Vi hyr ett litet hus med 2 rum, kök och badrum.
Skulle absolut inte bo mindre :)
Han jobbar som vikarie och jag studerar.
Vi betalar alla räkningar först, sedan planerar vi vecka för vecka med maten osv, så finns det lite kvar till nöje :)

Jag har bott själv på mitt studiebidrag (CSN) och jag bor i en 2:a på 60kvm med min hund. Har även bostadsbidrag.

Nu har min pojkvän flyttat hit dock och snart flyttar vi härifrån till Sthlm. Som minst vill vi ha en 2:a, då jag har hund också. Och jag kan inte tänka mig en 1:a helt enkelt. Förvisso får man väl ta det man får som student. Men det kravet har jag ändå, minst en 2:a. Hur många kvadrat vet jag inte. Det är bara att jag vill ha ett eget rum för sängen och ett för soffan. ^^ Sen får man leva med hjärterum.

När vi har fast lägenhet igen (ska hyra en i två månader, innan vi kan flytta in i vår permanenta) så söker vi bostadsbidrag direkt igen också. Sen är det mitt CSN 100% och hans CSN 100% vi får leva på helt enkelt. Hyra och räkningar först, sedan mat på ca. 2500:- i månaden + hundmat. Efter det delas hans pengar upp på de han är intresserad av och mina till det jag behöver.

Nu studerar både jag och min pojkvän. Vi har studielån båda två och vi bor i en 2:a på 66kvm, men jag själv tycker att det är onödigt stort och kan tänka mig att halvera boytan faktiskt.  Våran månadslön är ganska precis 5000:- och vi är sällan ute och dricker så vi lägger pengarna på lite dyrare mat och andra hobbies.

Vi tjänar totalt runt 19.000 och klarar oss rätt bra på de, men alla engångskostnader för inredning och köksprylar sätter ju sina spår. Men som det ser ut nu så blir det knappt pengar över då vi även har aktiviteter och katter som har kostat en del på sista tiden eftersom min katt har fått besöka veterinären två gånger + en till snart.

Jag och förra sambon bodde bra på 34m tillsammans med 4 illrar. Kommer inte ihåg hur det såg ut med pengar, men vi jobbade och pluggade båda två, så helt ok. Jag hade även en häst.

Det minsta vi har varit sambo på var 80 m2 med fyra väldigt små rum och det var faktiskt lite jobbigt. Gud vad bprtskämd jag låter:P Men det berodde mycket på att alla rum var så små och dålig planlösning, vi gick ständigt och trängdes med varandra. Dessutom har vi så många hobbys som tar mkt plats och där fanns inga förvaringsutrymmen alls.  Har nu köpt hus, 166 m2, gud så skönt!!!!

Det minsta jag skulle kunna tänka mig nu är 2 rum och kök men då ska det vara stora rum, bra planlösning och ett enormt magasin till;)

Vad gäller pengar gjorde vi nyligen en budget inför föräldraledighet. Vi behöver 12 000 kr/mån ihop för att kunna leva ett bra liv och inte behöva snåla för mycket. På denna summan kan vi dock inte spara något alls och vi har bara en bil nu.

Det var faktiskt en glad överraskning att se hur lite pengar vi gör av med nu. Känns så skönt att veta att vi inte behöver jobba heltid för att leva loppan. Dock skulle vi behöva mer pengar om vi jobbade, känns ju lite sjukt. För då skulle vi behöva en till bil samt troligtvis använda dyrare uppvärmning, nu har vi tid att hugga egen ved.

Vi bor i en tvåa på 40 kvm. Det är gansa lagom, vi bodde på 29 kvm ett tag under sommaren, och det fungerade inte i längden.

Vi studerar båda två och får in runt 11000 i månaden med studiebidrag, lån och min morfar som tycker att jag ska ha 1000 extra i månaden. Vi sätter undan mellan 1000-2000 varje månad. Vi äter inte kött dock, och inte heller dricker vi.

