För mig är sex inte det viktigaste i hela världen, men för mig är det endå en slag samförhet och närhet med min partner, det är trevligt och mysigt helt enkelt.

Men skulle jag välja mellan Sex och min partner, skulle jag såklart välja mij partner. Han är viktigare än sexet. Men man måste ju endå fråga sig varför är det problem med sexlivet, det kan ju vara att man inte känner någon samförighet med sin partner eller så har man bara helt enkelt inte lust, en strssig period. Nu blev det lite rörigt, men nej sex är inte det viktigast, men det är nästan alltid trevligt och mysigt!

Sex är såklart inte det viktigaste i ett förhållande, men om jag skulle välja mellan min partner eller sex så skulle jag ändå välja sex.

Självklart skulle jag kunna avstå sex i några år eller så, om min partner var sjuk eller av annan orsak.

Men om jag visste att vi aldrig mer skulle ha sex med varann skulle jag inte stanna, nej. Sex är ändå viktigt för mig och att man har det ibland med den man älskar.

Sex kanske inte är det absolut viktigaste i ett förhållande, men det är en av grundstenarna tillsammans med närhet och ömhet.
Visst ska ett förhållande fungera ändå om partnern av någon anledning inte är intresserad av sex, kan vara pga sjukdom, stress osv. Men man har då inte rätt att kräva total sexuell avhållsamhet av sin partner heller anser jag.

Jag har gärna sex och för mig känns det ganska viktigt =) Men så viktigt är det inte att jag nånsin kunde vara otrogen!

Har man typ aldrig sex anser jag att man har andra problem i förhållandet som leder till sexbrist… Och då måste man ju utreda varifrån problemen härstammar och försöka fixa det =)

MEN, det finns ju i alla förhållanden perider då man har mindre sex men det behöver ju inte tyda på direkta problem, alla kan inte vilja ha sex hela tiden…

Jag tycker inte att man ska behöva välja "antingen eller". Visst, i perioder har man ingen lust och det är helt okej, men ett förhållande helt utan sex (eller flera veckor emellan) är inte ett fungerande förhållande över huvud taget, för mig personligen.

Sen är det såklart olika beroende på hur man är och hur man lever, om man är sambos, har barn, långdistans osv, men jag tänker utifrån mina egna preferenser.

Det är viktigt men inte lika viktigt som min partner.

Finns ju mkt mer än "penetration". Närhet är superviktigt, fysisk attraktion ,hångel….men om det andra inte fungerar ett tag och jag vill vara med den personen, så väntar jag förstås…

Tror att det är flest Kvinnor som inte tycker sex är speciellt viktigt, ser så ut när jag läser kommentarerna här.

Som man så är det jätteviktigt, av flera anledningar. Bl a så ger det en bekräftelse på att min kvinna tycker jag är sexig, attraktiv, manlig osv. Det cementerar ett förhållande, man får närhet och det triggar ju dessutom trivselhormoner. Att leva i ett förhållande utan sex (har jag gjort i slutet av ett) är så förhållandedödane att det är hemskt. Att inte få känna sig behövd och åtrådd. Det är förödande för ett förhållande.

Men jag tror män och Kvinnor är biologiskt programmerade lite olika där, inte alla men de flesta. Och i början av ett förhållande så är man ju mer intresserad än senare, vilket är dumt och synd.

# 8 men seriöst om du träffar en kvinna och du känner att du vill vara med den personen, skulle du då sticka om hon av ngn ev. medicinsk eller psykisk orsak inte kan ha just  "in-o-ut sex"ett tag. Det kanske är ngt ni kan arbeta på gemensamt???

Jag vet par där de fått arbeta med det, men vad är några månader, på ett helt liv..det där gör mig förbannad och då uppskattar jag allt med närhet, men människan måste ju för sjutton vara viktigare…

#9 om jag vet att det är under en begränsad period, så klart jag kan vänta. Men om det skulle innebära att aldrig ha sex mer, då skulle jag verkligen fundera på det, för jag vet hur jag mår rent fysiskt utan att få ha sex med den personen jag valt att leva med.

Sen pratar jag nödvändigtvis inte vanligt standardknullande, man kan ju ha sex på andra sätt och det funkar. Nu menar jag att inte ha sex alls, inget smek eller annat, ngnsin mer.

