Nepp skulle jag inte, skittråkigt att gå hemma hela dagarna :P Däremot kanske jag hade jobbat enbart 50-60% istället :)

Jag var hemma med barn helt i fem år när sonen var liten och det var det bästa jag gjort tycker jag än idag.

Därefter började jag jobba deltid på kvällar och helger och ökade på ju äldre han blev.

Att vara "hemmafru" utan några barn i hushållet hade jag nog inte tyckt vara särskilt berikande.

Just nu kämpar jag med att komma tillbaka i arbete efter att ha varit sjuk. Jag jobbar deltid än så länge men hoppas på att det går att öka i framtiden.

Nej!

hemmafru; vad sysselsätter du dig med om dagarna då om du är helt slutkörd när du kommer hem?

Att bara gå hemma är inget för mig. Men hade jag haft annat aatt göra hade jag kanske kunnat tänka mig det, om jag vann massa pengar. Jag hade aldrig klarat av att leva på min partners pengar, hade känts helt fel.

nej, det hade jag inte. Däremot hade jag troligtvis gått ner i tid till typ 50% och ägnat mig mer åt nångot ideellt arbete. Men jag funkar inte som människa av att bara gå hemma.

#4 Jag är ju inte slutkörd nu utan jag menade ju att när jag arbetade heltid (undersköterska på ett äldreboende) så var jag slutkörd varje kväll när jag kom hem.

Nu sysselsätter jag mig med allt möjligt, jag älskar att röra på mig, tränar på gym 3 gånger i veckan, åker rätt mycket inlines, fiskar osv. I vinter blir det skidåkning skridskor osv. Jag går en keramikkurs en kväll i veckan som jag verkligen längtat efter tidigare men inte orkat ta tag i då jobbet bara var stress, stress och stress.

Sen har vi hus också, med en trädgård där jag tillbringar mycket tid på somrarna då jag älskar blommor.

Och då många av mina vänner har samma jobb som jag hade så är ofta någon ledig mitt i veckan då de jobbar varannan helg precis som jag gjorde, så alltid finns det nån jag kan hitta på nåt kul med en vardag.

Så att säga att man "bara går hemma" för att man inte jobbar stämmer inte riktigt. Vardagen blir ju vad man gör den till.

Men den som rent tycker att jobbet är roligt är det bara att gratulera. Jättebra om man har jobbet som sitt intresse

Jag skulle inte vilja vara hemmafru men det är för att jag är lite av en "workaholic" enligt de som känner mig åtminstone.

Jag ser inget nöje i att vara hemma och hitta på saker här. Visst kunde jag säkert arbeta mera på min bok samt skissa och måla men det känns inte tillräckligt tillfredsställande för mig.

Nu då jag studerar fick jag nog av att bara studera heltid och beslöt mig för att skaffa ett jobb så jag får arbeta två gånger i veckan. Förutom det så har jag tagit 6 extra kurser som jag ska gå vid sidan om mina egna studier och mitt lilla jobb. Och jag känner mig så nöjd och glad över det.

Vissa vill ju vara hemma för det är bekvämast så och man slipper ta sig an skrämmande utmaningar och tungt ansvar. Jag måste vara ute i arbetslivet/studielivet för annars finns det en risk för att jag blir som min mamma - vågar inte ta sig an nya utmaningar för man blir så bekväm och rädd av sig.

Min sambo skulle helst vilja bli hemmapappa om vi skaffar barn. Han tycker mest om att bara vara hemma och vill helst inte ut i arbetslivet. Jag tycker det är en risk att stanna hemma i flera år och inte vara ut i arbetslivet. Vi kan aldrig förutse vad som kommer att hända i framtiden och därför tycker jag att vi inte ska vara naiva utan istället ska vi vara förberedda.

I mina öron så låter det mest som en ursäkt: "Men jag kan ju inte gå och tänka att  det kanske tar slut mellan oss om 1 år, 5 år eller om 20 år. Eller inte alls."

Varför riskera det? Varför inte ha ett arbete vid sidan om så att du åtminstone kan arbeta ett par dagar i veckan? Det är ju inte sagt att din man kommer att alltid ha det där arbetet och förr eller senare så kan det hända att du måste leta efter ett jobb.

Jag menar inte det här som kritik men jag bara funderar på hur du tänker. Hur kan du vara så säker på att han alltid kommer att ha det där jobbet? Är det inte bättre att vara lite förberedd på vad som kan hända i framtiden? Det handlar inte om att vara negativt inställd utan det har att göra med att vara smart och förberedd.

Ursäkta det jättelånga inlägget!

#6 Men känner du att du gör något av mening när du bara roar dig dagarna i ända? Och känns det inte fel alls att leva på din partners pengar utan att du bidrar med något själv?

Självklart hade jag inte krävt att han skulle försörja mig. Jag hade aldrig sagt upp mig om det inte var okej för honom. Men han är väldigt glad över att slippa städa tvätta, ställa sig och laga middag när han kommer hem trött efter jobbet. Och det är saker jag mer än gärna fixar när jag har den tiden, och vi får istället kvällarna fria för varandra och/eller att träffa folk

Om du nu har möjlighet att ha gratis underhåll så borde du satsa på en utbildning tycker jag.

Det är inte många som har möjlighet att läsa utan att ta studielån för sin överlevnad.

Jag tycker absolut att du ska göra något vettigt av den stora förmånen du har.

Det finns annat också om man inte vill studera som volontärarbete på någon hjälporganisation eller liknande.

Jag är helt övertygad om att livet blir mer innehållsrikt om man finner ett slags känsla av att känna sig behövd. Då menar jag inte bara av din man.

Jag skulle inte tycka att det kändes bra att bara leva på min man, skulle däremot han oxå vara hemma skulle det inte vara några större problem till en början i alla fall. Är mammaledig nu och har faktiskt ganska mycket att göra så det skulle nog dröja innan jag fick tråkigt. Däremot kanske man skulle känna att man inte gör någon nytta.. Förmodligen skulle jag satsa lite på välgörenhet.

Jag skulle inte vilja stå i beroendeställning till någon ekonomiskt. Men vinner jag 10 miljoner så går jag inte till jobbet nej det gör jag faktiskt inte.

nej det hade jag inte. jag skulle dö av tristess.
hade däremot gått ner i tid, jobbat volontärt, pluggat massor med roiiga kurser etc

Jag skulle kunna tänka mig att ha det som dig TS. Jag ser inte att du utnyttjar honom iaf. Som du skriver så gör du allting hemma och det ser jag som arbete också. Jag tycker att det är fantastiskt om man kan ha det så, då har man ju som du skriver tid för varandra och eftersom din man inte behöver ägna sin tid åt städning kan han ju också ha tid för avslappning och hobbys. :) För att svara på frågan så nej, jag hade inte jobbat. Fast hade jag haft mkt pengar hade jag nog renoverat fastigheter :)

#14 Ja exakt! Hade han känt sig det minsta utnyttjad så hade det känts helt fel för mig också.

Som det är nu säger han tvärtom ibland att han har lite dåligt samvete som nästan aldrig behöver fixa nåt hemma, då allt är klart då han kommer hem. Men så tycker jag absolut inte han ska känna. Han har sitt jobb, då ska han inte behöva komma hem och "jobba" sen.

Större renoveringar har vi dock hjälpts åt med.

Jag kommer att vara hemmafru på halvtid efter min sjukskrivning, men det beror på att jag kommer att vara sjukpensionerad. Jag har varit sjukskriven på heltid i över två år och kan utan vidare säga att nej, ledig jämt i resten av mitt liv vill jag inte vara. Jag kommer aldrig att kunna jobba fulltid och samtidigt klara av att sköta min del av hushållsysslorna, gå på möten, ta hand om hästen och ha någon form av socialt umgänge, men jag måste ha ett jobb att gå till ibland.

Just nu känner jag mig lite rastlös och väntar liksom på att "livet ska börja", för nu när jag mår bättre så känner jag att jag mest går omkring i ett oformligt lala-land utan rutiner och mönster att följa. Jag har behövt min ledighet för att ta igen mig psykiskt men nu vill jag ut och göra något annat.

Jag skulle definitivt sluta jobba om jag hade möjligheten!

Skulle först av allt bara NJUTA av att vara fri från jobbet och ta vara på mina intressen som hamnat helt i skymundan nu, sen skulle jag nog ta ett volontärarbete, gå några kvällskurser eller plugga något intressant. Har funderat på det länge, men energin finns helt enkelt inte.
Hade inte haft något emot att sköta hemmet, och vill kunna vara hemma med framtida barn.

Om jag hade ekonomisk möjlighet skulle jag mycket väl kunna tänka mig att inte jobba. Jag kan tänka mig massor av roliga aktiviteter att sysselsätta mig med under dagarna och om det fanns ekonomiska medel skulle jag gärna syssla med ideellt arbete, syssla lite med omplaceringar i mindre skala eller liknande.

Att däremot bli försörjd, att vara hemmafru. Inte för alla pengar i världen.

#15 Precis! Det gäller nog att se hemmets sysslor som ett jobb också om man ska förstå ett sånt arrangemang. Skulle tänkt som dig om jag gick hemma; min partner ska inte behöva komma hem och fortsätta jobba om jag var hemma hela dagarna.

Förstår inte varför alla skriver "skulle inte vilja bli försörjd", varför inte om det fungerar? Är det inte bättre att en drar in pengar och en sköter hemmet och eventuella barn om det betyder att man kan leva ett mindre stressfyllt liv med tid för varandra och för sina intressen? Man är ju ett team och då får man ju faktiskt dela på uppgifterna som får vardagen att gå runt.

