förstår att det är jobbigt för dig, men din mamma lever ju sitt egna liv  gör egna val, tråkigt att det behöver bli jobbigt för dig! 
och jobbigt att din kille inte kan va vän med din mamma om hon blir tillsammans med den där killen, kanske borde din kille försöka att tänka att din mamma lever sitt liv å ni ert? :)
om killen som först va intresserad av dig stöter på din mamma borde han tröttna snart om ni försöker att inte lägga er i? 
hoppas de löser sig och att ni inte bryter kontakten pga en kille! kram!

Man kan ju tycka att din mamma borde lärt sig efter alla misslyckade förhållanden hon haft med väldigt mycket yngre killar.

Men det tycks inte spela någon roll vad du eller din kille säger eller tycker. Så jag tror inte det blir bättre av att ni försöker prata förstånd med henne. Hon är vuxen och fattar sina egna beslut och gör sina egna misstag. Ni får väl vänta in att även detta förhållande tar slut. Jag tror inte det är många 25-åringar som stannar en längre tid hos en snart 60-åring även om såklart undantag finns.

#1 Jag skulle inte brytt mig så mycket om det var en annan kille. Det jobbiga är ju då hon pratar om honom och det väcker väldigt många dåliga minnen hos mig och min kille.

Jag sa åt henne, som jag även tidigare har sagt, att jag vill inte höra något om deras förhållande. Jag hoppas att hon tar det på allvar. Om hon inte kan respektera det så vet jag inte vad jag gör.

Jag vill ju att hon ska vara glad men samtidigt så förorsakar det problem på andra fronter om hon blir tillsammans med honom. Jag har ingen aning om vad hans avsikter är om han bara vill komma närmare mig eller om han är genuint intresserad av henne. Oberoende så känns allt väldigt konstigt och obehagligt.

Kanske jag måste bara acceptera saken och inte nämna något för killen min.

#3 jaa, hoppas din mamma förstår att hon måste respektera att du blir ledsen över att höra om honom, 
tycker du kan prata med din kille ändå :) blir kanske jobbigt att gå å  hålla de inom sig? kram

#2 Hon påstår att hon har lärt sig och att hon söker efter andra kvaliteér hos de här killarna. Jag kan inte påstå att hon har rätt där. Den här killen har stora problem då det kommer till många områden. Han har varit med i en sekt och tog sig ur den för några år sedan, han har dessutom stora problem med sitt självförtroende och är även arbetslös. Jag tycker inte att det låter som ett vidare kap, men nåja det är hennes val, bara hon inte drar in oss i skiten.

#4 Jag vågar inte säga det här åt honom innan julen är överstökad. Jag har planerat att ta upp det efter julen då vi kommer hem igen. Men jag vill som sagt inte ta upp det ännu eftersom det kan förstöra alltihopa så att vi inte hinner ordna upp det innan julen.=/

Det verkar som om din mamma är rädd för att bli gammal!? Kanske av den anledningen att hon går till yngre. Men jag tycker absolut det är rätt att säga något till henne. Bättre det än att gå i bakgrunden o störa sig.

#7 Jag tror bara att hon inte kommer att bry sig. Om hon inte bryr sig och hon fortfarande går omkring och pratar om det så tänker jag bryta kontakten, tills hon har tagit sitt förnuft till fånga. Det låter kanske drastiskt men jag tänker på både min killes och mitt eget välmåeende.

Jag har i flera nätter haft svårt att sova på grund av det här. Jag vet inte hur min kille kommer att ta det här då jag berättar det…

Tycker din kille inte ska ha med det där att göra…alls. De tär din mamma. Sen kna man tycka en hel del grejer om hennes val av pojkvänner (verkar ha dåligt omdöme) men hon är vuxen och hn gör sina egna val och står för konsekvenserna av hennes (upprepande) misstag. Ingen av er har ju träffat killen, bor han i Sverige?

Men hon ska inte behöva avstå från denna man pga att han först raggade på dig, eller för att din pojkcän blir svartsjuk pga det :P Så tycker jag. Det lättaste vore, för din skull, att din kille taggar ner och sköter sin egen familj och lämnar din mor ifred. Sen måste ni ju inte umgås med dem dagligen. Försök vara glad för din mors skull så länge det inte går åt helvete. Klart man lessnar när samma perosn gör likadana misstag om och om igen men det är….hennes liv, hennes misstag.