Varför skall jag må dåligt för att hålla ihop ett förhållande? Det verkar ganska dumt tycker jag. Så klart människan är viktigt, men det gäller bägge människorna, inte bara den ena ju.

Och så klart man arbetar på det. Men om hon inte vill (har erfarenhet av det) så finns det ju inte så mycket att arbeta med, eller hur?

Det förhöjer livskvalitén såpass att det inte är nåt jag skulle vilja vara utan!

#8, det där med att Kvinnor och män är olika programmerade tror jag inte ett dyft på… i mitt förhållande är det jag som står för den mesta lusten, och skulle vi sluta ha sex skulle jag lämna min sambo. på jobbet är vi ett gäng tjejer och snacket går ganska enkelspårigt med något undantag. där är det damerna som klagar över att männen inte släpper till.

det jag tror är att myten om kvinnors sexualitet ännu inte är riktigt död. vi ska fortfarande vara lite mer dygdiga och männen står för det sexuella. jag tror helt ärligt att det är mer personligt oavsett kön.

skulle mitt förhållande dö ut i noll sex skulle jag inte kunna vara kvar. jag är en sexuell person (och nu förutsätter jag att sex innefattar både penetrerande, oral och smeksex av alla slag, alltså noll vilja till sexuella aktiviteter tillsammans) och ett förhållande utan sex är i min värld inget förhållande.

#12 Nej jag hoppas ju att det inte är så, eller så kanske det är en generations grej. Personligen älskar jag Kvinnor som tar för sig sexuellt, som vet vad de vill och vad de tycker om. Sånt är häftigt ju.

Mycket beror väl på erfarenheter, mitt äktenskap var ganska uselt när det gällde den biten, vet inte om det var hon som inte ville med mig eller bara inte ville i största allmänhet.

Och jag håller med dig, ett förhållande utan sex (om inte bägge är med på det, på riktigt) är en ganska trist och livlöst förhållande. Sexet är skitviktigt, oberoende av vad folk säger.

Läste ngn undersökning där par som fått barn alla sa att de väntar med sex just nu (bara tjejerna som svarade där , tror inte riktigt på att männen var med på det. Jag skulle inte ha varit det. Även om man är trött och så, så behöver man sexet för att kicka igång tillsammanslivet).

#13, tjejerna på mitt jobb är alla småbarnsföräldrar och där klagas det ändå hej vilt på bristen på sex. sedan tror jag iofs att det kan vara tufft en period. just småbarnstiden kan vara riktigt påfrestande för både mannen och kvinnan, och att även mannen kan vara trött och orkeslös och inte ha lust. har en killkompis som var helt slut när dottern föddes och det gjorde att mycket, bland annat sex, hamnade längre ner på listan. de killkompisar jag har som fått barn har inte haft samma samlevnadsfrekvens som innan, och det är så det är. även för mannen kan det bli mycket…

olika perioder i livet ger olika prioritet till olika saker. småbarnstiden kanske inte ger utrymme för speciellt mycket sex, inte bara beroende av bristen på tid och trötthet. för mig personligen måste jag känna mig sexig för att sex ska vara riktigt bra. jag kan tänka mig att en småbarnsmorsa har svårt att hitta tiden för det där, om det så bara gäller att raka benen… sedan hoppas jag att män har förståelse för att man alltid inte kan vara på topp, och att den förståelse när ömsesidig. jag vet många män som är deppiga över att de inte känner sig på topp (gått upp i vikt, stress mm) och att det påverkar sexlivet, så killar r inte heller på något vis maskiner…

om jag för en period får stå ut med mindre sex så tar jag självklart det, precis som att jag hoppas att min partner gör det. det kan räcka med nytt jobb (personlig erfarenhet) för att det ska skapa stress som gör det tufft med sex. däremot skulle jag inte vilja leva i ett sexlöst förhållande. skulle vi sluta ha sex skulle jag lämna.

tyvärr tror jag att tjejers lust och sexualitet fortfarande är hämmad och lite ful. en tjej som har sex med flera killar för att hon vill är fortfarande en hora som det snackas om, och en kille ör fortfarande ball i samma situation. jag hoppas verkligen att det ändras och att tjejers sexualitet får större utrymme. det behövs! jag tror också att det måste bli okej att killar inte alltid bara har sex i huvudet, för så är dte inte heller.

