Alltså mindre blödningar är ju inget konstigt eller äckligt, beror oftast på att slemhinnorna i underlivet är känsligare pga hormonerna i preventivmedlet eller kan vare helt normalt beroende på vart i cykeln du befinner dig.
Inget att bry sig om tycker jag, det är bara sånt som händer många Kvinnor.

Svårt med en kille som inte gillar det blött, inte särskilt skönt att vara torr under sex som kvinna..

Men älskar ni varandra?
Annars låter det som att ni kanske borde gå skilda vägar, leva ihop som syskon eller vänner kan ju funka ett tag men är väl inget för mig personligen iaf. Låter ju inte som det funkar för er heller.

Läste detta inlägg av en tillfällighet.

Det är absolut inte du som har problem här, det är din partner. Du är INTE äcklig. Du är en helt underbar kvinnlig varelse som har en kropp som är helt naturlig. Och vacker

Däremot så verkar din sambo ha problem med sig själv och sina upplevelser. Jag skulle föreslå att han pratar med någon kurator eller läkare om detta, för detta är absolut ingen normal reaktion.

Du säger också att det inte finns någon romantik eller känslor i ert förhållande. Varför är ni tillsammans då? Kanske hans uttalande är ett sätt för honom till första steget mot separation, att han ska ha en anledning, en mycket korkad anledning i så fall. Men vissa människor är så, att de hellre letar efter en anledning att skylla på än säga rent ut.

Kram på dig!

Småblödningar är inget ovanligt och kan komma från små sår i slemhinnorna. Det är inget du ska känna skam över!

Han verkar ju ha allvarliga problem med kvinnans känsorgan och borde kanske söka hjälp för det.

Men om du känner att du aldrig kan ha sex med honom igen, och du faktiskt har sexlust så ser jag två utvägar. Antingen söker han/ ni hjälp eller så lämnar du honom och söker hjälp ensam så du inte känner skam för något helt normalt.

Jaa jag vet inte hur jag ska försvara mig? Att lämna honom bara sådär är inget alternativ just nu. Att inga känslor finns kvar har jag ju inte skrivit, däremot ingen romantik. Vi har byggt upp ett liv tillsammans, jag anser inte att man ska kasta kort det för lätt utan att verkligen försöka. Frågan är när man har försökt tillräckligt? När man ska ge upp? Jag antar att det kommer en dag när jag går härifrån om detta fortsätter (vilket det kommer göra….) men den dagen är inte idag. Det har varit nära några gånger men jag har inte varit redo.

jag är ganska övertygad om att han inte vill att jag ska gå, det hade varit den enklaste saken i världen för honom annars då jag som sagt redan varit på väg ett par gånger. Men helt säker är jag inte, och jag orkar inte tänka på det just nu. Förnekelse? Ja, jag är inte redo idag.

Det låter som om vi inte älskar varandra, men jag älskar iallafall honom och han säger att han älskar mig. När jag frågar.

Det är hjärnan mot hjärtat i den här frågan. Tittar jag objektivt på det så vore det glasklart, men som ni vet så kan man inte styra över känslorna. Det finns många par som lever utan ett sexliv, men det är kanske lite ovanligare att vara helt utan samliv. Han säger att han kan leva utan sex, frågan är om jag kan det.

Och jag vet att han är mycket ledsen över detta också, skillnaden mellan oss är att jag är mycket extrovert och han är mycket introvert, med allt vad det innebär, han vill inte prata känslor, inte visa sig naken, inte "skämma ut sig", inte släppa in någon. Han är dessutom konflikträdd som många andra svenskar så därför får alltid jag ta upp våra problem om vi någonsin ska prata om dom.

För att han inte ska låta som en idiot, för det är han verkligen inte så vill jag säga att snällare person får man leta efter. För snäll. Han är respekterad inom sitt yrke och av andra. Innan vårat problem gick såhär långt så var kramar och kyssar vanliga. Han är lättsam och varm som person och innan det blev såhär illa så hade vi en mycket nära och speciell relation, och har förtfarande utanför sovrummet. Vi har aldrig bråkat.

Men när det kommer till sex så har allt låst sig. En gång för länge sen sa han när jag frågade varför han aldrig tog initiativ till sex, att han inte ville att jag skulle tro att han var med mig bara för sexet, att jag betydde så mycket mer. "sätt på mig bara", kände jag…

På många sätt är han kvinnan, och jag mannen. Jag har svårt att acceptera och förstå att han är så introvert när jag själv är så väldigt extrovert.

#4 Råder er då till parterapi.