"Den här killen har stora problem då det kommer till många områden. Han har varit med i en sekt och tog sig ur den för några år sedan, han har dessutom stora problem med sitt självförtroende och är även arbetslös."

Han låter rätt normal i mina öron. Din killes beteende låte rinte MER normalt. Han har kanske jobb, värsta självkänslan- kanske för stor efterosm han anser sig kunna bstämma/hota/bli arg på din….DIN mamma för hennes val? :) Och d är för rädd för hans reaktioner…
Så vem ställer egentligen till besvär?

Klart den där 25åringen kna avra intresserad av din mor trots att han var intresserad av dig först, men dina farhågor är väl också giltiga. Men de har känt varandra i 4 år nu säger du så jag måste säga att han är ju väldigt ihärdig mot henne i så fall :)

Att tillhöra en sekt är inte värre för min egen dle än att man söker gemenskap, samhörighet, en plats att höra till. Möjligen att man är/VAR lättpåverkad (kan säkert höra samman med hans dåliga självförtroende). Arbetslöshet är ju inget ovanligt idag och knappast ett tecken på att en person är dålig. Men har han tankar på att jobba eller är du rädd att han försöker leva på din mor?

Trevlig jul! Håll er utanför det där och slå dövörat till när din mor berättar saker.

I de flesta av dina inlägg framgår det mer vad du är rädd för hur din kille ska reagera, vad han ska tycka/tänka och känna och framfröallt- göra. JAg finner det otroligt märkligt. Men så skulle jag aldrig acceptera att min pojkvän skulle säga sådär om min mor, någonsin. Ni bryter ju med henne om ni int eklarar det, men VAD är det ni inte klarar? Att hon inte lever så som ni tycker är anständigt. De tlåter som att ni gör hennes en tjänst om ni bryter kontakten. Faktiskt.

#9 Han gillar inte killen för han försökte få mig att göra slut med honom och han var väldigt manipulativ. Min kille är inte svartsjuk men han verkligen hatar den här killen på grund av det han gjorde. Sen tycker han förstås att det var väldigt konstigt att han sen gick vidare till min mamma.

Skulle inte faktiskt förvåna mig om min kille tror att den där typen vill komma i kontakt med mig genom min mamma. Han var ju otroligt envis tidigare och sa att han aldrig skulle ge upp.

Men som sagt, jag kommer att säga upp kontakten med henne om hon inte kan respektera det faktum att varken jag eller min kille vill höra något om det förhållande. Mitt och min killes välmående kommer först. Efter snart 10 år tillsammans med min kille så sätter jag honom före min mamma. Han har alltid ställt upp och min mamma har aldrig ställt upp för mig.

Det är hennes liv och hennes val, men då får hon också acceptera att vårt förhållande går åt helvete i processen. Men som sagt, det är något hon har vetat om från början och det är på hennes egen risk.

Killen bor i Holland… De talar engelska med varandra men hennes engelska är ganska usel. Han ska komma på besök den här sommaren. Det jag fruktar är att han kommer att flytta in hos henne, eftersom det var tal om sådant tidigare. Med andra ord skulle han "fastna" här.

I see… :) Ja då kna ajg väl förstå din kills oro lite mer- om ni tror att killen är värsta psychot :) Men om en tjej raggar på min kille så ser jag itne direkt varför jag ska bli arg på henne. Jag litar på min kille och att han gör sina egna val och han är ju underbar så det är ju inte alls märkligt att andra försöker ;))

Han borde fortf tagga ner sin "übermacho-style" med att han måste försvara dig från hemska, kärlekstörstande, desperata män. Du klarade väl utmärkt av att be honom dra åt helvete, på egen hand? MEnar de tär ju nätet vi talar om- man slutarbara skriva tillbaka/svara.

JAg tror ju själv inte att din mor och hennes holländare kommer att bli något speciellt hållbart i längden :) ÖVer nätet kan man dejta vem som helst men sen då? :)

Ta allt som det kommer. JAg tror att kritik bara stärker din mammas beslutsamhet. Utifrån de tlilla du berättat skulle jag inte tro att hon försöker vara ung via dessa män- utan det handlar möjligen om hennes egen mognadsnivå också. En äldre kvinna med en ung man har en högre status men är kanske även mer på samma "nivå".

