Är det hans förra ligg och flickvänner som gör dig svartsjuk?

(Om inte partnern GJORT något STORT sedan man blev ihop, som ger orsak till det) är svartsjuka = låg självkänsla , man kan ifrågasätta om man är tillräckligt bra för att bli älskad.

Om man har bra självkänsla, så tycker man är värd att bli älskad, och räknar med att partnern är trogen ÄVEN om den skojflirtar/är trevlig mot andra. Och om patnern är otrogen, så kickar man lättare ut den och tycker att den är arshole/idiot, så det tar kortare tid att komma över den.

Svartsjuka är precis som ordet antyder något som inte är normalt.

Svartsjuka kan "äta upp" ett förhållande och det är något man måste jobba på. Klarar man inte upp att lösa det på egen hand så skulle jag sökt familjerådgivning eller parsamtal.

Personligen skulle jag aldrig klara av at vara svartsjuk. Min man har arbetat utomlands i många år och varit borta i perioder.

Skulle jag gå och vara orolig skulle livet bli outhärdligt. Han är heller inte svartsjuk för jag kunde ju i princip göra vad jag ville när han var borta.

Jag resonerar som så att "Den dagen, den sorgen" Det är ingen idé att ta ut något i förskott utan jag har alltid haft och har full tillit till min man.

För det är vad det handlar om. Tillit alltså.

TS har det hänt något som gjort dig svartsjuk, eller handlar det bara om ditt självförtroende och din självkänsla?

Ser def sversjuka som ngt man bör ta hjälp för att bli av med om man inte klarar det själv. Jag har bla dejtat en kille som fick jättrebra hjälp med det innan vi träffades. Svartsjuka tär på en själv och relationen. Själv ser jag svartsjuka som ett väldigt legitimt skäl att lämna en relation och jag har lämnat pga svartsjuka hos killar. Skulle jag själv känna det, vilket jag aldrig gör, så skulle jag 1, aldrig någonsin visa det och 2, se till att få hjälp att bli av med det.

Det är inte bara hans gamla tjejer det är också främlingar , han är väldigt social och gillar att prata med allt och alla.. När jag har pratat med en kille så har han velat veta i minsta detalj vad vi sa.

Han har aldrig gjort något så förutom att han gjort några saker som fått mig att lita mindre på honom, men jag skulle aldrig tro att han är otrogen för det har vi pratat om mycket och vi båda hatar sånt.

Jag har väldigt dåligt självförtroende och självkänsla , mår inte alls bra just nu.. Men det har även hänt lite "små saker" tex han har bytt nummer med andra och pratat med vissa i smyg , de fick mig att må skit för jag frågade han varför och då viste han inte han trodde jag skulle bli arg. Men arg för vad? Vad har han dolt. Jag kom ju på detta själv också på olika sätt, så det va inget han berättade själv.

Jag hatar denna känslan att vilja veta allt han gör å säger , att tro massa saker som jag igentligen vet när jag tänker efter inte är sant. Jag vill hellst inte gå till en psykolog eller liknande , men såklart fungerar inget annat så måste jag , orkar som sagt inte må så..

Men då är det min självkänsla och mitt självförtoende jag behöver jobba på då. Tror ni det skulle göra att jag litade bättre på honom också? Och hur kan man göra sånt själv? köpa en bok eller? :P

Stark svartsjuka handlar inte alls om låg självkänsla, det är en sjukdom som kräver behandling. Det är oerhörd skillnad på svartsjuka och svartsjuka, många känner obehag när ens partner pratar mycket med någon annan och undrar vagt om det är något som pågår.

De som är födda med detta som en naturlig del av personligheten går inte och undrar vagt lite då och då, är man riktigt svartsjuk så tänker man på detta konstant och i huvudet målar man upp dessa bilder och fantiserar ihop saker som aldrig ens varit nära att hända. Dessa scenarion blir verkliga för en och man är övertygad om att ens partner varit otrogen, minsta lilla triggar igång dessa fantasier dessutom; ens partner pratar om något jobbrelaterat med en kollega och i den svartsjukas huvud ligger de med varandra på jobbet trots att man innerst inne vet att det är löjligt att tänka så. Det spelar heller ingen roll att ens partner aldrig någonsin visat intresse för någon annan.

