Men om du inte frågar så kommer det ju aldrig hända? Han verkar ju inte intresserad av att ta några initiativ själv heller. Kommunikation är ju A och O i ett förhållande och om du inte ens kan fråga om ni kan planera att ses så undrar jag hur ni kan prata om något annat alls?

Och varför smsar du helt enkelt inte bara när du vill? Det är inte ditt problem att han tror att du är arg/sur om han inte ens kan ta sig tiden till att höra av sig själv!

#1: Jag har frågat, men som jag skrev innan händer det liksom inget mer.

Jag smsar honom när jag vill/känner för det (gärna hela tiden, för jag trivs när det var som förut - vi smsade jämt), låter inte han styra mig..

Kanske borde skriva om texten?

Jag hade/har också ett distansförhållande. Vi blev också tillsammans innan vi hade träffats. Och det tog AS LÅNG tid för honom att verkligen gå med på att träffas. Han sa hela tiden att han ville men att verkligen få honom träffas va svårare. I början pratade vi, som ni, hela tiden men sen blev det mindre och mindre, från hans sida. Men han har mycket att göra på jobbet, han också, så jag vet inte.. Sånt går väl upp och ner, antar jag. Om man verkligen älskar varandra så kan man väl ta sig ur det.

När vi skulle träffas så sa jag bara "jag ska dit på lördag, kan du ses?", o så blev det så. Då kunde han liksom inte säga nej, haha!

Jag har bara så svårt att inse hur man kan "älska" någon man aldrig har träffat?

Tyvärr måste jag hålla med #4. Hur kan du älska någon du inte ens träffat??

#5: Att prata via telefon, cam osv. Det ger en mer känslor. Det är obeskrivligt att förklara, om man själv är negativ kring det. Var emot nätförhållande innan, men nu förstår jag verkligen.

#6 Enligt mig är kärlek något man kan "ta på". Hur kan du "älska" när du inte ens känner personen?

Bilden ni har av varandra  är ju inte verklig?

Menar inte att trycka ner dina känslor, men i min värld kan man INTE känna en person eller känslor genom nätet, det är trots allt inte irl. Hur ärlig man än är genom nätet, så är det inte "verkligt".

Man måste känna av varandra i verkligheten…

#7 Håller med.

Hud, dofter, hår, andedräkt, ögon, gester och allt som en levande människa utstrålar.

En vän gick igenom samma sak med en kille hon mötte på nätet, han hade alltid ursäkter, det ena efter det tredje hände så att de inte kunde ses. Hon var insyltat i flera år utan att de sågs… han bara drev med henne. Hon var hans livs stora kärlek osv osv. De pratade mycket, men alltid på hans vilkor, han kunde bli sur bara sådär osv. Så glad då hon äntligen fattade och tog bort honom ur sitt liv, han förstörde många år för henne. Vill man ha ngn så ser man till att ses. Punkt. Glider han runt ämnet så vill han inte ses.

#9: Problemet är att han har många gånger tagit upp med att ses, men sen vågar varken han eller jag inte ta andra steget. Han är på riktigt, han finns!

Jag blev tillsammans med min kille 2006 genom nätet. Vi träffades dock kort efter och gjorde även slut kort efter, pga avståndet och att vi båda var 13, utan pengar osv… 2011 vart jag återigen tillsammans med denna killen, över nätet, och nu bor vi ihop och har det bra.

Men om jag blir tillsammans med någon över nätet och inte vågar ta steget att träffas - är det då riktig kärlek? När man verkligen är kär - iallafall jag - så vill jag vara nära personen heeela tiden. Nu när han har varit borta hela helgen, och kommer inte hem förrän på tisdag, så håller jag ärligt talat på att dö av längtan efter honom.. Är det inte så kärlek är?
Nu menar jag alltså inte att ni inte har riktig kärlek, utan bara funderar.

#11: Det är det jag vill, vara nära honom så mycket som möjligt. Men däremot är jag trött på att jämt ta första steget, även att jag vet att han tänker likadant som jag. Men jag har beslutat mig om att höra med honom i morgon bitti om en blivande träff.

#12 Stå på dig, träffa honom innan du bestämmer dig om han verkligen är något att ha. Jag menar, om du ska behöva ta första steget hela tiden och du redan ser det som ett problem, vem vet vad som kan dyka upp när ni väl träffas? 

#13: Älskar han mig, vill han träffa mig och det har han själv sagt. Men han själv vågar inte krypa ut ur skalet riktigt, men imorgon ska jag höra! Stå på mig.

Tack alla ni här inne på iFokus.

#14 Då får han helt enkelt göra det nu, är man i ett förhållande och kan träffa personen ifråga tycker jag att man ska göra det. 

Hur långt är det mellan er?

#10 han tog oxå initiativ, sen när de skulle ses var det alltid ngt som kom mellan. Hans hund blev påkörd, hans moster dog osv osv, men han sa 1000 ggr att de måste ses, ses då och då, sen kom han inte. Efter varje gång hette det att hon var hans stora kärlek och att de skulle ses snart, lite tid kunde inte komma mellan deras kärlek. Det här höll på i flera år…

#16: 1 timme emellan :}

#18 EN TIMME!??! :S Var 18 timmar med tåg mellan mig och min nuvarande innan vi flyttade ihop, vi höll inte på och vela i flera månader innan vi träffades och ändå är vi båda socialfobiker deluxe. 

Mitt ex var det 9 timmar med buss till, jag pendlade ned varje fredag och hem varje söndag I ETT ÅR.

