Jag tror inte det beror på att man idag går gifter sig tidigare. När jag pratat med mormor och morfar så gifte man sig snabbt redan då.

Själv tror jag det handlar om att man idag inte känner ett lika stort tvång till att stanna i ett förhållande om det inte fungerar, utan det är friare att skilja sig nu jämfört med då. Då var det nästan tabubelagt.

Kanske kan det vara så också att folk inte försöker lika mycket och länge som förr? Ger vi upp för lätt idag?

Det är väl lättare att skilja sig idag än vad det var förut?

Vi lever i en annan tid och då kan man vänta sig en hel del förändringar. Om det går till det bättre eller sämre är en annan fråga.

Idag är det väl så att människor kanske inte tänker sig noga för innan de gifter sig eftersom som jag konstatera tidigare så är det ju inte svårt att skilja sig numera.

Men jag tror definitivt att många ger upp väldigt tidigt med att jobba på förhållandet. Idag skiljer sig många människor med de mest konstiga anledningar.

#2 På vilket sätt är det lättare att skilja sig idag menar du? Juridiskt?

#3 Ja det bland annat. Plus att kvinnan klarar sig oftast fint efter skilsmässan - alltså hon kan ta hand om sig och är inte beroende av någon man. Hon kan ändå försörja sig trots att hon är kvinna. Vilket inte alltid var möjligt förr i tiden.

#4 Vad är det som har förändrats juridiskt sett då?

Jag tror att det är en kombination av att

1.Det är mindre skambelagt att skilja sig idag. Det är helt ok att skilja sig om förhållandet inte fungerar.

och

2. Folk ger upp lite för lätt ibland vid första bästa motgång istället för att jobba sig igenom kriser tillsammans

#5 Man var tvungen att ange ett giltigt skäl för att kunna skilja sig och de skäl som kunde gälla var till exempel otrohet, misshandel eller missbruk.

Idag behöver man bara i princip säga att man inte vill vara gift längre.

Jag tror att många gifter sig och skaffar barn alldeles för tidigt, alla tänker inte igenom sina val så noga, men jag tror också att det är enklare att skilja sig idag. Samtidigt som jag tror att många försöker alldeles för lite, slutar ta hand om varandra, uppskatta varann, orkar inte med småbarns-åren, är otrogna och annat.

jag tror faktiskt att det till viss del beror på kvinnans status. i takt med att Kvinnor fick fler möjligheter att arbeta, att man inte tunget skulle vara hemma med barnen, öppnades också möjligheten till självfösörjning om äktenskapet inte höll. i gamla tidr tror jag många gånger att man stannade för att man var så illa tvungen om man ville ha mat på bordet.

jag tror också att det idag inte är lika skambelagt. det är inte fult att skilja sig som det var då. skam får folk att härda ut i de mest ohållbara situationer tyvärr.

jag tror inte att folk träffas och gifter sig tidigare idag. betänk att medelåldern för en förstagångsföderska har stigit MYCKET de senaste 60 åren, i takt med att Kvinnor har möjlighet att läsa och göra karriär.

att folk skulle ge upp snabbare tror jag över lag är sannin gmed modifikation. kanske är vi bättre på att rå om oss själva? hur mycket ska man kämpa i en relation som man inte mår bra av?

jag tror till viss del att det kan vara sunt att folk skiljer sig. det innebär ju att vi har möjligheter att ta hand om oss själv, och inte tvingar oss kvar i relationer bara för att.

#9 Jag håller med.

Att det beror på att man gifter sig och skaffar barn för tidigt tror jag inte ett ögonblick på.

Det är snarare tvärtom statistiskt sett mot förr. Då var det många som "tvingades" gifta sig tidigt för att man "hamnat i olyckliga omständigheter" som det kallades.

Idag tenderar människor att vänta längre, göra karriär osv. Förstagångsföderskor blir allt äldre.

Jag tror att det beror på att det inte är lika skamfyllt längre. Man behöver inte längre "stå ut" i ett dåligt äktenskap på grund av skam, religion eller annat.

Man behöver inte gifta sig för att man blir med barn. Det är ingen som reagerar nämnvärt på att någon är ensamstående medan det förr kunde vara en katastrof för både mamman och barnet.

Många skillsmässor är säkert väldigt bra för parterna och även barnen. Inte ska någon behöva leva olyckligt.

Däremot så kanske man ger upp lite för lätt. Man blir ganska lätt påverkad av allt glamoröst vi har omkring oss i samhället i och med all media. Man måste vårda kärleken.

Håller med #9 och #10.

Tror inte alls man gifter sig för tidigt, det var snarare tidigare förr.

Det är fullt möjligt att klara sig ekonomiskt som ensamstående och man blir inte utstött ur samhället eller nånting sånt.  Samtidigt har man stora krav på sitt liv och sin lycka och är man inte nöjd då finns idag möjligheten att "dra".

Tror det finns både för- och nackdelar.  Fördel: att färre personer lider i tystnad i dåliga relationer. nackdel: Slit o slängmentalitet istället för att vårda sina relationer kan nog leda till ytligare relationer och onödigt många barn som flyttar runt mellan skiljda föräldrar.

Tror att mycket handlar om att Kvinnor har större ekonomisk frihet idag iom att de flesta jobbar istället för att vara hemmafruar. Tillsammans med att det är mer socialt accepterat idag.