Jag har gått hos kurator för att min svartsjuka ska bli bättre, det har blivit lite bättre eftersom jag numer har verktyg och sätt att tänka för att avbryta dessa fantasier. Men jag är långt ifrån botad och antagligen kommer jag få kämpa med detta hela livet, har en paus just nu men jag ska tillbaka till kuratorn.

Dock har jag inga problem med min självkänsla, jag gillar mig själv och vet att jag värd att älskas så i mitt och i väldigt många andras fall så hänger dessa saker inte alls ihop.

Jag råder dig TS att gå till en kurator ändå, t ex på UM om du är under 25. Det känns väldigt obehagligt i början men sen när man får prata ut utan att någon dömer en så är det väldigt skönt :)

#7 I många fall hänger det ihop dock. Är man osäker på sig själv blir man osäker på andra. Och det kräver behandling.

Jag tror inte alls på att man föds som svartsjuk. Utan det handlar om hur livet ter sig.

#8 Det gör det säkert i många fall, men då handlar det inte om den sorts svartsjuka jag beskrev.

Jo, det gör man om man är sjukligt svartsjuk. Det är dessutom genetiskt och  man brukar kunna följa det långt bak i släkten.

#9 Jag har varit sjukligt svartsjuk och det efter att ha varit med om otrohet och låg självkänsla. Föddes inte så, utan blev sjuk av händelser!

Visa gärna belägg på att det skulle vara genetiskt.

#10 Och det försvann? Hur länge fick du hjälp och behandling för detta?

Man är inte sjukligt svartsjukt helt plötsligt och bara i en enda relation. Lider man av denna sjukdom så gäller det inte för en partner endast, och inte ens bara i kärleksrelationer utan i många andra relationer också.

Man kan bli väldigt, väldigt svartsjuk ja om man blivit bedragen men nej, man blir inte svartsjuk på det sätt som man får behandling för.

Jag kan börja med min egna släkt, har kunna spåra detta sjuka beteende sex generationer tillbaka på min pappas sida. Varje generation har varit precis som jag är nu. Dessutom har vi pratat om detta under mina besök hos kuratorn.

Så nej, kan inte visa belägg på något sätt som ni andra kan ta del av och läsa men jag har fått det berättat och även sett det med egna ögon.

#10 Fick du behandling för din svartsjuka (t ex. KBT) eller försvann den "naturligt" när du fick bättre självkänsla?

#11 Det gällde inte bara en relation heller. Inte bara partners.
Och jo, jag hävdar att man kan bli svartsjuk på det vis som du beskrev av händelser. Det är jag levande bevis för.

Sjukdomen hävdar jag kommer av dåligt självförtroende/självkänsla och olika händelser i ens liv. Tror inte att man föds svartsjuk, trots att du skrivit det.

Jag vet ju själv hur fruktansvärt sjuk man kan bli av dåliga händelser som trycker ned självkänslan i skorna. Lägg därtill till lite diagnoser och så har du en väldigt svartsjuk människa, som plötsligt blev det.

#12 Den blev bättre och bättre i samband med att självförtroendet och självkänslan växte :) Än idag kan jag vid dåliga dagar komma på mig själv med svartsjuka tankar. Så det händer definitivt ihop.

Jag vidhåller i alla fall, med sjukvården i ryggen, att det är så som jag beskrev det. Jag tror inte alls att vi snackar om samma sorts svartsjuka, för som jag skrev så är det skillnad på att vara svartsjuk och att vara svartsjuk. En som inte varit svartsjuk på "mitt" sätt kan aldrig sätta sig in i det, precis som jag inte kan sätta mig in i många av dina upplevelser och känslor. Men i detta fallet vet jag precis vad jag pratar om, och du får tro vad du vill :)

#15 Det roliga är ju att du inte kan säga att jag inte varit svartsjuk på "ditt" sätt, för du vet ju ingenting om det. Din beskrivning passade in på mig. Ingenting du berättat är något jag inte vet något om, tvärt om. :)

Jag vet också precis vad jag pratar om och jag håller helt enkelt inte med dig. Hade du sett hur sjuk jag var hade du inte skrivit som du gör. :)

Och om nu sjukvården står bakom dina uttalanden så borde du ju kunna hänvisa mig till någon sida där man kan läsa om att det är ärftligt och medfött.

