Från förhållande till singel.
Under ett 20 minuters telefonsamtal igår blev jag singel efter 3, nästan 4 års förhållande. Och jag känner mig krossad, liten och så j*vla ensam fast jag vet att jag inte är det. Detta var hans val och inte mitt vilket jag måste aceptera. Men detta är det värsta med kärlek. När man själv älskar personen så högt och det inte är likadant tillbaka.
Har stängt ner min fb, ring mitt sista samtal till honom nu för en stund sedan och stängt ner skype för att jag måste släppa honom.
Jag hatar detta. Och jag orkar inte heller. Känner mig hopplös och försöker intyga mig själv om att detta är så nytt att det är okej att vara ledsen. Fast jag inte vill.
Vet inte varför jag skriver detta heller. Jag vill bara ha det ur mig.

Förstår att du känner dig ledsen men måste bara säga att din kille är en riktigt fegis som inte kan ta det ansikte mot ansikte utan över telefonen.
Försök att inte isolera dig utan gå ut och gå tex och försök rensa huvudet.Att bryta upp efter så länge är inte lätt och självklart är det okej att vara ledsen!
Skickar styrkekramar till dig. Du kan klara detta.
Medarbetare på Cornish rex iFokus & Flyg iFokus
#1 Tack. kan säga att detta hände en gång innan för över ett år sedan på telefon. Kommer knappt ihåg när det var.
Jag försöker iaf hålla ihop det så gott jag kan. Samtidigt som man önskar att han ångrar sig, så försöker jag skita i det och se framåt i livet. Kan inte hänga mig själv på honom. Vet om att han mår riktigt dåligt, då vi flyttade ifrån vår lägenhet,omplacerade våra katter och flyttade till varsett håll för ungefär 3 månader sen och han känner en enorm skuld. dock kan jag inte säga om hans mående har tagit överhand eller om det verkligen är hans känslor.
Ska försöka att inte gräva ner mig i detta iaf. Och försöka se framåt. pratade med honom en sista gång nu imorse och sa till han att vi inte bör prata på en väldigt lång tid framåt, men att jag förväntar mig respekt efter 3 års förhållande att han inte hånglar upp första bästa tjej. Vad han gör om 1 månad kan jag inte styra över.
Skitsamma. Let's go on. Jag ska mata sönder min träning nu iaf, och försöka äta. Ångesten har tagit överhand hos mig och gjorde att jag kräkte upp en halv banan, men efter träningen så blir jag nog hungrig så jag kan äta lite.
Aldrig roligt när förhållande tar slut och den ena fortfarande älskar den andra.
Men som du vet blir det bättre med tiden. Låter bra att träna, då fokuserar man på annat och får ur sig lite ilska.
#3 Ja jag ska göra det. Imorgon åker jag iväg över några dagar till en kompis med hästar och alla möjliga djur så jag kan få vara ifred mitt ute i ingenstans där ingen känner mig. Ska bli skönt iallafall. Eller ja, svårt också då jag har svårt att sova hos andra men jag är så glad att hon ställer upp. Hon är den enda som hört av sig, förutom exets svärföräldrar som jag står väldigt nära.
Och jag är glad att ni har svarar. Är tacksam för det.
#4 Vilken tur att du har en sådan vän :)
#5 ja, jag trodde knappt det själv. Men jag är glad för det.
Jag måste fråga, hurfanken gör man för att låta bli att ringa och höra av sig ? Hur tusan gör man för att ge fan i att plocka upp telefonen och ringa ? Jag försöker så hårt att låta bli..
#6 Det är inte lätt. Det är ren stålvilja som gäller. Det blir lättare med tiden.
#7 Ja, hans förhoppning är att vi senare ska kunna vara vänner. Frågan är hur jag fixar det. Vilken jag inte tror. Men det får tiden utvisa, precis som det får utvisa vad som händer med "oss" och med han och mig. Var vårat liv går och hur det ser ut.
Jag får stålsätta mig. Räkna dagar eller vad fan som helst. Urk. Och arbetslös och själv hemma. Det är inte lätt men jag kan,jag ska,jag vill.
#6
Ta bort hans telefonnummer ur mobilen. Det är mitt bästa tips.. Eller, om du har en telefon där du kan spärra att ringa vissa nummer, spärra hans nummer..
Du behöver inte alls vara vän med honom nu. Det är helt naturligt att inte klara av det och efter en så lång relation kan det ta väldigt lång tid innan du klarar det.
Å som tidigare sagt, har han gjort slut via telefonen så tycker jag du skall försöka korta ner sorgeperioden lite, det va väldigt lågt och respektlöst av honom att inte ta emot din sorg och smärta.
Och har han gjort slut en gång tidigare och skulle vilja komma tillbaka efter det nuvarande uppbrottet så skall du nog vara stark och säga nej. Annars kommer du nog aldrig kunna lita på honom igen om han skall springa och göra slut titt som tätt.
Nej du, stå på dig och väx i styrka, för en dag kommer du inse att du klarade det och då kommer du må så jäkla bra och inse att du klarar allt!