#14 håller med dig, när jag och barnens mamma fick tvillingarna var det ju inte sex man tänkte på de första månaderna. Men när det sker ngn ändring efter typ 4 månader, då är det jobbigt. Visst är man trött, men ibland får man anstränga sig, det gör man ju i andra delar av förhållandet, varför inte när det gäller den sexuella biten?

Och personligen tycker jag ju att tjejer skall kunna ha sex med vem fan dom vill, hur ofta som helst. Så trött på sådant skitsnack om att killar är balla och tjejer är horor. Känns förlegat på ngt vis.

En kvinnan ammar, påverkar hormonellt och kan ha förlossningsskador, det får man väl ändå ha förståelse för. Alltså vad är fyra månader i ett helt liv? Sedan får man ju samarbeta o finns lösningar tillsammans.

#15, ställa upp tycker jag aldrig att man ska behöva göra… att ha sex enbart för att tillfredställa den andra blir aldrig bra tyvärr. har varit där också, och tillslut sätter det sig på jaget. man mår inte bra av det. 4 månader är en kort tid efter en förlossning, och där tycker jag ändå att man kanske ska försöka ha lite förståelse. det är en stor omställning i kroppen, och bara amning, som inte är ovanligt i upp till6-12 mpnader, friställer enormt mycket hormoner som påverkar kroppen. det är ju tråkigt om man inte har förstått det innan, men tyvärr är det så, och sådant kan vi inte rå för. tack och lov är det övergående, men att anstränga sig och ställa upp när kroppen inte riktigt vill hoppas jag att alla har stake att säga nej till.

tyvärr tror jag även att det är en baksida av den förlegade synen på sex. hade Kvinnor haft mer makt över sin egen sexualitet, och förstått att den är minst lika viktig som något skulle färre "ställt upp". att ta för sig innebär också att kunna säga "nej, inte nu".

män kan ju inte göra det på samma vis. funkar det inte av olika anledningar (stress, psykisk ohälsa, medicinering eller liknande) så blir det ju inte så mycket av sexandet. tjejer i samma situation får liksom bara ställa upp. nej, man måste som sagt ha försåelse för varandra. sex är trotts allt inte något som bara ska gynna den andra, och ingen ska "ställa upp" för den andres skull. om avsaknaden av sex är permanent, vilket det inte är efter 4 månader efter en förlossning där mångakvinnor fortfarande känner av förlossningen och kanske inte ens har läkt klart, kombinerat med alla de hormoner som aming stimulerar, så kanske man inte ska begära att man ska "anstränga sig". samma sak om partnern medicinerar under en period och det påverkar samlivet, eller om partnern har enperiod av mycket stress. även om jag är en sexuell varelse älskar jag min partner, och visar hänsyn till situationer och stunder i livet som påverkar oss. jag skulle aldrig begära av min sambo att han skulle "ställa upp". vill han inte, så vill han inte, och att övertala honom till något som han egentligen inte vill är inte rätt. samma önskar jag av honom. har jag en down och kroppen inte vill ger det bara ångest att behöva försöka och misslyckas, precis som att en kille som inte får upp den inte tycker att det är så himla kul, och att då ha krav på sig att "ställa upp"…

min mening är väl egentligen att sex inte på något vis är heligt. perioder där man kanske inteö´är lika sugen kommer ock går, och klarar man sig inte några månader i ett förhållande så kanske man inte ska vara i ett förhållande. om det blir permanent, utan orsak, utan förklaring och utan vilja att jobba på det anser jag att förhållandet är dött. det innebär inte att jag skulle kasta ut någon vid sjukdom eller stress eller liknande, men finns ingen vilja att jobba på det och man fastnar i samma hjulspår är förhållandet dött, och då tänker jag inte kämpa för något som inte tillfredstället mig bara för att.

#17 fast nu sa jag ju inte ställa upp, utan att anstränga sig lite. Det är en viss skillnad på det. Ställa upp är ju ngt man kanske gör fast man inte vill. Anstränga sig är ngt annat, tycker jag. Man ger lite mer än vanligt, man försöker lite till osv. Stor skillnad.

