Jag tror att min katt och min hund förstår mycket vad jag säger. Speciellt hunden. Bara har en känsla att dem gör det.

Dom känner väldigt ofta av känslolägen. Sen förstå ordagrant vad man sitter och babblar om, näe. Däremot höra röstlägen och känna utstrålning, tolka kroppspråk (men på deras vis), absolut.

Jag har synpunkter! Trodde du inte va ;P

Jag har själv djur. Jag pratar med mina djur, jag gullar med mina djur och jag leker och kelar med mina djur. Men jag är noga med att inte förmänskliga mina djur och sätta mänskligt tänkande i deras sätt att uttrycka sig.

Jag tror inte att jag är oumbärlig i deras liv och jag tror att dom skulle kunna få det minst lika bra hos någon annan utan att sakna mig för mycket eller rent av inte sakna mig alls (nu tänker jag mest på illrarna, blir ju lite annorlunda med hund och katt)..

Jag får ändå ut mycket av mina djur och visst kan dom ofta läsa av hur man mår eller vilket humör man är på. Är det några som är bra på kroppspråk så är det ju djur och vi är ofta dåliga på att dölja det.

Kontakten från djur och kontakten från människor är ju 2 helt olika saker. En del klarar sig inte utan djur och människor omkring sig men det finns dom som inte gillar djur.. På samma sätt finns det dom som bara trivs i sällskapet med djur och inte med människor.
Djuren kan inte byta ut sällskapet med människor men är det inte sällskapet med människor man vill ha så är ju djur en fantastisk "ersättare" :)

Jag tror djur känner våra sinnesstämningar och kan tolka hur vi låter.

Ett djur kan aldrig bli ett substitut för mänskligt sällskap, men ett mycket bra kompliment i mina ögon.

När jag i mitt förra förhållande kände mig ensam hjälpte djuren mig mycket.
Nu har jag både hund och katt, men jag måste säga att det är ena honan (katten) som känner av mest om man är nere eller så.
Hon är väldigt sympatisk med både djur och människor.. Vilket är en mycket trevlig och uppskattad egenskap hos henne..
"Syskonen I" kan jag inte direkt påstå ha samma "förståelse"

Min hona (samma som ovan) lyssnar bättre vid muntliga tillsägelser..
Visst kanske de förstår vissa kommandon, men tror inte de förstår hur dagen har vart. Utan mer sinnesstämning m.m.

Slänger in en bild på min lilla lyckomisse. Hvanilja (alias Rowa)

Över lag tror jag djuren mer känner av energin än förstår innebörden i orden vi talar till dem.

Jag håller helt med dig, Hera. Djuren förstår inte människospråket men jag tror att de känner av våra känslor. Mina katter finns alltid där och tröstar mig när jag är ledsen och när jag är glad är dom där på ett annat sätt.

Det där med att djur kan känna av våra sinnesstämningar är ju inte konstigt. Djur har utvecklade luktsinnen och kan läsa av kroppsspråk och tecken på ett helt annat sätt än vi kan.

Om en hund kan känna lukten av ett epilepsianfall som är på väg, så är det väl inte konstigt heller att den kan känna lukten av sorg eller nedstämdhet. Ämnesomsättningen och kroppslukten förändras förmodligen när man är i affekt, det borde djur kunna känna.

Bara kort…Utan mina hundar hade jag mått bra alls…trots att jag har en stor familj som jag älskar…Men mina hundar behöver jag på ett annat plan.Visst de kan inte ersätta, de förstår inte vad jag säger men de finns där och sprider glädje bara genom att vara där…

Visst kan djur känna sinnesstämningar. Djur betyder otroligt mycket för människor och det finns mängder av studier som påvisar djurs positiva effekt på vårt mående.

Jag har alltid haft djur men har varit noga med att inte förmänskliga dem för mycket. De betyder säkerligen mer för mig än vad jag gör för dem.

De får mat och kärlek av mig men eftersom jag är deras "ägare" så har de liksom inget annat val.

Nej, djur kan inte förstå allt. Jag skulle vilja se det marsvin som hänger med i svängarna i Paradise Hotel eller den höna som har koll på politiska intriger ;)

Men de är duktiga på att tolka sinnesstämningar och läsa vårt kroppspråk vilket lätt ger en känsla av att de förstår allt vi säger till dem. Det är så lätt att det tippar över till antropomorfism och trots de fördelar som det faktiskt kan ge så kan det ställa till med en hel del problem för både oss och djuren.

