Jag tror inte att det har någon betydelse för relationen om man föder naturligt eller med snitt. Däremot fysiskt så är det lite skillnad. Vid en naturlig förlossning pressas vattnet ur bebisens lungor vid födseln, men inte vid ett snitt så vissa snitt bebisar har lite bekymmer med andningen första dygnet. Vad gäller amningen så har jag inte en aning. Men jag hade aldrig någonsin valt bort ammningen om jag kunnat amma. Det är både mysigt och väääldigt smidigt att alltid ha maten med sig :-)

Om man rent fysiskt kan ge liv åt sitt barn den natuurliga  vägen så tror jag att det är bäst att göra så. Förlossningsskräck med mera hinner man få bukt med innan själva förlossningen, om man verkligen vill det.

Jag tror att varje mamma, oavsett förlossningsmetod har goda föutsättningar att bli en god mor. Det är helt enkelt biologiskt betingat - Tyvärr har vi skapat en mängd  konstigt snack kring det, men faktum kvarstår att vi Kvinnor är till för att föda barn- Personligen tycker jag inte att detta är så konstigt,  bara helt naturligt.

Jag ammade mina barn tre år vardera och det har jag aldrig ångrat. Båda mina tjejer är friska och krya och de har så gott som ingen fånvro från skolan. Vad mer kan man önska!

#2 Är inte 3 år ganska länge för att vara Sverige?

#3 Jo det är det kanske , men så blev det för mig och mina döttrar

#4 Vet att den del, kanske vanligare i andra länder, ammar upp till 7 år.

Jag vill föda naturligt den dagen det ev. är dags. Inte för att jag tror att relationen skulle bli bättre, utan för att det är en stor risk med kejsarsnitt om man inte blir tvungen. Jag vill gärna amma själv, men inte under flera års tid.

Jag tror inte att ngt av det påverkar relationen, sen kan jag själv inte tänka mig att amma alls.

Själv tror jag inte att födseln spelar någon större roll. Fast jag tror det är hemskt tråkigt att ha sovit genom stunden då barnet föds som min mamma gjorde med både mig och min bror. Tror det är viktigt att man får se det.

Tror att amningen påverkar på något sätt, däremot vet jag inte hur.

Jag håller med DesK föutom att jag själv ammade i 3 månader

Jag tror inte det ar någon betydelse om man föder naturligt eller om man tar kejsarsnitt :)

#10 Amningen då? :)

#11 Just det hehe
Jag personligen, tror inte det heller har någon betydelse. Jag tror allting hänger på hur mycket man umgås med sitt barn :)

I mitt fall så handlade det om att jag hade en enorm mjölkproduktion trots små bröst

Det fullkomligt sprutade och jag pumpade bort värsta trycket innan amning men han åt och det rann över och jag blev aldrig bekväm med läget.

Varje amning var en kamp och när jag väl slutade (använde pump, trappade ner) så blev både han och jag mer harmoniska och mattillfällena blev trevliga istället.

#13 Usch, låter jobbigt att det sprutade!

Jag hade det jättejobbigt med amningen faktiskt. Minns en gång jag skulle borsta tänderna och mjölken fullkomligs sprutade ner badrumsspegeln och jag stod där och bara grinade.

Så för mig var det en befrielse att sluta amma.

Han har blivit OK ändå

Haha, stackare :)

Jag tror inte att det har någon betydelse förutom som #1 skrev att vattnet pressas ut osv.

Angående amningen så vet jag inte.

Jag kunde inte amma, fick inte en endaste droppe, folk pratade om närheten. Närheten till sitt barn, när man ammar så är den vid dig osv, men jag kan säga att min bäbis har nog fått minst lika mycket närhet som en ammande har. =)

#17 Jag tror som du att närheten får man ändå. Man håller ju sitt barn när man flaskmatar ungefär på samma sätt.

Sedan är det givetvis det bästa för barnet att få modersmjölk men kommer det inget eller inte funkar på annat sätt så är det inte mycket att göra åt.

Det värsta var att det var så "viktigt" att amma då att jag kände mig som världens sämsta mamma. Barnmorskan pratade sig varm för amningen och lyssnade inte när jag försökte förklara så jag slutade på egen hand så att säga.

Jag tror inte det har någon betydelse för mammans relation till barnet på vilket sätt den matas. Däremot tror jag det gör skillnad för partnerns relation till barnet om den oxå kan få mata sitt barn.

Själv ska jag försöka amma barnet vi väntar i gärna något år, vill gärna amma lite längre då min sambo har en del allergier och astma. Men jag skulle gärna pumpa oxå så vi båda kan mata med flaska som komplement. Det skulle vara bra om jag ev. måste börja jobba tidigare än beräknat pga ekonomin.