#6 Oj, en tvåa på 40kvm? Min etta är på 43kvm, har svårt att den i två rum :P

#6 Haha, vårat sovrum är 2x3 meter xD Och så har vi kokvrå istället för kök.

När vi flyttade ihop var det först tillfälligt i min tvåa på 41 kvadrat (jag hade också kokvrå), medan vi väntade på att vår nya lägenhet skulle bli klar. Det var inte roligt, måste jag säga, men det berodde nog på flera omständigheter.

Dels hade vi båda bott ensamma rätt länge och blivit lite inbitna ungkarlar som inte var vana att samsas. Sen så var det här MIN lägenhet som hade varit väldigt viktig för mig när jag flyttade dit, så det var lite svårt för mig att släppa in någon annan som gick där och höll på i mina grejer och la dem på fel ställe hela tiden. (Vi brydde oss inte om att packa upp hans flyttkartonger eftersom vi skulle flytta vidare efter 3 månader). Dessutom hade vi ett tag alldeles för mycket möbler, eftersom jag skulle sälja mina på Blocket (hans möbler var bättre än mina), men de förbannade köparna dök inte upp som vi hade kommit överens om så när hans flyttlass kom var nästan allt kvar. Så där stod vi med två sängar, två soffor, en jäkla massa bokhyllor osv på 41 kvadrat… Man fick åla sig fram genom vardagsrummet ett tag!

Vi hade inte stått ut länge med att bo som vi gjorde, men det skulle säkert vara annorlunda för någon annan som dels inte var lika van vid eget utrymme eller var lika kinkig, dels att det inte var den ena personens "territorium" som man flyttade ihop på utan en ny gemensam bostad.

Nu har vi en ganska liten trea och tycker det är väldigt lagom.

När det gäller pengar beror det ju verkligen på hur bra man är på att snåla, och hur man vill leva. Man kan ju utgå från Konsumentverkets beräkning av hur mycket det kostar att leva.

Med mitt ex bodde vi i ett litet torp på ca 50 kvadrat med två rum och kök. Skaffade två barn och inredde ett litet barnrum så det blev 3 rum + kök. Jag höll på att få totalt spader av så liten yta. Är uppväxt på en stor bondgård med typ 14 rum + kök och van att ha eget rum + att jag har stort ensamhetsbehov. Att i torpet inte ha något eget rum var fruktansvärt för mig.

Nu bor vi 2 vuxna + 3 barn (varav två är tonnåringar och i veckorna bor i en övernattningslägenhet i stan nära deras gymnasie) i ett hus på 340 kvadrat . Det är rikligt skulle jag säga!  Jag skulle kunna bo mycket mindre, bara jag hade ett eget rum.

Pengar… Om jag bor på landet där jag kan odla mm och de nöjen jag tycker om är gratis (i stan kostar det mesta pengar) så kan jag leva ett gott liv på 10 000 kr för en familj på 5. Det räcker för boende, värme, el, telefon, försäkringar, mat, kläder mm. Huset är betald, så vi har inga räntor eller amorteringar.

Skönt att läsa att alla här är så bra på att leva snålt. Jag blir så chockad ibland av att läsa om hur folk klagar på sin lön och hävdar att det inte går att leva på t.ex 17000 kr efter skatt!:O  Däremed inte sagt att det är rättvist att olika yrken värderas så olika men visst fan går det att leva gott på lite pengar!

Det är bakvänt det här med att det ska vara så svårt att få bostadslån tycker jag. Äger man sitt hus får man jättelåg månadskostnad jämfört med en hyra. Men trots det är det bara "rika" människor som får ta lån och de med lägst lön får bo i hyresrätter som bevisligen kostar 2-3 ggr så mycket som att äga samma yta.

T.ex mitt huslån kostar mig min 2000 i månaden (+frivilliga amorteringar) finns inte en chans att hitta något att hyra för samma summa. Inte ens ett skruttigt minitorp med kallhyra.