Enligt mig kan man byta ut mänsklig kontakt mot djur istället, det är jag ett prakt exempel på. Enligt mig är dom värda mycket mer än människor, dom finns där i alla lägen och om det inte vore för mina härliga illrar så vill jag inte leva och dom förstår en mycket väl.

Jag tror att djuren förstår vårat kroppsspråk, ton på rösten osv. I princip allt man förstår utan ord. Sen är det ju olika från djur till djur (precis som person till person) hur mkt man förstår… Men jag vet att min hund vet när jag är ledsen utan att jag gråter, han vet när jag är glad, sur.. Bara dåligt humör osv.

#11 jag håller med dig, man kan byta mänsklig kontakt mot djur, eller alla kan nog inte det.. Men dem som känner ett så starkt band som t.ex. jag och du gör.

Min hund är som min närmsta kompis, lillebror, djur eller människa.. Han förstår mig bättre än alla andra.

jag tror att djuren förstår mer än folk tror.. Mina katter kan läsa av mig men de kan ändå inte ersätta människorna omkring mig. jag behöver båda.

Jag tror inte mina djur bara lever med mig för jag ger dem mat. jag tror att de älskar mig på sitt sätt och de känner ju att jag älskar dem.

Jag tror (vet) de känner av vår sinnesstämning. Jag märker själv att de beteer sig olika mot mig beroende på humör. Är jag t.ex. trött efter skolan och ska gå med hundarna, går de oftast lugnare än vanligt - sinnesstämningen hos dem ändras alltså.  Dessa beteer sig ofta som studsbollar, men är jag ledsen hoppar de inte alls.

Katterna är lite segare, de märker direkt när jag är ledsen. Men de märker inte lika små föändringar som hundarna

#14 Men å andra sidan ligger det inte lika mycket i katters natur att läsa av beteenden på det sättet eftersom det är solitära djur. Sådant är viktigare för ett flocklevande socialt djur som hundar. Om man ska se det ur ett evolutionistiskt, etologiskt synsätt ;)

Hunden jag hade med exet blev värre på prommenaderna då jag inte mådde bra. Då var han som värst, så nog kunde han läsa av mig, men han förstod inte vad det betydde och blev förvirrad.

Jag håller helt o hållet med TS!

Jag vet att Bambi förstår mig, det gåt inte en dag utan att berätta och tror mig om jag sitter och berättar något jag tycker är ledsamt så sitter han bredvid och slickar, något gladare så typ känns det som att han är glad ;)

Har ett bra exempel på att djur förstår.

I torsdags kväll när jag blev sur på pojkvännen, gick jag en runda med hunden och satte mig sedan ute på trappan, och då märktes det på henne att hon visste att matte var lite "ur balans".
Och sedan samma kväll klämde jag fingret hårt i dörren och skrev ju av ren panik (hade ni sett hur mitt finger såg ut hade ni förstått mig). Så fick åka till akuten.
Men när pojkvännen kom hem utan mig, så var hon orolig resten av natten och förmiddagen innan jag kom dit igen. Fick till & med en puss i ansiktet av henne, får det nästn aldrig:)

Håller med att djur kan känna av känslor men inte tal och visst att djur är viktiga men inte mer än mänsklig kontakt 

Min katt är nu 9 år och har haft honom sedan han var liten plutt. Men jag måste säga att han är extremt dålig på att trösta mig när jag mår dåligt  Han blir nog mest irriterad 

Men en period nu i vintras då jag mådde extremt dåligt hela dagarna psykiskt så skulle han pront upp och lägga sig på mig (vilket är ovanligt) det gick inte att knuffa bort honom heller eftersom han var helt bestämd att han skulle ligga på min bröstkorg. Hela tiden…

Men nu när jag mår bra igen så struttar han runt som vanligt i lägenheten och låter mig vara då jag är ledsen 

Jag tror att de förstår hur vi mår och så som andra har sagt det. Man kan inte byta ut djur mot männsklig kontakt, men man kan heller inte byta ut människor mot animalisk kontakt ( hmm säger man så? ;) ) Vi behöver helt enkelt båda delarna för att må som bäst, enligt mig då.

Jag är helt övertygad om att djur förstår oss. Kanske inte i ord, men de känner hur vi tänker och läser av oss. Jag tror också att vi många gånger känner av våra djur. Vissa kan ju lära sig tala med våra djur, detta tycker jag är väldigt spännande. Hur som helst, så är djuren mycket smartare och klokare varelser än vad vi bara kan ana.