Jag hatar några st. Alla har gjort mig väldigt onda saker.
Vet att det är dåligt att ödsla tid på hat, men jag kommer inte ur det.

Kanske någon som har tips på hur man ska kunna förlåta?

hmm, jo det finns några få människor som jag hatar.. Falska människor.

Det finns en människa jag hatar med hela mitt hjärta. Jag var tillsammans med han i ett år och han gjorde mig mycket illa under den tiden, både psykiskt och fysiskt.
Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag hatar honom.

Jag ogillar många men det finns ingen jag hatar. Det finns en som gjort mig väldigt illa. Jag har inte förlåtit eller glömt men för nåt år sen accepterade att det hade hänt och det va upp till mig vad jag ville göra med mitt liv. Personen är oviktig nu då jag tagit kontrollen över situationen.

nej hatar kan jag inte säga att jag gör.. men det finns såklart människor jag inte tycker om.. som gjort mig illa på många sätt.. men hata e ett för starkt ord för vad jag känner för dem

Jag kommer bara på två personer som jag avskyr som pesten. Men annars kommer jag inte på fler… Eller hatar dem vet jag inte, har inga känslor för dem. Dem är bara luft för mig nu.

Jo, jag har två personer jag hatar. Ett ex och min gamla styvfar. Exet har sårat och försört så mycket för mig, och min gamla styvfar har sårat både mig och min mamma så mycket. Så tänker jag på dom fylls jag av hat. Men det är inget som stör mitt liv, jag går inte och tänker på det hela tiden, så jag har inget behov av att förlåta heller.

hmm de finns många människor jag skyr som pesten, sen finns de de människor jag knappt tål en längre stund.men hatar någon tror jag inte att jag gör, orkar inte lägga ner den energi som krävs för att hata andra. folk jag inte gillar behandlar jag som luft, de finns inte.

Hat är ett starkt ord…Hat kan styra en så man mår dåligt..Jag tycker inte om människor som är falska och opålitliga..Sådana finns i min omgivning och dom undviker jag att träffa och att tänka på..

finns ett par som jag inte tycker om, men jag hatar dom inte..
hata gjorde jag innan min pappa dog . insåg efter de att de finns bättre saker att lägga sin tid och energi på , som att älska :)

Hatar många.. som gjort mig illa…

Jag hatar ingen, tycker de känns så onödigt att gå runt och hata någon för något som redan hänt. Då kan jag lika gärna gå vidare med mig själv och lägga tid på så mycket bättre saker. Hat är bara en energitjuv och de tär bara på en själv.

Jag tycker mindre om en del människor, men de är inget jag ödslar tid på att tänka på. Mitt ex är ett avslutat kapitel och oviktig för mig, jag har mitt liv och mår bättre än förut.

Håller med #4 i allt som sägs.

Jag hatar två personer.

Jag hatar inga människor men avskyr falska sådana. Som går bakom ryggen på en samtidigt som de låssas att allt är så bra så.
Jag avskyr en kompis som pesten för att hon ljugit för mej och inser inte att jag fattat det utan fortsätter. Som skickar sms till mej om att hon ska ta livet av sej, att hon vill låna pengar av mej. Bara för att jag är lycklig så ska hon försöka förstöra det. Ingen annan ska vara lycklig om hon inte är det. Usch!, säger jag bara.

En från högstadiet, hon har fått många chanser, men nu ignorerar jag henne om jag ser henne.

Hatar ingen person, men hatar vissa beteenden.

jo min mor och några gamla klasskamrater och före detta kompisar/pojkvänner

Jag hatar ingen. Människor som gjort mig så illa är inte ens värda att hata. De slutar helt enkelt att existera i min värld. De finns inte.

Oj, oj, oj, ja det finns en alldeles särskild person som jag hatar väldigt mycket!

En person som svikit mig, gått bakom ryggen en gång för myket och betett sig som en komplett idiot (på ett elakt sätt, man kan ju bete sig som en idiot på ett gulligt sätt också) börjar jag första hata ett tag och sedan försvinner den personen helt ur min värld. Slutar existera och kan aldrig mer göra mig illa (eller förbannad för den delen)

Hat är ett så fruktansvärt starkt ord för mig. Jag har blivit illa behandlad, sviken men jag känner inget hat. Visst finns det ju de som jag inte tål att se mer än någon minut, men jag hatar inte någon specifik.