Darkness can only be if we let the light fade..

Killen gjorde slut via telefon, du borde vara så arg på honom att du inte vill ha med honom att göra. Så gör man inte mot ngn man varit tillsammans med! Så respektlöst. Ta bort telefonnummer och all internetkontakt och säg till dig själv att han inte förtjänar dig i sitt liv på ngt sätt! Men, vet att det är svårt…
Ja, har inte pratat med han nu. Och inte gråtit något heller. Har sysselsatt mig med annat dom här dagarna och inte varit hemma. Dock blir det ju tufft när man kommer hem igen, men försöker stå på mig att orka. :)
#11 Jag brukade ladda upp med massor av skitdåliga actionfilmer å choklad och sitta uppe en hel helg å bara bearbeta.. Blir som en fruktansvärt onyttig rensning.. :)
Darkness can only be if we let the light fade..
"#12 Ja. Mitt största problem är ångesten som ligger hela tiden, men det har inte blivit övertagande iaf. Jag försöker hålla den nere och det går änsålänge ^^
Är aldrig kul att bli dumpad. Är helr ok att vara ledsen.. vet själv hur det känns. När mitt ex lämnade mig för 5 månder sen efter 11 år var jag nästa otröstlig. Det blir bätter jag lova. Fast jag är forfarande upp i mitt sogearbete med mån bätter i dag.
Livet är som en chockladask men vet aldrig vad man får/ Forest Gump
När jag lämnade mitt ex, vi var förlovade och sambos, för 9 månader sedan bröt jag samman. Jag fick gå hem från jobbet för jag kände hur en gråtattack kom smygandes. Väl hemma kunde jag inte sluta gråta.. även om jag lämnade han så tog det hårt på mig - jag trodde det var han liksom men det var det inte och det gjorde så ont att ha insett att det inte skulle funka fast jag så gärna ville det för vi var så nära varann och bekväma med varandra.
Jag kunde inte se på film själv, att somna på nätterna var ett helvete men jag hade en vän som alltid skrev långa godnattsms till mig och han hjälpte mig igenom det bra.. vilket jag alltid kommer vara han tacksam för!
Jag hade svårt att lyssna på viss musik, jag vet bara inte varför.
Idag, 9 månader senare, bor jag hos mamma igen och är hundägare - min dröm sedan 15 år tillbaka. Jag är lyckligare än någonsin och har aldrig mått såhär bra, inte ens i min relation med han!
Det är svårt nu men det blir bättre bara man själv vill att man ska må bra igen. Sin egna vilja betyder så mycket för ens lycka! Gråt, skrik, må dåligt.. det är nyttigt det med men bara om man kommer på fötterna igen :). Allt blir enklare med tiden!
Hm… JAg är bra vän med mitt ex men jag bröt _all_ kontakt från att vi gjorde slut fram till att jag gått vidare med mitt. JAg skaffade ny pojkvän osv (blev kär, då var han glömd). Detta tog ungefär 4 månader.
Saken är den att jag först blev schockad- för han tog initiativet. Sen under de första veckornagrät jag, grät och grät och promenerad.e JAg nötte upp ett par skor ;)) JAg bearbetade verkligen allting som skett under senaste tiden runt vårt uppbrott och tjatade nog sönder mina närmaste vänner och familj. Till slut kom jag ju fram till att det varit bässt det som skett och när han helt plötsligt ville ha mig tillbaka så var det min tur att nobba honom. DÄr hade funnits kärlek men jag hade kommit fram till att han förbrukat sin chans med mig. Nu var det någon annans tur att pröva lyckan med mig ;)
Bearbeta det, var inte rädd för att gråta, prata, skriv dagbok. Dikter, måla…boxas, träna! :) Granska ert förhållande. JAg har svårt att tro att ni hade ett perfekt förhållande om han plötsligt efter 4 år bara dumpar dig sådär, rakt av på telefon. Kan han vekrligen ha avrit en sån underbar pojkvän? Hade ni det SÅ bra? :)
På sin höjd ska du utkräva att han ska prata om varför det tog slut från hans sida så du vet. Det är viktigt tycker jag. Sen kan du, om du vill, säga att den dag du kommit över honom och är redo så kan ni kanske prova att vara vänner.
Vänskap med ex fungerar bara då alla "de" känslorna är borta. Man måste stå ut med att se honom med nya flickvänner, lyssna på tjej-problem etc. Han ska ju klara detsamma. Det kan vara ett ptoblem för många i början :) Men jag brukar tycka att fanns där kärlek så finns där vänskap, speciellt efter långa relationer. Men en del mår man helt enkelt bättre utan!
Mitt ex behandlade mig som skit, folk frågar varför jag är vän med honom. Jo, för han är en BRA vän, en kass pojkvän, men en satans bra vän. Han har funnits där för mig på ett helt annat sätt än då vi var ett par. Vi var nog aldrig ämnade att vara ett par, bara familj, dvs väldigt bra vänner.
Lycka till, det känns jobbigt men tänk på alla möjligheter du fått också! Möjligheten att hitta någon som vill vara med dig! :)
Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com