Jag tror att folk är så himla inställda på att man absolut ska förespråka jämställdhet till höger och vänster. Men bara för att man är hemmafru så förpassas man inte till 1800-talet.

Japp. Jag skulle inte jobba en dag till om jag inte behövde för pengarna. Tycker det är helt rätt också att den som inte jobbar sköter allt eller det mesta hemma.

Nej! Absolut inte, att bara gå hemma och dra och inte bidra med något. Usch, hade känt mig som en parasit som levt på andra. Hade däremot gärna gått ner till 70% så jag hade haft mer tid för min ponny, 3 katter och sambo. Jag hade blivit så less på att bara gå och dra, räcker med ett år som arbetslös, så trist!

#19 Ifall ena partnern förlorar arbetet och tvingas ta ett arbete som inte ger en lika stor inkomst som tidigare kan den andra partnern behöva ut i arbetslivet igen. Och då kan det vara svårt att hitta något jobb om den personen ha varit borta från arbetslivet i flera år.

Så det är väldigt riskfullt i mina ögon det där.

Sen om man har ett jobb som man tycker mycket om är det väl inget man vill ge upp i första taget?

Om man inte tycker om sitt arbete kan jag förstå varför man inte vill jobba sen om man får möjligheten.

Skulle min sambo tjäna såpass bra och att han erbjöd sig att försörja mig skulle jag inte tacka nej. Så roligt jobb har jag inte. Det är ett nödvändigt ont. Tyvärr

Fast bara för att man går hemma så tappar man ju inte all sin erfarenhet, precis som man faktiskt får ny erfarenhet… Eller jo, om man bara sitter och glor på TV hela dagarna så blir det ju så. Men så länge man gör något med tiden så är ju det ändå bevis på att man inte är utan arbete utav lathet. TS skriver ju t.ex. att hon går keramik-kurs och tränar flitigt, flera av oss andra som gärna skulle bli hemmafruar/män drömmer om att kunna sysselsätta oss med volontärarbeten/studier/ta hand om barnen osv - och det är ju precis lika mycket värt som att ha ett betalt arbete tycker ju jag då. Erfarenheter får man inte bara genom att ha ett jobb.

#19 Jag vill inte bli försörjd eftersom jag kan klara det själv. Att göra sysslor i hemmet ser jag inte som en sak som jämnar ut det. De flesta klarar både jobba och sköta hemmet utan stress.

I mitt förhållande vill jag att vi delar på allt, även uppgifterna. Känns riktigt fel att en kan gå hemma och pula medans den andra jobbar heltid.

#26 Kan inte annat än hålla med dig! Levde på ex när vi var tsm och jag inte hade något jobb, skötte allt hemma men kände mig ändå som en börda och hade otroligt trist av att bara gå hemma! Bäst att dela så lika det bara gå kan jag tycka.

nej, skulel inte falla mig in. skulle inte ens sluta jobba om jag vann en massa pengar och kunde försörja mig själv. jag älskar att jobba för något, har stora ambitioner i arbetslivet och blir rastlös på bara en helg om jag inte kan ta tag i något. jag älskar att veta att jag klarar mig själv, helt oberoende av andra. jag älskar att veta att jag gör ett bra jobb, och få serva andra. nu jobbar jag bra mycket mer än 100%, och det funkar bra. är 25 och har varit med och både startat företag och avdelningar på stora företag och skulle inte vilja vara utan det.

om det skulle finnas möjlighet skulle jag dock vilja starta en egen verksamhet hemifrån. typ ekologisk gårdsbutik eller liknande. men då jobbar jag ju ändå. att bara gå hemma, göra hemmasysslor, fika och gymma skulle göra mig fullkomligt knasig efter bara någon vecka :P

Ja är de båda nöjda i TS fall så är ju allt frid och fröjd. Vi kan ju inte anta att TS utnyttjar sin man. Han måste väl ha alla chanser att säga sin mening och att inte fortsätta försörja henne om han inte trivs med det.

#29 Är man sambos är man försörjningsskyldig till sin partner, gäller nog också om man är gifta.

#19: Bara för att det fungerar betyder det väl inte att det måste vara något alla vill? Är det tid tillsammans man vill ha går det väl dessutom utmärkt att båda jobbar halvtid? Och nej, jag tror inte att upplägget behöver vara bättre men har inte sagt att det nödvändigtvis behöver vara sämre heller. Men det skulle defintivt inte passa mig.

Det man också bör tänka på är att arbete i hemmet inte är pensionsgrundande. Ska man vara hemmafru eller hemmaman för den delen i större delen av sitt liv bör man alltså anordna privat pension/besparingar för att ha någonting att överleva på om man skulle behöva göra det ensam på ålderns höst.

#29 Ser inte att någon har skrivit att TS utnyttjar sin man. Fungerar detta upplägg för dom så är det ju bara att köra på. Vi andra kan ju bara tala för oss själva.

#32 Jag tänkte mest på det du skrev i #26 Känns riktigt fel att en kan gå hemma och pula medans den andra jobbar heltid.

Du skrev inte ordet "utnyttja" men var inte det innebörden?

#33 Nej? Hade jag menat utnyttja så hade jag skrivit just det. Menade precis det jag skrev. Det hade känts riktigt fel att bara gå hemma och pula medans min partner jobbar häcken av sig på ett heltidsarbete.

Nej, av den anledningen att pensionen blir kass om något skulle hända. Beror ju helt på hur ekonomiskt oberoende jag är, eller om det är så att min partner är ekonomiskt oberoende och jag lever på den personen.

Men skulle inte stressa med jobb direkt, tagit nått på deltid/halvtid.

Har inte läst tråden.

Jag skulle vilja satsa på hästarna och i framtiden barn om vi blev såpass rika att det skulle fungera. Eventuellt jobba deltid/t.ex. två dagar i veckan med något som känns meningsfullt och roligt och kanske ägna de pengarna åt att resa mm.

Men nej, jag skulle inte vara "rädd" för att vara hemmafru, med hästar och senare barn kan man se som ett "heltidjobb" det också. :P

Har också ett tungt stressigt jobb i äldreomsorgen. Jag skulle jobba betydligt mindre iallafall om jag hade mer pengar

Jag skulle nog kunna tänka mig att sluta jobba och gå hemma om jag hade haft möjligheten till det och om jag hade haft barn. Skulle säkert bli långtråkigt vissa dagar, men skulle mer än gärna ägna mig åt volontärarbete istället =)

Jag skulle säga upp mig på direkten .  För att ägna mig åt min konstnärliga verksamhet/egna företag på heltid (som ger massor av arbete och liten inkomst… men kanske faktiskt lite mer inkomst om jag hade lite mer tid för det).

"Tyvärr" lär inte min man någonsin bli sugen på att satsa på mer jobb och lön eftersom han är likadan som mig . Så bättre ekonomi lär det bara bli om jag vinner på nån lott jag alldrig köper eller ärver nån rik farbror jag inte visste jag hadde.

Jag skulle gå ner i tid men inte sluta, jag gillar mitt jobb och tror att jag vill stanna inom akademin. Tycker att det jag gör är viktigt och vill fortsätta.

i princip är jag hemmafru då jag bara jobbar 25-50% och det är ungefär det jag orkar då jag är sjuk.

Ekonomin är väl sådär men efterssom man inte har barn eller hus så klarar vi oss på en lön

Jag hade gärna jobbat lite till om man hade haft orken till det.

#TS "Jag förstår ärligt talat inte vad det är för tråkig fritid folk har då de tycker man behöver jobba för att ha ett socialt liv. "

Det håller jag med om. T o m innan Internet räknade jag ut att inte ens alla dygnets timmar skulle räcka för att hinna med mina hobbies, och nu är det ju ännu mer roligt/intressant genom Internet.

"Nu sysselsätter jag mig med allt möjligt, jag älskar att röra på mig, tränar på gym 3 gånger i veckan, åker rätt mycket inlines, fiskar osv. I vinter blir det skidåkning skridskor osv."

"Jag hade aldrig sagt upp mig om det inte var okej för honom. Men han är väldigt glad över att slippa städa tvätta, ställa sig och laga middag när han kommer hem trött efter jobbet. Och det är saker jag mer än gärna fixar när jag har den tiden, och vi får istället kvällarna fria för varandra och"

MEN jag det är ju väldigt orättvist mot din man att han måste jobba heltid medan du stora delar av tiden håller på med dina hobbies. Om det inte finns småbarn hemma, så hinner man ju med BÅDE hemarbetet och ett deltidsjobb INNAN en heltidsarbetande man/fru kommer hem…  

"Som det är nu säger han tvärtom ibland att han har lite dåligt samvete som nästan aldrig behöver fixa nåt hemma"

Va?! Är han knäpp eller toffel?   Om det inte finns några småbarn hemma på dagarna, eller många äldre barn (tvätt o d) så är ju hemmajobbet långt från heltid, så då ska han såklart inte behöva göra något hemma (utom om det är något partnern inte kan klara.)

"Skulle du sluta jobba om du hade ekonomiska möjligheter?"

Inte helt, men jag skulle bara jobba med roliga saker eller någon slags hjälpverksamhet..

Under många år har jag jobbat upp till halvtid som ungdomsledare/hjälporganisation (Hjälp till självhjälp) SAMTIDIGT som jag haft heltidsjobb. Men under de åren har jag inte haft fru/barn

#7 "Varför riskera det? Varför inte ha ett arbete vid sidan om så att du åtminstone kan arbeta ett par dagar i veckan?"

Tror inte att det framgår var TS bor, men i alla fall för sjuksköterskor brukar det inte vara problem att få jobb på många orter, och det kommer att bli stor brist då stora kullar går i pension framöver.

