :) Jag kanske också ska flytta till linköping men i nästa år, om min kille kommer in på skolab de vill säga :p. Men jag känner ingen där nere, jag kommer inte ha något jobb där till en början & alla vänner å allt kommer vara kvar i stockholm. Det känns lite läskigt med tanke på vad som hände föfut när jag flyttade till ett helt nytt ställe jag aldrig vart på. Men jag försöker verkligen se positivt på de och är väldigt förväntansfull just nu även om lite rädd :)

Finns det något du gärna vill TILL?  Du sklriver mest om allt som är där du är och nackdelar med att lämna. Jag tycker det är stor skillnad på att flytta FRÅn något jämfört med att flytta TILL något.  Om det inte finns något på ett nytt ställe du ser fram emot eller önskar dig, då kanske det är en dålig idé att flytta.

Har två gångar i  mitt liv flyttat långt bort.  Först när jag var 18 och flyttade hemifrån, från den lilla ö där jag växte upp till Köpenhamn för att plugga.  Det gick skapligt bra, att bo på studnetkorridor och plugga innebar mycket sociala kontakter. Fast storstad var inte alls min grej, så visst var det tufft också.

Sen när jag var 25 flyttade jag 53 mil bort från alla jag kände, från både släkt o vänner o bekanta o.s.v. Från Köpenhamn till Värmland. Den enda jag kände var min blivande sambo som jag flyttade ihop med och väldigt ytligt några få av hans kompisar i närheten av det nya stället.  Såhär i efterhand vill jag beskriva det som att det var både spännande, kul och jävligt tufft.  För mig tar det några år att skapa nya nätverk och "tillhörighet", vänner, umgänge o.s.v.  Men sånt kan ju variera. Ser en del som kan flänga o flytta gång på gång och känner sig "hemma" hela tiden.

Ett råd om du flytter är att se till att lära känna egna männiksor och vistas i sociala sammanhang från början så att du hittar männiksor och nätverk och inte du o sambon sliter för mycket på varandra.

#6 okej men de är ju bra som sagt om man har någon med sig då blir de ju lite annorlunda kan jag tänk amig mot attman flyttar helt ensam..

#7 nä jag har inget som jag vill flytta till.. jag trivs ju bra här.. men sambon gör inte de..

de är de som är mitt problem lite.. jag har väääääääldigt svårt att ta kontakt med nya människor.. vet liksom inte hur jag ska bete mig.. å har man inte jobb eller studier eller liknande så är de ju ännu svårare att hitta folk.. men vet inte OM de blir att man flyttar så får man ju själklart försöka få ett job bi första hand sen så får man se om de dinns nåt som kan locka.. har ju alltid min häst tänker ite ge upp honom.. men som sagt tror de är som du säger.. lättare om man har nåt att flytta till som man ser fram emot.. men de har inte jag.. jag skulle lika gärna kunna stanna här liksom.. de skulle ju va om jag får jobb i en annan stad då blir de ju nåt man ser fram emot. men många säger d eå jag har märkt åxå att de är tydligen svårt att få jobb i annan stad om man inte bor i den staden o man inte har nåt specielt som arbetsgivaren verkligen vill ha., annars så finns de ju människor som redan bor i staden som söker jobb:S

Du verkar inte trivas med sambon, om nya människor skrämmer dig från att flytta med honom..
Jag kan ju ha fel.

vad menar du nu? jag blir inte skrämd av att träffa nya människor

#10 Ingonrera det inlägget

#11 okej. Tack

Hoppas att du kommer fram till något och att det går bra för dig snart

tack snälla=).. jadå allt löser sig till de ena eller de andra i slutändan.. de gör de alltid.. bara vägen till lösningen som kan vara lite jobbigt å förvirrande:P

Jaa vägen till lösningen är inte alltid så lätt, men tyvärr så måste man ju gå igenom den ändå. Jag tycker att det jobbigaste är innan, då man måste behöva vänta på lösningen, det är aldrig roligt att vara ovetande

hehe nä d kan jag hålla med om.. å livet kan ta så många vändningar samtidigt känns de som å man hänge rinte riktigt med..:-P

Du har fått bra tips. Har samma problem fast från andra hållet. Jag vill flytta till en gård. Jag och min sambo bor i hus nu som vi hyr, han har massa planer för huset osv.Han vill med men trivs här, vill inte att han gör det enbart för mig. Jag vill inte pressa och "stoppa" honom. Dock ska vi inte flytta långt då vi har familj och jobb här.. Jag tror att det är viktigt att prata och lyssna på varann. Verkligen säga vad man tycker och inte hålla det inne, det kommer fram sen. Lycka till!

