För mig fanns dom tankarna kvar väldigt länge och jag tror inte att dom slutade även om jag träffade en ny, kan väl ibland fortfarande ha lite sådana tankar. Men när jag träffade en ny så blev dom tankarna så pass "tunna" att jag inte längre stördes av dom och blev ledsen av dom. För varje ny jag träffade så blev det lättare och lättare att hantera. Den första är helt klart svårast!

Ok. Fast som sagt så finns dom tankarna inte där alltid, utan någon gång emellanåt. Sedan kanske jag överdriver, eller målar upp en felaktig bild men känns lite som att jag har dessa tankarna emellanåt medan jag är helt utraderad från hennes tänk. Typ.

Låter som du inte kommit till ro med tanken och velat släppa henne helt än, det kan ta lång tid innan man bearbetat färdigt och kan släppa de tankarna. Speciellt med sin första partner.
Men det blir bättre och du kommer troligtvis inte tänka så jämt.

Råder dig dock att ta tiden och släppa tankarna lite mer innan du ger dig in i något nytt förhållande, det skulle inte vara rätt mot dig eller din nya partner. Alltför många tar sig inte tid att "bli färdig" med sina tidiga relationer och skapar därför onödiga problem i den nya.

Ditt tänk är rätt sunt, du kan undvika samma situation genom att antingen bearbeta ditt beteende i de situationer ni haft problem eller söka en partner som inte ser det som något problem.

En sommarflirt som inte heller vill ha något seriöst kan hjälpa med, även om det inte är för alla. Det kan bara du själv avgöra.

Grejen är ju den att det HAR gått lång tid. Väldigt lång tid. Och jag kan gå n i ett nytt förhållande till 100%. tror jag funkar lite så, den förra, och nog enda andra, som jag haft djupare känlsor hade jag det för i flera, flera år. Och vi var aldrig mer än vänner. Och de känslorna försvann när jag blev ihop med mitt ex. Och att bearbeta mitt beteende…..tja, mer att jag ältar hur jag borde reagerat i massa situationer. Och så hade jag eeagerat i nuläget….bättre alltså.

Man kan inte rå för hur man reagerar i vissa situationer bara hur man hanterar det. Acceptera hur du är och tänk på hur du agerar utifrån det, bättre än så kan ingen göra.
Ah, ja du kanske behöver förlora dig i något för att inte tänka på det då. Tror ändå att du behöver göra mer för dig själv, med dig själv så att du kan bli en starkare individ.

hm..låter som en flummdoktor men hoppas du förstår vad jag menar ändå.

Nja. Grejen är att jag "gjort mycket med mig själv" på sistone. Är väldigt stark, framåt och en ledarperson. Men lik förbannat kommer de tankarna emellanåt. Men är kanske bara mänskligt.

Oj, varför kom förra inlägget dubbelt? Det är konstigt förresten, jag brukar ha lätt för att gå vidare och lägga saker bakom mig i övrigt.

Tog bort dubbletten. Det händer ibland.