MEn ja, var öppen mot din kille också men be honom lugna ner sig. Han litar väl på dig och blir det problem så löser ni det då de uppstår.
Dvs när ha kommer till Sverige- ta ställning till hans beteende mot er då, osv. Vet inte hur er relation är men jag utgår från min egen relation med min mamma och då är uppbrott så…otänkbart, men jag förstår att alla mammor inte är bra mammor. -Men att säga upp bekanskapen med en förälder är ingen småsak.

#10 Det jag menade med stora problem handlade just inom de där områdena. Arbetslösheten, sekt-grejen och självförtroendet är några områden. Hur det kommer i uttryck är just problemen. Det värsta är väl hur manipulativ han egentligen är.

I början försökte han få mig att göra slut med min kille. Sen försökte han få min kille att tro att det var något på gång mellan honom och mig. Det var något som kom fram senare och då jag fick veta det blev jag chockerad. Jag hade då min kille med mig så att han fick se allt som typen skrev till mig. Med andra ord blev det en underlig situation.

Så på basen av det där tycker jag att han absolut inte är så värst normal. Normala människor försöker väl inte förstöra förhållanden systematiskt och beräknande?

Det är ju sen min mamma som går an om den här killen och allt som är gammalt är glömt och förlåtet. Det enda jag ber henne om att hon ska sluta prata om honom med mig. Är det så svårt? Vi har haft två diskussioner om det här och båda gångerna har hon dragit upp det. Jag har försökt ignorera det hela.

Det vi inte klarar av är väl att bli påminda om eländet. Det var en jobbig tid då han blandade sig in i båda killens och mitt liv. Han hade ju även kontakt med min kille under den här tiden och de var på sätt och vis "vänner". Så det inverkar ju säkert en del också.

#12 Orolig är han väl pga hur manipulativ den här killen är. Han var väldigt duktig på att luras men som tur kom det ju fram i slutändan hur allt låg till tack vare teknikens under.

Varken jag eller min kille har någon kontakt med den här typen längre. Det tog slut för längesedan men ibland har några e-mails poppat upp i både min killes och min egen e-post låda. Det har inte varit särskilt trevligt.

Jag tänker säga till min kille efter julen, hur det står till med situationen. Men han är väldigt envis av sig så jag undrar.

Jag har sagt upp bekantskapen med min egen pappa och det var förstås en annan situation men ett lätt beslut. Att säga upp bekantskapen med min mamma skulle t.om underlätta mitt liv på många nivåer. Min mamma drar alltid mig in i alla gräl hon har med släkten. Så på det viset skulle det göra mig mer gott om jag faktiskt bröt kontakten. Men jag vet att det skulle få min mamma att må skit eftersom hon har redan två andra döttrar som har brutit kontakten med henne totalt, på grund av hennes beteende. Så jag ska avvakta och se om det kan undvikas. Oberoende så vill jag ju inte göra illa någon, men min killes och mitt eget välmående måste ändå få gå först.

Men du, om hon beter så illa, så får hon skylla sig själv om folk inte vill umgås med henne. Man behöver inte umgås med folk bara för man är släkt med dem.

#15 Oberoende så är ju hon min mamma och jag tycker synd om henne. Men jag får se hur det slutar. Jag vill åtminstone undvika att någon blir sårad eller mår dåligt i den här processen.

Fast tänk framåt också, vad händer om du och din pojkvän kanske gifter er, eller skaffar barn?

Kan du garantera att din mor inte gör illa ditt barn då?

#17 Gör illa hennes barn? Har jag missat något i tråden för jag kan inte minnas att TS mamma har gjort henne illa?

#18

Hon skriver att hennes mamma aldrig har ställt upp för henne, det är också att skada sitt barn genom att göra på det viset.

#19 Men nu är ett barnbarn inte morförälderns ansvar. Så jag förstår fortfarande inte hur du kan ställa den frågan. Många lever utan morföräldrar utan att fara illa.

Min mamma skulle aldrig göra illa mina framtida barn. Och som Hera sa, det är inte hennes ansvar.

Hon ställer kanske inte upp och det kommer jag inte heller begära av henne. Många människor tar släkten för givet och anser att de ska ställa upp då man väl får barn, men det kan gå snett och leda till att man tar varandra för givet. Så jag är nog inne på att man ska först lita på sig själv och se till att man själv kan ställa upp för sina egna barn och ta hand om dem.

