Jadå, det passar!

Jag tog studenten i fredags, skrev in mig hos arbetsförmedlingen idag och har sedan i höstas aktivt sökt olika jobb både inom min utbildnings krets men även runt om - det vill säga väldigt brett.
Gick IT- media med inriktning foto.

Har inte fått svar ifrån någon, och de jag fått svar ifrån har nekat.
Jag ser väldigt mörkt just nu tack vare att de jobb som jag har möjlighet att söka som inte kräver utbildning inom det aktuella området, de kräver istället körkort och jag får inte ta körkort, ännu.
Jag måste godkännas av läkarna först innan jag ens får söka tillstånd för körkort, och de ställen där man inte behöver körkort - ja då måste man ha rätt utbildning också.
Och där man ine behöver varken körkort eller utbildning (affär exempelvis), då ska man ha erfarenheter och kassavana - vilket jag inte fått en chans till att få i och med mitt tidigare sjukdomstillstånd där jag blivit nekad arbeten/praktik i och med att jag har haft och har problem med svimningsanfall.

Så ja, jag ser dessvärre väldigt mörkt på framtiden.

Just nu sitter jag och söker jobb för fulla muggar, jag kollar även efter volontärresor just bara för att få erfarenheter och på så vis kunna förhoppningsvis få in en fot någonstans.

I gymnasiet var jag rätt bestämd med framtida jobb, och hade idéer. Trodde dock aldrig att saker skulle gå som dom gjort. Nu känner finns ingen stress att söka, jag får inget jobb om jag inte är redo.

Ingen ger en jobbet, och man bör vara tillräckligt spontant inne i jobbsöket för att få jobb. När det sedan kommer jobbchans, så passar det inte, och jag känner inte värt det att ta jobbet.

Man bör offra så mycket för sitt jobb….man bör ha en God hälsa inan man faktiskt satsar på att få jobbet!
Man blir väl realist till slut.

Även jag hade och har stora framtidsplaner även om jag ser mycket svart nu, men på grund av min situation så är det inte alls enkelt…
Sen finns det inte ens jobb  längre verkar det som, inte alls lätt

#4

.Du har så rätt, man tror att jobben bara skall sökas och fås, men ack nej.

Jag tog just studenten men har ingen yrkesutbildning enbart ett grundläggande därför ska jag studera vidare (lutar åt fastighetsmäklare). Men det är svårt att få jobb här omkring, finns mest industrier vilket jag inte vill jobba med (svets, trä, etc).

Grejen är att allt handlar om KONTAKTER. Min pojkvän har många goda kontakter och har varit engagerad och alltid fått jobb, både fast och sommarjobb som yngre. Han fick jobb direkt efter studenten och därefter gick de i konkurs. Han fick efter ett par veckor jobb igen och har nu fast. Det går skit bra för honom och det verkar så enkelt, fast det inte är det.

Jag har inga kontaker alls, mina föräldrar har aldrig jobbat och jag har ingen släkt här. Alla mina vänner får jobb hos sina föräldrars arbetsplatser eller hos deras föräldrars vänner/annan släkt.

Jag har ett helgjobb (ca 1 gång i veckan bara) som bartender och servitris och det kommer jag få lov att klara mig på. Jag har sökt flera jobb (allt från kläd/skoaffärer, cafeer till matbutiker) och ingen har hört av sig. De är knappt intresserad av att läsa CV. De nekar utan att läsa CV sedan handlar man i butiken och ser minst 3 olika nyanställda? Som dessutom inte ens är 18, ja det blir väl billigare att anställa dom.

Jag sökte även via kommunen ifall jag inte fick något annat men har inte fått svar. Förra året jobbade jag hos dom men då studerade jag. Nu är jag över 18 och det enda man kan få jobb hos är inom vården. Känner flera vänner som har fått jobb där nu (över 18, körkort). Men jag vägrar faktiskt att jobba inom vården. Dels är det för dåligt betalt sen avskyr jag äldre människor som knappt kan torka sin egna rumpa… (ursäkta men så är det typ) så det skulle inte funka. Jag tröttnar och vill bara hem. Jag jobbade inom vården förra året och det var inte roligt kan jag säga. Dåligt betalt och dåligt att göra, jag har inte så bra betalt på mitt nuvarande jobb heller och då är det dessutom nattetid. MEN det är bra nog mkt roligare och det går fortare för det finns alltid något att göra. Så för mig handlar det mest om att tycka om sitt jobb.

Jag tänker studera vidare och därefter söka inom fastighet och/eller banker om det blir så att jag kommer in på fastighetsmälarlinjen.

