Pojkvännen får den största smällen

#1 Även om det är en väninna sedan barnsben?

#2 Jag har ju inte så många nära vänner, och min pojkvän är min bästa vän som jag har gett mitt hjärta och förtroende till.

Hade det handlat om en riktig vän som man liksom har som sin syster så hade jag ju inte haft ett lika seriöst förhållande känner jag, så som jag har idag. Så ja, då hade jag blivit mest besviken på henne.

Skulle bli obeksrivligt besviken på dem båda.

Pojkvännen faktiskt.

Har inga vänner jag litar på ändå, så har egentligen inga jag räknar som vänner.

Skulle bli arg på båda, men pojkvännen skulle givetvis få den största smällen och vännen skulle jag säga upp kontakten med.

Jag blir inte sur på någon av dom, blir istället glad för att dom har hittat varandra.

Jag hade blvit mest arg på kompisen till en början. En person man känns hela livet borde ha någon gräns som gör att man inte sårar en kompis på det viset.

Sedan hade självklart pojkvännen fått veta att han lever och blivit ett ex.

Jadu det där känns främmande då jag har två nära vänner, som dessutom bor en bit bort så vi umgås så sällan. Men om jag måste tänka efter så tror jag att jag skulle bli vansinnigt förbannad på min vän/väninna!! Sveket från min pojkvän skulle vara stort, ja, men väninnan har nog ändå dragit det längsta strået, tänker jag, då hon vet att vi är ett par och att hon i och med detta har förstört vår vänskap - finns inte en chans i världen att jag skulle vilja vara hennes vän då.

Jag hade "dumpat" dem båda.. Ingen utav dem förtjänar att ha mig som vän eller flickvän :)

Skulle bli mest besviken på pojkvännen. Han är den person jag litar allra mest på och som jag prata om precis allt med. Min bästa väninna har jag känt i 5 år, sambon i över 13 år

Blir besviken mest på båda 2.

En vän till mig frågade mig ang om jag tyckte det var lämpligt att hon gick ut med mitt ex, och jag sa att hon fick bestämma själv, men valde sedan att inte göra det :)

Jag skulle troligtvis bli mest sur på min pojkvän, eftersom vi sagt att varandras vänner är "off limits" om det inte diskuterats först :)

Jag skulle nog inte bli arg faktiskt…

Min fästman och jag har varit tillsammans i 2 år snart, jag vart hans första…

Min bästa kompis skulle jag aldrig dissa faktiskt… det bandet är för starkt..

Jag vet att jag och min fästman kommer leva hela livet ihop, men jag är lite orolig för att han inte fått "leka av sig" så som jag gjort… mer än väl…

Så om han skulle ha ihop det med min bästis så skulle det inte göra ngt…. Jag älskar dem båda… och jag tror jag ändå skulle skicka ut han på "jakt" ngn gång… Dert är bättre om det är min bästis, som jag kan förstå attraktionen till och som är frisk, än att han är med ngn random som kan ha massa sjukdommar… haha

Jag vet att han aldrig skulle lämna mig för ngn annan… och jag älskar honom obeskrivligt mycket, men nej, det är inte en så big deal för mig… :)

#14  Antingen har du en väldigt öppen syn på det hela eller så förstår du inte hur det känns då någon är otrogen mot dig.

Jag kan i alla fall säga att jag trodde inte att jag skulle bli arg om min kille va otrogen mot mig men så hände det en gång att han blev förtjust i en tjej. Det hände ingenting mellan dem men han erkände att han tyckte om henne väldigt mycket och att han visste inte om han älskade mig längre (det var efter att vi hade varit tillsammans i ca5 år). Då blev jag faktiskt arg och upprörd.

Om någon är otrogen så kan det ju hända att den personen inte älskar dig och det är verkligen inte en trevlig känsla då man älskar den där personen över allt annat.

#15 Det finns fler än du tror som inte tar sånt här så allvarligt. Jag har tex haft en otrogen partner förut och först blev jag arg när jag fick veta det innan jag insåg att jag egentligen inte hade dom känslorna. Jag var arg för att det är så man "ska" reagera när någon är otrogen, men när jag insåg det så försvann ilskan och jag var okej med det.

