Tappat tron på kärleken
Jag börjar tappa tron på kärlek och tvåsamhet. Jag vill leva i ett vanligt monogamt förhållande med en kille som älskar mig. Att det ska vara så svårt.
Jag har haft 4 fasta förhållanden. De varade alla ca 2 år vardera. Alla har slutat på samma sätt. Med otrohet från killens sida och att jag gjort slut.
Jag har inte tyckt att något av förhållandena varit dåliga. Speciellt inte det sista. Jag var säker på att vi skulle dela resten av livet tillsammans eller i varje fall en lång tid. Ändå är killarna otrogna mot mig. Ingen har kommit med någon egentlig förklaring heller. Inte att vi haft det dåligt eller så. Mer bara "att det bara hände"
Jag är så trött på att börja om och börja om med en ny partner. Jag vet inte vad jag gör för fel. Jag är öppen lätt att umgås med glad och gillar sex.
Jag har lätt att få kontakt med människor. Men jag vet inte om jag orkar med en gång till att satsa allt av mig själv, lita på någon igen, för att sedan bli totalblåst. Och gå och tro att jag har ett så bra förhållande och så kommer han efter ett tag ändå och säger att han strulat med någon annan.
Samtidigt längtar jag efter barn. Jag trodde verkligen att mitt senase ex skulle bli far till mina barn. Jag har nu fyllt 31 och det känns bara jobbigt att det inte finns ärliga människor som dras till mig
Du övervägde aldrig att förlåta nån av dom? Har själv blivit "bedragen" eller vad man ska kalla det, och där gjorde jag ett misstag i att förlåta alldeles för fort. Sen tar det ganska länge innan man kan bygga upp ett förtroende igen.
Men jag har själv också varit otrogen, minns det däremot inte eftersom jag var full. Det var en grej som "bara hände", betydde ingenting och hade ingenting med min dåvarande partner att göra, alltså inte pga några "fel" i förhållandet.
Bara en tanke.. För om nåt känns riktigt rätt så klarar man ju sig igenom det mesta tillsammans.
Himla tråkigt att du bara hittat sådana som svinat sig och svikit dig på det viset. Det finns faktiskt monogama och trogna män där ute. HUr man hittar dom vet jag dock inte.
Förstår att det känns tungt att "börja" om igen :(
Oj vad tråkigt och vilken otur…. Jag hade heller aldrig klarat förlåta någon som varit otrogen mot mig. De är så fel och enligt mig kan något sånt inte bara hända.. Om man inte blir tvingad med våld , för man ska kunna säga nej . klarar man inte det så tror jag att de finns en liten liten del som vill. Hoppas att du inte ger upp och att du ska ha bättre tur snart då!
Det är när man som minst är intressead av en pojk/flickvänn dem kommer :D Tror jag på iallafall!
Min tillit har ju försvunnit till dem i och med deras svek. Jag tycker inte riktigt man kan skylla på alkohol eller vad det nu kan vara för olika omständigheter.
Klart att jag varit ute med mina vänner, sett snygga killar som varit flirtiga ibland också, men man har ju en spärr mot att gå över gränsen tycker jag.
Jaja bara att ta nya tag. Försöka läka såren lite
Ja, läka måste man göra innan man kan öppna sig igen.
#4 Jag skyllde inte något på alkoholen, men självklart slutar man tänka på konsekvenserna då. Men det gör det inte mer ok.
Förstår att det känns jobbigt att flera killar svikit dig. Jag tror inte jag skulle förlåta otrohet heller men svårt att veta. Jag har aldrig blivit bedragen vad jag vet av iaf.
Du kommer säkert träffa en fin kille så småningom men hasta inte in i något
Starta ny diskussion