Hmm, intressant. Beror lite på hur djup du tycker den skall vara.

Jag tycker ju inte om spindlar stora som tennisbollar och håriga, det är ingen höjdare. Ormar klarar jag mig utan och skulle definitivt inte vilja ha en granne som har det. Får alltid tvångstankar om jag är på höjder att antingen hoppa eller att balkonräcket skall släppa. (Däremot har jag inga problem m helikoptrar!).

Men jag tycker inte jag har fobier som förlamar mig och påverkar mitt dagliga liv.

Det ska vara rädslor som påverkar ens vanliga liv.

Jag har fobi för spindlar. Den fobin hämmar mig kraftigt under sommarhalvåret och jag har sökt hjälp för detta.

Ja att flyga. Har aldrig flugit och törs inte. Det blir bilsemester i år igen

#2 Oj, jobbigt. Berätta gärna hur det går, vilken typ av hjälp du får osv. Vore intressant att veta lite mer om hur man arbetar bort sådant.

#4 Ja, det kan jag göra när det väl sätter igång. Har inte hört något från personen som skulle kolla upp hjälpen till mig. Antar att många är lediga nu under sommaren :/

Jag har fobi för tandläkaren och för sprutor. Tandläkaren har resulterat i att jag helt enkelt inte varit där på 3 år efter han borrade mig utan bedövning fast jag ville ha för det gjorde så ont.

Sprutor (blodprov,vaccin osv)  ja, det är ju hyffsat lätt och undvika men drar mig gärna för att gå till doktorn när det är något fel för att jag inte vill ta blodprov eller något.

Insekter, speciellt sådana som flyger som tvestjärtar, getingar, skalbaggar, nattfjärilar m.m. Flugor går bra. Inte är det heller bättre av att alltid sådana djur ska flyga på mig när jag vistas ute i skogen så det blir inte så mycket skog för mig under sommaren, vilket är synd för jag tycker det är så fint i skogen.

#7 Sånt är underligt. Precis som att till och med insekter kan känna människors rädsla och då går på en.

Var på semester för ett par veckor sedan, jag var den ENDE som såg spindlar och fick dom på mig. (kan iof bero på att jag letar efter dom) ;)
Fcik ha spindelhjälp var gång jag skulle på utedasset.

Clowner… men har kunnat vara på circus för ca 2år sen, dock förbered på att slåss om dem kom för nära. Spände mig hela tiden och hade lite dödsångest. Min syster som har fobi för ballonger var där också, och då var de ett helt gäng clowner med balonger stora som en moped och kastade på folk i publiken .. nightmare ..

#9 Den bilden man får av din text ser ganska rolig ut :P

Jag har ingen fobi vad jag vet men undrar hur ni som har fobi fått den som? Är det medfött eller har det hänt någonting.

Jag kan ju mer förstå de som har fobli för "farliga"  eller otrevliga saker. Som att getingar sticks, det gör ont att ta blodprover och att ett flygplan kan krascha. Men vanliga små spindlar i Sverige. Hur har man fått en fobi mot det?

Jag känner en som har ormfobi. Och det kan jag förstå för ormar är inte trevliga om man råkar trampa på en i skogen. Men grejen är den att han blir kallsvettig av att se en orm på en bild eller på TV.  Hur kommer det sig?

OBS  Ingen kritik mot er med fobier. Hoppas ingen tar det så

#11 Vet inte om något hände när jag var liten, eller jag bara ärvt den från mamma. Även om hon försökte att inte visa sin spindelrädsla då vi var små så märker man när någon blir rädd.

Det som är väsrt med spindlarna är att man inte vet var man har dom. Dom är snabba, en del hoppar och får man dom på sig kan de hänga kvar i en tråd när man tror man slått bort dom. Dessutom är det något räligt med de där benen.

Jag gillar att ha kontroll, och det har jag inte med spindlarna.

Och jag kan berätta tt det finns stora spindlar i Sverige också. INte som fågelspindlar, men källarspindlarna vi har här är inte långt ifrån.

Jag e livrädd för långbenar, harkrankar eller vad de heter

Ingen fobi här, men lite mystiska rädslor som jag till större delen arbetat bort nu.

Spindlar är den som har hängt med längst, men numera kan jag vara nära spindlar så länge dom inte tar i mig, förut ville jag hålla mig på en 5-10 meters avstånd.

Jag har varit rädd för trappor (eller snarare att ramla ner för dom). Har ingen aning om när den rädslan dök upp för den fanns inte där när jag var liten och upptäckte den först när jag började jobba med trappstäd. Tog lång tid innan jag kunde gå baklänges ner för trapporna och städa som alla andra gjorde.

Är rädd för vad som kan finnas bakom duschdraperier och det tog lång tid innan jag vande mig vid mitt eget. Krävdes att både ytterdörren och toadörren var låst för att jag skulle kunna ha duschdraperiet fördraget i början och jag låter det aldrig vara utdraget för att torka, ifall att :P Det var jobbigt när jag städade hemma hos andra och draperiet var utdraget för att torka och jag var tvungen att gå in på toan och städa, pulsen höjdes varje gång trots att jag visste att det inte fanns något där bakom.