Jag skulle absolut låta mina barn träffa sin mormor, hon är ju ändå sprudlande glad och positiv i den bemärkelsen. Hon skulle aldrig göra dem illa.

#20

Jag tror du missförstår mig. Jag har inte skrivit att barnbarn är morföräldrars eller farföräldrars ansvar. Jag har heller inte skrivit att man inte kan leva utan morföräldrar utan att fara illa.

Modern har aldrig ställt upp för sitt barn, och verkar inte ha en speciellt god attityd. Det känns som om modern sätter sig själv i första rum, och bryr sig inte om andra människor. Ett sådant beteende kan skada ett barn, oavsett om det är ens egna eller ens barnbarn. Lite ansvar har en mormor också, i en relation till ett barnbarn. Vill de ha en god relation till sitt barnbarn får de ge lite också och inte bara tänka på sig själv.

#22 Läs #21

Fast tänk på att det inte enbart är fysiskt man kan göra någon illa. Kommer hon att sätta dem före sig själv? Som vuxen får man göra det i en relation till ett barn, oavsett om det är ens eget eller ens barnbarn. Kommer hon hålla alla löften till barnet, eller kommer hon strunta i det för att göra något roligare? Om hon träffar någon ny kille så kommer hon inte strunta i att träffa barnbarnet fast hon lovat för att det är roligare att träffa en kille?

Eller är det så att problemet i er relation inte ligger hos din mor, utan hos dig och dina syskon? Om det inte finns några betänkligheter om att hon inte kommer kunna göra ett eventuellt barnbarn illa alls?

#21

Nu missförstår du mig också. Jag skriver inte att man ska lägga över ansvaret för sina barn på någon annan. Men ett visst ansvar har den vuxne för en relation till ett barn.

Kommer hon att ställa upp för sitt barnbarn i framtiden, eller kommer hon strunta i det?

"Eller är det så att problemet i er relation inte ligger hos din mor, utan hos dig och dina syskon? Om det inte finns några betänkligheter om att hon inte kommer kunna göra ett eventuellt barnbarn illa alls?"

Jag hänger inte alls med i ditt tänk. Tycker du lägger dig i lite väl mycket och baserar dina inlägg på en väldigt knapphändig information om TS mamma som du inte känner alls.
Att TS mor inte har funnits där för henne så som hon önskade säger ingenting om hur mormodern kommer vara mot sina barnbarn och jag förstår inte alls varför du skriver som du gör. TS känner nog sin mor så pass väl att hon vet om hon riskerar sina barns välmående eller inte om de har kontakt med sin mormor.

Det behöver inte alls vara så. Har man en destruktiv relation så kanske man själv inte inser det. En förälder-barn relation kan även den vara destruktiv.

Jag känner inte ts, eller hennes mor, jag utgår från det ts skriver. Hon skriver att modern aldrig varit där för henne, hon skriver att modern struntar i om dottern mår dåligt i hennes val av pojkvän. I det här fallet så tycker jag att modern inte borde fortsätta en relation med denna man om man tänker på den historia som finns. Hon skriver att andra av barnen har sagt upp kontakten med modern, vilket man oftast inte gör bara för att mamman köpt fel sorts ketchup till exempel. Att ens fundera på att bryta konten säger att något inte är helt rätt.

Jag anser att ts borde ta sig en funderar på om hennes mamma verkligen är någon som hon mår bra av att ha i sitt liv.

#27 Ts funderar ju uppenbarligen redan på detta.

"Att säga upp bekantskapen med min mamma skulle t.om underlätta mitt liv på många nivåer. Min mamma drar alltid mig in i alla gräl hon har med släkten. Så på det viset skulle det göra mig mer gott om jag faktiskt bröt kontakten. Men jag vet att det skulle få min mamma att må skit eftersom hon har redan två andra döttrar som har brutit kontakten med henne totalt, på grund av hennes beteende. Så jag ska avvakta och se om det kan undvikas. Oberoende så vill jag ju inte göra illa någon, men min killes och mitt eget välmående måste ändå få gå först."

Tja, och sen berättar både du och ts hur bra hennes mor är och att hon kommer bli en så bra mormor.

Hon får tydligen sin dotter att må dåligt, och få en dålig relation med resten av släkten.

Det går att se ganska bra på hur modern kommer bete sig mot eventuella barnbarn. Är ts villig att riskera sitt barns välmående, kör på.

#29 Jag har inte sagt att hon är varken bra eller dålig. Bara ifrågasatte dina ordval och främmande folk.