Födselsätt tror jag spelar minrde roll men ett akut kejsarsnitt kan nog vara stressande och kanske påverka efteråt. Men det gör säkert en vanlig förlossning som inte blev som man trott oxå.

Tror inte det har någon större betydelse, men min mormor har ej kontakt med sina ena två döttrar som hon födde med kejsarsnitt, av sina anledningar. Medans med min mamma och hennes ena syster har hon bra kontakt med.

(mormor har alltså 4 döttrar, de två med kejsarsnitt har hon ej kontakt med, de två naturlig födsel har hon kontakt med.)

Jag kommer köra med kejsarsnitt tror jag.

#20 Får man välja det i Sverige?
Varför skulle du välja det?

#21 För att jag vill inte trycka ut något genom mitt underliv + bli helt slapp osv….

Vet ej om man får välja eller ej

Man blir inte slapp för att man föder barn. Man drar ihop sig igen.

tror inte att kejsarsnitt eller inte har betydelse, jag väljer nog kejsarsnitt om det blir fler barn då min förlossning var väldigt jobbig.

Flaskmatar min dotter och som någon mer sa så håller jag henne på samma sätt som om jag skulle amma.

Amma för mig funka inte, men flaskmatningen har gått super bra.

hade också något "fel" på min mjölk så hon blev aldrig mätt.

Jag vill ha det så naturligt som möjligt om det inte blir akut… Amma tänker jag också göra även om det gör ont  Tror dock inte det har påverkan på relationen med barnet

#21 Man får inte välja om det inte är så att man har någon sjukdom eller annat som gör att det är bättre att ta med kejsarsnitt.

Om man har en privat läkare kan det säkert gå att ornda. Om man nu är så rädd för att föda normalt.

#27 Kan gå ja men inte säkert. Det är väldigt sällan man får bestämma det själv.

Jag har faktiskt inte hört talas om någon privatläkarmottagning som gör kejsarsnitt. Men det kanske finns Jag undrar vad det kostar i så fall.

Mina förlossningar har varit nåt av det häftigaste jag upplevt i mitt liv!  Verklligen inget jag skulle vilja vara utan…Så jag har svårt att förstå att en del Kvinnor kan vilja välja bort den upplevelsen och önska sig en stor operation istället!?  Om inga medicinska skäl finns förstås. Men jag tror inte det behöver innebära någon skillnad i anknytningen till barnet om det kommer ena eller andra vägen.

Jag har en kompis som födde första barnet naturliga vägen men hade en mycket svår förlossning - hon är mycket liten och dels tog förlossningen myyycket lång tid, dels blev nerver klämda så hon hade problem att böja ena foten i några månader, dels sprack hon enormt och fick analinkontinens..  Hon valde kejsarsnitt till nästa barn och det förstår jag!

Jo, amningen tror jag gör skilllnad. Framförallt första månaderna. För mig var det alldeles okomplicerat. Lite för smidigt kanske, mycket lättare att dra fram tutten än att koka ihop morotsmos eller gröt eller dyl. Och tutten finns alltid med  om man är på stan, hos vänner, i skogen - mat finns alltid redo på 15 sekunder. Fiffig den är naturen.  Har dock inte ammat några 3 år inte, som mest 1 år och slutade för att ungen började bita mig nåt hemskt.

Då jag också med största sannolikhet kommer få tvillingar så vill jag ej heller föda dem normalt. Det borde väl ändå vara en anledning?

Det är inte helt säkert att tvillingfödsel automatiskt ger kejsarsnitt. Ett snitt är ett ingrepp på mamman och man ser givetvis vad som är det bästa vid just det enskilda fallet.

Gud nu vill jag adoptera istället .__.

#33 Har ni mycket tvillingar i släkten? Tvåäggstvillingar är ofta mer ärftligt än enäggs.

Ja det har varit så i var tredje led om man säger under flera generationer så nu är de liksom min tur ._. fInns tvillngar på båda sidor också.. alla är övertygade om att det är min tur att få tvillingar…. Farmor är tvilling osv…  Vet dock ej om det är två eller enäggstvillingar. tror det är två äggs.

Enäggs brukar ju vara identiska. Det är ett befruktat ägg som delat sig.

Medan tvåäggs innebär att kvinnan "släpper" två ägg som blir befruktade och detta är det som är mest ärftligt. Då kan man få både pojke och flicka.