Kärlek och trohet är inte samma sak. Bara för att man börjar älska någon ny så betyder det inte att ens kärlek för någon annan försvinner och har man insett det så försvinner det där hotfulla i att ens partner blir intresserad av någon annan. Jag tycker att #14 har en väldigt sund syn på det hela där hon slipper känna att alla tjejer hennes kille träffar på är eventuella hot mot deras relation.

Att du reagerade så starkt förstår jag då han erkände att han hade känslor för någon annan och dessutom inte visste om han hade kvar känslorna för dig, då hamnar du i en väldigt osäker situation där det både finns ett hot mot er relation samtidigt som bristen på känslor från hans sida håller på att lösa upp den ändå. Hade du reagerat likadant om han erkänt att han tyckte om någon annan men samtidigt sagt att han älskar dig och inte vill förlora dig?

Jag skulle bara bli förbannad om han blev kär i en annan om han samtidigt står och säger att han älskar mig. Har man  valt att leva monogamt så får man stå sitt kast. Annars kan man säga i början av förhållandet att man vill ha friheten att ha sex med vem man vill. Annars är det inte ok

Jag svarade inte på TS fråga ser jag. Jag blir lika arg på båda och båda skulle vara ute ur mitt liv. För gott!

Vänninnan absolut! min pojkvän kan väl få bli intresserad av vem som helst men som en god vän ska man inte röra den andres pojkvänner!! Även om jag hade haft känslor för en god väns pojkvän säger ju nog respekten för vännen att man sväljer sina känslor!!

Klart jag skulle bli förbannad på pojkvännen också och det skulle vara slut mellan oss genast men mer arg skulle jag nog vara på vänninnan!

15# jodå¨, jag har varit med om att en kille varit otrogen… Och jag vart ganska arg då… Men jag var yngre och litade absoluuut inte på killen, så det gjorde det liksom värre…

Eftersom jag vet att min sambo inte skulle tappa känslorna för mig, men kanske bara ha sex med någon annan, och sen komma tillbaka till mig så gör det liksom inte något… :P Han får titta på andra tjejer om han vill… Vill han så får han göra saker med han, om han vill TESTA…. Det ÄR faktiskt helt lugnt för mig…

Om jag säger såhär… jag vill inte missunna honom en annan sexuell upplevelse bara för att jag "hittade honom först"… Jag anser att alla måste leka av sig innan man kan vara riiiiktigt nöjd… det har jag gjort, men det har inte han… Så jag vet att om han ngn gång känner sig otillräcklig eller så för att han inte haft ngn annan än mig, fine, ha sex med en annan sen kom tillbaka… det är inte svårare än så… (Sen att jag vet att han skulle skämmas som en gris gör det ännu mer okej)

Jag ser inte sex som något jätteallvarligt, utan som ett behov… Som inte NÖDVÄNDIGTVIS behöver innehålla kärlek…

Jag älskar min man, han älskar mig… jag ser bara praktiskt på det hela… :)

#20 Jag hade blivit vansinig på min pojkvän om han hade haft sex med någon annan :/ Jag är sådan: Är man tillsammans med någon, håller man sig till den personen, annars kan man likaväl vara KK eller singel.

21# jag förstår dig… absolut… jag är bara inte sådan! ;-)

#16 Om min kille inte sku bli arg på mig om jag var otrogen så skulle jag börja fundera på om han faktiskt älskade mig.

Sen säger du att jag reagerade starkt bara för att jag blev arg och upprörd? Skulle jag bara säga oj, vad tråkigt, hoppas att det går över?:) Jag tror de flesta som har känslor för sina partner skulle bli arg och upprörd i en sådan situation. Jag tror inte det är "för starkt". Det var ju inte som om jag började kasta saker och ting omkring mig precis.  Sen så började vi dock arbeta på förhållandet ännu mer fast jag hade tyckt att vi hade haft det fantastiskt redan. Det bara visar att man aldrig kan vara säker oberoende hur bra man har det tillsammans.

"Hade du reagerat likadant om han erkänt att han tyckte om någon annan men samtidigt sagt att han älskar dig och inte vill förlora dig?"