Främmande folk? Har jag skrivit något om främmande folk så är det antagligen en felkrivning, som skulle någon annanstans egentligen.

Låter lite trassligt med din relation till mamman, men du kan ju varken ta ansvar för en annan vuxen människas "fixering" eller styra vem hon attraheras av eller bli ihop med. Tror det bästa du kan göra är bry dig så lite som möjligt och koncentrera dig på ditt eget liv.

#31 Nu missförstod du mig :) Men vi släpper det.

Att börja påstå att min mamma inte skulle vara en bra mormor och att hon rent ut sagt skulle skada mina barn är att gå för långt. Så pass mycket info om min mamma har jag ändå inte gått ut med för att en sådan bedömning ska göras.

Du vet ju inte riktigt vad det var för sorts beteende som orsakade att hennes två döttrar bröt kontakten. Orsaken till det var att hon lovade att ställa upp t.ex. att åka med dem då de skulle iväg till ett ställe osv. Då hon aldrig höll det hon lovade blev de till slut förbannade och orkade inte längre med det beteendet. Jag har fattat hur hon fungerar och därför begär jag aldrig något av henne som jag vet att hon inte kommer att kunna ge. På det viset har jag undgått från att bli besviken om och om igen.

Min mamma struntar i min åsikt då det gäller hennes val av pojkvän, det är något stör mig. Men det betyder inte att hon skulle göra illa mina barn. Det finns liksom inte någon vettig koppling jag kan dra från det ena till det andra i det här fallet. Hennes kärleksliv är skilt från hur hon skulle fungera som mormor.

Ingen är perfekt. Man kan inte begära från ens nära och kära att de ska vara perfekta, då lever man i en drömvärld. Min mamma är nu ändå inte så pass messed upp i huvudet att hon skulle med vilja skada sina framtida barnbarn.

Konstigt kanske att jag börjar försvara min mamma med tanke på att jag annars klagar på henne. Men min mamma är inte genom usel. Hon har många brister men hon är inte en dålig människa i mina ögon och jag skulle inte förvägra henne från att träffa mina barn nu som då. Mamma kan vara jättebra, men i måttliga doser!

Jag har verkligen en hel del att fundera på. Jag är glad över den här kritiken för det har fått mig att se min mammas goda sidor mycket mera. Så det tackar jag dig Pandette för.:)

#33

Varför skrev du då om främmande folk?

#34

Ja, du kanske har lärt dig att du inte kan begära något av din mor, men hur blir det med framtida barn? Ska de också lära sig det, och på vilket sätt? Den hårda vägen, med att de blir svikna?Vad händer om mormor börjar lova barnet saker, som hon sen inte håller?

#35 För att TS och hennes familj är just, främmande för dig.

#36 Åter igen, varför skriver du sådär?
Hur framtiden ser ut vet ingen och man får ta de problem som kommer då de sker. Det finns inget som säger att TS mor kommer svika barnbarnen.

Du ger råd som TS inte bett om, om personer du inte känner. Känns fel och ser fel ut. TS har utryckligen skrivit att du har gått för långt, ändå fortsätter du?

Dags att sluta nu.

Jag försöker inte vara otrevlig, det är bara något man måste fundera på om man har relationer till folk som enbart tänker på sig själv.

Ts kan hantera sin mor, och hon är vuxen. Andra, som framtida barn kanske inte kan det, och de kommer vara barn. Vilket kommer vara viktigast?

#38 TS är i sådana fall mor till barnen och då är hon den som är vuxen och ska ta hand om dom och se till att dom har det bra.

Jag är övertygad om att TS kommer bli en bra förälder och du behöver knappast tala om för henne vad hon bör tänka på. Uppenbarligen är hon väldigt bekant med sin mors problem.

Det tramsigaste här är att det inte finns några barn ens. Så ha förtroende för TS om att hon kommer klara att hand om eventuella barn utan dina "råd" här inne, tydligen inte är speciellt välkomna.

Nu skriver jag en sista gång att diskussionen om eventuella framtida barn är slut. Respektera detta!

Okej, då blir mitt råd till ts, acceptera att din mor är som hon är, gå i terapi om det är vad som behövs för det och håll henne så glad som möjligt. Oavsett vad som krävs, du får kanske ta och acceptera denna nya pojkvän helt enkelt, om det gör henne lycklig.