Man går ut, umgås med vänner/familj. Man MÅSTE hitta på något, annars blir man galen.

Ja, jag försöker umgås så mycket jag kan med andra, jag vill verkligen inte vara ensam. Det är som att ena delen av mig vill ha honom tillbaka, för att jag ser honom som den fina personen han var, och en annan sida av mig säger att det fanns så mycket negativt med honom och att vi inte alls passade ihop även om vi var kära i varandra och sånt där. Så jag känner mig helt förvirrad, vet inte vad jag vill.

Du kanske behöver prata ut allt mer med honom? Eller någon i er omkrets som kan berätta hur den såg ert förhållade såg ut?

Vi pratade ganska mycket under själva göra slut-akten… Han sa att han hade lite låtsats som om allt var bra de senaste veckorna för att inte såra mig, men sen hade det brustit. Min kompis tyckte att det var bra, för att hon inte tyckte att han var mogen för ett förhållande. Och jag kan ju se det. Jag ser ju att det finns en massa brister men vi hade det så bra när vi sågs. Massa mys, pratade mycket, bra sex och allt sånt där. Fast ändå var det inte bra. Jag har funderat på om det kanske går att bli vän med honom senare när vi släppt känslorna lite, för han är typ den bästa vän jag haft, och han sa att han fortfarande älskade mig som vän liksom…

#4 Okej, men fortsätt att umgås med folk så mycket som möjligt. Skratta med dem, gråt med dem, släpp ut allt bara. Tillslut känns det faktiskt bättre, det tar bara tid.

Ja, jag vet… Allt känns bara så knäppt, när man hade planerat massa saker och sånt. Vi skulle egentligen firat vår årsdag idag som var i onsdags… Då var han helt normal. Men jag antar att det inte är så bra att älta såna här saker.

#6 Ibland, men inte själv utan med en kompis som kan säga "Äsch, vi går och hittar på det här istället" :)

Det är bra om man "blöder". Gör man inte det kommer man inte kunna gå frammåt.

Du har förlorat något du älskar. Självklart kommer du blöda. Jag har inga bra råd att ge mer än att du inte ska vara ensam för mycket. Och börja inte umgås som vän med honom på lång tid. Det tar tid att gå vidare. Såren måste läka ordentligt innan man tar risken med att riva upp dom igen. Ju mer dom har läkt, ju mindre är risken för att de riva upp igen.

Försök göra det du tycker om.

Känner verkligen med dig. Det är ett helvete att förlora det man älskar.
Men jag är ett levnde bevis på att man kan hitta större och morgnare kärlek efter det man trodde var störst.

Men se upp så att du inte "kväver" dina känslor och glömmer bort dig själv och de känslor som faktiskt måste bearbetas när du umgås mkt med andra under denna tiden. Det är viktigt att ta reda på sig själv så att säga. Men trivs du bäst i att umgås med folk, gör det. Vill du sitta hemma och gråta en hel dag, gör det! Lyssna på dina känslor och kväv de inte.

Älta saker kan också vara ett sätt att laga sig. Det ingår liksom i själva läkeprocessen.

Men som sagt, det främsta och viktigaste är att du gör som DU vill, känn dig inte tvingad att umgås med folk eller göra saker bara för att försöka må bättre, gör saker som får dig att må bättre!