Men jag tycker att det vore mycket vettigare med deltidsjobb ändå (om man inte har småbarn) för då kan de få råd att BÅDA kan pensionera sig tidigt, så får de massor av tid att vara ihop  

Jag hade slutat med det jobbet jag har nu efter som jag inte trivs med det. Hade gått hemma ett tag men hade nog velat ha något jobb till slut. Men då hade jag nog jobbat mindre.

Beror på vart pengarna kom ifrån. Och även hur ekonomiskt oberoende man blev.

Om jag vann 160 miljoner på lotto, hade jag absolut slutat jobba efter det (förutom hobbyarbete). Men jag hade dock fortsatt med kurser och utbildningar inom sånt jag tycker är kul. Och även, möjligtvis öppnat eget - vilket iof skulle betyda att jag får jobba arslet av mig tills det funkar. Men det är ändå att jobba med sin hobby/något jag brinner för.

Skulle pengarna komma från min man, skulle det nog kännas väldigt påfrestande - då jag inte gör något egentligt för att hjälpa till med inkomst annat än göra saker hemma. Mitt samvete skulle nog inte kunna leva med det. När jag får barn, lär jag vara hemma ett bra tag dock.

#0 nej jag skulle inte vara hemmafru om jag hade kunnat. Jag blir för rastlöst, visst det är skönt ett tag men jag vill göra något några dagar i vecka. Kanske jobba 50% skulle passa mig.

Jag var frivilligt arbetslös när jag var 19 i ca 7 månader efter gymnasiet (jag hade ett kapital så jag fick ju självklart inte ett enda bidrag från staten, så jag försörjde mig själv) och det blev riktigt tråkigt tillslut, så jag började gladligen jobba.

Sedan ett halvår efter det så fick jag barn och var föräldraledig i lite över ett år. Fy vad tråkigt det var att gå hemma. Jag ville jobba och göra nytta! Jag försökte med nattjobb men det funkade inte med en 6 månadersbebis hemma, så jag gav upp efter några dagar.

Min mamma var hemmafru från det att hon var 40 tills hon gick i pension. Jag skulle aldrig klara av detta. Mamma gjorde det valet då hon och pappa tog tre fosterbarn (mig allså och mina två fostersyskon) och mamma valde att fokusera alll sin tid åt oss barn. Tyckte dock att hon kunde sysselsätta sig kanske på halvtid när vi började skolan? Men det var hennes val ialla all. Vet bara att jag aldrig skulle stå ut att "bara dra hemma". men har man råd och vill göra det, varsågod för mig, bara man inte lever på staten för att man "inte vill jobba" (skillnad på om man söker arbete och inte får något än att välja arbetslösheten själv)

Undras hur TS pension kommer att bli, eller hur livet skulle bli efter en skillsmässa.

Jag är van att hålla igång, har jobbat 70% och pluggat mellan 100 och 200% i flera år (pluggar dock inte längre, men ska börja nästa termin igen). Har aldrig ens klarat att ta semester. Jag är också uska i äldrevården. Med allt detta sagt, om jag fick möjlighet att klara mig utan mitt jobb, skulle jag utan en sekunds tvekan förklara för min chef vilken jävla satkärring hon är, och senare skicka bajs hem till henne.

Jag har tillräckligt med hobbys för att fylla mina dagar, däremot skulle det kännas konstigt att be min sambo om pengar. Kontentan är, skulle säga upp mig med en gång och aldrig ens sticka min tå i äldrevården igen. Och det skulle min kille mer än gärna finansiera, det vet jag. Men skulle kanske försöka hitta ett bättre jobb, typ på halvtid. Nu jobbar min kille också i äldrevården, så att han skulle tjäna så pass mycket pengar är en omöjlighet. Och jag skulle mer än gärna försörja honom om jag hade mojlighet.

Min mamma är hemmafru. Hon slutade jobba för en massa år sedan då jag föddes.  Hon hade tänkt börja igen när jag var några år gammal men det blev aldrig så.

Snart är hon 65 år och jag har ingen aning om hur det blir med hennes pension. Det måste ju bli noll och ingenting det. Dom har iaf klarat sig på pappas lön i alla år men inte var det något lyxliv. Jag minns hur vi åt potatisbullar till middag flera gånger i veckan när jag bodde hemma och åka utomlands på semester det gjorde jag för första gången efter att jag flyttat hemifrån.

Men jag funderar TS finns det inga andra roligare usk-jobb? Måste ju inte vara i äldreomsorgen. Jag jobbar själv på akutmottagningen. Inte lika fysiskt tungt som på ett äldreboende iaf kanske.

Och som svar på frågan. Nej jag skulle inte sluta eftersom jag trivs med mitt jobb

#48 " jag har ingen aning om hur det blir med hennes pension. Det måste ju bli noll och ingenting det."

Vet inte hur det är för gifta, men för ensamstående är en minimipension runt 8000/månad. Plus att pensionärer kan få bostadsbidrag.

Vad härligt att kunna vara hemma och pyssla på i sin egen takt. Så skulle jag också vilja ha det.

Hinna baka sitt eget matbröd och göra en massa som ligger på "göra sen-listan"

#49 Det stämmer inte, vet en som fick runt 5000kr/månad i pension. Och hon hade jobbat större delar avlivet.

Beror väl lite på om man räknar brutto eller netto och om det är en riktigt gammal människa som inte hade ATP-poäng om jag inte har fel.

Nej Skulle aldrig sluta jobba oavsett ekonomiska möjligheter. Möjligtvis max gå ner till halvtid men inte lägre än så. Trivs för bra med att jobba och tjäna egna pengar. Jag har svårt att förstå hur man kan leva på pengar som någon annan tjänar, min förre pojkvän tjänar runt 40`varje månad, betydligt mer än mig som jobbar som usk men jag ville ändå alltid betala mina egna saker när vi var iväg på evenemang 

#51 "Det stämmer inte, vet en som fick runt 5000kr/månad i pension. Och hon hade jobbat större delar avlivet."

I alla fall ca 8000 enligt Pensionsmyndigheterna  

Om man inte väljer att gå i pension i förtid alltså.

#52 "Beror väl lite på om man räknar brutto eller netto och om det är en riktigt gammal människa som inte hade ATP-poäng om jag inte har fel."

Ja, brutto och i den här tråden gällde det ej pensionerad än.

#54vOK, jag uppfattade det som att Frida kände en person som gått i pension så vad är det som säger att det gäller ej pensionerad än?

#55 Hon kommenterade mitt svar och mitt svar var gällande TS situation, och hon är under 30.

#54 Den personen i fråga gick inte i pension tidigare.
Så det stämmer inte på pensionsmyndigheterna i hennes fall i såfall.

#57 "Den personen i fråga gick inte i pension tidigare.
Så det stämmer inte på pensionsmyndigheterna i hennes fall i såfall."

Hon har ju GÅTT i pension. Eftersom TS INTE har det, så skrev jag om den situationen.

(Och se bumbelboos 52.)

#58 Du skrev att dem som har gått i pension får minst 8000kr i pension men det stämmer inte, det var det jag skrev ingenting annat

#59  OK. Jag skulle ha skrivit "blir" då jag skrev om TS blivande pensionssituation.

Jag skulle gärna vara hemma, gud så skönt! Problemet är att min sambo känner likadant. Vårat mål är väl att så småningom kunna jobba runt 50% båda två eller turas om att försörja varann. Jag tror att "hemmalängtan" beror på att vi har många hobbys och dessutom håller på mycket med hemmet.( Avstyckad gård med mycket att underhålla)

Om man jobbar mindre får man ju mer tid och mindre pengar och  kan/tvingas göra det mesta av jobbet hemma själv, man blir lite snickare, lite rörmockare osv. Skitkul att lära sig nya saker!

Sen det här med pension tror jag förhoppningsvis löser sig. Vi lever mycket snålt och är bra på att klara oss på lite pengar och ändå få över att betala av på bolånet med. Så när vi är gamla är det förhoppningsvis nästan inget kvar att betala på boendet.

#61 "Så när vi är gamla är det förhoppningsvis nästan inget kvar att betala på boendet."

Ja. Fast ni behöver även tänka på uppvärmningen (=issolering och värmesystem). Speciellt i äldre hus blir ofta den kostnaden större än lånekostnaden.

(För mig kostar uppvärmningen ca 4 gånger mer än lånet inklusive ammorteringen. Dålig issolering, har bytt till uppvärmningssystem, som spar ca 30-40 % av uppvärmningskostnaden.)

Skulle jobbat Max 50% istället och ägna mig åt intressen som också kunde dra in lite pengar som t.ex. Avel. Eller annat skoj.

Jag förstår inte varför många ser de enda alternativen som "jobba" och "gå hemma och göra ingenting". Jag skulle sluta lönearbeta på sekunden om jag fick pengar ändå, men jag skulle jobba minst lika hårt med andra saker. Tyvärr är det ingen som vill betala mig för det jobbet, så därför lönearbetar jag och kallar det arbete jag egentligen vill ägna mig åt för "hobby" …

#64 För hemmafru kommer ju från början från att man var hemma och sköttehemmet.

#65: Eh? Vad har "hemmafru" med saken att göra? Frågan var väl huruvida man skulle sluta jobba om man hade ekonomisk möjlighet, inte huruvida man vill bli hemmafru. Dessutom skrev jag "gå hemma och göra ingenting", inte "vara hemma och sköta hemmet". Det sistnämnda är ett kvalificerat yrke och det är en skam att det inte ses som det.

#66 Det har väl med saken att göra eftersom TS heter just det, samt har skrivit att hon varit hemmafru i några år. Eftersom jag utgick från TS inlägg när jag svarade så var det hennes situation jag skrev utifrån.

