Vet inte riktigt vad som menas med "hela tiden".
Jag vill gärna att man säger mitt namn om man vill prata med mig, så jag vet att det är mig man säger något till. Men om man är mitt uppe i ett samtal känns det överflödigt.

Nej jag tycker det är riktigt irriterande med folk som gör så. "Du Malin, vad tror du om att göra så här, titta hör Malin".. Malin Malin Malin hela tiden..

Om det är någon gång om dan/per samtal då?

Typ:  -Ta hand om dig /namn/.    Istället för att säga samma sak utan namnet.   (Inga andra i med i samtalet, så man vet säkert vem det är till.)

Någon gång om dagen gör inget. En del pratar bara så. Jag kallar säkert folk vid namn lite då och då också.

Jag kallar nog aldrig folk med namn om jag inte specifikt vill påkalla den personens uppmärksamhet. Tycker det är irriterande med folk som upprepar mitt namn, det är ett typiskt försäljartrick och ett trick man använder för att knyta folk till sig genom att visa att man uppmärksammat dem. Används av dryga fåntrattar på krogen, läkare, kuratorer och andra myndighetspersoner.
Ja jag heter så, slit inte ut det.

Min man kallar mig aldrig vid namn när han pratar med mig, när han pratar om mig med andra så säger han mitt namn. Har nog aldrig hört honom ropa på mig med mitt namn faktiskt. I början använde han de Egna namnen vi har gett varandra, men det gör han inte längre heller.
Jag är inte så brydd att han inte kallar mig vid namn, jag säger aldrig hans till honom heller då han vet att jag inte tycker att hans namn är fint (vi båda har bytt namn, innan vi träffade varandra och jag tycker att hans gamla namn är mycket finare än hans nya som jag rent av tycker är jättefult)

Jag tycker inte alls om att man pratar med varandra och använder namn, varesig med min pojkvän eller med andra människor. Min pojkvän använder ofta namn till andra och jag får bara en sorts obehaglig känsla av det.

När jag och killen pratar med varann eller ska få varandras uppmärksamhet säger vi nästan alltid "älskling" eller "hjärtat".

tycker att det känns nedvärderande då folk säger ens namn i var och varannan mening, otrevligt.

Jag använder nästan aldrig namn när jag pratar med någon. Tror att jag har vant mig vid att göra så då det kan ta upp till ett halvår innan jag är helt säker på att jag har rätt namn på någon (jag är urkass på namn och vill inte säga fel). Under ett 10 månader långt förhållande kallade jag min partner vid namn 2 gånger, det är ungefär så vanligt för mig att använda namn på personen jag pratar med. Jag tycker att det räcker om man är i en stor grupp och ska ropa på någon eller när man pratar om någon med andra så dom vet vem man pratar om.

Jag avskydde även förut när folk kallade mig vid namn då jag inte tyckte om själva namnet. Nu har jag bytt och har inget emot det längre, så länge det inte går till överdrift som i försäljarsnack. Men när någon säger fel namn blir jag otroligt irriterad.

Vi använder sällan varandras namn när vi pratar med varann och så. Vi säger alltid "baby" eller "älskling" och det är väldigt sällan som vi sagt den andres riktiga namn så att säga.

Inte ett dugg viktigt att han säger mitt namn, och definitivt inte i var och varannan mening. Han vet vad jag heter. Det räcker

Jag tycker det låter så opersonligt när min sambo någon gång säger mitt namn! Jag ska bli kallar älskling eller hjärtat eller liknande ;) Och jag säger bara min sambos namn när jag är sur på honom och inte vill kalla honom älskling. Så nej jag tycker inte det är viktigt att han säger mitt namn eller jag hans. Rent provocerande tycker jag att det kan vara om han säger mitt namn faktiskt.

