3 månader har nu gått sen jag bröt med killen som gjorde mig så himla lycklig..

När jag träffade honom första gången så var jag redan i en annan relation med en annan kille, jag var inte otrogen, utan jag träffade den där killen genom vänner först på fester och lite sådär, han var en allmänt trevlig kille som precis som jag älskar att spela gitarr och sjunga. Killen som jag var tillsammans med var hemsk strulig, jag mådde dåligt i relationen med honom eftersom han var otrogen och gjorde slut med mig till och från hela tiden, jag blev utmattad och tappade mig själv ganska rejält.

varje gång min kille gjorde slut med mig dök musikkillen upp, sådär bara från ingenstans, vi kunde prata i timmar och förstod varandra precis som att vi kännt varandra sen länge, han var också i en strulig relation som han heller inte mådde bra av. 
Så vi förstod varandra mycket och jag kände väl att någonstans klickade det, men gjorde ingen större grej av det just då och blev tillsammans med min kille som bollade med mig ist.

Tiden gick och jag och musikkillen levde våra egna liv, tills våren kom, min kille var då inte med mig utan på nån annan rolighet med sina andra vänner, jag var dock i en av hans vänners hus där flera skulle medverka för att vi skulle riva en våning, och där var han, musikkillen. Dagen gick och kvällen kom och under hela dagen hade jag kunna känna hans blickar, sen vart det sent , alla hade druckit några öl och musikkillen tog fram gitarren, vi började sjunga ihop och alla runt om oss tyckte vi var fantastiska. jag kände att han verkligen var intressant men tänkte på att jag faktiskt var i en relation så inget den kvällen.

Sen kom sommaren och jag hade jobbat som badvakt hela sommaren i en nöjespark precis bredvid min killes hus som aldrig besökte mig. Dock började musikkillen höra av sig igen, han ringde mig och fick mig att skratta, min kille sket dock i mig och han och hans grabbar skulle bara göra sina grejer hela tiden, han struntade i saker vi hade bestämt för att han ville göra annat hela tiden vilket var väldigt sårande.

jag berättade detta för musikkillen som sa äh med kom till mig ikväll, vi är ett par grabbar som ska spela ikväll och vi behöver en ny sångare och jag vet att du kan sjunga, kan du inte komma och testa?
Jag tvekade först och sa nej eftersom jag hade bestämt med min kille att vi skulle ha myskväll, men hade baktanken om att om min kille struntade i mig igen så skulle jag åka ut till musikkillen.

Som det var så hade min kille såklart inte tid, min kille och hans polare var ju ute och fiskade i det fina vädret och han ville gärna fortsätta med det.. då fick jag nog och nånstans så visste jag att om jag åkte ut nu till musikkillen så skulle jag börja känna något, risken fanns, men jag sket i det och åkte ut.

Vid busshållplatsen mötte han upp mig och vi började prata och skoja direkt, kvällen gick och vi sjöng och spelade ihop jag och hans band, det var bara som att alla bitar föll på plats. gnistor fanns mellan oss men jag höll mig på min kant, blickar fanns men det var fortfarande oskyldigt men ändå ömsesidigt.

Jag åkte ut till honom 2 gånger till efter det och spelade och sjöng och en kväll "råkade" jag missa bussen till min kille, jag satt då men musikkillen med en varsin kopp te och vi båda sa, varför känns bara det här så jävla rätt ? varför ? jag kände att jag var en idiot som var kvar i min dåvarande relation och kände att jag behövde göra slut, men var ändå rädd, jag hade ju endå varit tillsammans med min kille i ca 1 år då.

en vecka gick och sommarhelgen kom i augusti, musikkillen och hans polare skulle sitta vid stranden den kvällen, tända en brasa under stjärnorna , dricka lite och spela gitarr och ville att vi skulle komma, min kille sket i mig som vanligt för han tyckte ju endå att vu sågs varje dag och ville vara med sina kompisar denna helg med. så jag tog med mig min bästa vän och åkte ut till stranden för att bara hänga och ha trevligt.

