Hej alla där ute.

Skulle uppskatta om ni orkade läsa…. för jag sitter i skiten här.

Jag gjorde slut med mitt livs första, riktiga kärlek för ett år sedan.

Det tog slut pågrund av att han sårade mig väldigt mycket med sitt drickande + att hans jobb gjorde att han gick in i väggen och typ slutade bry sig om allt (mycket)

Den här killen har nu ryckt upp sig något avsevärt. Hanterar alkohol. Verkar ha fått sig en rejäl tankeställare och nu verkligen förstått hur pissigt han hahnterade vissa saker i förhållandet.

När det tog slut så åkte han iväg för att utbilda sig och jag reste runt i Asien. Jag hade sjukt svårt att släppa den här människan eftersom allt klickade förutom de här problemen vi hade ( som då kändes jävligt stora och fick mig att bli en sämre person och tappa självkänslan)

Väl i Asien så träffar jag en kille som är äldre. Vi hänger och har super kul. Han får mig att må bra. Känslor finns men ålderskillnaden gör att jag inte kan se någon riktig framtid med honom.

Nu - hemma i Sverige igen. Har jag hoppat mellan mitt ex och den här andra killen. Fram och tillbaks. Fram och tillbaks.

Mitt ex är verkligen den perfekta killen. Det är han jag vill ha familj med. Upptäcka världen och bli gammal med. Men samtidigt så känner jag lite att jag åtterupptar rollen som jag hade förut med honom. Jag blir mer innesluten, låter han ta väldigt mycket plats eftersom han är en sjukt intensiv människa. Jag har liksom inga fjärilar i magen. Trots att han ber mig på knä och gång på gång visar att jag är allt för honom.

Jag vet fan inte vad jag ska göra. Jag älskar att leva ensam / vara själv. Vara singel och träffa nya människor och utvecklas som person. Men någonstans vill jag spara mitt ex tills om 5 år! vilket jag vet är omöjjligt…

Kanske är han den rätta? Bara att jag måste få leva ensam en tid. Att man bara får fjärilar i magen i början.

Eller så är han helt enkelt förbi? Jag älskar honom som vän… men är rädd att inte få det jag en gång dröm om.

Har ni nå tips råd? Jag börjar tro att jag har Borderline eftersom jag ändrar mina känslor så sjukt snabbt. Ena dagen vill jag vara med honom. Nästa dag vill jag vara ensam förevigt.

(vi är mellan 20-30 och var tillsammans i 3 år)