Och jag ser inte det som ett jobb, det är något alla gör dagligen, sköter sitt hem. Så att någon har det som sitt jobb är för mig obegripligt.

#62 Självklart har jag med det i beräkningen:P Men vårt hus är ganska billigt i drift och kommer med tiden i o med olika förbättringar bli ännu billigare.

#62  Det går att värma billigt också om man planerar för det. Särskild om man bor på landet. Våra uppvärmningskosntader ligger på 0 kr just nu :-)  För ett halvtaskigt isolerat gammalt trähus på 320 kvadrat.

Njaa, noll är ju ljug, för det går åt slitage på motorsåg, kedjor, olja/benzin till sågen, diesel till traktorn och slitage på panna och värmesystem.  Vi eldar alltså med gratis ved på vintern och med solvärmfångare på sommaren.

Jag skulle kunna tänka mig att inte jobba och vara "hemmafru" istället, är ju i pricip det jag är just nu. Pluggar på distans. Så är mest hemma och pluggar + sköter hemmet å hunden. Hade det varit möjligt ekonomiskt hade jag gärna fortsatt denna livsstil, men som det ser ut nu kommer inte det att funka.

Till saken hör att vi betalade av det sista på huslånet så att vi var skuldfria när jag sa upp mig. Det var våran deal när vi köpte huset - lägga en summa kontant, sedan amotera i rask takt tills vi var skuldfria och sen skulle jag säga upp mig.

Vi har bergvärme som uppvärmning och bor ganska billigt och det är underhållsfritt,. Skulle vi behöva 100tusen till att byta värmepump någon gång så behöver vi inte  låna iaf. Vi har ju inte tomt på bankkontona även om vi inte är rika. Men en buffert om något oförutsett händer måste man ha.

#71 Det är bra -även om det inte finns några underhållsfria hus på sikt-

men fortfarande orättvist mot din man att han behöver jobba heltid medan du stora delar av "arbetstiden" får syssla med nöjen…

#72 Hur kan det vara orättvist om han själv vill ha situationen på det viset? Orättvist ahde varit om han egentligen själv också ville gå hemma.

#72. Han trivs med sitt jobb och vill jobba. Det var när vi båda kom hem sent på eftermiddagarna som det "körde ihop sig" hemma och ingen av oss trivdes med situationen.

Skulle han säga det minsta om att han tycker det är orättvist så skulle jag få dåligt samvete och inte vilja fortsätta ha det såhär. Men nu tycker han det är perfekt då han kan komma hem vid 17.00 och slippa gå ut och klippa gräs osv osv

#74 "Men nu tycker han det är perfekt då han kan komma hem vid 17.00 och slippa gå ut och klippa gräs osv osv"

Det skulle han ju kunna ÄVEN om du skötte hemmet OCH ett deltidsjobb, eftersom att sköta hemmet tar ju bara deltid (om man inte har småbarn eller många äldre barn). Uppenbarligen är det bara deltidsjobb för dig också, eftersom du även hinner med en massa fritidsgrejer under din mans arbetstid…  

#75 det är väl skit samma hur många timmar var och en arbetar om båda är nöjda och om båda fått mer tid över till annat. Inte ett dugg orättvist.

Instämmer med #76. Det enda viktiga måste ju vara vad de som ingår i relationen/familjen själva tycker.  Sen kan nån annan förstås säga att så skulle inte jag vilja ha det, men att prata om hur man själv vill ha det eller inte är nåt helt annat än att vilja bedöma om andra har det rättvsit eller inte.

Hemarbete är hemskt underskattat eftersom det normalt inte är betalt. Innan kvinnorna kom ut på arbetsmarknaden hade hemarbetet en högra status. Inte att jag vill tillbaka, skulle själv inte stå ut rätt länge som "hemmafru" men jag kan änddå tycka att om man väljer vara hemmafru (oavsett kön) då ska man få vara det och ens val ska bemötas med respekt inte med nerlåtande attityd.

Sen håller jag med TS om att "arbetslinjen" är förfärligt hjärntvättat in hos de flesta. Alldeles för få tänker ens på att det kan vara möjligt att jobba mindre än heltid, om inte det är för att de har småbarn. Att man faktiskt kan välja att klara sig med mindre inkomst/mindre konsumption och istället har mycket mer tid att disponera själv. Men jag tror det är på gång att förändras. Och det tycker jag är bra.  Vi måste konsumera mindre om vi ska hushålla med klodens resurser och har man hälften så mycket inkomst då konsumerar man mindre. Och man är inte nödvändigtvis mer lat, man gör bara annat än att jobba för pengar.

#76  "75 det är väl skit samma hur många timmar var och en arbetar om båda är nöjda och om båda fått mer tid över till annat. Inte ett dugg orättvist."

Ologiskt resonerat. TS har ju skrivit själv att hon har mycket mer fritid än maken…

#77 "Hemarbete är hemskt underskattat eftersom det normalt inte är betalt."

Ja, men det har inte ett dugg att göra med orättvisan jag pratar om. TS har SJÄLV skrivit att hon har mycket mer fritid än maken…

Jag skrev ju att det är HELT annorlunda om familjen har småbarn hemma. DÅ är hemarbete underskattat av många, men INTE av mig.

(F ö skrev jag förr i en annan tråd om en lösning hur småbarnsföräldrar skulle kunna dela på allt inklusive hemarbete och ändå skulle småbarnen inte behöva vara i stora grupper mer än några timmar per dag.)

Och "problemet" var ju inte att nöja sig med lägre inkomst för familjen - vilket jag tycker är BRA - utan att deras arbetsfördelning är så orättvis.

#78 Du är ologisk nu. De är nöjda med sin situation. Ingenting är således orättvist. Så var god lägg ner det nu.

JA hon har mer fritid, och maken är glad för det.

#79 Vadå ologisk?! En jobbar heltid, och en annan hinner med mycket mer fritidssysselsättning    = Orättvist.

Och kanske inte ens TS vet om maken menar det eller bara säger det 

I många förhållanden älskar den ena mer än den andra. Det kan ju tänkas att han egentligen vill ha mer jämn arbetsfärdelningen, men gör så för att han känner sig känslomässigt underlägsen. Jag säger INTE att det är så, jag säger att det KAN vara så.

#80 Och kanske inte ens TS vet om maken menar det eller bara säger det

Jo, jag VET att han inte bara SÄGER det.

Ingen av oss älskar den andre mer!

GE DIG NU!

Jag hade lugnt skippat att jobba om jag kunde, gillar inte stressen och pressen som följer med jobb…föredrar lugnet som finns hemma=)
Går gärna och städar varje dag, tar hand om barn, djur och hus. Måla, sköta ekonomin och tvätta.. Enligt mig hade det varit en dröm nästan, har aldrig velat jobba.

Kan däremot tänka mig att det blir tråkigt i längden och hade nog skaffat mig en fritidssyssla, gillar att dreja, sy och pyssla…så dagarna hade nog varit fullproppade med sånt ändå, hade man varit duktig kanske man tjänat en slant på det också….och jag hade dessutom varit LYCKLIG =)

Kan trots det inte INTE skaffa mig ett jobb då ingen av oss egentligen gillar att jobba. För att det ska bli rättvist så ska vi båda två tjäna in vårt…så är båda glada

#80 Ganska dumt att du som inte ens känner personerna sitter och spekulerar i vad någon kanske egentligen menar med det den säger ;)

#82 var får ni pengar ifrån om ni inte vill jobba? bor ni hemma eller lever ni på andra?

Har jag missuppfattat ditt inlägg kanske 

#84 Just nu studerar vi båda och bor hemma hos mina föräldrar (betalar även en del till dem då jag ser det som en del av att växa upp) men när det blir dags så ska vi båda ut i arbetslivet trots att ingen av oss egentligen vill…vi har stora planer inför framtiden ;-) 
Har 1,5 år kvar av pluggeriet=)

Just nu tror jag inte att jag skulle sluta jpobba om min man så var miljonär. Har ju dock inte börjat jobba än men jag vill bli sjuksköterska och känner på mig att jag kommer brinna för det även om jag får en kass lön. Jag vill hjälpa till och bryr mig inte jättemycket om pengar så länge jag klarar mig.

Tror itne heller jag skulle kunna finna ro, varken i psyket eler fysiskt av att "bara vara hemma". Kanske är det för min unga ålder jag känner så, men jag betvivlar det starkt.

Förstår dej till 100 % hemmafru.

Skulle sluta jobba direkt,jag har också en massa viktiga saker att fylla fritiden med om jag inte hade lönearbetat.

Har tillräckligt stort självförtroende för att "bara gå hemma"

Den dagen du inte har nån försöjning- ta det då! verkligen inget att grubbla på nu.Njuuuut !! Min pappa som tjänade stora pengar inom byggbranchen på 80-talet,skänkte pengar till mej och min familj när våra barn var små,jag var hemma på dagarna och kunde göra massa viktiga saker istället för att lönearbeta.

Mvh/Jonna

Nej.

Om jag vann 100 miljoner (vilket blir svårt eftersom jag aldrig köper lotter) skulle jag jobba mindre, och kanske satsa på att starta eget istället eftersom jag för min del har ett behov av att känna att jag bidrar till samhället och världen med något litet i alla fall.

Men jag skulle aldrig vilja bli försörjd av någon annan. Detta av den enkla anledningen att relationer tar slut, hur lite man än vill tänka på detta när man är ung och kär. Inte alla relationer, såklart, men faktiskt en ganska stor andel.