Min mormor var född 1900 och var enäggstrilling. Föddes hemma på Orust och alla tre överlevde vilket inte var så vanligr på den tiden. De var helt identiska och jag hade svårt att hålla isär dem förrän de började prata.

#36 Coolt!!!

Jo jag vet hur det är med två och enäggs, men jag kommer inte ihåg om farmor och hennes syster Ella är en eller tvåäggs, då jag inte ens kommer ihåg hur Ella ser ut, var längesen jag träffade henne…

Alla de jag hört om som fött både naturligt och med kejsarsnitt har föredragit det naturliga. Mycket pga eftervården och smärtan i snittet som tagit lång tid att läka helt.

Tror inte det spelar någon som helst roll om man väljer kejsarsnitt eller vaginal födsel med tanke på närheten. Isåfall så skulle alltså alla barn som föds via akuta kejsarsnitt då inte ha någon bra kontakt med sin mamma? BS säger jag.
Och pappan kan ju inte ungen ha någon kontakt med alls, för pappan har minsann inte fött någon unge eller ens varit gravid..

Amma eller inte tror jag inte heller spelar någon större roll, det som spelar roll är om man älskar sitt barn och har närhet till barnet. Om man undviker sitt barn och inte ger det närkontakt så kan det bli hämmat.

I så fall så faller adoption bort ganska snabbt också.

Precis, adopterade barn kan man ju verkligen inte ha någon kontakt med alls så, man har ju inte fött dem eller ammat dem.

tror inte det spelar någon roll om det är naturligt lr inte eller om man inte ammar. Jag är född med kejsarsnitt och har inte blivit ammad men jag och min mamma har jätte bra kontakt :) enda problemet morsan hade efteråt när hon vaknade var att hon trodde att ja va död :P

Men känns nästan som att det blir kejsarsnitt för mig med, när mormor föddes var det en svår förlossning och när mamma föddes var det kejsarsnitt även när jag och min bror föddes xD sen är d endel svåra på farsans sida

#38 Min syster som fött barn både med snitt och vaginalt tyckte iaf att det var betydliget skönre att ha smärtan efteråt framme på magen istället fö rmellan benen. Jag menar, du sitter på dom delarna och går på toa och har sex med dom. Framsidan av magen är inte till mycket användning:P

Fast ett ingrepp genom bukväggen är alltid ett ganska stort ingrepp då man går igenom bukhinnan och muskler. Man kan få besvär med bråck och annat.

#44 Jag vet men jag ville bara poängtera att ett snitt inte alltid är värre än att föda vaginalt. Ganska många ( kommer tyvärr ej ihåg %-antalet ) har fortfarande fysiska problem ett år efter sin förlossning.  Jag förstår faktiskt inte riktigt varför ett snitt skulle vara värre än vaginalt efter att ha läst på mycket inför min förlossning om hur stora riskerna är  med båda delar. Båda sätt kan gå rejält åt skogen och båda kan gå strålande bra.

Däremot är ju tydligen vaginalt det bästa för barnet så därför förstår jag att man ska föda vaginalt så länge det bara är möjligt.

#45 Jag menade inte värre med tanke på smärta och liknande utan jag menade att det är en operation där man går igenom magens alla lager vilket alltid är en risk och kan få framtida komplikationer.

Att föda vaginalt är vi skapta till och det går för det mesta väldigt bra.

En operation är alltid värre än att föda normalt. Det är en stor operation.

Nja, har ni sett hur illa det kan gå vid en vaginal födsel? Muskler och delar som slits sönder och skulle vara räddningslöst förlorade utan operation efteråt? Inkontinens, spräckta tarmar, sprucken uppifrån och ner så att säga.
Att säga att en operation alltid är värre är absolut inte sant.

#48 Jo, jag anser att man kan säga det ur risksynpunkt.
Och det anser tydligen de flesta läkare också eftersom de alltid vill att man försöker föda vaginalt före operation!

#49 Nej, läkare vill inte alltid att man ska föda vaginalt, du kan själv gå till din barnmorska och säga att du vill ha ett kejsarsnitt. De kan inte neka dig ett kejsarsnitt, om det inte är så att ungen är mer eller mindre ute och det inte är någon ide.

#50 Däremot råder de en till vaginal födsel om inga problem finns. Just för att en så stor operation medför väldigt stora risker.

Här kommer en bra länk om kejsarsnitt.

En operation är alltid värre än att föda normalt. Det är en stor operation.

Nej det tror jag verkligen inte. Alltid är ju ett väldigt starkt ord.

#53 Det beror ju på. 
Vet en som tagit ut sitt barn med "sugklocka" som det heter. Det gör riktigt riktigt ont. Det är nog värre än kejsarsnitt.

