![[Lena1234]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Usla familje- och släktrelationer!
Kanske fler som kan känna igen sig i rubriken?
Jag har verkligen dåliga familje- och släktrelationer, de är till stor del obefintliga och fungerar inte.
Jag och mina föräldrar är väldigt olika till sättet. Då jag inga pengar eller jobb har spenderar jag just nu några veckor hemma hos mina föräldrar vilket jag i sig ser som onormalt när man är lite över 30. Vi är väldigt olika och det är en ganska otrevlig stämning då vi har helt olika vanor och vill olika saker.
Jag vill gärna hittta på saker, åka ut, se saker men det vill inte mina föräldrar utan det blir ofta klagande och gnällande på att det är för varmt, för mycket folk och annat när vi väl gör något.
Det är helt absurt att man som vuxen mer eller mindre ska bli kuvad av sina föräldrar när vi nu spenderar några dagar ihop då de tyst visar sitt missnöje över att jag t ex vill åka ut en sväng på kvällen, kanske ta ett kvällsdopp eller likn.
Likadant tycker de att man borde hålla precis samma tider, t ex gå upp samma tid på morgonen för att spendera timmar framför TV:n under förmiddagen och sen oftast spendera resten av dagen med att göra i stort sett ingenting.
Du som läser undrar nog varför jag överhuvudtaget spenderar tid hos mina föräldrar. Jag bor långt ifrån dem och bor också själv vilket jag otrivs med och har alltid i tanke innan jag väl besöker dem att det kommer att bli bättre än att sitta själv i min egen lägenhet. Visst, lite utbyte är det kanske men det går ungefär jämnt ut, dvs lika trist hemma själv som hos mina föräldrar.
Har ett syskon som jag länge försökt få mer kontakt med men då han har sällskap så prioriterar han alltid umgänget med tjejen. Kan fråga flera gånger i rad om vi ska ses och hitta på nåt men det blir oftast ett undvikande svar och sen hörs vi inte nåt mer om saken.
Övriga släktingar, vilket är några få till antalet, har sitt, är alla äldre och inte speciellt intresserade av att ses. Det blir väldigt isolerat, ett onormalt tillstånd. Jag kan ju så att säga inte skapa mig någon släkt och har heller inga barndomsvänner att umgås med.
Att alltid göra saker på egen hand som dessutom måste vara gratis tröttnar man ju på plus att vädret är och har varit ett stort hinder den här sommaren.
Till det saknar man ju såklart normala familje- och släktrelationer även om jag vet att det finns fler som kanske inte alls umgås med varken släkt eller familj.
Tror det är ett ganska vanligt problem det här med att man krockar om man flyttar hem igen när man bort bort några år. Då har ju familjen vant sig vid det liv dom har nu, och du med det du har. Visst låter det tråkigt att de inte vill göra saker, men alla vill ju inte det. En del trivs med att bara sitta hemma.
Ja jag tror också det är vanligt att man lever rätt olika liv jämfört med sina föräldrar. Jag är i varjefall väldigt olik mina. Dom går och lägger sig före 22 på kvällen vardag som helg och är uppe 5-6 på morgonen.
Dom trivs bäst med att vara hemma och se TV mest varje kväll.
Och inget fel med det. Dom lever sitt liv och jag mitt bara. Det är trevligt att träffas nu och då, fika prata men aldrig skulle jag vilja bo under samma tak igen. Inte under någon längre period iallafall.
Trist TS att du som alternativ har att sitta ensam i din lägenhet och att du inte har så bra kontakt med din bror. Och arbetslös och utan pengar gör förstås inte saken bättre. Jag har inte något bra förslag till lösning på detta men hoppas att det ordnar upp sig för dig snart.
@2: Ja, det är ju en sak med såna tider som du säger men när man heller inte kan hitta på speciellt mycket under dagtid då blir det ju extra påfrestande. Det känns inte speciellt normalt att man ska begränsas av olika tider som om man vore barn men kanske är det så att det oftast inte fungerar att flytta samman även om det nu såklart bara gäller en kortare tid för några veckor.
Hade jag haft vettiga alternativ så hade ju inte vistelsen blivit alls så lång.
Kanske fler som är i den här situationen?
Vad menar du med "normala" släktrelationer? Jag tror du har en falsk bild av hur det "ska" vara. Det finns alla sorter.
Du säger att du åker till dina föräldrar för att du inte trivs hemma, men sedan blir du upprörd för att de vill leva sitt liv så som de trivs med och inte anpassar sig efter vad du vill. Du är ju faktiskt gäst i deras hem! Som gäst får man lov att anpassa sig efter värdfolket och inte ställa krav på att de ska anpassa sig efter gästen.
Du skriver att det inte känns "speciellt normalt att man ska begränsas av olika tider som om man vore barn". Det är väl ännu mindre normalt att förutsätta att man som när man är över 30 ska kunna flytta in i föräldrarnas hem och begära att de ska ta hand om en, anpassa sitt liv till en och ägna sin tid åt att roa en. Det är ju att begära att få flytta tillbaka in i rollen som barn. Var glad att du alls får komma dit. Varför ska de över huvud taget öppna dörren för dig, nu när du är vuxen? Du får väl "hitta på" saker uan dem.a
Starta ny diskussion