Jag skulle reagerat likadant om jag är ärlig. Det visade sig att han bara var förvirrad eftersom hon hade visat honom intresse (han har aldrig upplevt att en tjej visat honom intresse förutom jag). Sen hoppade hon i säng med två andra killar (samtidigt) och då påstod han att han hade varit dum och naiv som ens gillat henne. Jag valde att tro på det.

Sen angående om GIA91an har en sund inställning, kanske det. Det måste säkert vara skönt att inte ha för många känslor inblandade. Det blir lättare att leva då. Jag är dock en känslomänniska (inte svartsjuk av mig) och det är min kille också.

#22  Alla är vi olika!:)  Jag har svårt att förstå ditt resonemang men som sagt vi alla fungerar så olika.

Däremot tycker jag att det är lite väl naivt att säga att du "vet" att han inte kommer att tappa känslorna för dig. Du kan aldrig veta säkert vad den andra personen kommer att göra oberoende om det är idag eller om några år från nu.

Det lustiga är att jag brukade tänka lite samma banor som Gia91an de första två åren som jag och min kille var tillsammans. Jag trodde att det gjorde mig till en öppensinnad person och att det skulle vara mer uppskattat. Jag sa t.om åt honom att det var helt ok om han ville ta en liten paus och få leka av sig innan vi fortsatte (han hade aldrig varit tillsammans med någon annan än mig tidigare). Han ville dock aldrig göra det.

Men sen blev min pojkvän mer än bara en "pojkvän" utan även min bästa vän. Det blev så många djupa känslor inblandade så att jag fick ändra åsikt.

Nu säger jag inte att Gia91an kommer att ändra sig, det där är ändå så individuellt. Men man ska vara försiktig och inte leka så mycket med känslorna.

23-24# nej okej. vet och vet.. jag är iaf så säker man kan vara… :-) min pojkvän ÄR min bästa vän… jag älskar honom något oerhört och det är inte alls så att det inte är några känslor inblandade… jag ser bara inte sex som en sån stor grej… faktiskt… och det skulle vara okej för mig… sen vet inte jag om jag i framtiden skulle ändra mig… mycket möjligt… det vet jag inte! :-) jag ser mig inte som naiv, mest…. praktisk… sen vill jag påstå att jag absolut förstår de som blir fly förbannade på pojkvännen och väninna.. jag tror att jag skulle reagerat så om jag inte varit med om det jag varit med om… typ… alla får tycka precis som de vill iaf… det är tjusningen med forum! ;-)

# Nå, det är ju bra att man känner sig trygg i ett förhållande och kan säga så. :)

Trots det jag var med om så är jag nu säker på att min kille inte skulle lämna mig men jag vet ju inget till 100%. Det kan man aldrig göra, tyvärr. Men sånt är livet, fullt med överraskningar både bra och dåliga och det är ju det som gör livet intressant.

Du kanske inte ser sex som en stor grej men kanske det är för honom? Vilket kan leda till att han aldrig skulle vilja vara otrogen mot dig eftersom det betyder mer än bara "sex".  Det är väldigt lätt att tro att andra människor tänker likadant som en själv så det händer väl lätt att man tror att de fungerar precis som en själv.

Får man fråga om du skulle kunna vara otrogen då du tar det så lättsamt det här med sex? (dömer inte)

Kanske du inte är naiv utan bara praktisk. Det är det väl bara du som kan avgöra sist och slutligen. :)

26# jag skulle kunna vara otrogen ja… men jag skulle inte göra det då der faktisk ÄR en större grej för min man…jag skulle inte bli sårad om han var otrogen… men han skulle om jag var det.. jag vet att han inte alls tänker som jag i denna frågan… ;-) Sen är jag helt ointresserad av att vara otrogen… det tilltalar mig inte… speciellt när jag har världens bästa kille… på ALLA plan så att säga… ;-). men ja… tekniskt sätt kan jag ha sex med ngn annan, utan känslor inblandade… men då skulle jag antagligen må dåligt för att sambon skulle bli ledsen… och det är inget jag önskar honom… så i vårt förhållande funkar det liksom bara åt ett håll… :-P

#27 Ah okej, jag bara undrade. Blev lite nyfiken. :)

Min första tanke var att jag skulle bli allra mest arg på pojkvännen, men nu är jag inte lika säker… Tror det skulle vara ganska jämnt, jag skulle nog inte kunna umgås med någon av dem mer!

