Nej du överreagerar inte! Men har han sökt hjälp nu då så han får den hjälp han behöver, samtal, mediciner kanske?

Att du måste säga allt  han ska göra annars gör han inget verkar ju jobbigt. Kan ni införa ett schema? Lagar den ena maten så diskar den andra tex, och onssdagar är det städning på schemat, att ni hjälps åt, eller tar varannan gång?

Att skaffa barn innan båda är mogna det ansvaret är inte bra kanske men nu är barnet där och han måste ta sin bit

Ni kan väl sätta ner er en bestämd dag i veckan och bestämma allt som behövs och vem som gör vad? Och vill han inte det så låt han göra saker själv och ät för guds skull, inte bra för barnen o vistas me vuxna som inte äter ordenkligt.

Förstår känslan att bli bitter trots att de börjar försöka, när jag kände så var det en tidsfråga innan jag gjorde slut. Senare löste vi problemen, han skärpte sig och vi blev tillsammans igen. Men bitterheten jag kände i slutet, och då försökte han verkligen, gick inte att komma ifrån. Sorry om det här inte var så upplyftande, ville mest säga att det du känne rinte är konstigt.

Tänker att när man har en liten bäbis på 2,5 månad då är man ganska sleten!  Och då är man inte helt sig själv och inte lika stor o stark oavsett om man har ADHD eller inga diagnoser alls så är det en jättepåfrestning med dygnetom jour.

Det vore synd om det man känner just i det pressade läget skulle sabba hela relationen.

tänker att det bästa man kan göra i läget nu är att förlåta sig själv och varandra så mycket som möjligt.  OK, en vecka på godis och skräpmat är inte super, varken ekonomiskt eller hälsomässigt men vaddå - du orkade inte och ni fixade det inte. Det är OK att inte alltid fixa allt.  Om ni pratar hittar ni kanske på en matplan för nästa vecka som inte är för jobbig för nån av er men fungerar?

Att du känner dig sur o bitter är inte heller överdrivet eller fel. Det är så du känner och man har rätt att känna som man gör, det finns anledningar till att du känner så.  För att må bättre både själv och i relationen är det bra att komma vidare från dom negativa känslorna och inte fastna i dom.

Lät illa inser jag att vi inte åt. Hade inte min äldre son den veckan. Hinner inte svara mer nu för jag ska fara och hämta grabben på förskolan. Men tack för era svar.

Någon rekommenderade veckoschema för sysslorna, och det kan jag verkligen rekommendera… Jag är nog lite som din sambo, att jag inte gör saker förrän jag blir tillsagd… och det funkade förra året när jag var heltidsstuderande och sambon arbetslös… då fixade sambon allt… nu pluggar båda två och behöver hjälpa till… Vi har en stor griffeltavla med alla sysslor och två spalter på varje för hans och mitt namn… När vi gjort en syssla skriver vi dit ett sträck i vår kolumn…

Om man då inte jobbar så blir det väääldigt många sträck på sambons kolumn, och då blir man sporrad till att jobba! :)

Nu fattar jag ju att det ligger massa annat bakom med barnen och diagnoser och rehabilitering osv… men när det bara gäller sysslor kan detta vara en enkel lösning! Det andra har inte jag så mkt erfarenhet av, men du kommer nog få en massa bra svar från andra med! Men jag tkr inte du överreagerar!

Kanske kan ni ta en helg isär? Få chansen att sakna varandra och tänka lite. Men som pyromanen sa tycker jag du ska ta det lugnt och inte göra några stora förändringar nu när ni så nyligen fått barn.

Man behöver inte ha nån diagnos för att bete sig så tyvärr.. Vet många killar som förväntar sig att tjejen fixar allt hemma fast dom redan tar hand om barn/jobbar osv..

Tack för era svar. Nej jag gör inga stora förändringar nu. Vi har pratat mycket och han börjar så smått att fatta.
Men själv står jag fortfarande på den punkten att jag bara skiter i allt just nu. jag har liksom lämnat över. orkar inte planera och fixa och greja. Nu tar jag typ bara hand om mig själv och mina söner.
Snart fyller min fästman år men jag har ingen lust eller ork att ordna med något speciellt. Han har då aldrig brytt sig om något sånt till mig. orkar inte vara den som ger längre hela tiden. Bära eller brista, men jag orkar inte. Nu ska jag ta hand om mig själv och börja må bättre.

Det låter som en bra plan tycker jag. Ibland måste man tänka på sig själv i första hand.

Det är inte alltid enkelt att få relationer att fungera men det måste bli oerhört mycket svårare om båda har olika diagnoser dessutom.

Att den som är hemma gör allt hemarbete tycker jag är helt naturligt när den andre parten jobbar heltid.

Vad man däremot kan göra tillsammans är att planera vardagen ihop.

Vad/när man ska handla, äta, när man ska tvätta eller städa. Göra upp ett slags schema. Försöka att strukturera tillvaron.

Även om ena parten utför själva hemarbetet så är det till stor hjälp om båda är med och planerar vardagen.

ja det är just det där med planerandet jag inte orkar med. Sen kan jag sköta själva uförandet utan problem. Men jag orkar inte med hjärnstressen och allt ansvar.

Är i en mycket lik situation fast utan barn och med autistiska diagnoser istället för ADHD. Det är SÅ tungt att behöva ta allt ansvar. Tar ansvar för mitt, för det som är gemensamt och i alldeles för stor utsträckning även det som är hans! Har tagit upp det SÅ många gånger men han verkar inte ta till sig, han blir förvånad varje gång. Blir så ledsen, man känner verkligen att man inte är värd besväret.

Känner verkligen igen mig i det där att planerandet tar kål på en. Jag planerar mat, handlar mat, sköter kontakten med hans familj och hans vänner, håller koll på saker vi måste göra och planerar möblering och inköp.

Därför sitter jag uppe nu mitt i natten, kan inte sova. Han däremot ligger och sover så gott. Nu har han dessutom tentaperiod och då är det omöjligt att prata med honom, och det är då våra problem blir som värst!

*öser ur mig*

Jag hoppas att era problem löser sig. Låter riktigt uttömmande.

Här har det ordnat sig. Jag skrev en lista till honom över alla de här "småsakerna" så han skulle förstå att det inte handlade om disken och sen sa jag att han måste ordna det här NU. Behöver han hjälp någonstans ifrån så får han fixa det. Jag sa att skulle han inte ordna upp det här nu så skulle det tillslut sluta tråkigt mellan oss. Alltså det var inte ett hot att göra slut, bara en förklaring att det tillslut inte kommer finnas något kvar att rädda om det inte blir någon förändring.
Och oj vad han fick eld i röven. Bit för bit har släppt eftersom.