Vi bestämde oss bara 1 dag att vi ville förlova oss :) kollade på ringar tillsammans :)

Okej men vad satte ni då för datum i ringarna?

Iv funderar på antingen då vi vart tillsammans eller om vi ska välja en dag som vi vill ha som förlovnignsdag. Vet inte alls vad vi sk göra men vi ar kollat på ringar förut och pratat om att vi vil lgöra något speciellt.

#2 Den dagen vi bestämde oss för att förlova oss, var enklast så :)

Jag och min pojkvän har varit tillsammans i snart sex månader och ska förlova oss i helgen. Vi tog och satte datumet för förlovningen på ringarna.

Planerade inte alls, vet ärligt talat inte ens vilken dag vi förlovade oss på ^^ Står inget i ringarna heller.

Okej, med andra ord gör presis som du vill =) Hmm ja jag känner att jag vill göra något, uppleva något. Men vad…

Funderar på fin middag ute, eller kanske en natt på något trevilgt hotell, eller i sambande med en resa. En dag på en flåtte och se naturen.

vi hade väl pratat om att förlova oss lite smått, inget speciellt och inget bestämt. på julafton 2010 bytte vi julklappar som vanligt på morgonen och satte oss i bilen till sambons bror. när vi kör in på deras uppfart säger min sambo att det finns en till julklapp i handskfacket. jag öppnar, och där ligger en ask med en jättefin ring. han frågade om jag skulel vilja gifta mig med honom en dag och jag säger självklart att det vill jag verkligen och tårarna bara sprutar. när vi går in till sambons bror är de jätteoroliga och tror att vi har suttit i bilen och bråkat :P jag var helt uppe i skyarna hela dagen , för jag hade inte en tanke på att han skulle ta tag i hela förlovningen själv utan att jag ens la mig i. han hade inte ens valt en traditionell, färdig ring, utan designat den själv med sten och allt. enkel, precis ooosom jag ville ha den. det står 24/12-2010 i våra ringar, och det är ju den dagen vi förlovade oss, även om min ring fick justeras lite och hans ring inte var klar riktigt än.

Jag och min exfru förlovade oss på nyårsafton hemma hos vänner i london. SJälvklart så var datumet 010101 :)

Jag tycker tyvärr hela grejen med förlovning försvunnit nu när tonåringar förlovar sig hit och dit men har inte en tanke på att gifta sig eller spendera resten av livet tillsammans. Det var bara "inne" ett tag att vara förlovad så var och varannan människa gick med förlovningsringar sen några månader senare var dom förhållandena slut.

Om jag någonsin förlovar mig(vilket jag absolut inte tror kommer hända då jag är en ensamvarg ända in i benmärgen och trivs bättre med djurs sällskap än med människor) men om jag en dag hittar en kille/tjej som jag trivs med och tycker lika mycket om som jag tycker om min absolut bästa och enda riktigt nära vän som jag litar på till 100% i vått och torrt och som accepterar mig exakt som jag är, dåliga sidor som bra, då skulle jag kunna överväga det, men då skulle det också såklart betyda att man ska gifta sig inom en viss tid också. Men eftersom jag är emot kristendomen (och dom flesta andra religioner) och aldrig skulle gifta mig i kyrkan och även bara anser att äktenskap är nödvändigt om man har barn tillsammans för det är en trygghet då. Men jag skulle aldrig orka/klara av ett barn pga vissa obotliga sjukdomar som gör att jag alltid har mer eller mindre ont i hela kroppen och blir utmattad av minsta lilla ansträngning, är ljud, syn och doft-överkänslig och att jag även har insomnia och får grova ångest och panikattacker, mina knän, höfterna och ryggen ä förstörd redan nu (sedan många år) så jag kan inte lyfta allt mycket och skulle inte kunna vära runt på en bebis och jag skulle aldrig vilja sätta ett barn till världen när jag inte är kapabel till att ta hand om det. Kan även ärligt säga att det är väldigt få barn jag ens tycker om.

Så jag skulle nog helt enkelt hoppa över hela förlovning, bröllop och barn-delen i ett förhållande och kan den andra personen inte ta det så är det inte rätt person för mig. Jag skulle helt klart nöja mig att vara sambo, eller till och med särbo ett bra tag först eftersom jag trivs väldigt bra ensam och har bott ensam i snart 8 år om man bortser från katten. Men blir jag sambo så ska det vara med någon som också vill/kan tänka sig flytta ut på en liten gård i skogen, inga förlovningar, inga giftemål (jag behöver inga papper eller ringar för att visa kärlek) och inga barn. Ta hand om hemlösa djur ist eftersom mitt hjärta brinner för djur och deras välmående. Så hade jag haft en gård i skogen med någon jag tyckte om och trivdes med så skulle den gården också delas med ett gäng hemlösa katter, iaf 2 hundar och 2 - 4hästar, ev lite andra djur också. Då skulle iaf jag vara som lyckligast.