Men klart att Kvinnor har det lite annorlunda efter en förlossning, det är ju inte så konstigt. Men för den sakens skull får man inte glömma bort varandra. Man är två om allt, men ibland stängs mannen ute ur det hela. (Iofs en helt annan diskussion).

nej, sex är inte heligt, men en viktig del i ett parförhållande, man måste synka varandra. Ibland är man osynkad i perioder, självklart, men viljan att försöka, viljan att hitta tillbaka måste finnas, annars är det dödsdömt och då e det lika bra att skiljas ju.

Tror vi säger samma sak, med olika utgångspunkter.

#17 håller med!

Så vad tycker TS då? ;)

#20 Jag tycker att förhållandet, och personen ifråga, kommer före allt. Men i längden blir det jobbigt utan sex, eftersom jag oftast - förutom svackor utan speciellt mycket lust - har ganska mycket sexlust. 
Men jag skulle aldrig lämna för att vi inte har sex, det är något man får prata om då om det blir problem.

Frågar jag sambon så säger han att sex är väldigt viktigt, men det är inte något man kan bygga ett förhållande enbart på i längden. Men han vill inte ha ett förhållande helt utan sex heller.

Jag är övertygad om att man måste hitta en balansgång som med allt annat i livet, man är trots allt två i ett förhållande och man bör jobba på att både partnern och man själv får vad vi behöver enskilt och som par, och samtidigt ha förståelse för varandra när det är något som inte funkar oavsett anledning.
Kommunikation helt enkelt, går inte att ha ett vettigt förhållande utan det

Tror också olyckligtvis att sex (på grund av hiskelig mycket sex i medier/film/reklam mm) i vårat samhälle har blviit lite av en statusgrej/ ett sätt att få bekräftelse/nästan ett sätt att mäta kvalitén på en relation.  Har man det ofta och helst har provat massa avancerade grejer då står man lite högre på dendär sexstatustrappan.

Om man är påverkad av ovanstående är det klart man blir jätteorolig för att det kanske går 7 månader utan i samband med ett nytt barn (trots att kanske både mamman o pappan inte har haft lust eller ork egentligen).  tror många skulle ha mindre problem om man helt kunde låta bli relatera till den "norm" som presenteras och istället känna efter och kommunicera och hitta det som känna bra tillsammans i varje relation.

Ett förhållande utan sex skulle för mig vara samma som att leva ihop med en kompis. Det skulle jag inte vilja!  Vem vet, det kanske händer i framtiden om jag eller mannen blir gamla/ sjuka/inte kan.  Självklart skulle jag inte dumpa honom för det men det skulle vara hemskt sorgligt.

Jag tycker att det är ganska viktigt. Det är lite av en närhetsgrej och både jag och min pojkvän känner oss båda mycket mer förälskade om vi har sex lite oftare under en period. =) dessutom blir man avslappnad och allt annat känns lite lättare.

För mig är sex inte det viktigaste, utan att man mår bra tillsammans och närhet kan man få av annat än själva sexet. Som många skrivit innan finns det i alla förhållanden svackor och andra problem, orsaker, anledningar som kan dra ner sexlusten.

Älskar man varandra så försöker man ju arbeta sig igenom det tillsammans. Fast och andra sidan, hur länge är den ena parten villig att vänta när det väl händer? Det är det ingen som vet. Man kan bara anta.

Sex i ett förhållande är enligt mih mycket viktigt. Ett förhållande utan sex är ett ganska torftigt förhållande. Jag vet av erfarenhet hur det är att vara småbarnsförälder, och då blir sexlivet lidande ganska ordentligt. Och det tär. Men man får väl lov att bita ihop.

Dock skulle jag inte stanna i ett förhållande där sexlivet dog ut eller helt försvann, antingen lämna förhållandet eller faktiskt föreslå öppet förhållande. Det är ju en variant det med. För även om jag älskar personen ifråga behövs det sex (rent erotiskt sex alltså, räknar inte in bara närhet och ömhet i sex) för att man ska orka och må bra tror jag.