#11 Ingen av mina föräldrar är rädd för insekter eller kryp så jag vet inte varför jag är det. När jag var liten lekte jag till och med med gråsuggor, fjärilar och skalbaggar men idag så vägrar jag ta i en nattfjäril eller annat som flyger eller ser äckligt ut. Larver som hänger i träden (var många under maj-månad) var jag också väldigt rädd för. Det är det att jag tycker att de är äckliga, zurrar eller flyger.

jag har jättefobi för dagmaskar .

väääldigt jobbigt, och folka brukar mest skratta åt mig. när jag är där det regnat upp massor med daggar så brukar det svartna för ögonen.

har även lite svårt för disktrasor och folk med torra händer haha.. uuhhhh

#10 Haha ja min syrra fick panik därinne och sprang runt fram och tillbaka balongerna och jag skrattade samtidigt som jag fick ångest pga clownerna och för jag tyckte synd om henne. Kunde inte låta bli att skratta för hon såg ut som en skräckslagen hamster som försökte fly från två stora händer eller något xD Hon kunde också skratta åt det sen :)

Jag har fobi för kroppsvätskor (andras). Det påverkar mig en del i dagliga livet då jag jobbar inom barnomsorgen. Saliv och snor är värst. Får jag på huden så tvättar jag maniskt och tar alldeles för mycket handsprit efteråt. Dräggel är värst. Då kräks jag nästan när jag får på mig.

Jag var värre förut men nu efter 4,5 år och ett barn senare så är jag mer "härdad" och kan "stå ut". Men skulle någon vuxen dräggla på mig så skulle jag kräkas garanterat.

När jag är ute och går så stirra rjag ofta maniskt ner i marken för att inte gå i spottloskor, råkar jag göra det så flyr jag till en gräsplätt och spottar själv och skrapar skon och ryser i hela kroppen och har kväljningar..

Sexlivet.. Ja. Fobin gäller där också. Kyssar klarar jag av bara man inte har tungbrottning för mycket samt orala biten. Men biverkningen från den manniliga orgasmen står jag inte ut med.

prata i telefon är min. jovisst är det en rolig kompis eller min familj är det kul men en främling.. usch, blir illamående å kallsvettig :P försöker jobba bort det men tog mig flera veckor en gång å ringa ungdomsmottagningen xD

Spindlar, skorpioner, tusenfotingar, ormar, ödlor och andra liknande äckliga, giftiga kryp vilket gör att jag inte kan åka till länder runt ekvatorn som jag eg verkligen vill besöka! Har även fobi för maneter, ofarlig som farliga. Clowner har jag även fobi för och drömmer ofta mardrömmar om och har börjat gråta av att se en tatuering av en "skräckfilms-clown". Tandläkaren, måste få lustgas innan jag öht öppnar munnen och jag måste få bedövningssalva innan sprutan men ändå så gråter jag och spänner hela kroppen varenda gång. Även vaccinationssprutor och liknande, jag vill verkligen inte ta dom och har inte gjort det sen skoltiden, blodprov är dom enda nålar som går okej, men jag svimmar i stort sett varje gång. Dock är jag både piercad och tatuerad, men jag vet inte, det är en helt annan sak.

Vet inte om man kan kalla det en fobi, men när jag inte är beredd eller inte vill bli tagen på eller om en främmande människa tar på mig eller bara så mycket som stöter emot lite för mycket så fryser hela kroppen till is så jag inte kan röra mig, jag får kväljningar och får ett extremt behov av att duscha eftersom jag blir extremt äcklad och känner mig smutsig och vill skrubba bort varenda liten bacill vilket kan sluta i att hela jag är röd av skrubbning, har även skrubbat så pass på stället jag blivit tagen på att det börjat blöda. Så måste jag gå bland mycket folk så håller jag mig väldigt nära bakom en vän men är på helspänn varenda sekund. Har precis lärt mig att åka tunnelbana själv men är tåget fullt väntar jag på nästa istället, försöker hitta en hörnplats där ryggen är fri och det ska helst bara vara ett säte så ingen kan sätta sig bredvid. Innan var jag tvungen att ha sällskap av min bästa vän och då satt jag verkligen tryckt emot honom och var livrädd för att någon annan skulle röra mig. Som tur är så bor jag inte i Sthlm så behöver inte utsätta mig för det så ofta. Men skulle vilja bo närmre för att kunna hälsa på bästa vännen som bor där lite oftare. Men skulle jag åka till Gbg är det samma visa på spårvagnen. Är det för mycket folk väntar jag på nästa och vill sitta med ryggen fri. Men har inte helt lärt mig klara av att åka spårvagn ensam än. Tycker sånt öht är fruktansvärt obehagligt. Ställen där det kan bli mycket folk och an helt enkelt inte kommer undan utan att minst en, ofta flera nuddar en mer eller mindre.

Jag har ingen, om inte man kan ha en fobi för att vara uttråkad…

#19 Har svårt att ringa samtal jag med men det har blivit lite bättre nu på senaste tiden. Brukar bli nervös bara av att boka en tid till något. :P Bruka vara osäker på vad jag ska säga eller hur jag ska säga det.

#22 samma här :)

Har problem med folk som harklar sig o snor o spott mår sjukt illa av der men vet ej om det räknas som fobi

Gillar inte nålar och är höjdrädd. Men älskar att flyga trots det. Spindlar, ormar osv är bara spännande. MÅste jag ta blodprov gör Jag det men kommer svimma om jag ser nålen.

Kom på att jag har ju faktiskt social fobi, även om jag har arbetat bort det mesta av den. Det som fortfarande hänger kvar är att ringa till folk jag inte känner/inte ringer ofta. Det kan tex vara lika jobbigt att ringa min kusin som att ringa en myndighet och ibland tar det flera veckor innan jag klarar av att ringa ett samtal. Vissa dagar går det jättelätt numera och andra dagar börjar jag gråta bara av att titta på telefonen och tänka att jag ska ringa.