#17 det är ett jobbigt läge!. man vill ju inte pressa någon, man vill att personen ska vilja själv. Och då vill man inte tjata men ändå prata om det och risken är då att man själv känner sig dåliga på grund av att det känns som man tjatar på den personen fast det verkligen inte är så, och man vill ju heller inte att personen ska tycka att man tjatar om det hela tiden så att hen tjänar att den lika gärna kan ge upp… och ger den upp så får man skuldkänslor för det. Riktigt jobbigt

#17 ja men de håller jag med om.. vi har braåkat så många ggr pga att vi ite pratat å lyssnat på varandra.. men vi har lärt oss rätt bra att de funkar så mycket bättre om man pratar å jag har talat om hur jag känner.. han ä rju från norrland från början å flyttade till skåne när han var 18 så för honom så har han juinget som håller honom just härhan har ju sin släkt å de där uppe så jag förstår honom åxå men han måste ju åxå förstå mig som har allt mitt här å tror de är svårare att flytta ju äldre man blir om man bott på samma ställe hela livet.. jag ångrar att jag inte vågade gå gymnasium i annan stad för då tror jag att jag hade varit mer "tuff" i de hela..

#19 Det är inte lätt! kommunikation är så himla viktig för att det ska funka. Men det gäller att man kan lyssna också.

Om jag nu var du skulle jag ta steget å chansa, går de inte bra så går det inte bra så då kan du flytta tillbaka sen kanske, men det kanske blir bättre om du försöker intala dig själva att det kommer gå bra och att det kommer bli roligt?. Tar du inte chansen så vet du ju inte hur det skulle gått bra eller dåligt… Men det är ju bara hur jag skulle tänka & känna i denna frågan, och alla är vi olika

#20 de är ju så jag vill tänka.. men vi får se.. just u har ju min kille fast jobb här å man lämnar inte ett fast jobb i dagens läge om man inte får jobb innan man flyttar.. för jobb är inte de lättaste.. men om han hittar nåt som drar honom nånstans så ska jag försöka säga till mig själv att d ekommer att  bli skitbra:D tack!

#18 precis, vi är ganska bra på att prata och vi är ju överens om att inte flytta långt från jobb och familj iaf. Men jag vill inte ge upp min dröm om att bo på gård med djur osv, vill inte ha det på ett visst sätt för någon annans lycka och låta min dröm dö. Man är riktigt klämd i den situationen….

#21 det är bra!, positiva tankar gillar vi

Nej man lämna verkligen inte ett jobb i dagens läge. Själv är jag bara vikarierande timanställd och de finns nästan enbart jobb på höst å vinterhalvåret så det är riktigt tufft nu på vår och sommar då nästan inga är sjuka eller lediga. Så jag sitter och söker för fullt men vill inte ha ett praktiskt arbete för det passar mig verkligen inte det minsta, men eftersom att jag bara har hästutbildning (gymnasie) och enbart knappt 1års arbetslivserfarenhet samt är 21år så är inte att hitta ett jobb det lättaste just nu. Och jag & min kille flyttar till lägenhet i Augusti så jag hoppas hoppas hoppas på att jag hittar ett jobb som som har fast månadslön även om det bara innebär kanske 20timmar/vecka. Och han ska plugga enbart komvux i ungefär 1år till….. Känns som jag kom ifrån ämnet lite här nu 