Sen är det ju rätt intressant att konstatera att som det skrivits förut här verkar det mest vara tjejer/kvinnor (här i alla fall) som vill vara mer sexuella och ligga mer. Men av de tjejer jag varit ihop med, har det nästan varit uteslutande jag/den manliga parten som fått vara den drivande kraften. Intressant att det skiftar så mycket på nätet mot "verkligheten"

# 26 hah kanske för att det ingår i könsmönstret och personligen så gillar jag ju att bli lite "förförd" och att mannen visar vad han vill, vill ju vara lite "jagad"…även om man har lika mkt lust..liksom… :/

#26 Eller så har du hittat fel tjejer 
Känner många som klagar på att deras karlar jämt är upptagna och ovilliga när de kommer hem för de ska bara titta på det där på tv först eller göra det och det, men sen klagar gubbarna som fasiken för de får minsann aldrig något för damen har somnat..

Jag blir så trött på alla skriverier om hur jobbigt det är att få till sex som småbarnsföräldrar. Barnen sover ju emellanåt och har ganska dålig koll på vad mamma och pappa sysslar med.

Vänta ni bara Hur kul är det med tonåringar i huset som har öron som tekoppar och är uppe nästan hela nätterna.Som kommer och går oregelbundna tider. Då kan det bli svårt att överhuvudtaget få egentid tillsammans.

Sex är en bonus.

Ett fungerande förhållande är viktigast.

Sex är en del i ett fungerande förhållande, inte en bonus. Förutsatt att bägge är friska och så.

Ett förhållande bygger på flera olika delar, där alla måste funka som jag ser det. Om en del inte funkar så kommer förhållandet att halta.

Håller med #41 här.  Det är en av grundstenarna i ett fungerande kärleksförhållande.

Relativt viktigt. 
Jag skulle inte vilja vara helt utan sex i ett förhållande men för mig räcker det med sex 1-4 gånger/Månad:P

Varför är det för mer fel att "ställa upp" på sex än annat?

Det har jag gör jag ibland känns inget fel med det? Det var ju ändå en trevlig stund och nåt jag gillar att göra.

Mer jobbigt med att ställa upp och hjälpa någon att flytta. Det gillar jag aldrig. Men det kan också vara trevligt att göra tillsammans med människor man gillar!

pEr

Kanske för att sex handlar om ngt som berör, som gör dig sårbar för ngn. Vem fasen blir sårbar av att flytta…

#29 I mit fall handlade det inte om att det var svårt att "få till" (du har ju rätt i att bäbisar sovar ibland och har dålig koll). Istället handlade det om att jag var så extremt trött att all lust var borta. Så om bäbisen sov eller inte hade koll på mig då ville jag inget hellre än att sova den stunden.

För mig är sexet inte så viktigt men beror troligen på att jag inte ha så stor sexlust, men samtigtit hade jag inte kunna leva helt utan sex så det har ha en viss betydelse men inte så stor för mig iaf

Sex är en av byggstenarna för att komma personen man är tillsammans med närmre. Det går i vågor som med allt. Ibland har man mer sexlust och ibland mindre. Jag skulle aldrig göra slut om vi aldrig mer skulle kunna ha sex då min sambos hela person är det som betyder mest för mig.
Även de gånger då man inte har världens största sexlust men har det ändå så känns det himla bra efteråt för hur man än gör så kommer man varandra närmre.

#35

Jag menade alltså i ett förhållande vilket jag inser var slarvigt av mig att inte skriva inte "i allmänhet".

pEr

# 39 Hoppas verkligen inte sex blir ngt som ngn gång blir "rutin" eller ngt man gör mekaniskt för att "ställa upp"..hua… Fasne det ska ju spela roll för tusan…har haft sex när jag inte var särkilt på G och det var allt annat än trevligt, vem vill göra det mot sin partner, som man förhoppningsvis älskar..

Hälsningar den som fortfarande tror på romantik…

#40 Sex och romantik behöver väl inte ha något med varandra att göra?

# 41 Nä, men jag tycker väl ändå att lust ska finnas med….

Det beror lite på anledningen till uteblivet sex. Om min partner får en kronisk sjukdom som gör att han aldrig mer kan ha sex så klarar jag mig att leva utan sex. Jag skulle aldrig lämna honom för det.