Jag har kräkforbi, spindelforbi, forbi för viss mat. Det är det jag kommer på nu

Mördarsniglar, maskar och det mesta slemmiga som krälar runt utan fötter och ögon. Mördar sniglar är nog det värsta som finns, såna här svarta, skrynkliga, slemmiga, feta, stora gör mej riktigt äcklad!

Sen smällande ballonger är jag också lite rädd för. :P Har lite svårt å förstå varför vissa är så rädda för spindlar? Den enda gången jag är rädd för spindlar är när dom är i badkaret/duschen. Då är jag rädd.

Usch jag har inte vågat läsa igenom hela tråden för det kryper i kroppen på mig när jag läser om spindlar 

Ja, jag har alltså spindelfobi sedan 16-17 år tillbaka. Och det har utvecklats till även andra kryp, allt som har fler än fyra ben och tentackler! Flugor och myggor går an, men de stora myggorna är äckliga.
Spindlar får mig att skrika, gråta och kallsvettas. De är i min värld vidriga. Rationellt så "vet" jag att de gör nytta. Men det hjälper inte.

I ungefär samma veva som spindelfobin kom, så utvecklade jag även en fobi för mörka vatten. Bara åren innan hade jag badat nästan varje dag vid vår badplats hemma i byn, och sedan helt plötsligt gick det inte - jag fick panik då jag hoppade i vattnet! Helt svart var det så det var omöjligt att se något. Jag antar att jag är rädd för vad som kan finnas där.. och hur djupt det är

Social fobi, ibland såpass att jag kan svimma/få svimmningskänslor när jag handlar på ICA när det är superlånga köer och massa folk runt mig.

Dock blivit lite bättre på senare tid. Överlevde midsommar rushen i torsdags, stod ca 25min i kö då!

Jag har fobi för spindlar och flygande insekter och höjder. På sommaren är det värst och jag blir hämmad då jag inte vågar mig ut.

har en del fobier . som att göra bort sig. sitter heldre tyst än att prata.

Spindlar och ormar. Sen vet jag inte om man kan kalla det för fobi, men kroppshår. Ryser i kroppen när man ser en kille med värsta pälsen på ryggen. Och mörker. Går jag ute och det är mörkt så kollar jag alltid mig om. Och rädd för att bli mördad haha. Typ att någon läskig person ska stå bakom dörren när jag släkt lampan och bara hoppa på en.

#33 Precis så är jag med. Går inte ut när det är mörk bara i ytterst nödfall. Jag är skiträdd för mörker men bara den som är utanför lägenheten. Tror alltid att det skall komma någon och mörda mig, med någon yxa eller så.

#34 Det är sjukt läskigt! Jag ger mina kaniner mat på kvällen och 3 av de bor i en utebur. När det ar vinter så sprang jag och låste grinden, sprang till ytterdörren och låste den snabbt, ifall någon skulle stå åk sikta på mig med något. Vågade knappt gå i Malmö vid dagsljus pga han som skulle likna lasermannen. Visst, man ser inte att jag är 1/8 ryss, men ändå! Finns sjuka människor som kan mörda vem som mitt på stan. Sen sova i tält. Fy sjutton! Hört många som blivit mördade i tält och det gör inte saken bättre.

När jag kommer hem så låser jag dörren fort som f*n så att ingen skall hinna rycka upp dörren. Det är på dagtid. Numera har jag en dörr som låses när den stängs så det är bra.

#36 Önskar att jag kunde ha sådan dörr, fast jag är bäst på att glömma saker så hade säkerligen glömt nyckeln någon dag.

Jo det är vanskligt. Måste alltid ha med mig nyckel ut ifall den skulle blåsa igen.

#38 tänker på sen, om jag skulle bo i lägenhet och det kommer in en inbrottstjuv när man är hemma, den får panik och försöker döda en. Usch bara ryser i kroppen vid tanken!

#35 Var har du hört det? Såvitt jag vet är det ganska ovanligt.

#39 Precis så tänker jag med men det har lugnat ner sig lite med det där att det skall komma in någon.

#40 kommer inte ihåg då det var flera år sedan. Två flickor som tältade i en rondell blev knivhuggna och avled av skadorna. Sen några killar som också blev knivhuggna. Sen han som blev ihjälskjuten för att han hade fel färg på bilen. Visst, han satt inte i tält utan skulle boka en plats på campingen, men hann inte så långt.

Det har jag också läst om.

Jag är livrädd för spindlar, ormar och höjder.. Har gått i terapi för spindlar , trodde de hjälpte först men tyvär det var inte min grej..:(

#41 Vill ha ett sådant lås där man ska ha en läsare och man har en "nyckel" man trycker i läsaren också låser man upp dörren.

#44 HUr såg den terapin ut?

Det var hypnos. Var hos en psykolog som botar fobier med hjälp av det. Man skulle bara ligga å slappna av också pratade han, man va alltså inte "borta" som många tror , jag var vaken hela tiden. Svårt att förklara men ungefär så såg de ut :) Han sa också att de  finns andra som gör på andra sätt och att det hjälpte inte på alla så, men min mamma har gått till honom innan och fått hjälp och det hjälpte henne att bli av med hennes fobi så därför gick jag också till honom men tyvärr hjälpte det inte mej ..

Har ju sett på tv i nått program dem skulle bota spindel fobi där fick man sitta i ett rum tillsammans med en stor spindel haha de hade ja aldrig klarat :D

#47 Okey, den metoden tror jag absolut itne på, hypnosen.

hehe nej tror man inte på det så fungerar det självklart inte heller :)

Det fungerade ju inte på mig men på min mamma fungerade det på, och henne litar jag ju såklart på, varför ljuga om en sån sak lixom..