På mitt arbete pratar jag med väldigt många människor som befinner sig i svårigheter av olika slag, och inte helt ovanligt är just situationen att en kvinna (hittills har jag aldrig träffat på en man i samma situation) har varit tryggt och lyckligt gift i 20 år, inte jobbat utan varit hemma och tyckt sig ha ett bra liv. Paret har haft en bra ekonomisk standard, har rest tillsammans, haft ett fint hus osv. Och så plötsligt vill han skiljas. (Eller ibland inte så plötsligt.) Då upptäcker hon att hon har jättesvårt att få ett jobb eftersom det är hög arbetslöshet och hon konkurrerar med andra sökande med mycket mer erfarenhet. Hon kan inte hyra en lägenhet eftersom hon inte kan redovisa någon inkomst.

Visst har hon rätt till hälften av alla tillgångar, men kanske har de rest upp pengarna istället för att spara, och huset har de lån på och marknaden är så dålig att de inte kan sälja det till något vettigt pris utan kommer att gå med förlust i så fall. Och sen visar det sig att hon får en usel pension (de där 8000 man får i garantipension är före skatt, och skatten är HÖGRE än den på lön).

Så det kan verka som en schysst deal att "arbeta" med att göra den andra partners del av hushållsarbetet, men man ska vara medveten om att det är ett arbete som varken ger cred på arbetsmarknaden om man blir tvungen att söka jobb senare i livet, eller några pensionspoäng.

Så se åtminstone till att han delar med sig av sina pensionsrättigheter om ni har det så!

Jag hade nöjt mig med deltid. Några timmar eller någon dag i veckan. Är ju hemma nu och jag trivs bra med det.

#83 "Ganska dumt att du som inte ens känner personerna sitter och spekulerar i vad någon kanske egentligen menar med det den säger ;)

Det är ju vanligt. Om män skulle svara vad de tycker alltid, så skulle deras tjejer/fruar halshugga dem, fastän de själva frågade  

#87 "när våra barn var små"

Ja, med småbarn finns det massa jobb hemma, men TS har inga.

#90 Men nu får du SLUTA. Jag känner min man bättre än du gör. Han PUSHADE mig att säga upp mig då han såg hur DÅLIGT jag mådde. så snälla SLUTA säga vad han EGENTLIGEN tycker för det är LÖGN, och nu KRÄVER jag att dina idiotiska inlägg TAS BORT från min tråd

#88 har en bra poäng, om ni inte har ett extra pensionssparande till dig så ordna det :)

# 91

Ja visst skulle det vara perfekt med en hemmafru/man, någon som sköter all markservice, o ja, jag har råd, men jag anser att det är moraliskt fel.

Du får leva ditt liv som du vill o har möjlighet till, hoppas bara att din käre make har sett till så att du är ekonomiskt oberoende om relationen skiter sig eller han dör.

Jag har 2 st hästar och en hund (egentligen 2 men den ena bor borta). Finns massa att göra i lägenheten, i trädgården och på gården/i stallet.

Jag går hemma just nu, men mår piss av det. Jag är för lat för att gå hemma, jag blir totalt förslappad och tappar rutinen. Sover för länge på morgonen vilket gör att jag får svårt att sova på kvällen (vilket orsakar sena mornar och beror på att jag inte gör så mycket på dagarna). Dagen blir kort av detta, speciellt nu när det går mot mörkare tider. Jag orkar inte sköta hästar och hund ordentligt utan dom blir mycket stående, annars har jag ju egetnligen tiden till att rida dom fullt ut båda två. Oftast blir det ett ärende om dagen och sedan blir det itne mkt mer, brukar dock försöka fixa middag till sambon (men det gör jag även när jag jobbat och faktiskt bättre då)

När jag jobbar så får jag rutin och energi, man kommer in i ett högre tempo vilket jag har med mig även när jag kommer hem och på så vis blir mer gjort även på fritiden dom dagar jag jobbar.

Däremot så fixar jag inte heltid så jag jobbar max 50%, vår ekonomi är ändå bra så vi kan leva på bara sambons lön egentligen men eftersom jag vill träna och tävla med hästarna så behövs även en liten inkomst från mig. Skulle kanske vilja jobba uppemot 75% för att få in lite mer pengar (aldrig fel när man har hästar) men då måste jag ha ett jobb som ligger nära bostaden så jag inte blir borta så många timmar. Går som sagt hemma nu men om jag inte får något jobb nu så tänker jag ta lite praktik, för att få komma ut och komma igång med livet igen. Sedan planerar jag plugg till våren.

#91 "Han PUSHADE mig att säga upp mig då han såg hur DÅLIGT jag mådde."

Den väsentliga informationen sa du inte förrän nu…

Det gör ju situationen mycket annorlunda mot vad det verkade av det du skrev innan.

#95 För mig gör det ingen skillnad. Hon har ju flertalet gånger skrivit att han vill ha det som dom har det.

#96 inte för rmig heller, säger man att båda är nöjda så är båda nöjda och då ska man inte komma och anta massa saker som att mannen inte vågar säga sanningen etc.

#91 Då hittar man ett jobb man trivs med.

Jag går i skolan än så länge men det känns allvarligt riktigt tungt om man tänker framåt att jag har över 40 år att jobba. Då är de väldigt viktigt att verkligen hitta ett jobb man trivs med och det tror jag är svårt. De är säkert massa stress å skit på många arbetsplatser ..dom drar in på personal överallt. Funderar allvarligt på att inte skaffa några barn till att växa upp i det här samhället

#98 antingen det eller så blir man hemmafru, jag valde det senare

#98 I dagens samhälle är det inte bara att "hitta ett jobb man trivs med", det är svårt att få jobb idag så idagens samhälle kan man inte alltid välja vad man vill jobba med.

Min kille har erbjudit mig att bli hemmafru eftersom jag vantrivdes så på mitt jobb. Jag ser inget konstigt i det. Men nu vill jag inte välja den vägen för jag vill ha ett jobb eftersom jag mår bra av det. Tycker det är väldigt konstigt att man ser det som att man måste jobba, vill man itne och kan låta bli så är det väl toppen om man bara mår bra av det.

sen tror jag inte det är bra heller precis som #94 säger att tappa alla rutiner, bli helt förslappad, sova för länge och sedan ha svårt att somna på kvällen.

Min man stiger ju upp kl 06 alla vardagar och jag går alltid och lägger mig på kvällen med honom och stiger oftast upp runt 08. Jag vill ta vara på dagarna.

#101 Jag vet, letade själv jobb i ca 1 års tid men sånt är livet.

Höll på att bli galen dem 8 månader jag gick hemma!

#103 Det hade varit perfekt för mig med. Men min gubbe går upp kl 04 på morgonen och det är liiite väl tidigt att gå upp då. Dock blir det ju (tyvärr) ofta att jag går och lägge rmig med honom vilket då blir vid 21-22-tiden. Det gör ju inte helelr att det blir lättare att somna på kvällen vilket i sin tur gör det svårare att gå upp på morgonen.

Däremot så ringer han mig vid 8 på morgonen varje dag. Men det är inte alltid som jag kommer ur sängen med en gång.

Ja det skulle jag. Och målet är att gå innan min 40årsdag

Ja och nej. Skulle nog göra som min mormors kompis. Hennes man har väldigt mycket pengar så hon öppnade en godisaffär. Inte för att gå i vinst utan för att göra något. Skulle nog försöka göra något sånt att öppna en ren liten klädaffär eller liknande och bara göra något jag verkligen vill. Utan att behöva bry sig om den ekonomiska biten :)

Ekonomiskt oberoende, som att ha vunnit en massa pengar, då skulle jag försöka starta och/eller jobba med djurskydd, ex ha någon slags rörelse där man tar emot vanvårdfall osv. Att gå hemma som hemmafru och bli försörjd: nej, av två anledningar. 1. Skulle inte kunna vara hemma hela dagarna utan dagsstruktur eller mål. Har varit mkt hemma, både semester och arbetslös, och att sätta upp dagsmål som att städa huset funkar inte för mig. övervägt mycket om jag skulle vilja bli egen företagare som tex. Bonde, men nej, för då blir jobbet hemma och man kommer aldrig ifrån, känns det som. 2. Sätter en väldigt stor vikt vid att klara allt själv. Har en enorm stolthet på det planet, och bli försörjd rubbar den. Skulle inte kunna leva med det.

Här är en artikel i Svenska Dagbladet om faran med att jobba deltid med tanke på pensionen. Att inte jobba alls ger förstås en ännu sämre pension!

"Man kan inte hålla på och jobba deltid och göra karriärval som innebär att man står tillbaka för sin partner och samtidigt tro att man får en god pension."

#109 Vilket jag tycker är sjukt egentligen. Varför kan man inte få lov att gå hemma om man kan och vill? Varför kan inte samhället prioritera tid och välmående likväl som att få så hög inkomst som möjligt? Tänk om man kunde få pension beroende på hushållets inkomst tex.

#110 Då skulle man antagligen få höja skatten och jag vill inte betala för att andra inte orkar jobba. Har ingen aning om hur dte går till med pensionen men skulle gissa på att dem höjer skatten då.

#111 Varför skulle man behöva höja skatten? Det tas ju fortfarande lika mkt pengar från dina intjänade pengar, skillnaden om man gick hemma skulle isf vara att man fick ta del av sin sambo/registrerade parter/make/maka 's intjänade pegar. Nu är det ju så illa att om jag inte jobbar för att min sambos jobb drar in tillräckligt med pengar och vi tillsammans bestämmer att det är okej, om vi sedan skiljer oss så får jag idag ingenting för den tiden som jag "jobbade i hemmet". Skäligt vore ju att dela på den inkomsten mellan oss båda.

#111 Det jag är ute efter är att även "hemmafru" skulle få lov att anses som ett jobb och därmed även göra att man har rätt till del av partnerns inkomst.