#5 att få min introverta sambo till att öppna sig för en okänd människa, oavsett hur strikt tystnadsplikten är, har jag svårt att se fungera. Den enda han öppnat sig för är mig, och jag vet långtifrån allt. Han pratar aldrig privatliv med vänner eller föräldrar, han bär allt inom sig.

Som sagt har jag svårt att förstå detta då jag själv skulle spricka, jag måste få häva ur mig allt. Men sån är han och jag har ingen önskan att försöka ändra på honom bara för att jag tycker att det ska vara på ett visst sätt. Det måste komma från honom själv, och parterapi ligger nog lååååångt utanför hans comfort zone och det har jag förståelse för, då till och med jag skulle tycka det var jobbigt att sitta där öga mot öga.

Ett förhållande handlar om att ge och ta. Älskar han dig vill han ju få det att fungera, precis som du vill få det att fungera. Att avstå helt från sex, när det förmodligen är ett problem som går att lösa, känns verkligen helt fel.

Ibland måste man gå lite utanför sin comfort zone.

Att leva i ett förhållande utan någon närhet är förmodligen inte ens hälsosamt. Du skriver ju själv att du förmodligen kommer lämna honom i framtiden om det fortsätter såhär.

#7 ja visst är det så, och det har han redan gjort. T ex fick jag aldrig se honom naken eller röra snoppen första året, det får jag nu även om han aldrig skulle börja dingla med den framför ögonen på mig.

Det har hela tiden gått sakta framåt, det egentligen största problemet nu är att JAG är knäckt, jag orkar inte längre driva det hela framåt. Jag skäms över mig själv och min kropp. Jag känner mig inte sexig alls, så att försöka förföra honom i dagsläget är bara ångestframkallande för mig. Jag har själv gått långt utanför MIN comfort zone tidigare men det lilla, lilla självförtroende jag hade är nu krossat.

Kan inte han ta tag i det då? Ja det skulle jag önska men det ligger inte i hans natur. Han har tagit initivativ 2, gånger på 1,5 år. TVÅ gånger. Och då hade jag ändå antytt lite innan att jag var sugen så egentligen var det väl mitt initiativ dom gångerna också beroende på hur man räknar.

jag gissar att du Hera, också är en extrovert person och då är det svårt att förså en sådan som han. jag vill inte knäcka honom eller köra över honom, jag vill stärka honom och ge honom självförtroende, och förtroende för mig men det är något jag inte klarar längre när jag är så skamsen över mig själv.

här är en klockren bild som förklarar. http://www.google.se/imgres?q=how+to+care+for+introverts&um=1&hl=sv&sa=N&rlz=1R2ADFA_svSE463&biw=1280&bih=616&tbm=isch&tbnid=V2OenWh8lsI2QM:&imgrefurl=http://www.flickr.com/photos/joebehr/6887193850/&docid=x2ZTR8s9hkzYUM&imgurl=http://farm8.staticflickr.com/7115/6887193850_6b7c771c42_z.jpg&w=600&h=555&ei=j53DT--mD4WyhAfKlanuCQ&zoom=1&iact=hc&vpx=286&vpy=137&dur=1123&hovh=216&hovw=233&tx=107&ty=104&sig=102868882293831120656&page=1&tbnh=135&tbnw=146&start=0&ndsp=21&ved=1t:429,r:1,s:0,i:71

Jag fattar inte, sa han rätt ut att han tycker att du (eller ditt underliv) är äcklig?

#9 eftersom han inte säger något själv så har jag fått fråga, och han förnekar det INTE, men försöker linda in det lite för det låter ju illa. Idag försökte han med att "vi kan väl mysa istället". Har försökt prata med honom igen men utan resultat - förutom att bli ännu mer säker på att det faktiskt är så att han tycker det är äckligt. Ska sluta med minipillren idag, känns onödigt att stoppa i sig hormoner när det inte behövs.

Just nu skulle jag kunna ta mina saker och åka härifrån, men jag vill inte göra något impulsivt och direkt efter konfrontation som gått dåligt, det måste vara mer genomtänkt. Men det är tyvärr ännu ett steg närmare separation. Men det är mycket som ska fungera praktiskt också, boende o alla djur osv.

Men om han vill mysa måste ni väl ändå ha kroppskontakt? Var det bara jag som missuppfattade det och trodde att ni inte hade något sådant alls?

#10. Ta inte på dig skulden som vore du äcklig, jag tror inte det är där det ligger alls. Ibland förlorar man gnistan helt enkelt, tyvärr, men fortsätter älska varandra ändå. Har han någon sexdrift för sig själv alls?

Asexualitet är ovanligt men existerar ju. Samma som press/stress, depression och sjukdomar som minskar potensen. Han kanske inte ens "kan" längre? Finns väldigt många anledningar och jag tror inte att han tycker du är äcklig. I så fall är det en "hangup" han fått som egentligen beror på något annat, dvs, han kanske är äcklad av sex överhuvudtaget- inte 'äcklad att ha sex med "just dig" om du förstår hur jag menar.