Men det är ju ett sätt att lura hjärnan på.. jag tror på att det sitter i hjärnan och allt går att öva bort bara man vill :) Jag har dock inte lyckats med mina ännu haha

Jag har social fobi, vilket ställer till det en del för mig i min vardag. Nu har jag börjat gå hos en psykolog, så nu blir det förhoppningsvis bättre!

Jag har en massa fobier. Min värsta fobi är uppstoppade djur, ingen aning varför. Jag har jägare i släkten, men är ändå superskraj får uppstoppade djur. Som liten vägrade jag att sova i morfar och mormors sovrum för att de hade ett rådjurshuvud på väggen. Att gå på naturhistoriska var rena rama mardrömmen. Det var visserligen att tag sedan jag var där, men är fortfarande lika mesig när det gäller uppstoppade djur.

Skogsmyror/rödmyror - får panik, kan inte stå still, det kryper i hela kroppen - eftersom jag satt i en myrstack som liten och blev biten på hela kroppen.
spindlar - vet inte om det räknas som fobi, men kommer dom för nära blir jag vettskrämd. - jag vet inte varför.
flyga flygplan, men inte pga höjden utan för att jag tror att planet ska krascha - har nog sett för mycket film..
att ringa till folk jag inte känner - jag har inga dåliga erfarenheter eller så, - så jag vet inte varför.
Ormar - för att jag VET att dom kan vara farliga och att det förmodligen gör förbannat ont att bli biten - vet inte varför jag är rädd för dom.
Getingar - jag får ren panik alltså, skriker eller stelnar till om jag inte väljer att springa så snabbt jag kan för att få bort den - har nog ärvt det från mamma för hon är likadan.
fördraget duschdraperi (stavning?) - jag vet ju inte om det är någon bakom! - tror det är pga filmer där också..
mörker, även inne. (!!) - för jag ser ju inget då, vet inte om det är någon i ett mörk hörn osv.. - också filmer kanske som är boven?

nu kommer jag inte på nåt mer, kanske tur det, verkar nog vara världens räddaste människa nu ju! :O haha

#52 att ringa till folk jag inte känner - Kan jag mycket väl känna igen. Man kan säkert träna bort det om man vill.

Mörker kan vara ganska obehgligt, dock är det mest ute i skogen eller när man går hem ensam när det är mörkt i stan/på landet. Tror inte det beror på mörket i sig utan att man vet att det kan hända saker.

Kom på en yttligare fobi jag har och det är cellskräck. var nog värre när jag var mindre men fortfarande mycket obehagligt.

Att vara rädd för mörker handlar ofta om att man helt enkelt inte ser vad som finns, vilket vi människor inte tycker om. Allt känns mer skrämmande trots att allt ser likadant ut egentligen.

Det är en vanlig rädsla.

Att vara rädd för att ringa går absolut att träna bort. Förr kunde jag inte ringa någonstans, idag går det hur bra som helst.

De flesta fobierna går väl att träna bort? Eller handlar det mer om vad man själv tror?

Skulle vilja påstå att alla fobier går att bli fri från med rätt hjälp och rätt inställning.

Nepp! Inga fobier här :)

Jag är i allmännhet rädd för katter men de jag känner klappar jag o gosar med :) Men det är det enda jag är rädd för.

Minns att jag såg på något program på tvn om just fobier. I programmet fick personer hjälp med att bli av med sina fobier. Jag har haft planer på att ta jägarexamen, passar kanske inte så bra i nuläget. Men man vet aldrig vad som händer i framtiden.

#58 Men att jaga har ju inget med uppstoppade djur att göra, om man inte väljer att stoppa upp dom :)

#59 visserligen inte, men har aldrig varit med och jagat så vet inte hur jag kommer reagera. Kanske dags för det någon gång, men det blir aldrig av tyvärr.

#60 Kan tänka mig att det kan vara jobbigt de första gångerna. Säkert blir det aldrig lätt, men det blir nog lättare ju fler gånger man skjutit ett djur.

#61 Tror inte att det jobbiga är att skjuta ett djur utan att se de dött.

#62 Okey.

Getingar!
De "små" monstrena förstör min sommar och jag vågar absolut inte ha fönstrena öppna om jag inte är helt säker på att någon kan undersöka rummet åt mig sedan.
Har haft en getingfri sommar på kanarieöarna i drygt 3 månader nu och har kunnat njuta ordentligt av en riktig sommar för första gången sen jag var väldigt liten :P
Om några veckor ska vi dock hemåt igen och jag började oroa mig för getingarna redan för en månad sen…
Jag har varit rädd för dem så länge jag kan komma ihåg, men det förvärrades 2002/2003 när en geting fastnade i mitt hår. Fy, jag var helt hysterisk och hade 3 personer som fick hjälpas åt att hålla fast mig och plocka bort getingen.
Gåshud och kryp i kroppen bara av att tänka på dem, usch!

Hissar. Jag hatar verkligen hissar även om det blivit mycket bättre på senare tid. Ska jag till sjukhuset går jag hellre 25 trappor… Tror det grundar sig i att jag fastnade i en hiss när jag var liten, är väl lite klaustrofobisk av mig.

Jag kan åka hiss om jag har någon med mig och den är "nybyggd" så att säga. Föredrar att ha telefonen på mig (vilket jag ändå alltid har). Hissar med glasväggar, typ som på hotell, kan jag åka själv.

Jag har sjukt konsig relation med mina fobier.

