Åh, så tråkigt. Jag har tyvärr inget bättre råd än att tala klarspråk med honom. Fråga varför han gör som han gör, så att du kan få ett ordentligt svar. Och berätta hur du önskar ha det.

Ja visst är de det. Jag ska göra det tydligare och hoppas att han kan förstå hur jag upplever det. Visst borde det endå inte kännas som att man är frustrerad i ett förhållande. Han är gulllig på andra sätt men det är nått som saknas..

Ja, dock är jag inte säker på att han kommer förstå även om du visar tydligt. Ibland måste det bara sägas i ord.

Kanske är han osäker? Kanske han egentligen också vill ändra på något, men inte vågat säga det? Kanske är han nöjd för egen del och inte har en aning om hur du skulle vilja ha det? Finns många frågetecken som du kan ta reda på. Jag tror det kommer att gå bra, lycka till :)

Det enda som gäller är att kommunicera. Han kan inte läsa dina tankar och jag tycker på det hela att han verkar vara en kärleksfull kille.

Den morgonen du berättade som han kom hem när du sovit över. Han var förmodligen jättetrött och kanske rädd för att väcka dig. Rädd för att kanske ha sex där i sängen när han egentligen bara ville sova.

Du kunde kanske kramat honom lite. Han trodde ju att du sov. Han kanske inte ville väcka dig?

Även om det är små detaljer så är det viktigt att prata med varandra.

Jag förstår din frustration. Var/är lite i samma situation som dig. Man tänkte lite så, han borde vilja ta på mig, röra mig, kyssa mig, utan att man ska behöva påpeka att man vill det. Närhet känns ju så pass viktigt.

Men tankar kan ju inte läsas, som någon annan nämnde. Alla fungerar ju dessutom olika, har olika behov. Behöver inte innebära att någon tycker om någon mer, eller mindre.

Tycker verkligen du ska diskutera detta, ordentligt med honom. Men visar du honom att du vill ha honom? Eller är du van vid att han tagit initiativ, så slutade han bara med det en dag? Då kan det ju hända att han känner likadant.

Svårt att veta vad det beror på. Men utefter egen erfarenhet så satt man ofta och tänkte att man önskar att partnern gjorde si, eller så. Man sade det till dem också. Sedan undrade man varför inget händer då? Är det så ansträngande? Borde han ej vilja? Samtidigt satt han och önskade detsamma från mig. Båda var för uppe i sig själva, och väntade på att den andre skulle agera. Att tala, och lyssna, är så viktigt.

4#

Nej, precis. Man får försöka tala, och det är klarspråk som gäller.

Jag förstår din kille helt. Jag är precis som honom. Så frågan man kan ställa sig är om han gör så för att han tycker det "räcker", att det är bra som det är, alltså känner inte behovet av något mer. "Jag har ju sagt jag tycker om dig och det gäller även i år", för att citera Katten Skogmans. ;)

Eller så kanske han är osäker och egentligen vill mer, men inte vågar.

I vilket fall så måste ni prata om det, först då kan du ju får svar.

Skulle det vara det sistnämnda så är det väl jätteskönt att det kommer ut och kanske alla problem blir lösta direkt!

Är det de förstnämnda dock, så är det fortfarande något att jobba på, man är ju två i ett förhållande och kompromisser är nödvändigt. Men om han är som mig, så behöver han space, och det måste samtidigt respekteras, precis som han måste respektera att du behöver en bekräftande kram i mellanåt. (Och älskar man varandra så är det inte så jobbigt att ge en kram eller puss rent spontant imellanåt.)

Men prata om det! Det kommer knappast skada, snarare ta er ett steg vidare i erat förhållande, eftersom ni kommer få en djupare insikt i varandra. Jag tror inte han kommer ta illa upp, snarare vara tacksam för att han får veta hur du känner. Jag vet att jag skulle vilja veta om jag var han.

Av egen självinsikt så kan jag också tillägga att det kan ha med stoltheten att göra. Jag har jättesvårt att visa att jag gillar någon, eller ta intiativ till saker, för om det blir fel eller om jag blir nekad så skadas min stolthet (jättelöjligt, men ett faktum) Det kan också vara en anledning, men något som man måste jobba på, i och med att om man vill kunna släppa in någon i sitt liv så måste man riva den skyddande muren som stoltheten byggt upp runt en. Och det är svårt och ett stort steg kan jag lova, även om man tycker att det inte vore det.

Instämmer med de som svarat: kommunicera!

Berätta för honom att du skulle gilla att han "överfaller dig i soffan" att du längtar efter det och det och skulle bli glad om han kunde göra så. Vet han inte vad du längtar efter då kommer han troligen inte av en slump att göra just det.

Bäst att inte berätta i anklagande ton utan mer "jag skulle bli glad/gilla om du si och så".

Jag ska verkligen göra det. tack så mycket!:)

Det med att han kom hem på natten hade inget med sex att göra, det var bara en jobbig känsla.

Jag visar enligt mig själv mycket och jag tycker nog att jag tar ganska mycket initiativ till att vilja vara honom när men nu under en tid har jag blivit lite nere av det här och ledsen och försökt förklara men jag vet inte om det är fel av mig att begära att han ska ändra på sig om det är sån här han är. Jag känner bara att jag vill ha en kille som tar i mig mer som jag tar i honom o.s.v.

Jag känner att han tycker om mig till viss del då han gör saker som visar det, ex hjälpa till med saker, sätta upp hyllor och sånt laga mat och såna fina saker. Endå känns det som att något fattas och det kanske är jag själv som måste acceptera att han är sån här och sen lista ut om jag kan trivas med det.

Jag vill att han ska umgås med sina kompisar och göra egna saker precis som jag gör mina egna saker.:) Det är härligt att få längta efter varandra. Men sen när man väl ses igen så vill jag tycka att det är lika härligt igen och inte bli ledsen över att han inte vill vara upp i mig mera. Jag vill ju vara upp i honom men inte överdrivet utan en liten stund så man känner sig omtyckt av varandra. svårt att förklara!

Det kändes som ni föstod mig och honom och då kanske jag känner lite rätt och inser att jag måste ta upp det här tydligt och ordentligt så att vi kan lämna den biten och sen se hur det blir.

:)

#6 Katten Skogmans är ett gäng genier!!

Skriv ett brev till killen din. Då kan man verkligen tänka igenom och förklara hur du känner på ett bra sätt. Försök undvika att beklaga dig utan skriv vad du önskar och vad som gör dig glad.

Vilken bra ide! Det har jag tänkt på men så tänker jag att :tänk om det jag känner är fel och jag tycker och tänker saker för mig själv som inte stämmer. Tänk om jag hittar på för mig själv? Fast varför skulle jag göra det tänker jag sen. Oj vad jag tänker mycket. Jag ska börja skriva imorrn.Lättare å bara ge det till honom och så kan han läsa det i lugn och ro nån dag. Sen kanske han vill skriva ett brev han också om det är nånting som bekymrar honom.

Sålänge du skriver att DU KÄNNER osv så är det inget som är rätt eller fel :) Dina känslor är ju din upplevelse av situationen och dem kan inte vara fel :)

Du ska inte bry dig om hur man borde ha det eller hur det borde vara i erat förhållande för något sånt finns inte! Anledningen till att man har ett förhållande är att man mår bra av det. Gör man inte det så får man prata om vad som känns fel. Dessutom uppskattar oftast partnern att få veta om någonting inte känns rätt även om det kan kännas jobbigt för stunden!

Efter regn kommer sol ;)