Jag skulle faktiskt bli lika arg, besviken och ledsen på båda…

Ja killar kommer, killar går, men riktiga vänner består. 

Man rör inte nära vänners partners, så är det bara. Inte förrän de är ex eller det finns ett muntligt ok om det.
Jag hade blivit besviken på min vän(som uppenbarligen inte är min vän) och killen hade åkt ut.

Jag tycker nog att bägge gjort "fel". För i slutändan krävs det 2 personer för att det skall bli ngt. Att enbart skylla på killen (eller motsvarande tjej för oss killar) känns lite naivt.

Pojkvännen. Det är han som har lovat mig trohet och ärlighet. Det är han som valt ett förhållande med mig och att hålla sig till det.

Vänninan borde kanske veta bättre, men är trots det inte den jag har ett förhållande med.

Att folk stöter på gifta/upptagna stör mig inte. Det är den upptagna parten som fattar sitt beslut och är därför i mina ögon den som ska ha skulden.

Jag kan inte säga vad jag skulle göra faktiskt. Jag kan inte sätta mig in i situationen. Fast otrogenhet är illa i vilket fall som helst, och det skulle jag inte godkänna alls.

Å andra sidan skulle jag nog vilja ha en ordentlig diskussion med min vän om varför. Sen handla utefter det, ifall jag vill behålla vännen eller inte. Och sedan pojkvän. Båda skulle bära lika mycket skuld.
Tillit är det viktigaste i ett förhållande (alla förhållanden). Så skulle jag känna att jag inte hade någon tillit längre, hade det bara varit att lämna och gå vidare.

Oj då… eftersom jag har så starka band till dem båda och verkligen har varit en trogen vän, gjort allt för både pojkvännen och bästisen så förväntar jag mig samma sak tillbaks och inte raka motsatsen. Så skulle detta inträffa, att killen var otrogen mot mig med min böstavän, skulle ingen av dem få ha mig kvar, då jag är så mentalt svag så jag skulle nog försvinna ur livet helt. Jag skulle inte klara av det helt enkelt. Alla är vi olika starka och jag älskar min kille så pass mycket att jag inte skulle kunna leva med det han gjort ifall han någonsin skulle göra så mot mig.

#35 OM du inte hade överlevt det, så kanske det är passande att du söker lite hjälp så du mår bättre!

Eftersom jag vet hur mycket min pokkvän älskar mig, så hade jag som straff till honom gå direkt till någon annan & hämnas, sedan visa bilder för min pojkvän, för han hade mått så fruktansvärt dåligt då. sedan att inte tala om vad jag hade gjort med honom, hans ansikte, kastat ut hans data.. Spottat på honom osv. Verkligen straffa honom & hämnats. Min kompis skulle jag nog klippt av håret på så hon blir riktigt ful & sedan lägga ut alla privata & fula bilder på henne som hon hatar, publicera hennes långa sexlista som jag har på mobilen.. Sedan göra så att alla hatar henne & tyckee hon är en dålig människa. Berätta för alla vad hon i förtroende sagt till mig.. osvosv. hade nog lagt ner likamycke energi på båda för att förstöra deras liv faktiskt. Sedan hade jag nog varit mest ledsen för att förlora pojkvännen i efterhand, men jag vet att jag kan få hans närhet ändå. & jag skulle nog ha som mål att såra honom lika mycket tillbaka

#37 Hämd är att sjunka lika lågt tycker jag. Och att ta till våld är aldrig ok.

Ja alla tycker vi olika.. Ger man mig skit så ger jag ett helvete tillbaka helt enkelt. Man ska inte komma undan med att jag antingen förlåter eller bara skiter i dom. Det ska svida in i hjärtat & i huden & i stoltheten vad de båda har gjort

Skrämmande. Du snackar inte bara om att ge igen, utan om att skada andra. Det är olagligt.