Ormar, är fruktansvärt livrädd, måste kolla under sängen och hoppa snabbt upp i sängen osv om jag nyss tänkt på en orm. När jag var liten hade jag fobi i många månader efter att jag sett på mitt i naturen, en orm i en säng. Så jag var tvungen att lyfta på täcket varje dag innan jag gick och la mig. Känner jag något konstigt mot mina fötter får jag panik och hoppar rätt upp. MEN ändå har jag hållt i små majsormar när jag praktiserade i djuraffär under flera månader. En orm hade rymt där också, men jag vågade ändå sköta alla djur osv. Nu har jag ändå fortfarande fobien kvar.

Flygplan.Sjukt rädd. Har inte vågat flyga med familjen til varken thailand eller belgien dit mamma ofta reser! Men så fick jag och pojkvännen en resa av min mamma till Gran Canaria och då måste jag ju åka.. Så ja.. Vart livrädd. Satt på flygplatsen, hade bantat lite veckan innan så man skulle bli av med putmagen till resan… Men jag beställde in allt möjligt att äta på flygplatsen (det var försenat). Och sa att jag vet ju inte om det var min sista måltid. Men väl på planet och när vi ska upp i luften och när vi ska landa, när det är som läskigast och tillochmed min flygvana pojkvän blir lite skakis, då sitter jag och skrattar och säger "HAHA, tänk så kraschar vi, blir du ledsen då älskling? Tror du vi krachar nu? Oj nu krachar vi nog!!" Helt sjukt.. Fattar inte hur jag ens vågar nu i efterhand. Har trots de två flygresorna fortfarande kvar min extrema fobi och jag hatar flygplan och kan knappast tänka mig att flyga inom snar framtid.

Mörker. Måste springa osv, kan inte gå ut i mörkret. Som någon annan skrev, att bli mördad. Dock om jag är med någon annan eller om jag är ute, på krogen t.ex.

Råttor. Ändå är jag intresserad av dem lite… & har en massa hamstrar. Men har minst en gång om dagen äckelkänslor när jag ska kissa på toaletten att de ska komma upp nån kloakråtta där……

HIV Så fort jag hade sex med någon jag inte kände bra så måste jag testa mig för det känns så läskigt att jag kunde ha fått HIV. (då jag ej hade pojkvän som jag haft skitlänge nu) Speciellt när folk retade mig med att skrämmas. Hade alltid hjärtat i halsgropen när jag skulle få resultaten. När jag är på sjukhus tex och det kommer nån med blod, så får jag panik. Senast på midsommar när jag satt på akuten kom de en idiot springandes och det kom en droppe blod på min väska :o Till på köper skrek alla idioter " akta er han har hiiiv" Dock lyckades jag aldrig få hiv.

Kackerlackor, tycker de är vidrigt äckliga och onödiga och fruktansvärda. När jag var mindre va ja tvungen att titta innan jag gick upp för varje trappsteg.. Så att de inte låg nån kackerlacka där. Var rädd för massor av kryp innan. Men i djuraffären lärde jag mig att hålla i syrsor och mata med dem. Men det är ju inte samma sak som en vidrig kackerlacka.

ja justja, jag hatar även att åka hiss. tror alltid att den ska gå sönder och att man blir fast där, och där kommer även fobin att sitta fast i ett litet utrymme fram.

När jag var yngre hade jag fobi för allt. Höjder, hissar, svängdörrar (framförallt svängdörrar!), spindlar, alla sorters insekter, prata i telefon, torg. Jag hade till och med en fobi för att bli bortglömd under en period på några år, och såg till att vara överallt hela tiden, alltid stå i vägen om någon främling fotade något så att jag skulle finnas kvar på bild, jag lämnade saker med mitt namn på efter mig överallt etc.

Idag har jag kommit över det mesta som fobier, även om jag fortfarande är rädd för dem. Det är, som de flesta andra som har fobier vet, stor skillnad på att ha en fobi och på att vara rädd för något. Jag har bara en fobi kvar, som jag inte ens kan uttala eller skriva utan att få en panikattack. Det påverkar, såklart, hela mitt liv. I perioder vågar jag inte ens använda google av rädsla att få upp det av en ren händelse.. >.< Jag har inte sökt hjälp för den än, eftersom jag är rädd att behöva konfrontera den snabbare än vad jag är redo till. Och allvarligt talat - vilken läkare/psykolog vill egentligen hjälpa någon som inte ens kan berätta vad de vill ha hjälp med..? >.<

Jag är otroligt rädd för Spindlar.. Bodde på landet utanför Enköping förut oh då var det ju ganska mycket spindlar. Sen förra sommaren bestämde vi oss för att flytta tillbaka till stockholm, då tänkte jag YES! Mindre spindlar!! :D men icke i det nya huset såg jag den största spindel j*vln som ja nånsin sätt.. Källarspindlar, såg den där toaletten oh duschen är :S

Mörker. Är jätte rädd för mörker när jag är ensam, när ja sover sover ja med lampan tänd, om ja inte sover med någon :3 Sen hjälper det inte att jag bor i Hässelby gård.. där det är mord och knivhuggningar varannan vecka typ. Går inte utanför min dörr utan min överfalls spray.. hehe

Späckhuggare är jag rädd för eftersom ja såg rädda willy när jag var liten haha vaknade alltid mitt i natten och ja vågade inte gå upp för trodde dom simmade runt på golvet xD

Trappor är jag rädd för att ramla i eller något, har ja fått från att ja ramla ner från en trappa när ja var några månader gammal :3

Markerade ordet överfalls spray, för att jag tycker att nästan alla borde äga en sådan, den har hjälpt mig så sjukt mycket. Känner mig säker med den i handen när jag går ut.