Dock hatar jag vissa inställningar och handlingar. Ex zoofili, våldtäkt mot barn mm. Skulle jag diskutera med en människa som helhjärtat står för något av detta, ja då kommer jag nog hata.

Hatar ingen, även om jag haft mina plågoandar som ung så hoppas jag att de mognat och vet bättre nu. Varken vill eller orkar jag vara långsint. Sen finns det ju mer eller mindre främlingar som beter sig illa mot mig eller andra och dessa stiger knappast i aktning..

Jag hatar en person. Honom skulle jag göra allt jag kan för att sätta käppar i hjulet för.

Sen finns det 3 personer som jag verkligen avskyr. Verkligen, verkligen avskyr. De har förvrängt sanningen, ljugit och snackat skit. Dessutom kan de inte stå för vad de gjort. Tyvärr träffar jag på dessa personer då och då i ett visst sammanhang.

Jag hatar  en person som lurade min familj på pengar och gick in på dödsbokonto och tog pengar. Fy vad lågt!!

Jodå, jag hatar det mesta här i världen, även enskilda personer. Vår VD på företaget jag jobbar på, som är en tvättäkta idiot (i ordets moderna betydelse) som inte ser längre än näsan räcker. Han verkar tro att alla vill försöka lura honom hela tiden. Det sista var att han ville att alla bilar på firman skulle hastighetsbegränsas till 90 km/h… Med tanke på att vi kör mest i stan känns den åtgärden lite onödig…

Senast idag var det ”panik”. Vi skulle leverera till en kund och oj oj oj vad bråttom det var. När vi väl var där, hos kunden alltså, visade det sig att det inte var mer bråttom än att vi kunde komma tillbaka och installera på onsdag nästa vecka (men vi insisterade på att få komma redan på tisdag).

Så är det alltid, nästan. Ingen koll alls, bara trumpeta ut att allt är panik. Inget som ger arbetsro direkt.

Sedan gick det rykten om att han ville stämma facket för den senaste centralt framförhandlade löneökningen på ynka 679 kr/månad eller så. Han har även kallat oss ”robotar” under en diskussion med vår närmsta chef. Fast vi känner oss nog mer som slavar, i och för sig.

Nej, ett stort jävla kok stryk skulle gubbjäveln ha, varken mer eller mindre. Eller jo, MER hade inte skadat. Prygling medelst cykelpump hade varit kul att se.

Oj, glömde ju nämna att det finns ytterligare några halvfigurer på företaget som är ganska allmänt hatade. Mannen med den bruna tungan exempelvis, om någon fattar vad jag händelvis kan mena här. Närmare 40 papp i månaden för att göra… ja, vad gör fanskapet egentligen? En gång körde han fast med en truck i gruset utanför fabriken. Han försökte dra loss en med sin egen bil… ha ha ha, önskar att jag hade varit där då, menjag kom senare och då villa han att jag skulle dra upp honom med min firmabil, en Vito. Testade att dra lite försiktigt, eftersom han tjatade så, men märkte ju direkt att det var som att försöka dra bort Globen eller liknande… Tvärstopp alltså. Då säger den dåren att jag ska försöka få loss honom med ett ryck! Vem hade fått skulden om jag försökt att göra det? Han? Nej, jag så klart, så jag avstod. Han försökte själv senare med en Sprinter, som är något större än en Vito, men det var givetvis lika tvärstopp då, vilket jag tycker att normalbegåvade människor borde fatta direkt. Men har man nästan 40 papp i lön kanske man har tänkt färdigt.

Nej, det finns ingen människa jag hatar eller avskyr. Det finns personer jag tycker mindre om, men jag hatar dem inte.

Under många år hatade jag verkligen min pappa, men jag har släppt det nu och det känns skönt…jag har förlikat mig med tankarna och accepterat läget. Kommer kanske aldrig att förlåta men acceptera. Vi har ingen kontakt idag.