Ni kan ju för fasiken träffas någon dag efter jobb/skola what ever och vara hemma till kvällen, latmask. Man älskar inte någon på riktigt om man inte kan offra en ynka timme för att ta sig till personen. Ni är ju ändå "tillsammans".

#19: problemet är inte att vi inte vill eller inte kan, båda är försiktiga med att fråga och så har det alltid varit - inte bara när det handlat om att träffas. Han har jobb, jag har mycket skola, men jag tänkte jag skulle fråga honom nu. Har bara 6 veckor på mig - 3 veckor.

Om jag hade varit dig hade jag åkt dit för längesen o bara smsat "jag är där nu, vill du ha mig så kommer du och möter mig" .. En timme är ingenting!

#21: Måste ha råd till att ta och åka dit först, innan jag bokar. Nu har jag inte ens råd till att smsa med honom, för mitt kontantkort är slut. Så vi får väl se..

Northbridge: Har du sett honom i Cam? Eller är det bara bilder du har sett? En kille höll på så här med mig i nästan två år innan jag tröttnade och jagade reda på honom… Han var inte alls den jag trodde… Han hade ljugit om rätt mycket..

Nu behöver det inte alls vara så med den killen du pratar om, men om ni hållt på så här länge och det alltid kommer något ivägen så kan jag lova att han döljer något för dig. Det kan vara allt från att han har problem med finnar till att han är gift, vad det är kan bara han svara på, men något vajsing är det. Hur gammal är killen?

#23: Namn, ålder, bostad stämmer på det han säger (sökt upp det) och ingen annan står på hans bostad.
Det har liksom aldrig varit något som 'kommit i vägen' utan det är mer att jag har inte råd och vi har liksom inte pratat så jätte intensivt om att träffas. Men nu ska jag fråga honom, så fort jag får pengar på min mobil.

En timme är ju ingenting  Då kan man lätt träffas varje helg ju (så länge man inte har helgjobb) Vrf inte bara ta steget "hade tänkt komma till din stad i helgen, vill du ta en fika?" vad som helst! Bio??

Kostar 100 kr tur och retur att åka till Gävle med tåg och buss från mig och det tar lite mer än en timme enkelresa. :) Så nog har du väl råd om du verkligen älskar honom?

#25: Jag har inte ens 100 kr, 7 kr är allt jag har. Så blir rätt knepigt även om jag kanske älskar honom massor.

#26 Du får väl studiebidrag? Spar ihop nästa gång du får. Låna eller få av föräldrar? :)

Men sen februari måste du väl hunnit få ihop 100kr? En timme är ju ingenting. I alla fall inte om man är kär

#27: Jag får inte barnbidraget nej, för mamma och pappa har/har haft dålig ekonomi, så när jag väl har bett om barnbidrag/veckopeng etc, så har det bara blivit "Ja men visst" och så är allt bortglömt eller så skjuter de fram det.
Just nu har mamma 'bara' 50 kr hemma, så vi har lite kris. Pappa har inte fått sin månadslön.

Northbridge: Nu kommer vi in på ett lite känsligt område tror jag men hur gammal är du respektive han? Har du inte möjlighet att skaffa dig ett extrajobb då så du tjänar lite i månaden och kan åka dit?

Vi ska ses nästa vecka. :)

#31 Gud va kul! Hoppas det går bra och att "ni är det ni förväntat er" eller hur man sak säga..

#31 Lycka till!

Glöm inte berätta hur det går :)

Haha, menar nästnästa vecka. Denna veckan som kommer ska jag till världens hemska land, Norge. Men veckan därpå ska vi ses.

#34 Lite OT men Norge är sjukt vackert och ett rogivande land egentligen… Säger en som är född och uppvuxen där

#34 Norge är enligt statistik världens lyckligaste land.

Det spelar ingen roll om det nu skulle vara otroligt vackert, för det är Sverige också. De småländska skogarna, finns inget bättre!

Pappa är ifrån Norge. Visst, Norge kan vara fint när man bara ska på semester. Men inte att bo där. Tycker det bara ska bli knepigt. Men det är en annan fälla varför.

#37 Jag förstår att det känns jobbigt att flytta 100 mil ifrån allt, för det har jag också gjort. Men skyll inte på landet för det - det är inte Norges fel att ni ska flytta dit, utan det är dina föräldrars val.

Norge ÄR ett underbart land, på många sätt och vis.

Jag tror ju att om killen inte längre tar initiativet till att messa, eller ringa, så kan det ju vara så att han tröttnat. Jag tycker du skall fråga honom rent ut, det värsta som kan hända är ju att han säger att han har gjort det. Då kan du gå vidare.

Personligen så tror inte jag på distansförhållanden (rättare sagt så funkar de inte för mig, jag vill träffa personen jag har ett förhållande med regelbundet, ta på henne och så).

Nu vet jag inte hur gammal du är, vilket iofs inte spelar ngn roll, men jag tror ju att du inte har haft så många förhållanden och som gett dig erfarenheter. Som det är nu så verkar det ju som om denna kille håller dig på halster.

Ställ honom mot väggen, får du inte det svar du vill så lämna honom och gå vidare. Livet är för kort för att involvera sig med personer som leker med en.

Han svarar mig inte överhuvudtaget nu.. Så..

Tråkigt att höra, men det kanske är det bästa iaf. Ta hand om dig och gå vidare. Ingen ide att må dåligt för ett förhållande som inte blev av iaf. Men jag förstår att det känns jobbigt just nu.

Hur gick det för er? :)