Först vill jag säga GRATTIS!

Att föräldrar har svårt att acceptera val av pojkvän händer för många. Men det är DU som ska leva med han, inte dom. Sen kan det ju vara att du är ung, att det är stor åldersskillnad eller dylikt som kan göra dem mer oroliga.

Säg det till dem personligen. De kan komma med frågor, tycka det har gått för snabbt men kom då ihåg att det är ditt liv och dina egna val. Känns det rätt så får man hoppas att det verkligen är rätt. Men är mer repsketingivande att säga det personligen än att slänga iväg ett sms.

Lycka till med att berätta och lycka till i framtiden.

#1 Håller med:) Ta det lugnt, tala med dem, de verkar bara naturligt oroliga, men ibland måste man låta sina barn prova sina vingar, så är det bara. Bara var lugn och agera vuxet.

Grattis får jag också säga, till både flytt och förlovning.
Tyvärr reagerar föräldrar ibland på konstiga vis. Förmodligen beter sig dina som dom gör pga oro för dig. Det är ganska långt du ska flytta och de kommer dessutom sakna dig. Försök tänka så så kanske deras dåliga humör går att ta lite lättare.

Därmed inte sagt att dom gör rätt. Men dom är människor dom med och alla klarar inte av att hantera känslor på rätt sätt :(

Kanske ska du förklara för dom att du inte ska försvinna, du ska bara flytta.

Hur gammal är du?

Min mamma älskar mig, och min pojkvän, och ändå så blir hon grinig och tjatar om att det kanske vore bättre för mig att flytta hem, att jag alltid är välkommen om det tar slut, jobbmöjligheterna är bättre där osv osv osv. Det tar aldrig slut med tjatet om att det kanske är dags att vända hemåt nu. Och då har jag ändå bott hemifrån i 5 år, och varit tillsammans med pojkvännen i 4!

Hon saknar mig helt enkelt, och vill kunna se mig mer än en gång om året. Bara det att hon visar och säger det genom gnäll och tjat och att vara grinig. Visst lägger det en sur underton till våran relation ibland när jag är på dåligt humör, men annars så försöker jag bara tänka på att det nog inte är så lätt för henne att inte ha sin lilla "bebis" att rå om och umgås med som hon var van med att göra i 19 år.

Som Hera säger, försök att förklara att bara för att du flyttar så försvinner du inte ur deras liv. Det finns telefoner, skype och transport. Det kommer bara inte bli dagligen som det är nu :)

Jag är 20år och min fästman är 24år. Tack för gratulationerna.

Vi är nog inte hemma när det händer. Är inte säkert att jag träffar dem fören dagen efter så tänkte att smsa så dem iaf vet att det har hänt. Även om jag är med honom så smsar jag ju mamma ändå. Oavsett om vi bara är iväg och campar några minuter ifrån eller hemma hos honom. Säger god morgon och godnatt så dem borde förstå att jag inte försvinner.

Nästa helg ska hela familjen och träffa hans familj. Vi har fått tjata på pappa för han ville inte följa med. "vill inte att hans släkt ska titta på mig". Förstår mig inte på honom. Mamma tycker det är viktigt eftersom jag ska ju liksom bo där och dessutom vara med dem hela semestern. Till slut fick vi med honom. Men det tog sin lilla tid.

jaja, deras tös börjar bli stor, gå på magkänslan:)

#6 Haha ja det är väl så. Farmor tror att jag är tio år fortfarande. Enligt henne får jag inte vara ute efter att det blivit mörkt. Sen när jag ska åka någonstans så är hon jämt jätte orolig. När jag åker till och från pojkvännen får jag ringa jämt så att jag kommit fram och kommit på rätt tåg och så.

#7 kärlek det :))

#8 Jo är väl det. Men hon behöver ju inte oroa sig så mycket. Ut när det är mörkt måste jag ju. Jag har ju hund. Min fästman oroar sig ibland men han säger ju iaf "jag vet att du är vuxen men jag oroar mig ändå".