Anser att förlovningar blivit förstört av alla tonåringar som gav varandra ringar till höger och vänster utan att riktigt mena det. Och nää. Jag tror inte på förlovningar eller giftemål för att visa sin kärlek. Att gifta sig är som sagt endast nödvändigt om det är barn inblandade så dom har en säkerhet också.

Men det är bara min åsikt och det vart en himla massa nattbabbel.

#7 ååh va fint!

jag och min pojkvän förlovade oss på en resa och "fin" resurang, eftersom vi bara gör det en gång i livet med varandra så ville vi ha något fint att minnas. vi skrev dock in datumen för dagen vi blev tillsammans, mest för datumet för förlovningen va så fult och ojämt haha !!

#9
Varför är äktenskap endast "nödvändigt" om det är barn inblandat? Ska man isåfall vara såpass traditionell så ska inga barn finnas till fören man är gift.

I övrigt så håller jag med dig i sakfrågan om att betydelsen i en förlovning förlorat lite av sitt värde just för alla kidzen som förlovat sig lika lätt som de byter underkläder, typ.

Och för att svara på TS fråga så är jag än så länge oförlovad, men en dag, hoppas jag! =)

#9 Jag & min pojkvän är förlovade men ska inte gifta oss, jag vill helt enkelt aldrig gifta mig.
Varit tillsammans i snart 5 år, och förlovade oss efter 8 månader tillsammans.
Ska inte vi som inte vill gifta oss kunna vara förlovade då menar du?

#9 Fast samma går ju att säga om giftermål, folk gifter sig till höger och vänster och stannar inte livet ut med varandra. Mao giftermål är totalt förstört om man tittar på grundtanken. Och det av vuxna människor, inte tonåringar.

Tja, tradionellt sett så är väl tanken med en förlovning att man ska gifta sig inom ett år från och med förlovningen.

I vår situation vet jag inte riktigt hur det gick till egentligen, vi pratade inte om att vi ville förlova oss utan pratade om att vi skulle gifta oss. Fyra månader efter at vi började diskutera äktenskap så stod vi i kommunhuset och blev vigda så vi ha nog inget förlovningsdatum. Ringar har vi inte heller för den delen, varken förlovnings eller vigsel. Planen var att mannen skulle göra dem men så kom arbete i vägen för smidet och har man ingen egen verkstad blir det svårt.

Men den dagen vi får tummen ur och faktiskt vill ha datumet inristat så får det bli vigseldagen 1/12-2011. Jag är förmodligen någon av de mest oromantiska människor som går att hitta, men ett äktenskap är onekligen bra sett ur ett lagsammanhang. Det behöver inte ens gälla att man vill gå skilda vägar och kanske stå med gemensamma amorteringar utan det gäller ju dessutom om någon skulle bli sjuk eller till och med avlida. I mitt fall vill jag att min man ska ha sista ordet om något skulle hända och det sker per automaik genom äktenskapet. Dessutom så vill jag spendera resten av livet med honom, och då kändes inte taken på äktenskap långt bort.

Och jag vet at det kan ha blivit lite OT istället för att handla om förlovningsfrågan, men en dag ska det väl leda till vigsel och i mina ögn är vigseln större än förlovningen. Förlovning är för mig en lite märklig handling (som sagt, romantik och jag är rätt icke-existerande;)) att lova att man ska lova varandra att spendera resten av livet ihop.

Om jag någon gång friar till någon så ska det vara något sånt här! :)

Vi förlovades oss på vår 1½-årsdag ute på morföräldrarnas sommarstuga. Lagade god mat o hade det allmänt mysigt på tu man hand. Hela storyn finns att läsa här.

Gillar inte när folk bara förlovar sig, dvs de frågar inte om de ska gifta sig utan frågar om de ska förlova sig….En förlovning är ett mellansteg från den dagen man friar tills man gifter sig. Man kan inte bara sätta ett datum att den dagen ska man förlova sig heller, utan när båda har kommit överens om en förlovning (som bara är ett mellanting som sagt) så är man förlovade, båda har ju gott med på det.

Vi gjorde det traditionella, jag friade (utan att hon skulle veta om det), gick ner på knä och allt, hon sa ja. Sedan var vi förlovade tills vi gifte oss inom ett år senare (man ska ju enligt tradition gifta sig inom ett år efter ett frieri).

Finns inte ens någon skillnad mellan sambos och förlovade om man kolla på det rent juridisk, ett giftemål är dock något helt annat.

