
Sambonoja
Jag och min partner ska flytta ihop "på riktigt", och även om jag ogärna vill erkänna det så är jag lite nervös.
Till saken hör att vi i princip delat tak sedan nyår ungefär, så situationen är inte helt ovan, men nu ska jag alltså byta adress och vi ska officiellt bli sambo.
Tror att det är vanligt att känna så här. Hur kändes det för er innan ni flyttade ihop med er partner? Och hur förändrades eran relation av att ni blev sambor?

Jag var oxå jätte nervös hade bott själv i 7 år så trodde att all min ensamtid o frihet skulle försvinna… Såklart blev det inte så. Det enda som förändrats e att han e expert på att stöka ner o jag pedant så där blir det lite konflikter men annars är allt bra med att vara sambo :)
Jag längtade nästan ihjäl mig på att få flytta ihop, fast det kan väl bero mycket på att vi hade varit tillsammans nästan 2½ år när vi väl flyttade ihop (väntade tills jag hade tagit studenten först). Har inget minne av att relationen skulle förändrat speciellt mycket av att bli sambos.

Jag var oxå nervös innan, trots att jag längtade efetr det. Den första tiden var lite bråkig och det tror jag inte är fel att ställa in sig på att det kan gå lite hackigt i början när man skapar nya gemensamma rutiner. Men efter 2-3 månader blev det enbart det roliga med det kvar:) Så man ska inte blir rädd om allt inte är fantastiskt från första stund, det löser sig så småningom till det bättre.

Tror att det kan vara lite konflikträdsla som spökar, eftersom sådant kommer att vara oundvikligt nu när vi ska leva ihop. . . samtidigt ser jag faktiskt fram emot konstruktiva och utvecklande konflikter. Vi har helt klart en spännande tid framför oss! :)