Och ibland är det bara så enkelt att man inte kan leva tillsammans, man slutar älska varandra (den ena parten iaf) och det har gått för långt för att kicka liv i det igen. Även om man tar till terapeuter, psykologer och annat.

Och det kanske inet är det sämsta, om man har barn. 2 föräldrar som bråkar hela tiden är ingen bra miljö, bättre då med föräldrar som kan umgås de få stunder det behövs, utan bråk och gnabb.

Jag tror det ofta handlar om att man ger upp för enkelt. Istället för att försöka kämpa så är det lättare att lämna problemen.

I nöd och lust gäller visst inte om det blir problem.

Sedan tror jag att det pratas för lite i vissa förhållande och tillslut blir det ohållbart och då tar det slut. Kunde man istället lufta sig lite då och då så hade nog många äktenskap hållit.

Det är inte alltid en dans på rosor att vara 2 men det är viktigt att ge varandra respekt och förståelse. två ibland helt olika personer ska sammarbeta och då krävs engagemang från båda.

#14 Håller med där.

Jag ser väldigt positivt på att det numera är enklare att skilja sig. Jag jobbar i äldrevården, och det är sorgligt att se vissa par som förmodligen skulle mått bättre av att ha skilt sig för länge sen, för de verkligen hatar varandra. Det är allt ifrån par som sitter och muttrar skällsord till varandra konstant, till de som bara har flyttat in i varsitt rum och vägrar träffa varann, alltså jämt. Ett av det mest extrema jag sett var ett par som hade delat upp lägenheten med tejp, precis som i en cheezy 80-tals sitcom.

Jag tror att det är för att det är mer accepterat idag. :)

Jag tror på mycket av det som tidigare sagts, speciellt #9 och #10. Det jag vill tillägga är att mycket idag är enklare, att hitta någon ny tex. Förr hade man begränsad tillgång till flickor eller pojkar, det var de i ens egen by/stad och de i grannbyarna/-städerna, man kunde inte ta sig så mycket längre. Så när man väl hittat någon "duglig" så nöjde man sig och höll fast vid den, för "det finns ändå inget bättre inom räckhåll".

Dessutom blir vi mer exponerade för andras lycka idag. Man ser på tv, läser i tidningar eller bloggar om hur lyckliga och fina liv alla andra har, hur ett förhållande/äktenskap "ska" vara. Sedan strävar man efter det, även om det inte alltid ligger så nära sanningen. Man jagar för mycket efter det perfekta istället för att jobba med det man har.

…mer jämnställdhet gör att det blir mer konflikter och att det finns andra förväntningar på vad ett lyckligt liv ska innehålla.

Åldern man har gift sig i olika tider har ofta berott på när det funnits nog bra ekonomi att skaffa eget hem.

#16 stackars människor! Tur att det känns lättare idag. Vilken mardröm att sitta så på ålderdomshemmet. Mitt ex farmor skilde sig direkt då de kom in på hem. Farfarn var sjuk och hade inte jättelång tid kvar, men hon ville ha lugn och ro och slippa honom sista tiden. Så sjukt tragiskt.

#20 Jo, det är väldigt tragiskt, Jag tror att många människor har varit (och är) onödigt olyckliga pga av de inte vågar lämna dåliga förhållanden av olika anledningar.

Själv vågade jag inte lämna ett längre dåligt förhållande pga av den här allmänna "regeln" att man "måste kämpa", vilket resulterat i att jag nu känner att någon måste må dåligt för att det ska vara ett riktigt förhållande. Alltså mitt nuvarande förhållande är så enkelt. Jag har hittills aldrig behövt kämpa, eller någonsin känt att jag ens behöver kompromissa. Allt jag hör från alla håll är att det är svårt att vara i ett förhållande och jag har tills jag träffade min nuvarande kille trott på det. I tidigare förhållanden har det varit mycket kämpande för att det ska funka. Nu känner jag att det tvärtom ska vara lätt. Om jag hade haft en aning om hur lätt det kunde vara skulle jag aldrig ha ansträngt mig så mycket i tidigare förhållande. Det är så lätt att älska min kille, och vårt förhållande är så lätt att leva i. Jag kan bara tänka på om jag gift mig med tidigare pojkvänner, och inte kunnat skilja mig, då skulle jag varit olycklig resten av mitt liv. När det hela tiden fanns möjlighet till ett underbart liv.

Håller med #9.

Kvinnans status är högre, mer jämnställt - kvinnan vågar stå på egna ben eftersom att vi försörjer oss lika bra som männen eftersom att båda jobbar. Förr var man hemmafru medan mannen försöjde familjen. Skulle kvinnan då bli ensam - vem ska försörja henne? Inget jobb, ingen utbildning osv. Många vågade nog inte lämna mannen och accepterade sin undergivenhet och mådde samtidigt dåligt. Idag lämnar vi ofta dåliga förhållanden för att vi vill må bättre.

Sen kanske man är mer stressad i dagens samhälle vilket kan gräva fram irritation, känslor och man kan tjaffsa mer p.g.a. att man inte kan slappna av och särskilt i samband med småbarn som ska skötas, eller att man ses för sällan p.g.a. jobb.

Sen, om man skiljdes - vart ska den andre bo? Det var ju inte bara att gå och ta ett huslån hur som helst, idag är det enklare att få lån och därmed ordna en bostad.

Förr kändes det mer "tabu" att skiljas.