Nä vi till talar nog aldrig varandra med namn. Hahaha han viste inte ens vad jag hette i efternamn när vi hade vart ihop i 2 månader ^^

Jag säger aldrig min mans namn. Säger ingens namn över huvud taget om jag inte pratar om dem med någon annan. Den enda jag säger namnet på är min son och hans yngre kusiner. Dock säger min man mitt namn emellanåt. Inget som stör mig men ibland kan man börja skratta för det låter så roligt :P och jag tycker om när han använder mitt smeknamn på mig. Det var han som kom på det, så det är bara han som får säga det också dessutom ^^

Jag brukar säga hans namn :/

Jag tycker det är speciellt om killen säger mitt namn ibland. Då vet jag att det är just mig han vill förmedla något till, prata med mig.¨

Så visst känns det lite extra speciellt när han säger ens namn. :)

Jag gillar inte att bli kallad vid namn i en konversation, vill man påkalla uppmärksamhet är det något annat. Känner mig som ett barn om någon säger mitt namn mitt i ett samtal, som om att man blir tillrättavisad, haha. Vet inte alls vart jag har fått den här känslan ifrån. Tycker att det är samma med Kära du, Lilla gumman osv. Är nog lite knäpp..

Vi kallar sällan varandra på namn =) Är man i ett stort gäng är det ju bra och när vi har barnen använder vi namnen… men annars är det typ "hej" eller "älskling" som gäller här =D

Min sambo, när han ropar på mig eller vill mig något så säger han älskling, jag säger både och. Men jag vet att en gång när han ropade på mig vid mitt namn, blev vi båda lite paff…. :) Men jag gillar när han använder mitt namn å, det händer inte så ofta :) Men älskling är inte så pjåkigt det heller :D

Då man ropar och då det är oklart vem man menar är en sak.

Jag tänkte mer på typ då bara två är där och redan pratar

och istället för

-Hej då

säger

-Hej då, Ally/Zofia/Sofia   :)

När jag vill tillkalla någon speciell persons uppmärksamhet, i en större grupp - så säger jag naturligtvis namnet. Men annars gör jag nog väldigt sällan det. Tycker det känns lustigt när folk ropar på mig också. Speciellt mitt hela namn, då folk oftare säger mitt smeknamn.

Min partner säger ganska sällan mitt namn också. Och det är inget jag bryr mig om. De få gånger jag hör det, tycker jag fortfarande det låter skumt. Men jag säger nog hans ganska ofta ändå. Om jag ropar på honom eller liknande.

Annars säger man ju bara det man ska säga, utan att inleda med något namn.

Vi säger nog bara namnen när vi vill påkalla varandras uppmärksamhet, vi har ju barn som annars tror att det är dem vi pratar med. Är vi hemma själva och innan vi fick barn sa vi nog aldrig varandras namn. Jag skulle då inte bli helt till mej av att han sa mitt namn…

Nä vi säger våra smeknamn på varandra. Men om vi är ute bland folk så säger vi namnet på varandra. Alla behöver ju inte veta vad vi kallar varandra inom hemmets 4 väggar ;)

Hmm… Jag har aldrig tänkt på det. Han säger nog mitt namn extremt sällan när han pratar med mig, medan jag säger hans namn väldigt ofta. Är så van vid att kalla folk vid deras namn och dessutom aldrig vid smeknamn, så för mig kommer det av bara farten… blandar upp med några "älskling" och så emellanåt. Han därmot tilldelar mig diverse kärleksfulla epitet snarare än namnet. Det är ingenting som stör mig.

Däremot så heter jag numera oftast Filippa när han pratar med andra människor, innan så hette jag (omedvetet från hans sida) "tjejen", "frugan" eller "flickvännen" - "Jo, jag och tjejen står på busshållplatsen, vi är där om 20 minuter". Till slut sa jag ifrån där och bad honom att använda mitt namn. Jag upplever nämligen att man blir så himla anonym när man hela tiden är "Stefans flickvän" i folks huvuden istället för "Filippa, Stefans flickvän." Man blir bara en flickvän, inte en individ, och en flickvän är ju bara en förlängning av mannen medan en individ är en riktig person vilket påverkar hur man bemöts väldigt kraftigt.