Under 11 års tid har jag haft en svärfar som är lite annorlunda än de flesta. Han är 58 år och beter sig som en barnunge men även som en idiot. Han super som en tonåring, svär som en borstspindel, använde könsord i varje mening och pratar om sex och allt man kan göra hela tiden.

Han har under alla år gått ut med inställningen att så fort vi träffas så ska han provocera mig. Han dricker en del och kan inte hantera alkoholen, han blir dum. Men han är också i nyktert tillstånd en ganska usel farfar som låter barnen leka med laddade luftgevär, åker lösa i hans bil, svär och gapar. När dessa saker upptäckts så har vi blivit förbannade på honom, dvs ställt till en scen. Han har inte vågt göra om sakerna…

För ngr år sedan hjälpte jag hans företag med en hemsida. Jag gjorde layouten och skötte uppdateringarna ett tag tills det blev ohållbart. Han kom hem till oss flera gånger i veckan och hade uppdateringar som skulle göras, gav ut hemnumret till olika företag som ville ha bilder och information. Till sist blev jag påhoppad av honom under en familjeträff, tror det var halloween. Han skrek och gapade på mig och sambon blev tokig. Det blev kaos och vi lämnade middagen och åkte hem… Dagen efter kom han hem till oss om inget hade hänt med mer jobb - jag avslutade allt med hemsidan den dagen.

Han älskar att berätta rasistiska historier om mörkhyade (jag skriver inte ordagrant det han säger angående mörkhyade, för orden är inte trevliga) eftersom han vet att jag hade en nära barndomsvän som tog livet av sig, hon var mörkhyad. Han trycker på detta varje gång vi ses…
Vi har en hund som vi endast ger torrfoder. Vi har valt detta men ändå provocerar han oss genom att hela tiden sitta och älta det och samtidigt ha ett flin, ett hånflin som är vidrigt. Han har tom försökt mata vår hund med choklad mm bara för att… (för er som inte vet är det giftigt för hundar)
Maten kanske låter som en bagatell men efter 1,5 års hån och provocerande om just denna förbannade maten tröttnar vem som helst :/

Men på midsommaraftonen var det annorlunda. Han startade ett gräl, ett rejält mellan sambon och honom genom att tycka det var synd om våran hund (vi har en hund på 1,5 år som mår prima!! men han hakade upp sig på att vi inte släppte honom lös vilket vi inte ville då vi befann oss vid en trafikerad väg).
Sambon hotade med att åka därifrån, men bet ihop bara för barnens skull. Senare på kvällen satt han där full och hånflinade och började igen. Ber honom lägga av vilket han inte gör så jag tar barnen och sätter dem i bilen sambon kommer efter och frågar vad som hänt och hjälper mig in med hunden i bilen. Sambon bli tokig och konfronterar sin pappa. Han spottar ur sig att vi vansköter hunden, våra barn. Hunden är psykiskt störd och mår inte bra (han anser det eftersom hunden inte älskar honom direkt, men är det så konstigt? Hunden är rädd för smällare och förknippar all röklukt såsom grill, smällare och cigarettrök med ngt negativt och kan man då räkna med att han ska vilja umgås med en som springer med en cigarett i mungipan hela ständigt?).
Detta är samma hund som han tidigare samma dag sprang och fotograferade och berättade att han var såååå fiiin.
Efter en stund ber han sin son, min sambo att dra åt helvete. Snabbt inser han misstaget och det är då han riktar allt mot mig (som då satt i bilen och inte var "närvarande"). Jag var en slavdrivare, ragata, svärfar älskade sonen men hatade mig. Jag var värlsbäst på allt och en ren jävla idiot. Han hatade mig och önskade att min sambo kunde inse misstaget med att vara med mig…
Under detta gräl sitter sambon syster som försvarar sin pappa och inte tycker att vi ska ta åt oss… eh?!

Sambon har varit med om detta innan. När han var som våra barn gjorde hans pappa likadant mot hans morfar. Deras morfar bröt kontakten och vägrade umgås eller ha ngt att göra med pappan. Sambon har aldrig förlåtit honom för detta men det var som att trycka på en repeatknapp och så fick sambon uppleva samma sak igen - fast denna gången mot sin egen familj och barn.

Han har nu brutit all kontakt med sin far efter detta. Pappan vet inte detta ännu eftersom vi inte pratat med ngn sedan midsommaraftonen. Sambon vill inte ha ngn kontakt med sin pappa efter detta, kommer att klippa alla band.
Jag mår skit i allt detta eftersom jag lägger skulden på mig själv (mår psykiskt dåligt, har borderline).
Barnen har from nu ingen farfar men farmor kommer att finnas kvar men inte tillsammans med farfar. Barnen är ledsna (4 & 5 år) men eftersom de hörde allt som farfar sa så tycker de inte om sin farfar för han var dum mot mamma och pappa… Jag mår skit för deras skull också!