#23 det är ingen fara alls att vi kommer från ämnet.. är ju jag som startade tråden:P

men jag vet hur de är.. jag har gymnasiet från folkhögskola å inget mer.. jag har varit arbetslös sen -08 aldrig haft ett riktigt jobb.. slutade folkhögskola -07 å hade ett jobb på 3 månader -08 i februari.. sen dess har jag inte haft nåt alls.. söker som en galning men ingen som vill ge en chansen om man inte har arbetslivserfarenhet sen innan så de är inte lätt:S vill verkligen ha ett jobb just nu.. men ja finns inte så mycket att göra.. får inte ett enda öre från nånstans å de är lite pissigt tycker jag faktiskt men ja jagvet ite vad mer ag kan göra än de jag gör.. funderar på att pugga men då är frågan vad för de jag ville pugga stödjer inte csn å då kostar de 40 000:- så inte lätt inte..

Men kan du inte få något från försäkringskassan heller?… Jag får frn försäkringskassan även fast jag har ett jobb, men eftersom att det inte e ett heltidsjobb eller fast anställning så får jag aktivitetsstöd därifrån… Det kräver i för sig att man e inskriven på arbetsförmedlingen och det kanske du inte är?.

Jaa asså problemet med att få ett jobb är just det att man ska ha massa erfarenhet inom yrket, men man kan ju inte få erfarenhet inom yrket om man inte får en chans. Hel skumt det där!?. Det borde vara bättre för en arbetsgivare att ta in dom utan erfarenhet för då kan dom ju forma den personen som dom vill ha den, för om dom tar nån som har massa erfarenhet inom yrket så har ju den personen sina egna jobbprinciper m.m

näpp mina såkallade dagar är slut så finns inget mer att få av:/ man får ju 450 dagar i fas 1 å 2.. å efter dom dagarna är slut så hamnar man i fas 3.. å får då inget från f-kassan.. utan då är de soc som gäller.. men eftersom att jag bor med min pojkvän så får jag inget från soc för dom anser att de är hans skyldighet att försörja mig så jag får inte ett öre.. därför så går jag ju inte fas3 heller.. vill inte jobba för nån där jag verkligen inte får ett öre.. hade jag fått samma som innan så hade jag lätt gått fas3 men nu få rjag INGET.. jo är inskriven på AF ..

ja de finns tydligen int emånga arbetsgivare som vågar chans apå oss unga utan erfarenhet.. jag vet nämligen att får jag ett jobb så jobbar jag.. jag gillar att jobba..villha saker att göra hela tiden.. så länge de inte blir jätte stressigt..men vill verkligen jobba.. men de får dom ju int reda på att jag är sån om man inte får en chans å har ju inga direkta referenser från jobb heller då jag itne haft nåt liksom så d är svårt som fasen.. ja men precis.. ta oss unga å forma oss!

Men vad konstigt, jag är satt i fas 3 nu och får fullt bidrag från f-kassan .

Dom har ju verklgien chansen att forma oss, men dom vill kanske inte behöva forma oss på grund av att dom inte har tid eller liknande… Jag är precis också en sån, jag "älskar" att jobba och kämpar verkligen när jag väl jobbar det. Men även om man skriver de till dom så tror dom ju inte på de

jasså?:-O de r itne skillnad från kommun till kommun då? (eller hur de nu är uppdelat) för som sagt jag fick inget alls när mina 450 dagar är slut.. jo när jag varit arbetslös i ytterligare 11 månader så får jag bärja om. men de har inte med att göra att di jobabr åxå? för de dagar du jobbar så dras väl inte dagarna från f-kassan tror jag.

nä de är ett sjutk samhälle de där med att dom itne tror en när man skriver ärliga saker tror jag beror på att dom gått bet så många ggr pga att folk ljuger en del fr att få ett jobb å få sig själva att verka bättre än dom är.. tror dom är lite rädda..

du har inte lust PM:a istället eller msn eller liknande?

Asså min arbetsförmedlare sa att jag har slut på dagar men ändå rätt att få bidrag… men det kan ju vara just det att jag faktiskt har ett jobb också, har inte tänkt på det.

hahah joo det kan jag tänka mig