Nu handlar det inte om smärtan utan om riskerna. Riskerna vid operation är alltid större än vid naturlig födsel.

Och på vilet sätt kunde hon känna sugklockan? Dom är mindre än vad huvudet på bebisen är.

#54 Det med sugklockan kan jag vederlägga, så blev det vid min första förlossning. Sugklockan är nog allra värst för barnet. Kejsarsnittet är kan vara illa för både barn och mor.

#55 Dem fick även öppna henne där nere, alltså "klippa upp" typ, barnet låg för långt ner för kejsarsnitt så var typ enda sättet, så på sätt och vis var det väl "operation" också.

#57 Numer undviker dom att klippa etersom de har märkt att såret läker bättre om det får självspricka.

Självklar är det inget kul att bli klippt, men det är inte i närheten av kejsarsnitt.

#58 Detta var bara för 3-4 månader sedan max. Men hon kommer aldrig mer föda barn säger hon. Hon var rädd att föda då under graviditeten och fick sedan en av dem värsta förlossningarna. Inget vidare.

#59 Ja, de klipper säkert vid speciella tillfällen. Men min bror fick barn för ett par dagar sedan och då fick dom veta att dom låter en självspricka för att läkningen blir bättre då.

Jag vågar nog aldrig mig på graviditet.

Samma här! Och jo jag var rejält öm dä nere under någon vecka och sen igen några dagar efter att stygnen togs. Men jämfört med min väninna som födde med planerat kejsarsnitt ungefär samtidigt så var jag på benen och i farten rätt snabbt efter förlossningen. Hade inga problem med infektioner, barnet var friskt, men min stakars vännina fick massor av komplikationer, inflammation i operationssåret, barnet var klent och sjukt, åt dåligt under lång tid och någon amning var det inte tal om. Så jag säger att kejsarsnitt skall endast använas i nödfall. För säkerhets skull tillägger jag att jag har fler vänner och bekanta som har upplevt liknande situationer.

#60 Okej kanske är så att olika läkare säger olika då? Det är ju inte ovanligt ;)

Tror inte jag heller vågar det, får se men tror inte det.

Tjejer så ska ni inte tänka! När den dagen kommer fixar ni det galant! Ni är ju faktiskt till för detta! Kramar om er båda två!

#63 Mjo man kanske ändrar sig sen :)
Dock lär det dröja, ska plugga nu 3,5 år, är bara 22 år snart så har tid på mig ;)

#64 Då har du jättegott om tid! Jag var 35 år när jag fick min äldsta dotter och tre år äldre när jag fick min yngsta dotter. Och den senare förlossningen gick snabbt och rätt smidigt, visst jobbigt men inte outhärdligt. Den första förlossningen satte de in ryggmärgsbedövning och jag är övertygad om att det var orsaken till att de till slut tog till sugklockan. Men båda tjejerna var stora, vägde drygt 4 kilo och de är större än mamma nu 15 och 18 år gamla

#62 Men det kanske blir om det nu stämmer att man läker snabbare om man fått spricka. :)

#63 Tror inte jag är mammatypen eftersom jag aldrig känt suget efter barn. Möjligt att det kommer nu när man träffat killen, men jag tvivlar på det.

Jag var 22 när min son föddes. Det var en relativt snabb förlossning. 5 timmar tog det efter vattnet hade gått.

Han föddes med sugklocka och jag blev klippt. Ofta klipper men snett utåt för att man inte ska spricka ned mot ändtarmen.

Jag repade mig snabbt och visst gjorde det ont men det gick över.

Att säga att snitt alltid är värre än vaginalt är inte sant. Däremot finns det större risker men det är absolut inte alltid värre. Det är ju som att hävd aatt dom som fött på båda sätt och tyckt snitt var skönast ljuger.

Hur kan en vaginal förlossning med stora bristningar, blodförlust, smärta för låååång tid framöver, inkontinens m.m vara mer skonsamt än ett snitt, ont i såret tio dagar och sedan pigg som en mört. Man ska inte få det att låta som att snitt är en katastrof, då blir folk rädda för det med.

#68 Jag har upprepade gånger skrivit att det är värre PGA RISKERNA! Inte pga smärtan.

Du skriver  att man är pigg som en mört efter 10 dagar(snarare 16-20). Ja då snackar du om någon som läkt bra utan någon komplikation.

Det är samma sak med en som föder naturligt utan några komplikationer. Den är uppe och går samma dag, pigg som en mört efter en till 2 dagars vila. Alltså går det mycket snabbare.

