Klart folk är avundsjuka, det hela är väl snarare en fråga om hur mycket de visar av det.

Jag tycker att folk slänger in ett, "Äsch de är bara avundsjuka" i varenda disskusion som rör en konflikt! Jag tror avundsjuka är anledningen i mycket få fall.

Ta t.ex när man kritiserar rika mäniskors sätt att få sina pengar på, då säger folk att man är avundsjuk. Men då utgår de från att alla drivs av pengar bara för att de själva gör det! Jag ser pengar som något nödvändigt ont i mitt liv och försöker oftare ta så lite betalt jag kan av folk jag jobbar hos som jag ser har dålig ekonomi. Det jag ville ha fram var kanske t.ex att det tjänar sina pengar på ett sätt som går ut över andra eller att jag faktiskt inte tycker det är moraliskt ok att ha mycket mer pengar än vad man behöver medans andra svälter. Det har inte ett piss med avundsjuka att göra. Att slänga in det argumentet är bara ett sätt att leda bort disskusionen från det den faktiskt rörde med en trött gammal klyscha!

#1 säger "Klart folk är avundsjuka, det hela är väl snarare en fråga om hur mycket de visar av det."  Nej det är inte alls klart, vissa av oss är väldihgt nöjda med vårt liv, utseende, jobb m.m och känner väldigt sällan avundsjuka. Visst kan jag vilja ha det andra har men det är inte avundsjuka, mer en drivkraft, en dag ska jag också ha det där.

Märks tydligt på de flesta arbetsplatser. Speciellt som ny som lyckas visa framfötterna och komma högre i hierarkin så gnälls det i leden. Ytterst sällan det märks på andra att de glädjs för någon annans framgång men skrattar gott åt andras olycka. I Sverige är det inte tillåtet att vara duktig på ett sånt sätt att du får uppmärksamhet pga av det, utan bara om du gör ditt jobb tyst och stilla utan att få något för det. Andra kulturer har lite annat tänk kring det hela och synas i andra länder är inte "fult" som det är här.

Jag är inte avundsjuk på någon. Jag glädjer mig deras framgångar istället :) Visst, vissa saker kanske man önskade att man hade men inte så att jag blir avundsjuk :)
Sällan nuförtiden som jag blir avundsjuk

2# jag är väldigt nöjd med mitt liv. men jag tror ändå det finns mycket avundsjuka i Sverige. jag brukar generellt sätt inte vara avundsjuk, kan å ändra sidan ha att göra med att jag inte bryr mig om annat folk. Tror ändå dock många är avundsjuka, de vågar bara inte erkänna det…

Tror inte det är ett svenskt fenomen :) Ville jag först lägga fram. Rätt less på att höra om "den svenska jantelagen" som en unik, svensk sak. Misogyna perosner är olyckliga människor…och sådana finns ju över hela världen. Notera att fattig /har lite i världen inte är synsonymt med "olycklig".

Jag gläds ofta åt andras framgång men jag missunnar vissa denna glädje också då jag inte tycker de förtjänar det ;) ELLER när jag tycker att det är för tjatigt. T.ex när min svnesson-svensson-polare för andra gången i veckan pratar om deras tredje skoter de ska köpa- bara för att de kan! :D SKryt är lite fult…det är det faktiskt, speciellt eftersom sverige är så rikt så att småflis kan spendera pengar på 3 skotrar där fmailjen bara är 2 personer, sen svälter barn….i samma land och resten av världen. Det sticker i ögonen…

Sen de som oftast säger "man får itne vara duktig" är ofta, utofrån min erfarenhet, folk som oftast är jävligt otrevliga själva och skrytsamma :) Varför skulle någon glädjas med en sådan människas framgångar?`JAg gläds med dme jag rbyr mig om eller tycker de förtjänar dem. ÄR det någon jag upplever som en skithög eller att denne får framgångar på bekostnad av andra så känns det såklart bra när det går åt helvete för denne ;)

"man får inte vara duktig i Sverige". Eller så kan "genier" tillexempelt sluta att öppet idiotförklara de som inte är lika smarta, eller chefer sluta nedvärdera sina underhuggare. Det fungerar ju åt båda hållen. En person som är duktig och socialt begåvad (trevlig- inte nödvädnigtvist ödmjuk) får nog mer vänliga ord bakom ryggen än en som är otrevlig och misogyn mot andra och får framgångar. Inte speciellt typiskt Sverige…

"le uppåt, sparka neråt" :D Mina chefer har alltid varit trevliga och uppmuntrande, det är ju kollegor eller undersåtar som blir sura och griniga om man beter sig som en apa. "man tror man är nån". En del tror fan att de är nån- beter sig dåligt, ruttet. De som vet med sig att de inte är svin men får skit…..Just take the higher road.

Jag tror avdunsjuka är mänsklingt, inte svenskt.
Jag har varit avundsjuk många gånger. Önskar att jag hade det samma.

Men just nu är jag nöjd. FAst visst blir jag avundsjuk då någon vinner potten på 128 miljoner och liknande :P

Jag tror inte heller det är speciellt svenskt vare sig att vara avundsjuk eller att man inte ska sticka ut för mycket.