#6 Du har så rätt där! De nekar men ändå är det ett x antal nya anställda på samma plats efter ett tag.

Här uppe har jag fått nobben för att jag inte suttit i kassa men det är ju så lätt att få kassa erfarenhet när man inte ens får en chans att komma ut på sådana ställen! 

Jag och min kompis sökte sommarjobb på samma ställe, hon hade tidigare suttit lite i kassa, knappt noterbart och sedan kände hennes mamma en anställd där. 
Skillnaden mellan mig och min kompis är:
1. Hon har liiiite kassa vana sedan innan, jag har ingen
2. Hon har väldigt mycket problem med rygg och kan därmed inte jobba på lager eller lyfta saker, jag har också problem men kan nästan utan problem lyfta saker upp emot 30kg.
3. Hennes mamma kände 1 anställd där och jag har ingen kontakt där.

De hörde av sig till henne men nobbade henne när de fick reda på hennes ryggproblem. Mig hörde de inte alls av sig till.

Så ja, kontakter (som Wera noterade) och kassavana. Då har du MYCKET större chanser till jobb. Men för oss som varken har kontakter eller kassavana - glöm det.

Konstigt med kassavana på ex matbutiker… jag har tidigare jobbat med att anställa folk till just kassa i matbutik. Vi sket fullständigt i om de hade kassavana eller inte, man lär sig på några timmar ju.

#8 Ja, jag är dessutom väldigt snabblärd men icke. Här SKA du ha kassavana för att överhuvudtaget ha en chans.

Jag har kassavana (inte super duktig men lite) :) Men får ändå inte jobb. De frågar inte ens om kassavana här…

#10 Här är det ett av de första som de frågar typ. 

Det är en svår fråga… Jag är 17 nu och har haft sommarjobb i flera år, men till i höst ska jag försöka skaffa helg/kvällsjobb också, antingen som barnvakt eller på café har jag tänkt.

Jag är mer stressad över utbildningen… Jag går gymnasiet nu och ska gå högskola/universitet nu, men de två utbildningarna jag väljer mellan har otroligt höga intagningskrav, och mina betyg är inte de bästa. Dom är helt okej, jag har vg i det mesta, men de här utbildningarna kräver nog mvg i allt. Ska satsa på högskoleprovet iallafall, det finns ju en chans att det går bättre där.

Jag har sökt sommarjobb varje år men aldrig fått något. Tog studenten förra veckan och är fortfarande lika arbetslös. De som ger ut sommarjobb använder oftast fula knep så som att säga att man ahr fått jobbet för att ha så många reserver som möjligt men aldrig hör av sig mer.

Riktigt spyleds på detta och känner mig odudlig som människa eftersom jag inte har sådär jätte mycket kontakter. Har gått medieprogrammet och hoppas nu på att få vidareutbilda mig på skolor som jag har sökt. Men annars så ser jag en framtid med socialbidrag och med depression.

#13 du ska inte behöva vara deprimerad för att det finns lite med jobb. antingen får man söka hjälp, eller söka inom varför man blir deprimerad. det ligger ofta i ens barndom, och i saker man har i det yttre. exempelvis om man har det stökigt med grejor där man bor, som binder känslor och kanske minnen

Kan tipsa folk som har dåligt med jobb hemma att man kan även åka över gränsen till lillebrorlandet med oljepengar. Som svensk är man rätt eftertraktad i Norge, speciellt inom serviceyrken.. Lättare att få jobb i Norge, och nu pratar jag inte om att rensa fisk, utan vanliga jobb i diverse butiker.. Så kan man ta det vidare därifrån :)

På köpet får man även en hög nya vänner :)

#15 Ett mycket bra tips.

HAr vänner som jobbar på restauranger, lager, rensar fisk och som jobbar på hotell i Norge. De tjänar bra också!

#16 Jag tror inte jag känner någon i Norge som rensar fisk.. Dom jobbar allt ifrån lager o butik till skatteverk, sotare och ekonomer på företag.. O man tjänar bra med ja, de första två åren får man dessutom göra extra avdrag på skatten som utländsk arbetskraft så du skattar kanske 22-26% av det du tjänar :)

#17 Jag har ett par vänner som jobbade med fisk till att börja med. Sedan gick de vidare till annat.

Jätte intressant att läsa era tankar. Jag gjorde just ett stort reportage om det hela och har intervjuat några stycken. Men era tankar var i stort desamma som deras.