Jag skulle inte mörda någon.. haha! Men vissa grejer tycker jag är befogat. Du kanske hörde om pappan som mördade sin vän efter att ha kommit på denne i fullgång att förgripa sig på pappans dotter. Han blev friad.

Våld är våld.

Och nej, har inte hört talas om det. Men det är i vilket fall som helst inte alls samma sak som att bli bedragen. Det inser du väl själv.

Hade blivit sur på båda, men mest min pojkvän.

Fast jag har ingen pojkvän längre, för han va otrogen med en massa på en fest utan att säga något till mig och sedan träffade mig efteråt och låtsades att allt var som vanligt. En dag senare så dumpade han mig på sms efter 2,5 år tillsammans..

#37 Känns det värt att smutsa ned sig själv för att andra har gjort fel? Jag tycker det får räcka med att tala om att det inte var okej och säga upp kontakten med de båda. Om man var älskad, så är det straff nog att säga upp kontakten. Våld löser inget för någon, risken är ju att man själv blir straffad.

#44 äh .. jag hade nog tyckt det var värt faktiskt haha!

Jag skulle blivit glad. Jag visste inte ens att jag hade en pojkvän…

#42 Det är en liknelse för pappan blev friad. Skulle min pojkvän & bästavän förgripa sig på varandra hade jag som anhörig till dem båda sett till att straffa dem & göra livet surt för dem. Hade varit tvärtom om det varit någon jag inte kände, då hade allt varit pojkvännens fel & jag hade bara blivit vansinnig på honom. Jag har inga problem med tjejer som raggar på killar som har tjejer, om inte hon är äcklig & på honom när han tydligg avvisar henne. Det är enbart killens ansvar att säga ifrån. Oavsett hur full han är. Jag har själv varit i sitsen & vet precis hur de känns.

#47 Förhoppningsvis växer du och inser att straff inte gör dig lyckligare.

För övrigt heter det inte "Skulle min pojkvän & bästavän förgripa sig på varandra" De gör ju det frivilligt om de går bakom ryggen på dig.

Nu har ju jag sådan tur att min bästa vän aldrig skulle göra så. Och inte min sambo heller.

Men vi säger rent hypotetiskt så skulle jag bli mest besviken på honom . Han är som sagt den som har valt att ha ett förhållande med mig. Han har valt att inte ha sex med andra eller så. Om han vill ha sex med andra tjejer så borde vi inte vara tillammans helt enkelt.

Klart jag skulle vara besviken på vännen också. Men efter ngt år så skulle det nog släppa =) Bästa vänner, är och förblir bästa vänner. Hon ångrar det nog väldigt mycket isf. Och var förmodligen jättefull. Och kunde inte stå på benen.

Annars har jag svårt att tänka mig scenariot öht. För en "bästa vän" skulle aldrig göra så mot dig. Då är det inte en bästa vän och ingen du kan lita till hundra på iallfall.

Svårt de där.

Min idé av hämd till pojkvännen främst är att han aldrig mer skulle få en blick av mig. Inte en blick, ett leende . Ingeting. Det ska kännas att han har förlorat något väldigt bra =)

Om jag skulle få för mig att skada honom. Så känner han nog bara att han gjorde rätt och att det är skönt att slippa mig. Haha så det vinner jag inget alls på.

Precis när jag flyttade utomlands så kände jag bara två personer - min så kallade pojkvän och en tjej som bodde i samma område som mig och kände familjen jag jobbade hos. Efter ungefär en månad visade sig att min pojkvän och denna tjej låg med varandra sen åtminstone 4 månader tillbaka.
Vad är oddsen egentligen, man känner två personer, från två olika länder, som bor i helt olika delar av staden.. och så är det just dom två som har ihop det..
Jag tog inte förhållandet jätteseriöst, men blev såklart ändå väldigt ledsen/arg/besviken. I början var jag skitsur på båda två, eftersom båda gick bakom min rygg. Tjejen tog dock mod till sig och kom förbi hemma hos mig och förklarade alltihopa, visade mig alla mail osv. Det krävdes en hel del mod från henne att göra det, och jag förlät henne så pass att vi kunde ses & umgås en del, men vänner… njae.
Killen litade jag aldrig mer på, och har i höstas (3 år senare… hrm..) klippt all kontakt med honom efter att ha haft honom spökandes omkring mig alldeles för länge.
Nu har jag världens finaste pojkvän sen snart ett år tillbaka och skakar på huvudet över hur jag ens kunde hålla kontakten med en person som ljugit för mig mer än vad han varit ärlig. :)

Sammanfattning: I det långa loppet blev jag mer arg på killen.

