AH vill bara skriva av mig och få sympati eller skäll eller vilken feed back som helst från NÅN! Nån som läser eller lyssnar.

Jag är SÅ DUM! Jag är så NAIV! Jag är så himla FÖRÄLSKAD i mitt ex att jag inte kan säga nej när han ringer och vill ha mig tillbaka. Kort historia: jag träffar ex, vi blir kära, ex ångrar sig, vi gör slut. Ex vill tillbaka, vi har det jättebra, ex får kalla fötter, det tar slut. Ex ångrar sig IGEN, ex vill tillbaka, ex lockar med världens bästa framtid, det håller inte, vi gör slut. Ex ringer som en galning, ex vänder upp och ner på hela världen för att visa hur han älskar mig, ex skulle dö för min skull, ex ÅNGRAR SIG och DET TAR SLUT. Sista gången tar det slut tvärt och han kastar sig handlöst in i ett förhållande med en ny tjej, dom köper hus, han förlovar sig efter 4 månader, sen, hör och häpna, tar det slut med henne också!

Och för några dagar sen kommer ex krypande tillbaka, säger att han ångrar sig, lockar och pockar och säljer drömmen om underbar framtid och jag mitt j-la pucko spelar svår i ungefär 12 timmar innan min enorma passion och kärlek slår till och jag hör mig själv mjukna, mjaaaa, om du VERKLIGEN ångrar dig, om du VERKLIGEN saknar mig… Osv. Och han säger JAAAAA, jag saknar dig, jag ångrar mig, jag har gjort allt det här för din skull, det gick så fort, jag sörjer dig ännu, jag fick trösta mig med den nya tjejen osv. Han fick det på allvar att låta som om han hade förlovat sig med den här tjejen FÖR MIN SKULL. Haha, vad fasen! Hur går det till? Hur gör han?

En vecka i underbaraste heaven där han smsar och ringer och vi hörs varje minut och han lovar semesterresa, barn (!), evig kärlek och trohet och han säger ordagrant till mig: JAG LOVAR ATT ALDRIG MER LJUGA FÖR DIG, vi kommer aldrig mer hamna snett, jag SKA VISA DIG hur mycket du betyder och hur gärna jag vill ha vårt förhållande.

I EN VECKA. Vi var alltså tillsammans i nästan 4 år, förra svängen. I EN VECKA höll svärmeriet i sig den här gången och så foooort jag mjuknade och började känna att ja, herregud, han är min stora kärlek trots allt - så säger han att han behöver space, att han behöver tid för att tänka och ta hand om sig själv och reda ut sitt liv osv. Jättebra idé, speciellt för nån som verkligen beter sig sinnessjukt ogenomtänkt och förhastat. Men VARFÖR var han tvungen att höra av sig? Har han inte sårat mig nog? HUR KUNDE JAG SVARA!!!??? Hur kunde jag ens SVARA när den här mannen får för sig att försöka dra in linan igen!!?? Hur har han MAGE att göra såhär IGEN!!??

VARFÖR sitter jag här och gråter och känner mig - inte bara kärlekslös och ratad, utan förödmjukad, tillplattad och riktigt dum!?

Tittar han på mig så smälter mina ben, jag slutar att tänka logiskt och svävar på små moln där han verkar upphöjd till gudomlighet. Jag är en vettig, vanlig tjej med ansvarsfullt arbete och många vänner - jag är inte socialt handikappad, jag är attraktiv, jag har lätt att skaffa partners. Jag har fastnat i ett nät av lögner och ljuva drömmar om Det Perfekta Livet som utlovas av det här exet och det ska alltid komma SEN. SEN kommer aldrig! Det blir aldrig gudomligt och perfekt! Det blir bara mer trassligt, mer infekterat, men bitterhet och det är JAG som är sårad!

Jag HATAR att jag älskar honom och jag älskar honom så otroligt mycket! Eller illusionen av honom, för exet i sig har ju inget att erbjuda mer än lögner, undvikande, ojämna perioder, SVEK, feghet, osv. HAn är som knark, som en drog som gör mig MEGALYCKLIG och hög på livet och drömmar. Och sen kommer jag ner i fasansfulla svackor däremellan där allt verkar tråkigt utan HONOM i min närhet.

Antabus för ex, nån?