Jag vill gifta mig, inget stort och inget kristet, Ser det precis som förovningen som ett sätt att fira våran gemensamhet, vårkan kärlek och att vi står bredvidvarnadra i vått och tort. Jag har varit mycket sjuk och min sambo har alltid stått på min sida och hjälpt mig, Jag känner mig helt trygg med honom och han är helt klart mitt livs kärlek. Ävne om det skulle ta slut mellan oss kommer jag alldrig att hitta en anna som han.

#17 Du gillar inte när folk förlovar sig utan att gifta sig? Hur rör det dig vad andra gör? :)

Själv ser jag inget osm helst problem med att folk gör som dom själva vill.

Jag och min karl sen två år tillbaka förlovade oss i förrgår! Mitt på lövmarknaden i Karlskrona gick han ner på knä och friade… :) Vi har pratat om förlovning i ca ett år och jag är helt övertygad om att vi kommer spendera livet ihop… Han är den perfekta mannen!

Vi har sagt att vi ska gifta oss om två år (om ekonomin tillåter) Annars får det helt enkelt bli när vi har råd :) Vi är fattiga studenter nu :)

Vi är i allafall på det klara om hur vi vill ha bröllopet, och det mesta är redan planerat, även så kostnadskalkyl!

Men vi är oerhört lyckliga även om vi inte blir gifta på något år… :)

Oj vi har inte planerat något men som du själv skrev, TS, upplevelser kan ju även vara ute i naturen. Vid en sjö, på ett fjäll, en nationalpark.. vilken plats som helst som är vacker 

VI förlovade oss för att vi skulle gifta oss. En självklarhet om man förlovar sig (för oss) . Fick lite kommentarer om varför vi skulle gifta oss, man måste ju inte det. Många verkar vara livrädda för att gifta sig för att man binder upp sig, men sedan går de och skaffar barn med killen…lite konstigt tänkesätt för mig. Vi gifte oss inte för att vi ska ha barn eller så för vi vill inte ha några, utan genom att gifta sig visade vi att vi ska kämpa tillsammans och det är även en säkerhet om något skulle hända någon av oss.

#17Vad rör det dig om man vill förlova sig eller inte utan att gifta sig?
Ska dem som inte vill gifta sig, inte få visa att dem "hör ihop"?

Min man friade på julafton 09. Ca en månad senare var vi gifta. Vi valde att bara ha vigselring så i dem ska datumet vi gifte oss stå. Att gravera dem har helt enkelt inte blivit av än, men det är något som absolut ska göras tycker jag :)

#23 Enligt Svenska Akademien är förlovning följande "Överenskommelse mellan två människor om att (senare) gifta sig"

Men alla gör som de vill och det jag skrev var min åsikt.

#25 Äh vi lever i ett modernt samhälle, man måste inte alltid leva i det förflutna

#26 Precis :)

Vi har varit tillsammans i 4 år och är inte förlovade. Vi har talat löst om det och vi vill båda kunna gifta oss inom 1 år från förlovningen (lite traditionsenlig får man väl vara?). Det är omöjligt nu då vi båda är studenter och vi vill ha ett stort firande med familj och vänner. Så förlovningen får vänta tills åtminstone en av oss har heltidsjobb!

När det väl är dags hoppas jag förstås på något speciellt, mespropp som jag är! Det skulle vara förvånande och roligt om han tog initiativ till att fria. Oavsett vem av oss som gör det så hoppas jag att det är något genomtänkt. Behöver inte vara storslaget (även om det skulle vara kul), men att man tänkt igenom det och sådär.

Grattis till alla som är förlovade! Kärlek är så fint =)

Jag och min pojkvän förlovade oss under midsommar. Eller rättare sagt klockan var halv ett på natten så midsommarafton hade precis börjat. Han ville att vi skulle vara helt ensamman så han gick på knä i tältet mitt i natten. Visst var det planerat men jag visst ju inte vilken av dagarna så han förvånade mig verkligen. Gifta oss gör vi när vi får råd. Blir om minst ett år.

Jag är inte säker på om jag vill gifta mig. Däremot skulle jag gärn ha något som markerade att jag vill satsa allt på vårt förhållande och att han är den jag vill  leva med. Så vi har pratat om att gör anågon form av sten med text på, då blir vår kärlek huggen i sten:)

Är inte förlovad och vi har nog inga planer på det ännu. Men när det blir så önskar jag att det blir under "våran månad", den månaden vi träffades under och varsin förlovningsring med ingraverat datum och våra initialer på insidan.

För mig förlovar man sig för att i framtiden gifta sig. Om jag inte trodde på att det ska hålla, så skulle jag aldrig förlova eller gifta mig. Jag tycker det är synd att så många skiljer sig och förmodligen inte har tagit det på allvar ifrån början. Givetvis ska man få skilja sig och det är inget fel med det, men många av dem som skiljer sig har nog inte tänkt igenom allt från början eller ens lärt känna varandra helt.