Om du googlar bodyguard spray kommer det upp, och den är INTE olaglig :)

Nope, inga direkta fobier här inte. Dock hade jag en period för ett litet tag sedan då jag hade en extrem fobi för sprutor och blod (i samband med sjukhusmiljö). *mycket bättre nu.. var övergående

Min fobi uppkom i samband med ett trauma, en stor ridolycka för ett par år sedan. (hästen jag red blev påkörd av en buss) och det var verkligen inte trevligt så att säga. Då jag bara var 9 år gammal.

Det var många otrevliga besök på sjukhus till följd, samt en stor operation för min del. Efter det var vaccineringar (sprutor) fruktansvärt. Jag kunde inte titta på TV om det var någon som höll en spruta, eller om det var blod involverat i film m.m. Jag kunde inte ens prata om det! Av den enkla anledningen till att jag fick svimkänslor och kvälvningar. Jag har vaccinerat mig en gång efter traumat, och det var något av det värsta jag varit med om. Jag blundade hela tiden, och knep käft så att säga. Satt på helspänn och trodde jag skulle avlida. Det var efteråt det var mest hemskt. Jag fick ångestladdade känslor, och trodde på allvar att jag skulle dö.

Men… Min fobi blev mycket bättre efter den sprutan! Tro det eller ej… Nu har jag inga problem att prata om det eller att se sprutor och blod längre. Även om jag fortfarande ser det som obehagligt. Jag har till och med kunnat besöka min far när han låg inlagd på sjukhus utan att känna någon som helst ångest eller rädsla för allt.

Spindelfobi och social fobi. Även lite fobisk över att ringa folk jag inte känner/folk "högt uppsatta" som läkare och sånt och att svara när ett dolt/okänt nummer ringer

Jag har fobi för fötter. Usch säger jag bara.

Jag har fobi för att kräkas. De få gånger jag mår illa, mår jag dubbelt så illa just för att jag är rädd för känslan och allt i och med det.

Och så har jag fobi för att prata med människor i telefon, speciellt ringa upp folk. (förutom de jag är riktigt nära med) Går hellre och möter dem ansikte mot ansikte, men telefoner är onda. ;) (jag är en sms-människa)

Annars har jag nog ingen fobi så, utan mer rädslor. Jag är jätte rädd för mörker. När jag inte har min hund hemma eller någon annan, måste jag tända i alla rum och kan knappt sova. (eftersom jag inte kan sova med tänd lampa heller).

(och jag ogillar verkligen fötter också faktiskt)

Ah, sen har jag fobi för otrevligt folk och fördommar.

#72 Fobi har jag inte för fötter, däremot är det något av det äckligaste jag vet.

Men jag går ju inte och är rädd för dom, är du rädd för fötter? Skrämmer dom dig?

Insekter, speciellt myror och getingar.
Att ringa upp folk och även starta en konversation med en ny människa.
Gäller inte via text då
Clowner är jag också rädd för, har aldrig förstått grejen med dem.
Sen har jag svårt för att prata face to face med människor, speciellt om dem visar stor självsäkerhet, då känns det som att dem kollar konstigt och dömmer mig.
Antagligen för att jag har uselt självförtroende.
Trånga utrymmen, skulle få panik om jag skulle tvingas krypa in någonstans där jag inte kan vända mig, eller läggas i en kista elr liknande… Riktigt obehagligt.
Katter, har blivit attackerad alldeles för många gånger, kommer aldrig lita på en katt igen, håller avstånd från dem och ja, jag är väl rädd för dem antar jag.

Baciller. Helt klart.

Kan knappt titta på mitt glas när någon annan än jag har druckit ur det tex.

#74 Japp, får panik bara av att ha fötter nära mig.. Mina egna funkar ju dock, men är ju lite svårt att bli av med dem ;p

Jag har lite underliga fobier men ja x'D

Träslevar/träskedar, samt allt annat i köket gjort av trä.
Ryser i hela kroppen och får sån äcklig känsla som gör att jag typ "stelnar till för en stund" bara jag rör de. Så har svårt för att äta glass som är på glasspinnar..

Har även förbi för att folk snörvlar, snyter sig, harklar osv som står nära mig speciellt när jag sitter och äter och får kräkreflerxer som inte alls är roligt..

Parkeringshus - Vet inte varför men får panik av de xD

Kommer inte på fler för tillfället x)

Jag hade fobi för spindlar, sedan började jag gå hos en psykolog och i slutet kunde jag till och med hålla i en liten spindel. Det var coolt. Fast jag tror att jag håller på att få ett återfall. =/

Jag har också lite social fobi, det var värre förut men är fortfarande jobbigt. Har svårt att prata i telefon och smsar helst, även om jag egentligen inte tycker om att smsa för att det lätt blir så mycket missförstånd. Kan bli skitnervös inför sociala sammanhang för att jag är rädd att antingen säga helt fel saker utan att tänka eller sitta helt tyst p.g.a rädslan att säga fel saker. Stora folkmassor gillar jag inte heller.

#78 Åh! Träslevar/träskedar/träpinnar är jag exakt likadan med! Det är ingen fobi för mig, men jag kan inte ens vara i köket när någon diskar en träslev. Ännu mindre diska den själv. =P För att inte tala om ljudet en träslev gör när man torkar den med handduk! Åh, jag ryser bara jag tänker på det!

Jag trodde jag var helknäpp. Vad skönt att någon annan också har problem med träslevar. 

#80; haha håller med om att bara tanken gör att det ryser i hela kroppen xD

Haha samma här x'D

Sprutor, helt klart. Även små blodprov har jag jättesvårt med, det har varit så hela mitt liv. Jag tar blodprov en gång per år plus sådana där vanliga sprutor som stelkramp, TBE-vaccin osv.