Men skulle kännas konstigt om han bara inte ville ha sex med mig för att han slutat tända på mig. Då skulle jag fundera om vi verkligen är rätt för varann.

Att ställa upp på sex när man inte är sugen är helt fel enligt mig. Det kan man inte alls jämföra med att städa  mot sin vilja, eller att hjälpa någon flytta. Sex ska endast ske då man verkligen vill, medans andra rutinsaker i vardagen är betydligt lättare att göra mot sin vilja fast det är trist.

#43

Intressant att ni tycker så? Hur kan det komma sig?

Inte så njutningsfullt sex är bättre än att städa för mig t.ex. För är det sex med en människa som betyder mycket så händer ändå saker som är…kul och intressanta.

Eller så här: Vad ger mig rätten att vara så egosistisk så att jag inte kan tänka mig att ge min partner njutning när den känner ett behov av det utan att jag själv också måste vara helt på?

Efter ett tiotal år så synkar kanske inte lusten helt sådär jämt.

OBS jag bara leker med tanken här! Självklart måste var och en känna efter vad som funkar för dem! Jag tycker inget är rätt eller fel.

Sen så menar jag inte att den ene/ena ska bara kunna kräva sex, om man nu inte har ett sådant förhållande där det ingår, utan mera som att man får en…gåva i brist på bättre ord…

Lite hygglosexuell liksom?

pEr

Jag tycker det är lite lustigt att läsa här i tråden, för jag har aldrig faktiskt funderat på hur viktigt det här är för många. (Och det verkar vara ganska viktigt, faktiskt!)

Jag är då demisexuell och jag skulle absolut kunna leva i ett förhållande helt utan sex och jag tycker inte det tar bort något som helst utav närheten i ett förhållande. Men jag förstår ju att det tänkandet ligger lite programmerat i mig.

#44 Hur kan det komma sig?

Ja helt enkelt därför att när jag har sex så måste jag vara närvarande i det som händer.  Och är jag inte sugen så finns det inte en chans att jag ställer upp på en sådan utlämnande sak som att ha sex, hur mycket jag än älskar min partner

Men hjälper jag nån att flytta så kan jag vara med tankarna någon helt annanstans om jag känner för det. Mycket lättsammare att göra sånt fast man inte är på humör

#44 Ja det kan ju hända att jag inte är sugen på sex, men en avsugning tar inte lång tid och jag vet ju att sambon uppskattar det.
Lite engagemang oavsett vad det är har nog ingen dött av.

Ja viktigt, men pojkvännen är viktigare om jag ska välja

Det är väl helt beroende på bägge partners drifter?

Ett förhållande där ena vill ha mkt o andra lite så är nog inte hållbart.

Tappar ena partnern lusten så kan det oxå bli kritiskt, beroende på hur stark kärleken, hur lång period det blir, samt hur stark sexdrift den andra har.

"Sex är oviktigt när det funkar, men viktigast av allt när det inte funkar"

Det där hörde jag någon gång, det tyckte jag stämmer rätt bra. När allt funkar så tänker jag inte så mycket på sex. När det däremot inte funkar så går det ofta ut över andra aspekter av relationen till slut. Man känner sig kanske inte  bekräftad och blir lättretlig och spänd.

Jag skulle vilja kunna säga att sex är oviktigt och att jag kunde leva utan det, men med handen på hjärtat så är det inte så. Jag är med mannen jag älskar och som jag har tänkt leva resten av mitt liv med, genom goda och genom skitsvåra tider, men när sexet inte funkar (vilket är rätt ofta, vi är väldigt osynkade) så kan jag bli ganska ledsen och stressad och hittar en massa andra fel i förhållandet, och en gång var jag nästan otrogen mot mannen jag älskar. Trots att jag "aldrig skulle vara otrogen mot min partner".

Man tror att det är svart på vitt men det är det inte när det är så mycket känslor inblandat.

I nuläget har jag väldigt problem efter preventivmedel som vägrar försvinna. Jag har ingen sexlust, och känner inte heller sexuell njutning. Sex gör riktigt jäkla ont för mig, både penetrerande, oralt och petting. Jag har haft dessa problem i 7 månader.