Hade blivit mest ledsen på killen. Jag har ingen vän jag anser vara min bästa vän, och tror nog mycket väl att en eller två av dem skulle ta chansen att snärja pojkvännen om de kunde. Han har ju valt att vara i ett förhållande med mig, så då är det också upp till honom att avböja eventuella närmanden.

Jag har själv varit i sitsen, och jag tycker inte att det är okej någonstans, båda två åkte ur mitt liv ganska snabbt, även om jag nu och då har lite kontakt med dem nu. Kolla hur de mår och sådär.

Jag tyckte det var ganska roande, då han var hennes ex, och jag frågat om det var ok att bli tillsammans med honom (något år efter eller så). Hon undrade vad jag skulle säga om hon sa nej, och förklarade att då låter jag bli honom. Anyhow, hon gav sin "tillåtelse" och killen och jag blev tillsammans, två månader senare hade de sex med varandra -.-.

Haha, så mycket för respekt? :P (Jag finner det mest roande nu, innan gjorde det jävligt ont, men nu är det bara roande, tror det är något fel på mig :))

Pojkvännen skulle jag bli mest arg på. Han har lovat mig trohet. Jag har många kompisar men ingen som står mig så nära som pojkvännen

Vänninan helt klart. Jag skulle nog bli förbannad på killen också men jag skulle ev med tiden kunna förlåta honom särskilt om det inte fanns kännslor inblandade och gå tillbaka om han fortfarande älskade mig. Dock vet jag att min kulle inte har sex utan känslor så det blir svårare. Har aldrig varit i någon situation där killen är otrogen så vet inte hur jag skulle reagera. Besviken, ledsen absolut. Men vet inte hur fort jag skulle släppa det och hur allvarligt det skulle vara för vår relation.

(Ensam kille i "rjejspalten" !?  :)

Vet inte vilken jag skulle bli argast på. Om en av dem är väldigt svag viljemässigt, så skulle det vara minst på den, och mindre om någon självmant talar om det. Deras ångernivå spelar också in. Men det ska mycket till för att jag skulle vilja ha med någon av dem att göra. Men jaf skille knappast gräva ner mig i det någon längre tid, för läkeprocessen skulle påskyndas av att jaf skulle tänka "Skitpersoner. Bättre ju tidigare jag fick reda på det."  Men ju mer omfattande förhåööande (t ex barn) desto värre skulle det vara. I alla fall om man gillar partnern mycket fortfarande  :)

#12  "Kärlek och trohet är inte samma sak."

Njae. Om man älskar någon, så ska man SÅKLART inte skada den så mycket som ett svek som otrohet är.

Undantag:

1. OM det är innan man riktigt blivit ihop stadigt kan det KANSKE ses som OK.

2. OM paret har kommit överens om att de har ett öppet förhållande gällande sexdelen av förhållandet. (Inget för mig, men jag tycker det är OK om BÅDA verkligen tycker det.)

Vänninan, utan tvekan. Jag skulle nog inte gett honom (pojkvännen) en andra chans heller, men jag hade inte stått ut med att min bästa vän gjorde nått sånt mot mig.

hänt mig många gånger och har nog alltid varit mest arg på vännen, då jag vet att hon är lite, ursäkta, slampig av sig. men har även gjort de själv och då fått samma behandling. på något knepigt sett känns de rätt för mig. för jag förlorar hellre en kille än en bra vän och en bra vän skulle inte ligga med min pojkvän och vore jag bra vän med någon skulle jag aldrig ligga med hennes.

samma sak om de är en bra väns ex.. se men inte röra ;)