Det är lika jobbbigt varje gång, bara någon nämner ordet spruta får jag ökad puls och blir jättestressad. När jag ska ta en spruta eller ett blodprov gråter jag, spänner mig, får jättehögt blodtryck och skakar i hela kroppen. Usch, jag blir stressad bara av att skriva det här…

Idag var det en insekt som flög omkring mig och vägrade lämna mig så jag började gråta (har aldrig gråtit för en insekt tidigare). Inte alls kul. Det ska ju vara fint och härligt att gå ute i naturen med allt grönt men nej, alla insekter ska flyga in i en, runt en eller in i örat. 

#83 Ja dom är bra på att flyag in och surra i örornen!

Jag har kommit på en till rädsla. Jag är rädd för att det ska pipa när jag går ut ur en butik. Vet inte riktigt varför… antagligen för att det pipt till när dem glömt ett alarm. Känns bara så obehagligt.

Att ringa olika myndigheter. Jag måste skriva en lapp innan och läsa upp det jag ska säga massor av gånger innan jag törs slå numret. Ringa till folk jag känner är inga problem

Jag har fobi för om någon spyr.

påverkar mig ganska mycket faktiskt för jag undviker ställen där folk "lättare" spyr på.tex färjor, nöjesfält, buss, tåg och sånt.

på något sätt ser jag mig alltid utan att tänka på det efter folk som kan må dåligt så jag verkar ha oturen med att några gåner stöta på just att något spyr där jag är(eller runt där) och jag får ju panik vilket är fruktansvärt jobbigt och pinsamt. min kille tex märker ju inget sånt och undrar hur jag alltid upptäcker sånt och varför jag inte unviker det när jag mår så dåligt av det. konstigt och jobbigt hur man är.

/Bellabu

Jag har världens knäppaste fobi. Fast egentligen räknas den väl inte som en fobi så jag klarar mig utmärkt med att leva med detta.

Jag tål inte hål i lakan eller madrasser. Det kan vara ett mikrohål i ett örngott eller liknande.

Jag vet inte hur många gånger jag legat uppepå sängen på hotell bara för att jag hittat ett pyttelitet hål.

Ska jag sova borta så kollar jag alltid igenom sängen innan jag lägger mig.

Jag har fobi för malar/nattfjärilar. Ser jag en får jag rysningar i hela kroppen. Sommartid brukar det komma in någon då och då i min lägenhet, och det finns inte en chans att jag ens kan vara i rummet medan den flyger omkring där inne.

Jag har dock två underbara jägarkatter som mer än gärna tar hand om sm "inkräktare" åt mig, så jag släpper bara in en av dem i rummet, väntar några minuter, och det brukar ha fixat sig. :) Hunden försöker han också, men det är sällan han faktiskt lyckas, haha.

Jag tror att min fobi för malar bottnar i en händelse som hände när jag var 4 år. Jag var hemma med mamma, och hon böjde sig fram över en skendöd nattfjäril, men naturligtvis vaknade den till liv just då och flög som ett attackplan rätt in i munnen på mamma. Jag minns att hon kräktes upp vingar på golvet, men själva nattfjärilen kom aldrig upp. Sen dess har jag haft en fobi för dem.

Gamla fobier som nu är mycket bättre men inte helt borta:

- Skitiga bestick. Under en period på högstadiet kunde jag inte ens äta med sked hemma för jag tyckte dom var så äckliga (en liten kalkfläck och den var "skitig") så åt med engångsbestick.

-Skitiga glas. Fortfarande äcklad av skitiga glas men inte alls som förr då jag inte ens kunde dricka på samma ställe mer än en gång då jag tyckte det var så äckligt med mina egna avtryck. Jobbigt om man druckit upp alla "plats" runt glaset så man måste halsa det sista för annars kan man inte dricka upp det.

- Vatten där jag inte bottnade eller inte såg. Hade svårt att bada ute under många år. Kunde inte ens bada i helt klart vatten om jag inte nådde botten, inga problem med poolar dock. Kan fortfarande må dåligt när jag åker båt om jag tänker på att jag skulle trilla ned i vattnet. Värre ju mindre sjö man är på.

- Insekter precis när de vecklar ut sina vingar. Det får jag fortfarande panik av om jag har den på handen.

- Flyga.. Sist jag flög (första gången på 8 år) så grät jag.. Obehagligt att ens tänka på.

Kom på en fobi till som jag har **sprutor, nålar, synålar, blodprov.
**Då jag som glutenintolerans var år fått tagit blodprov och andra kollar så har jag fått en ganska stark fobi för detta. Kan inte ens kolla på nålar, sprutor osv bara det får mig att blir helt "skakig" i kroppen.

Och det med nålar och synålar fick jag fobi efter att jag råkade sy mig i ena fingret >.<

Dans.

Det låter väl märkligt, men be mig inte att dansa, jag får ångest och nära nog panik… Jag har försökt och tvingat mig själv att ta ett par tvekande danssteg på kurs osv, men det slutar med att jag måste lämna rummet och få luft.

Det har nog inte att göra med att jag är rädd attgöra bort mig, för jag hade inga problem att börja med kampsport eller att träna ridning eller bågskytte inför publik, och jag vågar sjunga även om det låter förjäkligt.. men inte dansa.

Det påverkar mig väl inte så mycket, men ibland önskar jag att jag vågade. Som häromveckan när 5-6 karlar släpade iväg mig vilt protesterande till kvinnorna som skulle göra ''gåsdansen'' (vilket bara är rent nonsens och skoj). Jag önskar faktiskt att jag vågat gå med, det var ju bara en kul grej. Och mycket mer pinsamt att slinka iväg igen, det fattade jag ju redan då..