Så man kan inte jämföra en av sakerna som går bra med den andra som går dåligt. Båda kan gå fel!! Men man läker oftast snabbare vid naturlig födsel än vid en snitt. Visst, många spricker, men det läker fortare än vad ett snitt på magen gör. Och riskerna är mycket större vid operation. Det handlar inte om att skrämma utan om att säga sanningen. Vilket som tur är barnmorskorna också brukar göra.

Riskerna för en blödning och infektion är större vid ett snitt än vid vaginal födsel, en liten risk för att man skadar urinblåsa och tarmar finns också. Risk för tarmvred finns också. Risk för att musklerna inte läker ihop som dom ska finns också. Dessutom om man blir gravid igen finns det en ökad risk för att moderkakan fäster långt ned över ärret i livmodern. Därmed ökar risken för blödningskomplikationer. Smärtan efter en sådan här opration är dessutom mer uttalad än smärtan vid vaginal födsel. Risken för blodproppar ökar vid operationen.

Men risken för svårstoppade blödningar är den som man sett har ökat ju fler som gör den här operationen.

I slutenden är det så att vaginala födslar är det som man råds till, eftersom det är dom som brukar vara bäst. Självklart kan de gå dåligt, men jämfört med riskena i en OP så är det ändå att föredra om man kan.

#58 Det jag har läst och hört om så låter det som om det sker ganska ofta, alltså att de får klippa, tyvärr. Jag är med i ett finlandssvenskt forum och där berättade massor med mammor om att de blev uppklippta där nere. Så jag undrar om det faktiskt är så pass ovanligt?

#68 Bristningar? De kommer under själva graviditeten då magen växer och blir större om du menar sådana bristningar som kommer på magen.  Eller menar du bristningar i underlivet?

Ett kejsarsnitt är inte en katastrof men återhämtningstiden brukar vara längre än om man skulle genomgå en vanlig förlossning. Det tar inte 10 dagar utan det brukar ta någon månad innan man blir i ordentligt skick. För min morbrors fru så tog det ett par månader innan hon blev i skick. Så det är med andra ord väldigt individuellt det där.

Vissa föder vaginalt och får inga som helst några problem. Som för min mamma så flög alla ungar ut, som hon beskrev det. Tog inte länge efteråt innan hon var i skick igen. Medans andra kan ha väldigt stora problem efteråt och speciellt om det har blivit klippt och ihopsydd på fel sätt av någon studerande. Då kan det bli infektioner och problem som uppmärksammas först långt efteråt för man inser inte i början att något är fel utan tror att det är så som det ska vara.

Alla är så olika byggda att vaginal förlossning är inte möjligt för alla. Eftersom vaginal förlossning är bäst för barnet så förstår jag varför vaginal förlossning rekommenderas.

Om man är rädd för en vaginal förlossning och bara därför vill ha kejsarsnitt så kanske man borde överväga om man faktiskt borde skaffa barn eller åtminstone vänta en stund längre med att skaffa barn. Kanske låter hårt men jag kan inte förstå varför man är så rädd om man verkligen vill ha barn. Jag var rädd för några år sedan och sa att jag ska definitivt ha kejsarsnitt och inte vanlig förlossning! Nu kunde jag inte bry mig mindre. :)

Jag föddes med snitt och min mor har inte ammat mig. Vi har ett kyligt ytligt förhållande idag och det har alltid varit så. Jag vet inte om det hänger samman. Hon är ingen känslomänniska, och jag har nog inte heller blivit det.

Jag har svårt att knyta mig an personer. Har aldrig haft någon flickvän tex bara lösa förbindelser och jag är 25 år. Men jag längtar efter kärlek men det låser sig

#70 Jag menade bristningar i underlivet. Det är det ordet som används mest i alla förlossningsböcker, en förskönande omskrivning för att spricka:P

Vad gäller att vara rädd för att föda förstår jag verkligen det. Läste om en studie av smärtan under en förlossning, det dom kom fram till som motsvarade  den genomsnittliga förlossningssmärtan var fingeramputation utan bedövning:P Nu förstår jag inte hur fansken dom kunde mäta detta då det är så olika hur man upplever smärta, men det var en seriös bok med källhänvisningar jag läste det i. Jag tycker verkligen inte man ska behöva vara utan barn för att man är rädd för förlossningen. Det finns ju hjälp att få på t.ex aurora mottagningar och i värsta fall om det bara inte går att lindra rädslan kan man få snitt.