#8 Hm är 35, tro mig det lugnar sig, men går aldrig riktigt över..hah

#10 Haha ska jag behöva vänta så länge innan hon blir lugnare. Snälla nån. Hon lär ju ringa varje dag. Dock har hon sagt att hon ska lära sig smsa så hon kan ha kontakt lättare. Jo får se om hon fixar det. Jag har lärt henne en gång och hennes mans son en gång.

#11 Haha det är deras jobb att vara oroliga Jag är 24 och mormor oroar sig jämt^^ Det kommer inte att gå över, möjligtvis blir de bättre på att dölja det 

d där med oron är så gulligt. för nån dag sen kom mormor med massa mat hon har lagat + sockerkaka ;) haha jätte orolig att ja inte ska klara mig

TS grattis och lycka till :)

#13 Hehe, morfar kommer fortfarande med middag till min mamma, trots att hon är 45! :P

Haha låter som om jag får stå ut med det helt enkelt.

#14 haha va gulligt :)

Så imorgon runt klockan sju kommer min älskade ja just nu pojkvän. Får se när han får chansen att fria. Vi ska tälta i två nätter helt själva så det blir härligt. Bara han, jag och hunden.

Vad roligt och grattis, som många redan sagt så är föräldrar alltid ens föräldrar. De kommer liksom aldrig riktigt släppa greppet, vilket förvisso är bra! Men ibland kan det vara smått kvävande, men det får man ändå ta, iaf av respekt och hänsyn.
Det ÄR svårt när ens barn ska lämna boet, dessutom över 40 mil bort och dessutom snart få vetskap om en förlovning i ett ändå såpass färskt förhållande. Det är en hel del att smälta för föräldrar.

Jag själv har nyss lämnat mitt hem i sthlm för kärleken och bor nu ca 22 mil ifrån familj och vänner. Nu tog mina föräldrar det otroligt bra och är lyckliga för min skull och de älskar min sambo, men givetvis var det ändå tufft för dom när jag väl tog mina saker och for iväg. Det blev liksom mer verkligt för dom då, och det är något som måste berarbetas och det får ta sin tid.

För oavsett vad dina föräldrar nu må tycka så kommer de inse att du gjort ditt val och det finns ingenting de kan göra för att få dig att ändra på det. De får helt enkelt acceptera och finnas där för dig, men som sagt - en proccess som kan ta tid.
Du får då under tiden givetvis säga ifrån, vänligt men bestämt, om tonen blir otrevlig att om de beter sig på det viset så stöter dom bara bort dig ännu mer och du kommer att ta avstånd.

#18 Haha jo dem har fattat att jag menar allvar nu när alla kaninerna blivit sålda. Då fattar dem. Jag säljer ju inte kaniner bara för att liksom. Dem betyder mycker de små långöronen.

Dem verkar ta det ganska bra nu. Men förlovningen får vi se.

Så nu är vi förlovade. Han friade redan första kvällen eller natten. Halv ett på natten. Det stor 22a juni i ringarna så det hade det precis blivit. Jag trodde själv att han skulle göra det på dagen eller kanske kvällen efter kanske. Så han förvånade mig verkligen.

Mina föräldrar har än så länge tagit det bra. Ingen av dem har direkt dragit upp det. Jag smsade dem direkt när det hänt faktiskt och jag fick grattis från dem. Dem har helt enkelt fattat att det är vi nu. Haha farmor som vi åkte till på midsommarafton märkte inget. Jag och Patrik kom dit först och vi gjorde inget för att inte visa ringarna. Var först när mamma kom och sa grattis. Först så sa farmor "jamen det var ett tag sedan jag fyllde år". Då visade jag ringen. Haha underbara lilla farmor.

# 20 så skoj, du får mig att tro på kärleken:)

#21 Haha vad härligt. Jo vi är otroligt kära. Visserligen hade vi vårt första bråk eller ja bråk och bråk jag blir lite sur eller ja ledsen. Blir även lite sådär småledsen när han röker. Inget illa om dem som röker men jag vill inte att han ska hamna där min mormor är idag. Hon hostar och håller på så det är hemskt. Vill inte att det ska hända honom. Men det är inget vi bråkar över han vet vad jag känner ändå. Han ska sluta röka.