Otrohet utan känslor. hur går man vidare?
Vet inte riktigt vad jag vill ha för svar men det skulle vara intressant att höra ifall ni har några tankar och idéer om det hela, hur man ska gå vidare, släppa jobbiga tankar etc. Ska försöka dra det hela kort:
Jag och min flickvän har varit ihop i 5 år och vi har 2 barn ihop. Vi har det relativt sett ganska bra ihop, givetvis finns det saker som skulle kunna vara ännu bättre men vi bråkar aldrig och funkar bra ihop i övrigt.
Nu till de aktuella problemen; min flickväns relation till sprit är att det dricker man bara för att bli så full som möjligt och slippa ifrån inre känslor och ansvar, hon har en hel del med sig i bagaget från yngre år så jag har full förståelse för att hon känner så även om jag inte uppskattar det. Det är inte är inte så ofta som hon dricker men när hon gör det så gör hon det oftast ordentligt. Vi har bägge vetat om riskerna med att hon kan få för sig att hitta på vad som helst när hon är full, även om hon nog inte har velat förstå riskerna fullt ut. Så för drygt en månad sedan så var det fest och efter tillräckligt mycket alkohol och tjat så resulterade kvällen i att hon sög av en annan kille.
Helt utan känslor inblandade, det hade kunnat vara vad som helst som hon hade gjort, kört rattfull etc men nu blev det just det här, och jag litar verkligen på henne när hon säger det.
Dagen efter så berättade hon det ganska omgående efter att hon hade kommit hem, min första reaktion var att nu var det totalt slut mellan oss, men efter ett par timmar när man hade lugnat ner sig lite och vi hade pratat mer så kände jag att jag ändå ville försöka fortsätta att hålla ihop och den känslan har bara vuxit sedan dess. Jag känner, och har hela tiden innan det här hände känt, att hon verkligen är kvinnan i mitt liv som jag älskar över allt annat och som jag lätt skulle kunna ge mitt liv för.
Det som jag tycker är jobbigast med hela situationen är att jag har varit tvungen att dela henne med någon annan samt att jag känner mig så väldigt besviken på henne, även om jag kan förstå varför det hände.
Det positiva som har kommit av det hela är att vi nu fullt ut säger vad vi tänker och känner om relationen och varandra och att vi känner att nu har vi chansen att verkligen ta tag i sakerna som inte är helt perfekta i relationen.
Vi har gått en gång hittills på familjerådgivning, vi får se hur mycket det kommer ge när vi på ett sätt inte har direkta konflikter i familjen men jag tror ändå att det kan vara givande att gå där och höra någon utomståendes tankar om det hela. Min flickvän ska försöka få hjälp att bearbeta hur hon mår på grund av det gamla, hon har gjort försök med det tidigare men de har väl bara hjälpt till viss del, får hoppas att det går ännu bättre den här gången.
Är många jobbiga tankar som man har, om jag skulle besriva hur jag mår för stunden på en 10-gradig skala så kan man säga attt det pendlar mellan 2-5 beroende på vad man tänker på. Skulle vara så skönt att kunna sluta tänka på det hela men det är lättare sagt än gjort.
Någon som har varit med om något liknande eller har någon annan tanke?
Tillägg: Min flickvän har tänkt sluta dricka helt nu efter den aktuella händelsen.
Det låter ju som att ni bitvis haft det sisådär förut… det var inte direkt dåligt men inte heller speciellt bra. Och vanedjur som vi är fortsätter man i gamla spår tills man blir så illa jävla tvungen att ändra sig ifall det händer något.
Otrohet är ju en fruktansvärt jobbig händelse men det som kan vara bra i ert fall är ju att ni fick ert uppvaknande! Så som du skriver verkar ni ju ha nåt en vändpunkt och känner hon samma sak som du gör så har ni ju alla möjligheter. Som du själv konstaterade redan med andra ord…
Och angående otroheten.. nu kan jag ju inte tala av egen erfarenhet men detta är iallafall min tanke om det hela: Hon var full (ingen ursäkt, men ändå), detta i kombination med tjafs kan få den mest lugna personen att göra dumma saker. Precis som din flickvän sa. Hennes dumma grej var dock otrohet. Men du litar ju på henne, att det är sant att det inte betydde något.
Så, sen är det ju upp till dig att förlåta och gå vidare. Det tar säkert ett bra tag, du kommer tänka på det ofta i början tills en dag när du plötsligt inser att "oj, nu var det länge sen jag tänkte på det". Du måste "bara" lära dig att ta itu med dina tankar angående otroheten. Inte förtränga dem men inte heller låta dem ta över.
Men du låter förnuftig när du skriver. Jag tror du redan vet vad som behövs för att det ska fungera. Lita på dig själv bara :)
#2 Tack för svaret. Låter som att vi har ganska snarlika uppfattningar i det mesta.