#11 vi brukar inte ha det, men mysa är väl något han kan gå med på så att säga, det är han bekväm med… men det har vi sagt många gånger, att "vi kan väl bara mysa en period" men det blir inte mycket mys ändå.

Just nu vill jag inte ens mysa, tänker bara på hur äcklig jag är. Vill inte ha närkontakt, då bara bubblar allt upp till ytan igen.

#13 Är du säker på att det inte är så att du missuppfattat honom? Du behöver definitivt hjälp med att förstå att du inte är äcklig. Är inte bra att gå runt och tänka så om sig själv. Små blödningar är som sagt inte konstigt.

#12 jag råkade hitta porrlänkar i hans mobil. Frågade om detta och ja han runkar ibland, men säger att "det är inte samma sak". och visst det koper jag väl, men är ändå väldigt ledsen och besviken för uppenbarligen är ju jag överflödig.
På frågan hur ofta han vill ha sex, om allt hade varit normalt svarade han 3-4 ggr/vecka vilket är samma nivå som mig. tyvärr är det inte så i praktiken. Det kan gå många månader emellan. Nu t ex är det gott o väl 2 månader sen sist. Jag minns inte ens hur det känns.

Värt att tillägga är kanske att när vi väl har sex så är det jättebra, men vi kommer aldrig dit för förspelet existerar helt enkelt inte. Om jag börjar o försöker så bara lägger han av, som en död fisk. Och som sagt tar han aldrig själv initiativ.

#14 Han har redan förstört sina chanser. Det första han hade behövt göra var att bedyra på heder o samvete att han inte tycker att jag är äcklig, men han kan inte ens klämma ur sig ett lite "så är det inte". Han är bara tyst o tittar bort. Det är svar nog åt mig…

I praktiken yttrar det sig genom att han aldrig tar på mig, de enda typ 3 gångerna han gjort det så har jag uttryckligen sagt ta på mig NU. Verkligen upphetsande.

Då undrar jag hur du har orkat stanna så länge. Det är viktigt att man känner sig åtråvärd.

#17 jag älskar honom…

#18 Jag har aldrig varit där du är nu, så jag kan inte förstå hur man kan älska en person som tycker att man är äcklig. Det känns som jag hade tappat mina känslor om någon kände så för mig.

Men som sagt, jag vet inte.

# 18 - Du tar honon/ert förhållande i försvar på samma gång som du ropar på hjälp.

#20 det har du rätt i. Jag är rädd och förvirrad, men hoppet är ju det sista som lämnar en?

Enklast vore ifall han lämnade mig så jag inte har något val, går jag ikväll så kommer jag ha ångrat mig i morgon. Eller sekunden efter jag sagt orden.

Men mest hoppas jag på att han jag en gång blev tillsammans med vaknar till liv igen och att allt bara blir bra. Hör själv vilken livlig fantasi jag har.

# 21 - Vem är du kär i? Är det en illusion eller är det en verklighet?

Det är ju så att vi så gärna värnar om våra förhållanden, mycket för att vi vill bli älskade och bekräftade. Och någonstans ifrån har vi fått lära oss att vi blir detta genom någon annan. Men det är inte så. Kärleken är så mycket större än så. Kärleken börjar i ditt hjärta - din kärlek.

Du har tagit ett steg genom att skriva här på sajten, det är ett stort steg. Du berättar för någon.

Ibland blir det så att när två människor träffas och blir förälskade så har de två olika syner på framtiden. Ingen är fel, det är oftast så att de är olika. Ibland visar det sig att dessa två visioner om framtiden är så olika att de aldrig kan mötas.

Varje möte med en människa har betydelse. Ibland möts vi för att lära oss något om oss själva och varandra, och när vi lärt oss så går vi vidare.

Vi får aldrig vara rädda för att stänga en dörr. Vi får inte heller vara rädda för att öppna nya dörrar.

Det låter ju som en jättesvår situation full av blandade och motsägelsefulla känslor. Jag lever också med en man som är ganska introvert, jag tror att jag har förståelse för hur svårt det kan vara, inte minst i intima situationer (både känslomässigt som fysiskt intima).

Det låter som att du håller på att ta slut, som att din energi och ork att "styra" förhållandet rinner undan och ditt självförtroende är ödelagt. Om han då inte har förmågan att kliva in och ta kontroll över situationen så känns allt väldigt hopplöst, jag har själv varit i liknande situationer.