#72 Tycker det är helknasigt att jämföra förlossningssmärta med en fingeramputation ! .  Värkar gör ont för dom flesta visst, men smärtan innebär inte att något är fel, den har ett syfte och är en del av livet. En "positiv smärta" kanske låter konstigt för nån som inte provat, men jag skulle beskriva det så. Allt är i sin bästa orning och ett nytt liv blir till. Inte tusan kan det jämföras med att amputera en kroppsdel!

Sen dethär med att spricka… Det är oftast skräckhistoriarna man hör om. Men det är altså inte skräckhistoriarna som är det vanliga! Jag sprack lite varje gång (3 förlossningar). en gång var det 16 stygn tror jag, en annan 12. Sista gången bara några få typ 3-4. Alla gångar har det läkt förvånansvärt snabbt. Det syns inte och känns inte. Kroppen har en mycket bra läkningförmåga i de regioner och det är ju inte så konstigt, eftersom det är naturligt att föda. När minstingen föddes kl 4 på morgonen åkte jag hem efter lunch. Inte skulle jag kalla mig särskild pigg o alert, snarare väldigt mosig och öm i botten men jag kunde gå ut till bilen i alla fall .

#73 Mycket bra förklaring och beskrivning och jag instämmer helt med dig!

Håller också med Pyromanen om en bra beskrivning.

Passande tråd för mig som bara väntar då jag nu gått över tiden och väntar mitt första barn. Det finns forskning om detta med vaginal förlossning vs kejsarsnitt likaså gällande amning och att det är till fördel för barnet och för kontakten mellan mor/barn om det föds vaginalt. Med detta inte sagt att mödrar som genomgått kejsarsnitt måste få en dålig relation till sitt barn, vilket några verkar tolka det som här i tråden. Det handlar inte heller om adoption eller pappornas roll i det hela. Det handlar om bästa möjliga förutsättning vid en förlossning, inget annat. Pga kejsarsnitt blir inte relationen automatiskt dålig men vad jag vet finns det en större risk för mammor som mår dåligt eller som haft en tuff graviditet att inte ta till sig barnet på samma sätt efter ett snitt. Sedan är det väl upp till var och en vad man väljer att göra. Jag kommer föda vaginalt om inget oförutsett händer och jag kommer amma om allt går som det ska. Det är det här min kropp är byggd för trots allt.

mandyosv

Tvillingar på mannens sida har ingen betydelse för om man kommer få tvillingar, det hänger helt på kvinnans sida. Så om din pappa eller pojkvän har en hel drös med tvillingar i sin släkt beror det inte på dem ifall du ändå skulle få tvillingar. Jag är livrädd för att få tvillingar då mormor, mormorsmor osv är tvillingar och mina syster skulle varit det.

Angående kejsarsnitt kan jag bara säga att man inte bara kan välja det hur som helst. Du måste ha en riktigt, riktigt bra anledning för att få ett planerat.

För min del slutade min förlossning med urakut snitt och den smärta jag har utstått på grund av det både fysiskt och psykiskt i närmare två år nu, den vill jag aldrig uppleva igen. Jag är rent ut sagt skräckslagen för att bli tvungen att göra ett igen! Rädd för att jag återigen ska få komplikationer, depression och bli mer eller mindre funktionshindrad.

Jag ammade mitt barn i tio månader eftersom den närheten var i princip den enda jag hade med honom, jag mådde väldigt dåligt på alla sätt. Men amningen drog även ner mig så jag är tveksam till om jag vill amma nästa barn om det blir något. Min relation till mitt barn har varit sådär, en insikt jag fick först i våras. Nu jpbbar jag på det hela tiden och upptäcker glädjeämnen med mitt barn varje dag, lär känna honom på riktigt.

Jag får ont i magen av hela tråden ^^

Jag tror inte det spelar någon roll, hur man än föder. Bara det är de bästa för barnet och en själv. Och om man ammar eller hur länge man ammar, spelar nog ingen större roll heller. Det är väl kanske hur man tar åt sig sitt barn som spelar in där.

Själv har jag aldrig gillat barn, men börjat tänka om lite. Jag kommer absolut skaffa barn med min partner, men inte inom den närmsta tiden. Först och främst ska vi plugga klart och allt sånt. Jag har också en väldig skräck inför att föda. Min mamma födde oss hur bra som helst, jag kom ut på 15 minuter - dem fick "slänga" ut en annan från rummet. Men ändå känner jag att det är något fruktansvärt jobbigt.

Jatg personligen tycker att det är sjukt perverst att amma längre än 1,5-2 år MAX. Jag och min bror är ammade i knappt ett år, vi mår skitbra.