Angående "att vi haft det sisådär"; det är väl det tyvärr alltför vanliga fenomenet som vi har haft att det blir för mycket "vardag" av relationen och att man inte ägnar varandra den tid och kärlek fullt ut som behövs. Frågan är bara hur man undviker att det blir "vardag" tids nog? Både jag och min flickvän tror att det här hade kunnat hända oavsett hur det såg ut i vårt förhållande eftersom det i grund och botten inte var ett resultat av det..
Ja, jag har väl ganska bra uppfattning om hur jag/vi ska gå vidare men det är ändå intressant att höra andras tankar och reflektioner om det hela.
#3 Jo, "sisådär" är väl mer regel än undantag. Jag träffade min pojkvän för drygt ett halvår sedan och jag är livrädd att det ska hända oss. Men det är ju bara upp till oss att se till att det inte blir så.
Lösningen kanske är att acceptera att det förr eller senare blir vardag? Men att "göra om den" och lära sig att uppskatta den. Man måste helt enkelt anstränga sig för att det ska fungera! Det är ju annars något man slutar med…
Det är alltid intressant att höra vad andra tror.. om inte annat så är det väl en egoboost om folk håller med en ;)
Har inte så mkt att tillägga men jag tror det är bra att ni går på familjerådgivning och att hon får hjälp med att bearbeta det gamla hon hade med sig i bagaget som verkar vara den stora boven i dramat. Och faktiskt en eloge till din flickvän som slutat drick om hon lyckas med det i fortsättningen också.
Se bara till att ni inte lämnar barnen utanför, vet inte hur gamla dom är, för barn märker när något är fel även om man inte visar det för dom och då är det bättre att man på ett bra sätt förklarar för dom vad som händer så dom slipper vara oroliga utan att veta riktigt vad som är fel.
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!
#5 På ett sätt är det väldigt bra mellan oss nu; vi talar mycket, ger massa närhet och visar mycket kärlek så jag tror inte att barnen lider så mycket, det är nog mer att de märker att man är nedstämd och mer lättirreterad isf. I stundens hetta när det kom till min kännedom så var jag ganska hetsig första minuterna och sen följde det ganska mycket gråt från bägges sidor men då berättade min flickvän på ett begripligt sätt för barnen med tanke på deras ålder; "jag har varit dum mot pappa så därför är vi ledsna".
oki det låter ju bra =)
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!
min systers man var otrogen mot henne, efter 9år o 3barn… Hon kände som du att nu är allt över, men på nåt sätt fick den här händelsen dom att börja se varann igen… dom hade blivit så inne i hus,jobb o ungar att dom inte längre hann med varann. Dom jobbade sej igenom det o gifte sej året därpå o min syster brukar säga att det fakrikst var det "bästa" som kunde hända, även om det gör ont när hon tänker på själva otroheten.
#8 Ja, jag tror att det absolut kan komma något bra ur det hela i slutändan. Den eventuella skillnaden är väl att i ditt exempel så var det "vardagen" som var anledningen till otroheten (eller?), det kan jag inte påstå i mitt fall. Det hade varit både lättare och jobbigare om "vardagen" hade varit skälet, det hade varit lättare för då hade man haft ett mer konkret skäl till att det hände samtidigt som det hade varit jobbigare för då hade det förmodligen varit mer känslor inblandade i själva akten. Hoppas att du förstår alls vad jag menar, känner att det blev lite rörigt.
Till att börja med vill jag säga att det är kanonbra att hon slutar dricka efter det här. Känner hon att hon tappar kontrollen när hon får i sig alkohol, så är det allra bästa att sluta HELT.
Och man måste inte ens sakna det. Livet kan fungera helt perfekt utan alkohol också.
Att hon varit otrogen utan känslor för den andre, har jag full förståelse för. Det hela var en "grej" för henne och jag tror att hon under kvällens lopp inte ägnade dig en tanke. Det betyder inte att hon inte älskar dig för det…
Jag förstår också att du är oerhört sårad, men precis som du säger har det fört med sig något bra också, ni har kommit närmre varandra känslomässigt. Familjerådgivning är bra och det ska man nog fortsätta med, så länge det fyller en funktion.
Jag önskar er båda det bästa.
*kram*
//SharpMissy
#10 Alkoholen i sig kommer hon inte sakna eftersom hon tycker att det bara är äckligt om man ser till smaken men det som hon isf kommer sakna är att slippa tänka och känna ansvar. Så hon skulle behöva komma till någon som verkligen kan hjälpa henne med sitt inre och även i viss mån hitta andra saker där hon uppnår den känslan utan att för den sakens skull utsätta sig själv och andra för risker.
För er som är intresserade och har konto hos familjeliv, här är min flickväns tankar om det hela: http://www.familjeliv.se/Forum-9-202/m22207883.html
Starta ny diskussion