Vi drack och alla blev  något dragna. Den kvällen strulade vi och då visste jag, jag var kär i honom.
måndag kom och den dagen gjorde jag slut med min kille som också tyckte det var lika bra.

Jag var så lycklig och åkte omedelbart ut till musikkillen sov hos honom i dagar, spelade musik och verkligen älskade. Hela sensommaren hade vi framför oss med passionerad ömsesidig kärlek, aldrig hade jag varit så glad och så lycklig, trodde inte en sådan kärlek existerade, vi plockade kantareller tillsammans, åkte till min stuga och bara va sådär som man ska kunna  vara, vi spelade in demon tillsammans,tränadeoch promenderade tillsammans, ja bara njöt av varandras närhet. 

En kväll så är vi ute på en klubb i stan, en sportbar med mina och hans vänner, då dyker mitt ex upp, vi börjar bråka och han ställer till med en scen, säger att han inte fattar hur jag kunde göra såhär, mitt svar är bara du har haft dina chanser, här hade du fan världens bästa tjej som du bara sopade bort , skyll dig skälv och stick och knulla brudar som du är till för, förkortat.. han blev förkrossad och insåg vad han verkligen hade förlorat, på riktigt , för första gången.. han var helt förstörd och sprang efter mig där inne som bara blev argare, det slutade med vevande efter min musikkille och ett helvete massa tjaffs, hemskt kväll.

Dagarna gick och mitt ex började vålgästa mig när jag inte visste, skickade rosor, kärlekförklaringar och gjorde allt, han ville ha mig tillbaka, jag började tveka, tänk om jag gjort fel, för nu verkade han verkligen ångra sig, vilja ha mig som jag alltid velat, dumma tjej som man är, men men. och det slutade med att jag började träffa båda, de var hemskt, jag visste fan inte vad jag skulle göra, gamla känslor vallade upp och nya känslor fanns .. det varade bara några dagar och tillslut fick jag panik och bröt med musikkillen som blev förkrossad.

enda sen den dagen har min relation med min kille blivit helt underbar, jag är verkligen i trygga händer nu och har de fantastisk underbart med min kille, de är som en helt ny relation , där vi gör massor av saker ihióp, skrattar och mår bra..

Jag och musikkillen har pratat efteråt via skype, internet och telefoni, och känslor för honom finns kvar, nu har vi inte pratat på 1 månad då han fick nog, han sa att han fortfarande vville va med mig men vill inte veta av mig så länge jag är med min kille , vilket jag absolut förstår och det ska inte vara på annat vis heller.

men allvarligt talat.. har jag verkligen gjort rätt?? hela första månaden då jag hade brutit med musikkillen så grät jag, varje jävla dag, i smyg. drömde om honom och tänkte på honom från morgon till kväll, spelade våran musik, våra låtar, våra minnen om och om igen..
jag gråter inte idag, men jag tänker på honom än trots att jag har en jätte fin relation med min nuvarande kille. jag tänker ihjäl mig på musikkillen och längtar efter honom nå så fruktansvärt.. han fick mig att må bra, men de gör ju min nuvarande kille också.. alltså de känns hopplöst.. känns som att en stor del av mig fattas utan musikkillen, de är hemskt..

Så frågan är, vad i helvete ska jaf göra, jag är fan patetisk, hopplös som har velat såhär länge? gjorde jag rätt val? gjorde jag verkligen det? tro mig, jag har frågat medium till och med, 3 olika för att få svar för att jag är sså desperat på att få veta vad som är rätt för mig. känner mig liksom inte hel utan min kille heller, han är också som en del av mig fast på ett annat sett..

Vad ska jag göra, vet nån? vet att det är sjukt att jag ens frågar såhär, men vad hade ni gjort om ni var kär i två? vad gör man? vad man än gör för val så känns de ju fel…

tacksam för hjälp för de behövs. kan inte tänka själv.