Jag är född med snitt min bror natrligt. Är ej någon större skillnad på vår relation till vår mamma.

#80 Det är naturligt att amma betydligt längre.  Uppåt 4 år är inget konstigt bland naturlfolk (eller till nästa bäbis kommer). Att kalla nåt naturligt för sjukt eller perverst tycker jag inte är särskild trevligt eller vettigt.

Mitt eget rekord är dock bara 1 år (exakt på dagen) lessnade för att hon bet mig så hemskt i vårtorna.

#81 Fast det var ju personen i frågas åsikt. Och det var väl det tråden ville ha fram?

Jag tycker att säga att amning är perverst är som att säga att kvinnors bröst  är till för att vara sexuellt laddade objekt, och inte främst gjorda för att mata en bebis.

Såklart man reagerar.

Jag hoppas att jag både kan föda naturligt och amma. Det verkar vara en häftig upplevelse. (:

Det verkar råda delade meningar angående om man får välja kejsarsnitt eller inte, är kanske olika i olika kommuner? Jag vet iallafall flera som valt det.

Skulle aldrig klara av en vaginal födsel, men samtidigt tror jag att jag skulle tycka att det kändes tråkigt att välja bort det. Det måste ju vara en rätt jäkla spejsad känsla :) Nu vill jag ju inte ha barn, så jag slipper göra det valet.

Jag vill föda vaginalt och sedan amma. Jag personligen vill ha det så naturligt som möjligt. Skulle inte riktigt känna mig som en "riktig" mamma till mitt barn om jag hellre stoppade en gummi-tut i munnen på barnet med ersättning än gav honom/henne vad både jag och bebisen är skapta för. Skulle kännas lite fel. Men sen vet man ju aldrig. Det kanske inte alls fungerar att föda normalt eller amma! Men det är något jag får ta ställning till då.

Jag tänker att det inte spelar så stor roll om man föder naturligt eller med snitt, eftersom vi ändå inte fostrar barn naturligt efteråt. Dvs, vi klär dem i syntetiska material och stoppar gummi i munnen på dem, kör runt dem i vagnar en halvmeter från kroppen, låter dem leka i hav av plaster och efter något år lämnar vi ifrån oss dem till, i början, främmande människor flera timmar varje dag.

Det är fullkomligt onaturligt, så hur ungen kommer ut känns som en detalj i sammanhanget

Vilken underbar tråd 

Min son är född med planerat kejsarsnitt (halv-akut beroende på hur man ser det som ) och ammades kanske drygt 2 veckor. Skulle jag få fler barn så kommer inte dom att ammas, jag avskydde det! Alla pratar om hur mysigt det är, men ingen i min närhet sa hur jäkla ont det skulle göra, eller hur lång tid det kunde ta innan mjölken kom igång eller att bebisen jämt var hungrig eftersom det tog tid innan mjölken kom igång. Nej nej nej, det var inte alls värt det för min del. Sonen fyller snart 8, han har inte fler sjukdagar än andra barn och inte heller har vi en dålig relation pga kejsarsnitt och utebliven amning.

Ang förlossningen tror inte det är någon skillnad själv hade jag vaginal, och när jag var på sista undersökningen så var jag och min lilla kille perfekta fö varann. När jag fråga min barnmorska ang kejsasnitt svarade hon till mig,

Om barnet är för stort, man får graviditestförgiftning, är med om någon olyka (akkut kejsarsnitt) eller om bäckene inte fungerar som det skall eller nått i det kroppsliga inte tillåter vaginal förlossning så får man ta kejsarsnitt, men tex jag skulle inte fått ta eftersom mina ända orsak att jag skulle tagit det var pga av smärtan i och med att dett litet huvud på 45 cm omkrets skulle tryckas ut ur mig.

Anyhow så är det säkert skillnad mellan provat och vanlig läkarmottagning.

Men sedan sa min barnmorska det också som någon påpeka att det är pga av det lekande såret i buken som dom helst inte vill ta det, eftersom det har större risk att medför komplikationer.

Min morbrors fru tog kejsarsnitt på sitt andra barn och efter det ville hon aldrig mer, ( hon har 5 barn totalt.) Och det gick nå snett i hennes fall för hon har en punkt på magen som hon inte känner någonting med. Och hennes läkar besök vara mången fallt fler för såret än vad hon for till läkaren med barnen tillsammans.

Men det var också min säng granne på sjukhuset hon hade haft en hemsk förlossning och barnen hade kommit på diagonal väg ut. Enklast sagt hon hamnade använda en munk kudde för att sitta för hon sprack enormt. Detta var hennes första förlossning.

