När alla i ens bekantskapskrets vänder en ryggen på grund av ett val jag gjort i mitt liv då undrar man vad det är för värld vi lever i. Jag är så in i bomben besviken på människor jag trodde fanns där för mig i en jobbig situation. Och nu vill de inte ens lyssna på hur jag känner det.

Jag har nyss skilt mig.

Jag har levt med samma kvinna i 10 år. Vi har haft det bra i mångt och mycket men efter att vi fick vår andra son försvann hennes intresse för sex helt.  Barnen är 6 och 3 år gamla. Hennes sexlust var inte hög innan heller men någon gång i månaden ville hon iaf. Sista 3 åren vi var gifta hade vi aldrig sex. Hon ville inte heller ha så mycket fysisk kontakt som innan. Inte från mig iaf. "Vi har ju annat att tänka på nu, 2 barn" menade hon.  Jag försökte det mesta under denna sexfria tid.  Som att förföra, bygga upp stämning, med lite myspys hemma, göra det mesta i hemmet så hon skulle ha tid och ork att tänka på lite annat,  men hon var aldrig mottaglig.

Jag tog upp det till diskussion så många gånger att jag inte klarar i längden att vara gift med en kompis bara.  Men jag vet inte hur mycket hon lyssnade på det. Hon kanske inte trodde jag menade det så allvarligt.

Ja iallafall i takt med att tiden gick och att jag visste att det inte var lönt att räkna med något sexliv så dog ju tillslut mina sådana känslor ut för henne också.  Det kändes verkligen som att bo med en syster. Vi levde under samma tak, bjöd hem vänner, åkte bort tillsammans men det blev aldrig någon romantisk stämning. Det gick inte att få till och jag slutade att försöka en dag.

Så kom den dagen då jag kände att nu vill jag ha kärlek igen. Ett sexliv med en kvinna som tänder på mig. Än en gång kändes det som att tala med en vägg. Hon tycktes ta för givet att vi alltid  skulle leva tillsammans och hon var fullt nöjd med som vi haft det på sistone och kände inte behov av att ändra något alls.

Där tog jag ut skilsmässa och sen började helvetet.

Hon bråkar om precis allt, och barnen får jag knappt träffa. Det märks att hon sagt en massa dumt om mig till dem och speciellt äldste sonen är avvikande och aggressiv mot mig.

Mina föräldrar vägrar ha kontakt med mig för jag har splittrat den perfekta  familjen (min mamma har alltid varit mycket god vän med min exfru, dom klickade direkt dom träffades)

Våra gemensamma vänner har tagit hennes parti och jag är den elaka som förstört allt.

Herregud att folk skiljer sig händer ju inte alltför sällan ändå. Men min exfru gör allt för att förpesta min tillvaro och hon lyckas bra. Jag är nu sjukskriven. Jag orkar inte gå till jobbet där 2 av våra gemensamma vänner jobbar och sist de träffade mig spydde galla över mig inför en hel del annat folk

Jag ville egentligen bara skriva av mig. Ni kan ju inget göra..