Men jag kan inte hur det här med pension går till. Det kanske helt enkelt går på procenten man arbetar? För varför skulle det annars vara olönsamt att inte jobba full tid, jag trodde det var en procent på det man tjänade (hög lön=högre pension), men jag kanske har fel?

#113 Jag har heller ingen koll på hur detta med pension funkar. =P Men allmän pension går väl på skatten, eller? Men se hemmafru som jobb, aldrig.

Iså fall har jag många jobb, när jag är personlig assistent och när jag går hemma. Dessutom måste jag vara rörmokare då jag ibland fixar någon propp i avloppet, kock när jag lagar mat, diskare när jag diskar, m.m. djurskötare då jag har djur och veterinär när jag lägger om sår på nåt djur!

#114 Fast skatten du betalar är ju en procentsats av det du tjänar. Så det blir ju aldrig att man betalar för någon annans pension.

Varför är inte hemmfru ett jobb? Klart du har flera jobb, både hemma och på jobbet, men för att få pension så måste du ha en inkomst, jobbar du som hemmafru så är det den andra parten som fixar inkomsten för det jobb du gör (hade hemmafrun inte gjort det så hade ju mannen fått gjort det efter sitt vanliga jobb). Att sköta barn, hushåll osv är väl lika viktigt som att dra in pengar till hushållet? Om man i en familj bestämmer sig för att den ena vill jobba och tjäna in pengar och den andra jobbar i hemmet så den som tjänar pengar slipper dubbelt jobb, varför skulle inte "hemmafrun" få ta del av pengarna som tjänas in till hushållet av den andra partnern? Troligtvis så är det ju så att hemmafrun idag får mat, kläder osv betalt av den som tjänar pengar. Varför ska det upphör att gälla när man blir gammal?

Vi säger att mannen tjänar pengar och frun sköter hushållet, det gör ju att mannen slipper sköta hushållet och på så sätt kanske kan jobba mer och tjäna mer. Båda parter kommer ju högst troligt i dagsläget att använda inkomsten som gemensam inkomst. Men när dom blir gamla så räknas inte den inkomsten som någonting för frun och har man då skilt sig så missar man mkt inkomst. Jag tycker att är man sambo/registrerad partner/gifta så borde hushållets inkomst tilldelas båda två lika mycket, den borde slås samman. Det är ju efter dom villkoren vi lever idag, så varför kan vi inte få ta med oss dom villkoren tills vi blir gamla? Då skulle det isf inte göra något om vi skiljer oss, för vi har båda haft samma inkomst under den tiden vi levde ihop (vilket ju är ett val man gör).

#115 Andra för göra som dme vill men för mig hade det varit otänkbart att bara fixa hemmet och hålla på med mina hobbies som dessutom min partner ska betala när han slieter på jobbet. Hade kännt mig som en parasit.

Jag kan inte förstå hur man kan tycka att hemmafru skulle vara ett jobb! Jag kommer aldrig se det som ett jobb man ska ha betalt för. Det är något som helt enkelt hör vardagen till, att sköta sitt hem.

Förr fanns det ju en änkepension som kom många Kvinnor till del eftersom det var vanligast att mannen dog först och hon hade en väldigt låg pension och hon varit hemmafru.

När ATPsystemet fanns så pratades det om att man skulle få möjlighet att ge bort sina ATPpoäng. Att mannen så att säga kunde dela med sig av sina intjänade poäng till "sin" hemmafru.

Numera så är ju pensionen uträknad av den totala summan man tjänat i sitt liv.

Jag var ju hemma i 5 år men då hade vi ju barn och det var enbart därför. När sonen började "förskola" så såg jag det som en självklarhet att börja hjälpa till med att dra mitt strå till stacken och försörjningen av familjen.

Hemarbetet är precis som Hera skriver inget jobb utan någon man bara måste göra för att leva i en dräglig vardag. Tvätta sina kläder, laga mat, diska, byta lakan, städa osv.

I en normal familj där båda arbetar så brukar man dela så sådana sysslor.

#116 Jo men det är ju en annan sak, att just du inte vill göra det. Det vill inte jag heller. Men jag respekterar dom som vill och tycker likväl att dom har rätt till en pension, även om det är deras makar som tjänar pengar så slipper ju maken att fixa hushållet. Det är ju upp till varje familj att göra som man vill med fördelning av arbetsuppgifterna (vissa familjer så är det mannen som damsuger och kvinnan som lagar mat och båda som tjänar pengar, i vissa familjer så är det den ena som tjänar pengar och den andra som dammsuger och lagar mat), det viktiga är ju att båda är nöjda.

#117 Fast alla familjer delar ju upp arbetssysslorna på olika sätt och det är väl upp till var och en hur man vill dela upp sysslorna inom familjen? Det är ju inte så att hemmafrun ska ha lön för att gå hemma. Men när man ingår i ett hushåll så är det ju hela hushållet som får den lön man tjänar och alla delar på den och då tycker jag att alla ska kunna tillgodoräkna den sig även vid tex uträkning av pension. Annars kan ju arbetaren få högre pension eftersom den kan arbeta mer och tjäna mer pengar eftersom den slipper att sköta hushållet, varför ska arbetaren sko sig på att den andre partnern kan gå med på att gå hemma och sköta hushållet?

Det är ju så att vi är alla olika och passar olika bra till olika sysslor. Den som kan arbeta kanske inte är så bra på huhåll och barnskötsel och tvärt om, men man kan ju fortfarande gemensamt ta beslut om att det är en bra fördelning. Om vi som människor väljer att fördela familjens sysslor på ett visst sätt, varför ska skattemyndigheten/pensionsmyndigheten lägga sig i vem som ska ha mest pengar i slutenden? Om vi vill dela lika, varför kan vi inte få det?

#118 Men att arbeta är väl lika mkt en sysselsättning som gynnar hushållet precis som diskning, dammsugning och matlagning är? Alla delar är lika viktiga, brister det ena så brister det andra (utan maten lagad så kan man inte gå till arbetet), sedan hur man fördelar dom inom hushållet är väl upp till varje familj att själv bestämma? Varför ska myndigheterna gå in och bestämma hur vi ska fördela våra hushållssysslor?

#119 Jag anser inte att man om man går hemma ska få annan pension är grunden som man redan får. Man har då inte jobbat för att få den, och jobba ska väl alla som får pension göra.

#121 Fast vilken grund som du får när du går hemma? Går du hemma så är det soc (om du inte tex är sjuk), har du en sambo som har rejäl inkomst så får du ingen soc. För dom anser att en sambo ska betala och försörja dig. Varför ska han tvingas försörja mig nu, men inte sedan när jag blir gammal? Varför ska han ha ansvar nu, men inte sedan?

#121 Jaha, du menar grundpensionen. Fast om vi gemensamt bestämmer oss för att vi klarar oss på en inkomst, det är vårt gemensamma beslut. Mannen är med på att ge sin del av pensionen till frun, men det går inte. Det är ju knäppt.

Om mannen dör och kvinnan blir änka då?

Har en nära vän som inte kan jobba men inte är sjukskriven. Mannen anser att allt mitt är ditt och vill såklart dela sin pension med sin fru (min vän) som inte kan jobba, han delar ju all sin dagliga inkomst nu och vill då även att hon ska vara säkrad för framtiden. Dom har kollat upp om det går att säkerställa fruns pension (om ifall dom skulle skilja sig, dö osv) men det går inte, trots att båda vill ha det på det viset.

Plättlätt, den som tjänar pengar betalar för en privat pension åt den som hemarbetar. det är inget vi skattebetalare skall göra.

#124 Precis, då står hon utan pension, likväl som om dom skiljer sig så får hon inte tillgodoräkna sig något från den tiden dom var gifta och hade en inkomst. Hade båda levt och varit gifta hela livet så spelar det ju ingen roll, då får hon ju ta del av hans pension när man blir gammal (sambo/gifta delar ju allt mitt är ditt). Det är just om någon dör eller att man skiljer sig som det blir tokigt.

Jag tycker helt enkelt at man ska kunna tillgodoräkna sig hushållets inkomst - om båda vill såklart! Det ska ju inte ske mot någons vilja, i vissa hushåll så har man ju separat ekonomi även om man är sambo/gifta och då skulle det ju bli tokigt om man hipp som happ fick tillgodoräkna sig den andres inkomst. Men om man båda två lever tillsammans på inkomsten så tycker jag att båda ska få tillgodoräkna sig den, om båda vill!

#126 Du som skattebetalare betalar ju för din egna pension, så det är ju ingen annan som kommer betala för din eller din make/makas pension. Och jag menar inte heller att man ska få dubbel pension. Jag menar bara att den pensionen som ändå ska sparas ska sparas lika uppdelad mellan båda parter.

Ja det går att pensionsspara åt den andra, men då måste det finnas utrymme för det i ekonomin. Att på en lön pensionsspara åt två personer, den ena med ett privat pensionssparande, och den andre på skatten.

# 128

Vill man ha en lyxhustru/make så får man väl se till att ha råd med det?

När jag hittar en rik fru ska jag bli hemmaman

#129 Inte alla som väljer helt frivilligt, så det behöver absolut inte vara en "lyxhustru" vi pratar om. Min vän kan inte jobba men har inte rätt till annan ersättning. Hur gör man då? Jag tycker fortfarande att det är fel att vi inte själva kan bestämma över våra egna pengar. Tycker det är fel att myndigheterna ska lägga sig i hur vi fördelar våra sysslor inom hemmet.

Edit: Speciellt eftersom dom lägger sig i och bestämmer att har man en man/hustru så ska denne försörja dig om du hamnar i läget att du skulle behövt socialbidrag.

#130 Ja är ni båda överrens om det så tycker jag absolut att du ska bli det!!