Svartsjuka är ett resultat av ens mående, så det som isåfall torde vara ärftligt är ju då måendet.

#6 Carrolinline Jag tror att det är en blandning av ditt självförtroende/självkänsla och att din pojkvän undanhållit saker för dig. För att bli bättre så gäller det först och främst att han är helt ärlig med dig. Och sedan tror jag att kurator kan vara en bra start för dig, för att få ordning på tankarna.

Hera och WickedAlly, det finns en patologisk form av svår svartsjuka som är nära förknippat med paranoida vanföreställningar. Sen om det är ärftligt/genetiskt betingat eller miljöbetingat nämns inte.

Läs mer om det här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Paranoia

#9 o 11.  "Jo, det gör man om man är sjukligt svartsjuk. Det är dessutom genetiskt och  man brukar kunna följa det långt bak i släkten."

"Jag kan börja med min egna släkt, har kunna spåra detta sjuka beteende sex generationer tillbaka på min pappas sida. Varje generation har varit precis som jag är nu. Dessutom har vi pratat om detta under mina besök hos kuratorn."

Är du säker på att det är genetiskt? Att sex generationer har samma beteende behöver INTE betyda att det är genetiskt, eftersom man tar efter mycket av de vuxnas beteende. Om det går att träna bort, så är det väl rent allmän mycket troligare att beteendet kommer från miljön (?)

Men visst är det troligt att det kan FÖRSTÄRKAS av något genetiskt, som t ex anlag för paranoia.

"Svartsjuka är precis som ordet antyder något som inte är normalt"

Alla människor bär på svartsjuka mer eller mindre. Det är normalt så länge det inte passerar gränsen sjukligt och kontrollerande.

Carrolineline - Det låter även som din pojkvän är svartsjuk eftersom att när du har pratat med någon annan vill han veta i minsta detalj vad som sas. Har du gjort likdant med honom, eller är det bara han som gör så?

Jag tror din svartsjuka bottnar i att din pojkvän verkar osäker på dig och sig själv som gör att du också blir så. Samtidigt som han undanhållit saker för dig tidigare. Kanske har du även låg självkänsla/självförtroende?

Det går att jobba med sin svartsjuka. Jag har inte sökt hjälp för just det, men har allmänt dålig självkänsla samt social fobi och detta har jag fått hjälp med och det blir liknande saker att jobba med. Min svartsjuka var bättre redan innan, men eftersom många verktyg vid social fobi går att använda vid svartsjuka så blir det bara bättre och bättre :) Det är lätt värt det att jobba med sin svartsjuka för man mår bara sämre själv och om man låter det gå ut över ens partner så drabbas även relationen.

Det är svårt för mig att lita på att han är ärlig fast han lovat att vara de.. Många är ju fega för att berätta sanningen om vissa saker, så ofta tror jag han ljuger för att slippa berätta den jobbiga sanningen :P

Men det måste vara han som smittat mig med sin svartsjuka för jag har inte varit så här extremt svartsjuk innan.. Mår ju inte heller så bra har dåligt självförtroende och så så det spelar också in mycket.. Men ska gå och börja prata med någon, har varit ganska upptagen på senaste men ska så fort jag får tid! Tack för alla svar!

#18 Alldeles säker kan jag såklart inte vara, jag berättade bara vidare vad jag hört av människor som jobbat med detta inom vården. Kan dock höra med min kurator nästa gång vart det går att läsa om genetik och svartsjuka, återkommer med en länk förhoppningsvis :)