Sen kan man ju vara avundsjuk utan att vara missunnsam. När personer jag känner är framgångsrika i något jag också skulle vilja göra kan jag både vara glad för deras skulle och tycka att de förtjänar det, OCH önska att samma sak skulle hända mig.

Just nu är min bästa kompis på solsemester medan jag går hemma och kämpar med november (jag har verkligen svårt för november och brukar åka bort, men i år blev det ingen höstresa), och det låter jättehärligt. Ja, jag är avundsjuk och önskar att jag också låg och plaskade i ett varmt turkost hav, men det betyder ju inte att jag önskar att hon inte skulle få göra det.

Jag har märkt att andra varit avundsjuka på mig, helt klart. Det sårar, för dom gör det på ett fult sätt. Så det gör ont och jag blir ledsen. Nu finns inte dessa människor i mitt liv och det är skönt.

Jag däremot har såklart känt avundsjuka men inte mått bra av det så jag har valt att glädjas åt andras framgång - även om det är min fiende eller dylikt. För varför ska jag utsätta mig för nåt jag inte mår bra utav? Jag vill mitt eget bästa helt enkelt.
Alla har olika liv, väljer olika vägar.. det dom har kan man själv få om man kämpar för det. Enklare än så är det ju inte?

Jag lever mitt liv, har det jag har i mitt liv och jag har valt olika vägar och valt andra saker. Det ska jag glädjas av, inte gå runt och vara avundsjuk på andra.. då missunnar jag mig själv och jag njuter inte av det liv jag har.

#11 Jag väljer ju inte att bli avundsjuk på en som vinner massor av miljoner, det bara händer eftersom jag själv gärna skulle vilja vinna pengar och komma ur fattigträsket :)

Att vara avundsjuk är för mig inte samma sak som att man går runt och mår dåligt eller är missunsam mot andra. För mig är det bara att jag önskar det samma för mig.

#12 Alla är vi olika :). Så jag skrev beskriver hur jag kände avundsjuka.. medvetet eller inte. Jag valde inte att vara avundsjuk, det kom automatiskt.. men jag arbetade bort det för jag mådde absolut inte bra utav det.

Det är ju super om man kan arbeta bort saker som får en att må dåligt :)

Men vad betyder egentligen avundsjuka? Vi ser ju på det olika.
Finns det någon universiell beskrivning av fenomenet?

#10

Jag tycker du gör en viktig distinktion där, mellan att vara avundsjuk och att vara missunsam. Jag ser det egentligen inte som fel att vara avundsjuk, medan det är mindre klädsamt att vara missunsam. Jag menar, jag kan utan problem säga till någon att jag är avundsjuk på deras nya lägenhet eller utlandsresa eller whatever. Det är ju inte samma sak som att säga att den personen inte förtjänar det.

Missunsam kan jag också vara, mot folk jag inte gillar tex. Men det brukar jag hålla för mig själv, det är ju bara löjligt att gå runt och basunera ut vilka som förtjänar vad. Som om jag skulle ha någon auktoritet på det ämnet.

JA, jag är ALDRIG missunsam på så sätt att jag kommenterar andras framgångar negativt… MEn som någon annan  sa- ibland kna ju även kritik upplevas som avund, vilket inte är sant. KRitiserar jag ett par plastbröst så är det pga avsky eller förskräckelse, inte pga avund. För om jag ville ha sådana skulle jag fixa /önska sådan :) Nu har jag inget emot sillisar- tog det bara som ett klassiskt exempel där man ofta får "är avis" om man gud nåde, skulle kritisera.

Då tänke rjag på ofentliga människor, kändisar mao. Vänner, bekanta eller kvinnan brevid mig på fiket- brukar jag inte tänka i de banorna, jag skulle bli jättesårad om någon hoppade på mig pga avund eller kritik gällande saker de ska skita i :P

Som några tidigare skrivit, avundsjuk kan jag vara, väldigt sällan, - fast inte på ett negativt sätt. Jag är aldrig missunnsam. Inte ens mot folk jag tycker mindre om. Om jag ens har några sådana… folk jag inte känner, bryr jag mig inte om, då jag inte har något med dem att göra.

Min pojkväns kompis vann 14.000:- på hästar för en månad sedan, och min pojkvän vann ingenting. Då sa jag att jag var riktigt avundsjuk. För det hade varit underbart att vinna just nu. Men jag är absolut glad för hans väns skull. Bara för att jag känner avundsjuka över något, behöver det inte vara missunnsamt, utan bara något jag saknar och skulle vilja ha. Inget negativt mot personen i sig eller händelsen i sig, utan bara en önskan.

Mina vänner har många gånger sagt sig vara avundsjuka på mig också. Men mina riktiga vänner är inte missunnsamma heller. Dem är riktigt glada för min skull, men skulle väl önska att de också hade det. Och andra saker de har, kanske jag är avundsjuk på. Det är väl ett vanligt fenomen bland människor överlag.

Jag spenderar dock inte speciellt mycket tid på avundsjuka, om jag ska vara ärlig. Det är vid väldigt få tillfällen jag faktiskt känner av det. Som pengar, då jag är fattig student. Annars är jag lycklig över det jag faktiskt har i stället.

Har råkat ut för avund däremot, men mest i grundskolan. Kan inte minnas när jag råkat ut för dryga kommentarer istället för uppmuntran när man berättat om en framgång- i vuxen ålder.