Vill också förtydliga att anledningen till att jag skriver "hemmafru" och inte hemmaman är pga att folk vet vad en hemmafru är och det blir jobbigt att skriva dubbelt (Hemmafru/man) hela tiden. Svårt ibland att inte skriva könsrollerna. Men det skulle ju lika gärna kunna vara två Kvinnor eller två män eller att mannen vill vara hemmaman och frun vill jobba. Man kanske skulle sagt "hemmahen", men för att hålla reda på vem som var vem i min text så valde jag att använda dom bestämda könsrollerna och bestämde mig för att det är hon som vill vara hemma och han som vill jobba även om det såklart inte är menat att det måste vara så.

Jag tycker också att det är märkligt att man inte kan få pension utifrån hushållets inkomst. Är man gifta kan man sambeskattas tror jag men då gäller det bara gemensam förmögenhet tror jag. Men däremot kan man ju ha så att pensionen delas ut till den överlevande om den ene dör.

Jag tycker samhället är allt för inriktat på tillväxt och tror inte det kommer hålla för evigt. Att vara ointresserad av att tjäna mycket pengar är än så länge tämligen udda.

Jag förstår inte heller hur folk kan tycka att man inte gör nytta om man är "hemmafru". Om jag inte jobbade skulle jag kunna fylla dagarna med nyttiga sysslor utan en död minut. T.ex göra allt underhåll på huset själv, odla mer och ha fler djur och på så sätt bli mer självförsörjande, ta hand om våra barn själv osv. På vilket sätt är detta mindre värt än säg t.ex att jobba i en presentbutik?

#133. Det verkar vara så att det bara är förvärvsarbete som räknas. Att jobba till sig själv i och runtomkring det egna hemmet det förväntas man ändå sköta vid sidan om förvärvsarbetet.

Men faktum är att många småbarnsfamiljer hinner inte med att göra allt från grunden. Odla eget, baka sitt eget matbröd, göra egna köttbullar, sylta safta osv. Många köper färdigt för att de inte orkar/hinner och det tycker jag är synd

#133 Jo man kan ju få del av den andres pension om den ena dör. Men vad händer om man skiljer sig? Man kanske har gemensamt bestämt att den ena ska gå hemma och sköta hushållet men så efter 35-40 år så skiljer man sig. Då har man inte fått ett öre för dom åren man gått hemma, trots att man gemensamt haft en inkomst. Att gå hemma betyder absolut inte att gå hemma och dra benen efter sig, att måla, städa, lägga om tak, laga mat det är också sådant som behövs göras och jobbar båda kanske det är något som måste lejas bort och det kostar pengar, att spara pengar och ge mer utrymme för att tjäna pengar i hushållet är också ett sätt att dra sitt strå till stacken. Det är ju sådant som gör det så farligt att låta den ena gå hemma och där tycker jag myndigheterna går in och styr oss för mycket. Om båda parter vill dela på inkomsten så tycker jag att det ska gå att göra på alla plan.

Håller med dig om att samhället idag är på tok för mycket inriktat på att tjäna så mycket pengar som möjligt och att jobba så mycket som möjligt. Alla människor mår inte bra av den typen av arbete och stress.

#134 Ja det är jättetråkigt att folk inte hinner med matlagning. Att barn i dagens läge tycker det är mamma scans köttbullar som är riktiga köttbullar och dom som är goda och hemlagade går inte att äta. Vart har samhället för oss?

# 133 + 134

" Att vara ointresserad av att tjäna mycket pengar är än så länge tämligen udda."

Att ett påstående upprepas ofta gör det inte till en sanning, majoriteten har inte så stora valmöjligheter o de av oss som har det behöver inte alls försöka tjöna så mycket pengar som möjligt, det finns andra värden i livet.

#136 Det är dock fortfarande ovanlig att gå ner i tid för att prioritera livskvaliteten, men det börjar faktiskt bli en del som gör det. Och jo för många går det om man vill. Men det är så att man rättar mun efter matsäcken, tjänar man mycket pengar så skaffar man sig utgifter som passar och då är det inte längre ett alternativ att kunna gå ner i tid. Så sätt, det går att leva på existensminimun i sverige idag, men ändå lever folk väldigt välbärgat i jämförelse och sedan klagar på att man inte har någon ledig tid och att man är stressad. Det går oftast att dra ner på sina utgifter rejält och då kan man gå ner i tid och ägna sig mer åt att leva.

Premiepensionen kan man överlåta till sin maka/make.

Artikel i SvD.

# 137

Vad man prioriterar för utgfter beror nog delvis på vart i livet man befinner sig.

Inte många avtalsområden som tillåter att man går ner i arbetstid om man inte har lagstadgat skäl, t ex har mindre barn.

Hade jag ekonomisk möjlighet skulle jag i så fall gå i pension tidigare istället.

Som det ekonomiska läget ser ut nu prioriterar jag att jobba mindre tid när barnet(-en?) är litet/vara föräldraledig längre tid.

Har inte läst hela tråden utan väljer att bara svara på frågan och mitt svar är Ja gärna! Skulle mer än gärna sluta på mitt jobb om det fanns möjlighet till det, finns så otroligt mycket annat man kan göra med sitt liv - tänk att kunna fylla dagarna med sådant som får en att le. Och då är mina ungar stora så det är bara jag och mannen, ja och hundarna. Men som sagt finns en massa annat att göra, hade väl blivit att jag gjorde med av det jag gör vid sidan om nu (föreläser och vägleder/coachar) men då på tider när JAG VILL, inte när jag måste.

Nu har jag inte läst alla svar men personligen så tycker jag att om man har en överrenskommelse och både är nöjda och glada med detta så får man vara hemmafru/make. Det är inte min ensak att diktera hur andra väljer att leva sitt liv. Däremot måste man tänka på hur det blir om man inte jobbar med pension och om förhållandet inte håller osv.

Om jag själv vill vara hemmafru, både ja och nej. Vill jobba men inte förlora all tid på jobb jobb jobb. Nu kommer min partner in crime vara hemmaman pga sjukdom så finns ingen chans att vara hemmafru precis 

Jag skulle gärna bara gått hemma. finns mycket annat att göra. men tyvärr har man ju en framtid med och man jobbar ju ihop för pensionen och det anser jag vara viktigt för tänk om man står där en dag utan att jobbat och mannen dör eller lämnar en. när jag tänker så vill jag inte gå hemma helt.men kanske minska på jobbet.

#117, 121   "Jag kan inte förstå hur man kan tycka att hemmafru skulle vara ett jobb! Jag kommer aldrig se det som ett jobb man ska ha betalt för. Det är något som helt enkelt hör vardagen till, att sköta sitt hem."

"Jag anser inte att man om man går hemma ska få annan pension är grunden som man redan får. Man har då inte jobbat för att få den, och jobba ska väl alla som får pension göra."

Vadå? Att ha 2-3 småbarn hemma och ta hand om hemmet är ju JOBBIGARE än nästan alla de jobb, som du räknar som jobb…  

--

Håller med CelciusT, jag t o m sträcker mig till att då det finns småbarn HEMMA, så SKA inkomsten delas lika ur pensionssynpunkt d v s den, som jobbar utanför hemmet ska inte kunna säga Nej.

#144 Vad är det jag räknar som jobb? Kan inte minnas att jag sagt något om det.

#144 Det värsta av allt är ju att folk faktiskt jobbar med alla dom sysslor som en hemmafru gör. Men det är tydligen inget jobb förän man gör det utanför sin egna dörr. Men annars finns det både dagmammor/dagis, städare, och kockar som tjänar pengar på det dom gör. Men som sagt, att göra det hemma innanför sin egna ytterdörr är tydligen inte lika mkt värt som att göra det åt någon annan.

#146 Det är ju hushållsysslor som man måste göra för att äta och ha ett rent hem. Vem ska betala mig alla mina vakna timmar jag utför något sådant hemma?

#147 Den som jobbar i hushållet, eftersom den personen kan jobba ännu mer eftersom h*n slipper göra dom sysslorna när h*n kommer hem.

Antingen jobbar man båda två och delar på sysslorna i hemmet + i vissa familjer får leja bort lite av dom (barn kan inte vara ensamna och sällan med på jobbet, alltså får man betala för dagis och vissa hinner inte städa och betalar då en städfirma, vissa hinner inte laga mat och får då köpa hämtmat).

Eller så jobbar den ena och den andra sköter sysslorna i hemmet. Så slipper man leja bort uppgifterna och sparar på så vis pengar. Det sparar och energi för den som jobbar så den personen verkligen orkar.

¤145 "Vad är det jag räknar som jobb? Kan inte minnas att jag sagt något om det."

Du skrev i #117 att du INTE anser att hemmafru kan vara ett jobb,

och då invände jag att det är ju JOBBIGARE än de flesta - andra  - jobb, då man har småbarn hemma.

#146  Ja.

(Jämn delning av pensionen då det är tillräckligt MYCKET att sköta hemmet alltså, d v s då det är småbarn hemma Inte delning då det inte finns några småbarn hemma, för då är det inte heltid, så då åker man ändå snålskjuts.)

#149 Fast har man ett stort hus så kan det allt vara heltid att sköta hemmet. Har man en hel gård med div olika djur och odling av mat så kan det allt vara heltid att sköta hemmet och likaså inkomstgivande, fast då kanske inte i pengar utan i mat.

Att ha barn behöver inte betyda heltid, finns många ungar som roar sig själva eller sover mkt. Att inte ha barn behöver inte betyda att man inte har heltidsyssla.

Det är förmodligen så att bor man i en lägenhet utan barn och djur så tycker man inte att dammsuga en gång i veckan och laga sin egen mat tar så mycket tid. Så då kan man lika gärna jobba. Så kände jag också då jag bodde i en 2a. Visste inte hur man skulle få tiden att gå.