Sen har jag aldrig varit mycket för att gå på fester eller krogen, det kanske också påverkat mig och beror mycket på att jag är rädd att tvingas röra mig till musik.

Juste, åska är jag livrädd för. Jag kan sitta helt lugnt och stilla, men börjar det blixtra eller mullra är jag snabbare än snabbast med att dra ut alla kontakter! Jag skakar och gråter och jag klarar seriöst inte av det. Får panik!

Har blivit nåågot bättre på senare år, men det är så jäkla obehagligt. Beror inte på själva blixtrandet och mullrandet, utan det är rädslan för att det ska slå ner..

Just det- att brinna inne är lite av en fobi för mig. När jag var liten var jag livrädd för eld. Det var så illa att jag hade en hink med vatten på bordet om mina föräldrar hade bestämt sig för att ha levande ljus för att göra middagen mysigare.. Och de var tvungen att släcka dom innan jag gick där ifrån.
Ibland packade jag även en påse med mina viktigaste leksaker att ha vid sängen så jag snabbt skulle kunna ta med dom ut om det skulle börja brinna.

Ibland får jag fortfarande panik av dessa tankar och vill av den anledningen ha sovrum både för mig själv, barn och djur på undervåningen så man har större chans att ta sig ut.

Rädd för att brinna inne? ((Med risk för att låta oförskämd :\ ) är inte det lite utav katastrof tänkande-någonting…? Själv är jag verkligen livrädd för vatten. Såsom sjöar, hav, pooler, etc. Däremot vatten i kran är helt ok! :p plus att jag har en skum rädsla för fjärilar (!) Mvh!

#95 jag har en förmåga att tänka det värsta och sedan så vågar jag inte sluta tänka på det pga att jag tror att mina negativa tankar är det enda som förhindrar det.. men det är värre när det kommer till att flyga då jag måste visualisera olika sätt att största och dö på för att det inte ska hända.. Kanske inte klassas som fobi att vara rädd för att brinna inne men tyckte nästan det borde få vara med alla andra tokigheter ;)

Usch alltså… Jag kan inte säga att jag vet hur du känner, men jag kan försöka tänka mig in i situationen och att alltid (nästan) gå omkring och känna rädsla och oro måste vara rätt ut sagt hemskt. Riktig pina! Jag har nämligen en väldigt nära familjemedlem som lider av ungefär likadana tankar. Och både hon och jag rotat och stökar som FAN för att kunna hitta knuten och kunna fixa'n. Fobi är det ju, kanske inte direkt som vi tänker oss som rädsla för kryp osv. Men Fobi är det allt, lite grövre typ av'et skulle jag vilja säga. (: Undra om inte den typ av Fobi grundar sig i att man möjligen blivit sviken/lämnad av viktig/viktiga personer tidigare i livet och en känsla av att ständigt vara otrygg, bristande kontroll? Hmmm……….

I stort sett alla mina fobier har blivit mycket bättre och det gäller även brinna inne-känslan som var som värst när jag var liten.. flygplanskatastrof-känslan tänker jag ju bara på då vi flyger och det händer sällan så att säga ;) lite samma känsla ibland när man ska åka långt med bilen. Men det är inga känslor som styr över mitt liv tack och lov. Annars har jag faktiskt vuxit upp i en mycket trygg miljö utan några svek..

Gud vad skönt! Men hur gjorde du för att det skulle bli bättre?

#99 ingen aning! Slutade väl vara kontrollerande på sånt jag inte kan påverka och testa mina gränser! Sommaren 2009 var första gången på många år som jag kunde njuta av att bada ute och simma under vattnet tills det sprängde i öronen! Som när man var liten! En sjukt frigörande känsla som antagligen drev mig till att släppa annat också.

Större apor och biltvättar. Helt klart det värsta jag vet, hua…

Är jag den enda som inte har någon fobi? Kan ni inte försöka hitta något jag har fobi för? ;-)

Jag älskar att prata med främmande folk både på stan och i telefon (tex telefonförsäljare, Försäkringskassan, läkare, sonens skola osv). Jag har inte heller problem med att stå och prata inför folk.

Jag tycker om clowner och jag sitter gärna kvar i bilen när den tvättas i biltvätten.

Jag gillar djur… även reptiler. Insekter går väl an även om jag gärna dödar myggor och fästingar. När jag var 18 år kallades jag för "spindelkvinnan" på ett läger för det var jag som fick fånga harskrankarna och släppa ut dem… Ja det har jag gjort på mitt förra jobb också… Och jag har klappat tigerpytonorm.

Jag är inte mörkrädd och inte rädd för oväder. Jag brukar sova som bäst när det är åskväder!

Jag är inte rädd för sprutor, varken att bli stucken eller sticka andra. (Är blodgivare)

Jag är inte höjdrädd och har till och  med flygit flygplan… men jag tycker faktiskt hängbroar är lite läskiga men inte så att jag undviker det. Hm… Funderar på om jag skulle våga hoppa bungyjump. Har funderar på det många gånger men vill vara säker på att linan inte går av…

#102 du är knappast ensam om att inte ha fobier. Däremot kanske du är den enda utan dom, som svarat i tråden om just fobier

Du är inte ensam! Inte en enda liten fobi ellet tvångstanke här heller!

Jag kan inte komma på att jag har någon Fobi eller tvångstanke heller faktiskt..

S

Usch,. jag lider verkligen med er som verkar besitta så mycket fobier! Måste vara jobbigt att ha saker som hindrar i vardagen.

Själv har jag inga fobier - alls. Kan tycka att det är obehagligt med eld och mörka vatten. Men jag tänder både brasor och badar på sommarnätterna.