
Min bror.
Min storebror är.. ja jag vet inte vad jag ska kalla det "överbeskyddande?" Han vakar över mig känns det som, får inte göra fel, hon kommer göra fel. Måste se till att hon inte gör fel. Osv, detta är sjukt jobbigt! Om jag ska typ bada med ett par kompisar så tycker han inte att jag ska gå på stranden med bikini. man visar för mycket. Enligt honom Men för mamma och pappa dom bryr sig inte vad jag har på mig vilka jag umgås med osv. Sen det där med tights eller leggings. Han tycker inte att jag ska ha det heller eftersom aa man visar för mycket. Om jag ska någonstans "vart ska du?" Sen ville jag till min storasyster som bor i luleå . Men fick tydligen inte vara där för honom. Han är 8 år äldre än jag. (jag e 15 och han 23) Om jag är irriterad och bir högljudd så säger han att jag inte får låta så högt osv. Att jag alltid måste vara tyst och snäll. Om jag inte går till skolan (har ångest, anorexi och bulimi) men han vet ine så säger han att han ska slå mig dvs ge mig blackeyes. Och jag kan inte prata med honom heller han blir så aggressiv. Jag vågar inte han är jättestark då han tränar jättemycket. Jag vet inte säkert men jag tror det kan bero på att han var jättekär i sin flickvän men hon krossade hans hjärta, (han var då i hemskt skick mådde piss och såg hemsk ut. Deprimerad.) Sen dess har det kännts som att han tar det ut över mig istället. Han vet btw inte vad jag har gått igenom som barn. Blev sexuellt utnyttjad i 7 år och misshandlad, ätstörd sen 3 år tillbaka och självskadebetendeosv. Men kan inte prata med han. Han blir ju så aggressiv. Om jag inte gör som han säger blir han jättearg och jag är rädd att han ska göra mig illa. Jag är jättespänd när vi umgås och vill helst hålla mig borta ifrån han. Har alltid haft en dålig relation med han men inte såhär! Han var ju jättesnäll och gullig förr köpte presenter umgicks var glad. Nu är han bara…arg. Jaa vissa dagar kan han vara glad och snacka med mig och skämta, jag ler mot han och skrattar och så men jag är… rädd.
Dina föräldrar måste hjälpa dig med detta. Prata med dom om hur du känner det. Ingen ska behöva vara rädd för sin egen bror. Och han måste inse att du redan har två föräldrar!

Men det går inte. En annangång var det en person ( han som utnyttjade mig sexuellt när jag var barn) Att jag var en hora, trash osv. Framför mamma och pappa de brydde sig inte. Då grät jag typ hela natten, så kom han (min bror) och tröstade mig. Och blev arg, Jaaa han är snäll men så mycket kontrollerande, De bryr sig inte, Dem säger att han vill mitt bästa osv. Men inte såhär :(
Engång när jag inte ville äta och fick megaångest när jag gjorde det så tvingade han mig att göra det. När jag inte lyssna tog han tag i min kanin och gick till köket för att skära av huvudet av den :( Men som tur är han min syster stoppa honom, han har blivit helt galen! Känns det som
Då får du ta kontakt med någon annan vuxen. Tex skolsystern eller skolkuratorn. Eller kanske en lärare som du tycker om.
Det låter inte alls bra det där som din bror sysslar med. Det är inte ett frisk beteende att hota ett levande djur eller att vara våldsam och aggressiv.
Det är viktigt att du ber om hjälp från någon vuxen.

Du säger att han tränar mycket och att han inte alltid varit så arg… kom ilskan i samband med att han fick mer muskler?

Undrar samma som #4.
Men allltså du måste ta kontakt med någon vuxen, det din bror gör är inte ok! Han dominerar dig av någon anledning, antagligen helt enkelt för att han kan. Det du beskriver är psykisk misshandel.
Har du en skolkurator eller vad som helst, ungdomsmottagningen har kuratorer att prata med.
Dina föräldrar måste ta ansvar och sätta stopp! Bor din bror hemma hos dig eller bor han någon annanstans?
Qui dormit, non peccat
Gå till soc och berätta allt du har skrivit här, händelsen med kaninen o.s.v.

#3 Men vem? Jag vill inte att min familj ska splittras eller så :((
#4, #5 Jaaa, eller han åt ju tabletter engång i tiden, tänkte att det kanske var därför. Det är det nog nu när jag tänker tillbaka. Men efter hans flickvä så har han blivit ännuvärre. Men träningen aaa.
#6 Jag är så jvla rädd. Har skräck vågar inte :'( Men ska försöka prata med han. Btw skulle mina föräldrar bli arg
#7 Det väljer du själv vem du vill prata med.
Det betyder inte att familjen kommer spittras, men förhoppningsvis kommer du få hjälp.

Men tänk om han får reda på det då? Då kommer han hata mig ännumer. Känner mig som ett STORT failande i denna familj
!
#9 Ja, det får man ju hoppas att han får reda på. För att du ska kunna få hjälp måste ju någon ta tag i din bror.
Förstår inte varför DU känner dig misslyckad. Det är inte du som begår sjuka handlingar mot din bror, det är tvärt om.

Håller med Hera.
Det du beskriver förekommer inte i en normal familj, där skyddar man varandra, inte misshandlar varandra. För det är precis det han gör och det är enbart hans fel inte ditt. Han är den som failar din familj.
Qui dormit, non peccat
Det låter ju som han går på något, amfetamin, steroider? Du borde verkligen försöka hitta någon som du kan tala med om inte dina föräldrar tar dig på allvar.
Min bror gick på amfetamin då han var ungefär 21 år gammal och han blev otroligt arg och aggressiv för minsta lilla sak. En gång slog han ett hål i väggen för att han bara var så arg. Lyckligtvis så hade han en familj som såg till att han tog sig i kragen, det är det tyvärr inte alla som har.