Skillnad är det om man har hus, stor tomt, en lagård, flera djur och ett par barn. Det finns så mycket mer att sysselsätta sig med. Då känns jobbet bara som en belastning.

Visste jag att jag slapp oroa mig för ekonomin skulle jag sluta jobba, helt klart ja.

#149 Du kanske tycker det är jobbigare än andra jobb, inte jag!
Och ingenstans står det något om att det innebär att man ska ta hand om barn. Alla har inte barn. Alla skaffar inte barn.

#150  "Har man en hel gård med div olika djur och odling av mat så kan det allt vara heltid att sköta hemmet och likaså inkomstgivande, fast då kanske inte i pengar utan i mat."

Det är ju något ANNAT än vad man räknar till bara hemmet. Det där är ju mer en jordbruksfastighet, vilket räknas som rörelse =företag.

(F ö har jag en 6-rumskåk. Att sköta om det invändigt blir bara möjligen ett heltidsjobb om man är onödigt pedantisk. Om det behövs större/många REPARATIONER är det något annat.)

#152  "Du kanske tycker det är jobbigare än andra jobb, inte jag!"

Inte du??! Du har ju skrivit att du inte har några barn…   

(F ö har jag betydligt LÄTTARE att ta hand om barn än "snittet", brukar ofta t o m få ordning på problembarn - om deras inkonsekventa föräldrar håller sig undan   Jag tänkte på de som har flera småbarn hemma samtidigt. Det kan vara jobbigt, speciellt om en är en tvååring med spring i benen.)

#153 Fortfarande så är hemmafu inte synonymt med att ta hand om barn.

#153 Det kan vara en verksamhet med företag, men det behöver det absolut inte vara. För att ha det som näringsidkande verksamhet så krävs det att den är väldigt stor. Men att ha en självförsärjande verksamhet är något helt annat och absolut inte något som behöver innebära företag.

Tex att ha ett gäng höner och ett potatisland och växthus, kanske 2-3 kossor och/eller kanske en mindre flock med får, är ju något som för med sig ökat arbete men också mat, men det är inte på långa vägar i närheten av näringsidkande verksamhet/företag.

Har du på det ett hus med trädgård så ska det målas, underhållas, klippas och trimmas och skötas på div olika sätt. Visst sjutton kan det vara ett heltidsjobb.

#55 Mina föräldrar äger en villa. Båda två jobbade heltid de första 23 åren som vi bodde där och både hus och trädgård sköttes ändå klanderfritt.
Då var det ändå renoveringar, panelbyten, takbyten, pannbyten, målning av paneler, ogräsrensning i alla stora rabatter, gräsklippning, plantering, skördning både ute och i växthusen, rensning av gigantiska trottoarer osv osv. Detta lyckades mina två föräldrar ta hans om efter jobb och på helger utan att klaga, för de gillade att göra det. De såg det inte som ett jobb utan som något de själva valt då de flyttade in i huset.

Dessutom hade dom då mig och min bror. Bror var 3 och jag var nästan 6 år.

Så nej, det är inget jobb att ta hand om sitt hem ;)

#156 Fast så sett så finns det folk som tar flera jobb också. Det betyder ju inte att det är mindre jobb bara för att man klarar av det.

Jag tycker mkt väl att det kan vara ett heltidsjobb att sköta hemmet och kan inte förstå att man inte ser det som ett jobb, bara för att man klarar av det och ett annat jobb.

#157 Nej uppenbarligen förstår vi inte varandra. Du ser något ett jobb, som jag ser som vardagen.

#158 Ja vi kan iaf enas om att vi tycker Heeelt olika ;P

För mig är det vardag att gå till jobbet. Den tiden jag inte är på jobbet vill jag kalla fritid och skulle vilja kunna ägna mig åt hobbies och att vara just fri istället för att vara tvingad att jobba med hemmets sysslor när man kommer hem efter en arbetsdag. Hade tyckt det var jätteskönt om min gubbe valt att vara hemmaman, dock så fungerar det inte jättebra med den lönen jag har idag men kanske om några år (fast hade han valt att vara hemmaman så hade jag kunnat orka med att jobba mer och då hade det gått ihop ekonomiskt också).

#159 Okey, fritid var ett bättre ordval. Hemmet och skötseln av det är fritiden för mig :)

#160 Ja fast du har nog mer rätt i att det bör kallas vardag att sköta hemmet, för att sköta hemmet på fritiden lät inge kul =( Vardag att jobba och sköta sånt som hör vardagen till så som disk/städ osv, fritid är när det är klart och man kan gå ut och rida =)

"Bli tvingad att jobba med hemmets sysslor" - förstår jag mig inte riktigt på. Om man inte vill städa, får man väl låta dammråttor ligga då. Varför ska man ha betalt för att dammsuga upp hundhår? (bara ett exempel)

Min mamma och pappa jobbade också. Mamma fick dock sluta som kock, då det tog alldeles för mycket tid när hon också hade barn. Men de jobbade ändå fulltid med diverse jobb, på logiska tider. Plus att vi bodde på landet först när jag var liten - alltså fixa med hästar, kor, höns etc etc. Senare flytta vi till hus, som består av väldigt mycket fix det också. Var och varannan människa tar ju åt sig sin vardag och fritid själv. Om man inte vill ägna så mycket fritid på att fixa med hus, så skaffa inte hus. Om man inte klarar av all tid som konsumeras till djur, så skaffa inte djur.

Bara för att något blir jobbig - kan det inte kallas jobb.

Jag tänker så här angående diskussionen om vad som är ett jobb eller inte… Man förväntas ta hand om sig själv på en grundläggande nivå, under förutsättning att man är vuxen och tillräckligt frisk för att göra det. Dvs se till att man får mat i sig, har kläder på sig, sköter sin hygien osv. Likaså att man har tak över huvudet och att ens hem inte utgör en sanitär olägenhet. Dessa saker är ingen annans ansvar, utan helt och hållet ens eget.

Ja, jag tycker det är jobbigt att tvätta mina kläder, och skulle mycket hellre läsa en bok. Men är det ett jobb bara för att det är jobbigt? Säg att jag sen tycker det är jobbigt att sätta på mig de rena kläderna - är det i så fall ett jobb att göra det? Strumpbyxor kan ju vara en riktig bitch, t.ex. Jag är ett naturbarn som föredrar att gå naken, bör jag få betalt för att jag offrar mig för omgivningens skull och sätter på mig kläder?

Man kan definiera ett jobb som att det är något som någon annan är beredd att betala en för att göra. Jag är inte beredd att betala dig för att du dammsuger ditt eget hem, men ok, din partner kanske är det. I så fall är du anställd, och bör ha avtalsenlig lön, rätt till semester, det ska betalas arbetsgivaravgifter och sättas undan pensionspengar osv. Annars är det ju ett svartjobb?

Med det sagt bryr jag mig egentligen inte om hur andra väljer att leva sina liv, så länge det inte är någon närstående som jag bryr mig om. Så länge man är medveten om riskerna får man väl strunta i att jobba om båda i förhållandet tycker det är en bra idé. Och med riskerna menar jag dels att man får en pension på 8000 FÖRE skatt, dels att om det som aldrig händer mig ändå händer och det blir skilsmässa eller partnern dör, så står man där utan pengar, utan aktuell arbteslivserfarenhet, och utan att kunna visa på en inkomst så att man kan t.ex. hyra en lägenhet eller få ett lån för att köpa en.

Personligen skulle jag aldrig våga gambla på det sättet, men det står andra fritt att göra andra val!

Men saken är ju den att om man jobbar mindre på annan plats hinner man göra så mycket mer hemma än bara det nödvändiga i vardagen. Det borde ju ha ett värde. Igår t.ex klädde jag om en helt sönderklöst soffa eftersom jag är hemma nu och har tid. Hade jag jobbat hade valet nog blivit att köpa en ny, för det tog sin tid. Så om man arbetar mindre kan man arbeta med annat hemma. Vilket för det mesta blir mycket miljövänligare dessutom:)

#164 preics. Och om den ena tar allt jobb i hemmet så behöver den andre inte ta något jobb i hemmet och kan på så vis göra mer utanför hemmet. Så jag kan inte se att en hemmafru inte skulle dra sit strå till stacken, det är bara olika sätt att fördela sysslorna på i mina ögon.

Problemet är inte att hemmafrun inte drar sitt strå till stacken, problemet är att hon (eller han) försätter sig i ett ekonomiskt sårbart läge. Såvida inte den arbetande maken anställer den hemmavarande för att utföra hens del av hushållsarbete, betalar lön och sociala avgifter  och ser till att den hemmavarande får pension, sjukpenningsgrundande inkomst osv.

Om jag vann så mycket pengar att jag var ekonomiskt oberoende så skulle jag nog inte jobba. Eller kanske skulle jag starta en liten bokaffär med specialböcker och helt totalt strunta i om jag gick med vinst elelr inte utan bara njuta av att för göra något jag älskade.

Om jag hade barn som inte gick i skolan skulle jag helt klart kunna tänka mig att vara sk hemmafru. Jag är inte så förtjust i dagis och eftersom det nästan inte existerar dagmommor i dag så skulle jag hellre vara hemma med dem själv.

Men sedan så är jag sådan som person att jag jag jobbar för att kunna få pengar att göra det jag vill göra och inte någon som jobbar för jobbets skull. nu har jag sådan tur att jag bor billigt, kan odla mycket av min egen mat osv så jag behöver bara jobb 75% och jag kan säga att de exra 25% fritid är något som jag verkligen är tacksam för och sätter enormt värde på.