#15 Det är en bra idé. Jag åkte själv till Norge och fick ströjobb så fort jag satte min fot där. Men det blev alldeles för dyrt för mig att bo där i längden så jag åkte hem igen. I och för sig gav jag det nog inte tillräckligt mycket tid, men det beror på annat. För två av mina vänner som jag åkte dit med, bor fortfarande där och tjänar en hel del.
Man får i alla fall erfarenhet i slutänden.

Tack, så intressant. Problemet man kan uppleva är att man faktiskt har jobbchans, men de väljer vissa personer. Sällan på kunskap, och skicklighet, det handlar kanske mer om att välja de som är lite lättare att manipulera. Därför jag inte längre kämpar för jobb, ju mer man kämpar destå mer är det roligt att se någon misslyckas.

#20 Oj vilken hemsk bild du har av arbetsgivare.
Tror verkligen det är långt ifrån majoriteten som vill manipulera och see arbetssökande misslyckas.

Har du den inställningen är det kanske inte så konstigt att du inte får jobb? Bara en tanke.

21#

Var väl mer ett konstaterande än en inställning. Kul för dig om du har ett jobb du trivs med :)

#19 Hemilgheten  med kostnader att bo i Norge är att man ser till att inte äta ute hela tiden, då plockar det snart iväg ;) Jag själv brukar se till att ta med mig basvaror upp (läs proteiner) upp o när jag besöker Sverige. Frukt kan vara billigare i Norge än hemma på många ställen, o resten är hyfsat överkomligt.. Åkte till Oslo 2007 och skulle vara här i tre månader.. tre månader blev dock till tre år och sedan har jag kommit och gått. nu är jag här igen för jobb över sommaren..

#20 Jag tror du kan ha fått en lite skev bild på hur atbetsgivare tänker när dom anställer, som mest är arbetsgivare ute efter en glad person som är lite framåt, som visar intresse etc., inte någon kuvad drönare.. (undantag finns, men dom vill man inte jobba för ändå.)

Att ge upp är heller ingen lösning, man får inget gratis. Man får ställa in sig på att ge lite och jobba hårt om man vill något. Ingen av de stora fick sin framgång gratis, dom jobbade intensivt och länge.. O man får inte alla jobb man söker heller, men ju fler jobb man söker ju större blir chanserna att man får ett. Skadar inte att vara ihärdig och söka samma jobb flera gånger heller, det visar att man faktiskt vill jobba där och det sätter arbetsgivare pris på med..

#20, oj vilka fruktansvärda arbetsgivare du verkar ta träffat på! jag tror, och hoppas, att det bara är en lite klick som enbart vill sparka undan fötterna för sin amedarbetare och se dem misslyckas. jag har aldrig varit med om det, men jag tillhör å andra sidan de få idag som aldrig har haft problem att få jobb, trots att jag inte har någon högskoleutbildning. jag jobbade ganska flitigt med olika saker under gymnasietiden. var ungdomsledare på sommrarna, arbetade i kassa på en plantskola på helgerna, och fortsatte med plantskolan en sommar efter gymnasiet. på hösten fick jag jobb som lärarvikarie, och arbetade med det en period. hoppade på sjuksköterskeprogrammet, men kände att det inte alls var min grej, så jag hoppade av ett par dagar efter at jag hoppat av fick jag sommarjobb inom sjölogistik på n mindre firma. trivdes kanon och blev kvar. efter 3 år la företaget ner, men jag fick följa med ett par äldre kollegor in i ett nytt projekt och starta ett nytt företag med samma inriktning. skitkul! jobbade på det nya företaget i knappt 1 år när min sambo kom in på skola i annan stad och vi bestämde oss för att flytta. totalt, från det att mitt cv gick till första företaget tills jag skrev på anställningsavtal för nuvarande jobbet var 5 arbetsdagar. då var det åter igen in i ett projekt  med en helt nystartad avdelning som skulle dras igång.

jag har alltså aldrig varit sysslolös sedan jag tog studenten för 6 år sedan. är 25 idag. jag har trivts kanon på alla mina arbetsplatser. alla mina chefer har varit engagerade, lyssnat på vad man har att säga, varit öppna för dialog och varit måna om min personliga utveckling. jag har å andra sidan jobbat som en liten blå, och med mitt senaste jobb, som jag haft sedan oktober, har jag nog inte gått hem i  tid en dag sedan jag började. men jobba har jag inge problem med, tack och lov :)

#22 Knappast ett konstaterande då det inte stämme överens med de flesta arbetsgivare. I normala fall är en arbetsgivare ute efter det bästa. Inte sådana personer som du fått för dig att dom letar efter.

Och som någon skrev kan man inte ge upp. Hur tror man då att man ska kunna hitta jobb? Idag rä det svårt, och man måste jobba hårt för att komma frammåt.