Visst är det så man oftast gör. Man säger det man väntas säga.

Jag brukar svara "det är som det är…" eller "mja, sådär…" .. sen får dem reagera bäst de vill :) Dem som känner mig vet oftast redan vad det handlar om, ifall jag har dåliga dagar eller de är något speciellt. De som inte känner mig lika bra frågar eller frågar inte.

Jag tycker det är jätte otrevligt med det där "hur mår du?" när de inte ens bryr sig. Så då svarar man ju kanske lika lätt, och bryr sig lika lite. Eller så trycker jag på och försöker visa att jag faktiskt bryr mig.

Men men…

Dom som känner mig brukar jag vara ärlig mot, jag drar ju inte upp allting på en gång men mår jag inte bra så brukar jag säga det. Sen är det upp till dom om dom vill veta varför eller inte. Men främmande människor man träffar sådär i förbifarten brukar jag bara säga "bra" åt, men inte fråga något tillbaks eftersom jag tycker att det är ganska löjligt med dom där ytliga artighetsfraserna.

Jag brukar säga att jag lever till dom jag känner. Sen om det är mina föräldrar eller syster kan man ju vara mer öppen, men säger oftast inte allt ändå. 

Men annars säger jag ju bara jo tack bra, själv?.

Säger oftast ,det funkar eller jag lever. Folk skulle inte stanna kvar om man började prata hur man egentligen mår. släkt och vänner vet om mina problem så där kan man ju berätta lite mer.

Jag säger att det är bara bra då jag fattar att det är en hälsningsfras och inget annat. Det skulle ju vara fruktansvärt jobbigt om alla skulle börja tala om hur man mår när man träffas

Sitter man ner och samtalar mer så där i största allmänhet då kan man väl gå in på ämnet men inte i hissen eller vid lunchbordet med massa folk t.ex eller om man stöter på någon på stan.

Det beror så på vem som frågar och hur mkt tid man har. Är det en snabbis i affären med en bekant så kan jag säga "jo det är bra, hur är det själv?" eller "jotack, jag lever" eller "det är som det är".

Men jag brukar bedöma efter hur väl jag känner människan, hur mkt tid vi har på oss att prata och i vilken miljö vi befinner oss. Jag kan tolka frågan som 'på det stora hela', eller 'idag', 'just nu', 'sedan sist vi såg', 'i livet i allmänhet' osv osv. Jag tolkar efter hur jag vill svara och svarar efter hur jag vill bli uppfattad.

Eftersom jag gillar artighet och tycker att det är tryggt och trevligt så är jag faktiskt sådan som gärna använder dessa fraser flitigt.

Jag gillar fraserna, eftersom det låter mig vara trevlig utan att lämna ut för mycket av mig själv. Jag "gömmer" mig bakom dessa fraser, och det känns väldigt tryggt.

Håller med föregående. Sen undrar jag, vad tycker ni man skulle säga annars, om man inte skulle använda dessa fraser?

Om det bara är en hälsningsfras och inte att man verkligen undrar hur det är, så kan man lika gärna bara säga: Hej hej, fint väder idag, kul att se dig! (men bara om man tycker det är kul att se personen)

Ibland till såna jag känner lite bättre kan jag fråga tillbaka med en glimt i ögat: vill du ha kortversionen eller sanningen?