Tyvärr har jag ingen quick fix att ge dig, men du har ju tidigare i tråden fått tipset att gå i parterapi eller att han går till någon proffessionell. Jag förstår att det känns omöjligt och det kanske också känns som att du trampar ner honom genom att tvinga honom till något sådant, men samtidigt måste du ju kunna ställa vissa krav. Man kan absolut respektera sin partners svårigheter men ändå ställa krav som utmanar dem. Ni kanske kan komma på något som känns lite mindre omöjligt för honom, om ni går tillsammans eller separat kanske påverkar. Han kanske behöver gå själv? Eller så går ni både tillsammans men även separat.

Det finns mycket litteratur på biblioteken om samliv och relationsproblem. Det kanske finns mycket för introverta personer, annars känner jag som sagt igen mycket av det du beskriver hos min egen partner som har Asperger Syndrom. Kanske har din partner också det, och även om han inte har det så kan man ändå ta hjälp av litteratur inom det ämnet, det kan ju vara relevant även utan diagnos menar jag. Det finns mycket böcker som hanterar samliv och AS, och människor med AS är ofta introverta, så du och din partner kanske kan känna igen mycket. Det där du säger om att han inte tycker om att det är blött är också något jag kan koppla till AS, man har ofta svårt för saker som känns kladdiga/blöta/svampiga m.m.. Har han även svårt för t.ex. blöta disktrasor och mat med annorlunda konsistens?

Är han medveten om att ni har ett riktigt problem? Förstår han hur det känns för dig? Förstår han att ert förhållande står och väger just nu? Förstår han hur viktigt det är att han utmanar sina svårigheter och jobbar på problemet, även om det är jäkligt svårt för honom?

Till sist vill jag också påpeka att det inte är något konstigt överhuvudtaget att det kommer blod under sex eller överlag. Jag kan inte tänka mig att han skulle tycka att DU är äcklig, men kanske blodet och som jag sagt tidigare, att det är blött. Hur insatt är han i hur kvinnokroppen fungerar? Vet han vad det är för blod som kommer och hur det ser ut inuti Kvinnor? Vissa män är förvånansvärt okunniga om sådant, och då är det kanske inte så konstigt att de tycker att mensblod och flytningar är äckligt. Du kanske ska hålla en liten lektion med bilder och illustrationer och lära honom att det inte är något äckligt eller smutsigt?

Du har i alla fall ingen anledning att skämmas eller känna dig äcklig. Det gör man förstås ändå, det är klart att du påverkas mer av din partners ord (eller brist på ord) än oss främlingar här på nätet. Men det skadar inte att säga det: Du har inget att skämmas över, du är INTE äcklig på något sätt.

Du är verkligen inte äcklig!!! Även om han inte vill gå i terapi, kanske det inte skulle skada om du gör det själv, för att se en annan sida och stärka ditt eget självförtroende. Du är med en kille som bryter ner dig och det är inte hälsosamt!! Nu ska jag inte jämföra dig med en tjej som blir slagen, men även de säger att jag älskar honom, han är så fin mellan slagen osv… Men i en relation ska man lyfta upp varandra, inte sänka.

Det låter som att ert förhållande redan är över egentligen. Fast som alltid är hoppet det sista som lämnar en.

Och ärligt talat så tror jag att du skulle må mycket bättre utan honom, även om du älskar honom.

Att kasta sin kärlek på honom verkar som att "kasta pärlor för svin". Han vill helt tydligt inte ha det mest intima och fina du kan ge honom.

Om det inte bara är dig utan alla kvinnors kön (fukt och blod) han finner äckligt då har han ett problem av en sort som inte du kan "lösa" åt honom, då behöver han antagligen professionell hjälp med att lista ut vad problemet är.  Om det "bara" är dig han inte har lust till så saknas förutsättningen för en kärleksrelation mellen han och dig.

Som man kan jag ju inte förstå hur man kan tycka ngt så underbart och vackert kan vara äckligt. Det verkar verkligen som om din kille behöver ngn profesionell att tala med. Det kan tyvärr vara så att ert förhållande är över fast ni inte har insett det, men profesionell hjälp kan kanske lösa lite problem.

Ta kontakt med ngn. Och om han inte vill tycker jag du skall fundera på om du vill ha en sex-lös relation eller inte.

Min första tanke var att han kanske inte tänder på Kvinnor. Är du säker på att han faktiskt är hetero? Du pratar om att han är respekterad inom sitt yrke,  kanske han inte vågar komma ut med att han är homosexuell eller kanske bisexuell?

Oberoende så verkar han ju inte tända på dig av någon konstig orsak och så ska det väl inte vara inom ett kärleksfullt förhållande.

Du är absolut inte äcklig, utan du är kvinnlig och helt normal.