Jag vet inte hur min nästa förlossning kommer att vara men jag hoppas innerligt på att den blir lika lätt om inte lättare som den jag hade nu.

Med amningen slutade jag när barnet fick sina tänder, det kändes som jag valde mellan att ha barnets mat alltid med och inte kunna glömma det eller bli av med mina nipplez. :) så åtta månader. Men tycker verkligen inte att det kan ha någon skillnad min syster ammade inte och det ända hon sa var att

mjölken i brösten värmde du inte upp skillt eller hade i flera förpakningar som tog plats i väskan, men o andra sidan så med de där extra förpackningarna i väskan så slapp man de där säckarna som gjorde att man hade ont i ryggen :)  Allt är på gott och ont i denna värld! :)

Jag är född med akutsnitt, var på vippen att både jag och mamma strök med. En vaginal födsel var på gång, jag låg rätt och allting men blev stressad när de ville ha ut mig och det kom avföring i fostervattnet. De fick snitta åt andra hållet, alltså vertikalt eftersom jag var för stor dessutom.

Min syster däremot kom på naturligt sätt, utan några komplikationer alls.

Båda våra födslar gick däremot fort och tog precis lika lång tid från det att mamma kom in på sjukhuset. Med mig kom hon in kvart i tolv och jag är född 02.44 och med syster kom hon in kvart i ett och hon är född 03.46 så ingen var långdragen :)

Men, det jag ville fram till är att vi har precis lika gott förhållande till mamma båda två, möjligtvis att jag står henne lite närmre i perioder då min syster fortfarande är smått trotsig, haha. Skulle inte vilja byta bort vårt förhållande mot något annat då jag har svårt att tänka mig att det skulle kunna bli bättre än vad det är :)

Vad gäller amning så tror jag absolut att det ger trygghet för barnet, men inte mer än vad annan närkontakt gör. Att amma bara för att man "ska" trots att det inte fungerar så bra och mest är en pina för mamman tror jag däremot har motsatt effekt, det är inte hälsosamt för varken barnet eller mamman att genomlida sådan stress. Nä, då tror jag mer på att hudkontakt och stunder där inget stör är viktigare :)

#89 Nä, då tror jag mer på att hudkontakt och stunder där inget stör är viktigare :)

Denna kommentar gillar jag, där är vi helt eniga. Mys-stunder där barnet är i fokus är det allra viktigaste, och det är där man lägger grunden för framtiden 

#69 att säga att någon som fött vaginalt är pigg som en mört efter två dar är rent ljug/oventandeskap. Efter min dotter föddes kunde jag inte gå på nästan 2 veckor, pga smärta i underlivet (hade inte ens spruckit) plus att min rygg var skör.

innan man har fött barn ska kan man inte veta att man är pigg efter 2 dar.

#91 Fast det finns faktiskt dem som är uppe och går och inte har några problem bara någon dag efter en förlossning, så att säga att det är lögn är bara fel. Alla är olika. Vissa får stora problem medan andra inte känner någonting. Så bara för att du fick såna problem innebär det inte att alla har det så!

ja det är klart, alla är olika. tycker bara att inlägg #69 påstår att alla är uppe efter en dag, vilket inte stämmer. endel är det men inte alla :)

#91 Jag påstår ingenstans att ALLA är pigga så fort. Så nej, det är varken lögn eller okunskap det jag skrev. Och jo, jag kan skriva om det trots att jag inte fött själv eftersom jag faktiskt har många vänner som fött.

Om du hade ont i två veckor ser jag det som en typ av komplikation, alltså kan du inte jämföra dig med de som fött helt utan problem.

Det är klart att man inte kan veta hur det blir just för en själv när man inte provat, men dom allra flesta kan faktiskt gå på sina två ben dagen efter förlossningen så jag ser i alla fall inget fel i att generalisera om det och snarare nämna de som inte kan som undantag. Lite märklig gångstil dock :-)  och klart att man är öm!

Jag gick själv från förlossningen till bb några timmar efter en vaginal förlossning men ungefär där slutade mina promenader då jag förlorade ca 2,5 liter blod så jag blev liggandes med blodpåsar kopplat till mig ;) "Pigg som en mört" är ett galet ordval må jag säga då absolut övervägande av de jag känner som fått barn förlorat en eller ett par nätter av sömn pga värkar, varit med om en uttömmande förlossning, har ont och lite jobbigt att gå, sitta och gå på toaletten.. så visst är många uppe på benen efter ett par dagar men värst pigga vet jag nog inte om jag vill kalla dom..

#96 Nej, pigg som en mört är att ta i :P