Det jag märker att jag saknar mest är närheten. Det är klart att man kan mysa och ha närhet på andra sätt, men det är en speciell närhet med sex, och efter-sex mys. Sexet i sig saknar jag inte så mycket, inte heller njutningen, men just närheten. Så jag tror det kan vara svårt att ha ett förhållande utan sex, just på grund av närheten jag skulle sakna. Det som får en att känna att det verkligen är vi, liksom.

44# jag är helt med dig på den här punkten.

Jag tycker sex är viktigt och skulle aldrig oavsätt orsak klara mig helt utan sex för alltid… är det för en kortare tidsperiod så visst, det är lugnt, men att aldrig mer ha sex… knappast…

Jag är fruktansvärt sexuell, men jag är periodare… i perioder vill jag bara ngn gång i veckan, och ibland räcker inte 4 ggr om dagen… Jag har dock världens bästa partner som kan matcha mig ganska bra…

När jag bara vill en gång i veckan får jag ångest… för jag VILL ge min partner njutning även om jag kroppsligen inte är sugen…

Råkar då min sambo vara kåt under min down period… jaja, vad är problemet?  ta lite babyolja så kör man ändå… och behöver inte han tänka på min njutning så tar det ju inte många minuter innan han kommer… sen kan man gå tillbaka och göra vad man gjorde innan… det är INTE SÅ JÄVLA SVÅRT… Man får ge lite ibland och det ser jag inget fel med… om man själv väljer att ge… Min sambo gör likadant… han hjälper mig när han inte är sugen…

Jag mår inte dåligt för att jag ger honom detta… Och jag fattar inte folk som mår dåligt av att ställa upp….

Jag antar att alla förhållanden är olika… men jag lever i det mest kärleksfulla förhållandet någonsin… Jag har mitt drömförhållande och jag och min sambo kommer att gifta oss och skaffa barn i framtiden… Då är ett bra sexliv viktigt… annars funkar inte resten…

Kommunikation OM sex är viktigt… jag tror tjejer tenderar till att inte våga säga vad de vill ha… Det är något jag verkligen inte förstår… Om man inte säger vad man vill ha så vet ens partner inte heller vad den ska göra….

jag tycker inte sex är viktigt ALLS. kan gå flera veckor mellan gångerna jag och min pojkvän har det kan jag säga, utan att någon av oss klagar. :) helt klart viktigare med annat.

#52 Du och din partner har tur som båda verkar ha lätt att komma och inte ha känsliga underliv. Väldigt många av oss får fruktansvärda skavsår trots enroma mängder glidmedel om vi inte är riktigt upphetsade. Samma med killarna, alla kommer inte på två sekunder untan måste hålla på en halvtimme. MÅnga har också svårt att behålla ståndet om de inte är riktigt upphetsade.

Därför mår många dåligt av att ställa upp, om alla hade det så lätt som ni skulle det ju inte vara något snack om saken. Tänk lite längre innan du dömmer andra.

54# Ja jag säger ju att jag inte föstår det… ;) Berättar bara vad jag tänker och att jag höll med 44# att jag förstår precis vad han menar…

Jag brukar tycka att folk har en konstig inställning till sex… För jag fattar inte det som är SÅÅÅ komplicerat… det gör jag inte för jag har INTE själv varit med om det… :) och jag kan inte ens leva mig in i en situation där jag skulle må dåligt över sex av någon anledning…. För jag låter mig faktiskt inte påverkas ;)

Sen som sagt… alla är olika….

Jag hoppas att du inte tar det som kritik eller hån eller något… jag försöker bara förklara hur jag tänker :)

#55 Ja då förstår jag hur du menar:)

Jag har en pojkvän som är äldre än mig, 13 år äldre. Vi trivs oerhört bra. Har inte haft sex med honom ännu och han säger att det är okej om inte jag vill ha sex. "Vi behöver inte ha sex alls. Det är inte allt!" är vad han brukar säga… Men ja… Visst, lite sex tycker jag väl ändå?

# 57 jadu, det var ju åtminstone skönt att höra att han ar vett att inte inleda en sexuell relation på stört med ngn som är femton, för då hade jag verkligen oroat mig…

Sex är inte allt, men närhet är viktigt och där hamnar ju bra sex…..

Jag tycker sex är precis lika viktigt som min partner. De får oss att må bra, och komma nära.