Nu hatar jag ingen men visst sedan finns det månniskor som man tycker väldigt illa om….

#16. Det var bra skrivet! 

Jag hatar inte heller någon, däremot ogillar jag en del personers beteende emellanåt. Det finns personer i mitt liv som har betett sig så illa, att jag har valt att dessa personer inte längre har tillgång till mig och mitt liv.

nej, jag hatar nog ingen, även de som gjort mig väldigt illa kan jag inte hata. Eller jo förresten. Jag kan nog påstå att jag hatar chefen. Eller hatar kanske är fel ord, men tycker väldigt illa om. Det har slagit mig flera gånger att jag inte skulle bli ledsen om han blev överkörd på väg till jobbet. Jag skulle faktiskt bli väldigt glad. Det känns hemskt.

#29 Vad har chefen gjort?

Bagateller egentligen, lovar saker han inte håller, ändrar mina arbeten utan att be om lov, går inte prata med och ljuger så det står härliga till. Han förstör hela vårt företag och allt vi gör, samt att han får oss att skämmas genom att kontakta kunder m.m och prata privata saker bland annat. Det låter som väldigt fjantiga saker att bli arg över, men när det är flerea saker om dagen, varje dag, år efter år, så blir man grymt less.

#31 Låter inte som en chef jag hade velat ha!

#32, nej faktiskt inte! *hoppas vidare på bilolyckan* Nej urs vad hemsk jag är, vad fruktansvärt det vore om jag skrivit så och så hände det strax efter.

#33 Jag har tänkt så om vissa också, sen blir man rädd att "tänk OM" då hade man nog inte mått så bra

Hata är ett starkt ord, men jag AVSKYR min sambos lillsayster:/ hon är snart 15 år och beter sej hur illa som helst och snor saker från mej och kallar mej diverse fulsa saker. hon har snott smink, rakhyvlar, parfymer, SKOSNÖREN:S, hårspry, kläder och massa mer…

har starka bevis men hon nekar…

henne ger jag inte mycket för.

SweGizmo; pratat med hennes föräldrar? Så kan det ju inte gå till.
vad säger din sambo?

#36

har pratat med både mamman och pappan, min sambo vet också o det och gillar det inte heller. men det känns lixom som om det inte finns ett skit att göra åt det. kan ju säga att föräldrarna är inte så bra på att ta tag i denna dottern, hon är svår, hon kallar ju till och med pappan för bögjävel och sin mamma för fitta utan att dem ger henne en bestraffning:/behöver jag nämna att hon bodde på foster-hem i 6 månader för 2 år sedan. denna familjen har mycket problem i bagaget tyvärr:/

#37 Vad hemskt. Sånt ska man ju som förälder ta tag i.
Du bor väl i alla fall inte med henne :)

#37 jag bor med henne varannan helg:/ bor med min sambo i hans pappas lägenhet och dem är där varannan helg. sedan är pappan hos sin tjej när syskonen inte är här. så typ ja, vi bor ju med henne lov och varannan helg tyvärr. skit jobbigt.

Hon är uppe halva nätterna och får hon inte som hon vill så blir det ett jävla liv vilket inte är så poppis när man bor i en lägenhet med massa grannar. grannen under oss klagar för minste lilla dessutom.

hon plockar aldrig undan efter sej heller:/ skölja ur sin disk och ställa i diskmaskinen är helt omöjligt för henne. Min sambo har en till lillasyster som är 12, hon är inte alls sån, hon är bara jobbig som en vanlig 12 åring om man säger så.

#39 Stackars er! Ni kan ju inte göra mycker när inte ens föräldrarna gör det. Hon borde nog åka på militärskola ett tag ;)

#39 låter kanske hårt men ett kok stryk hade nog inte skadat för lilla fröken. ärligt talat om min kille hade haft en sån syster så hade jag nog satt ner foten o talat om för henne precis hur de ligger till, rör hon mina grejer så kommer hon åka på däng, tar hon inte reda på sin disk osv så får hon äta på skitiga tallrikar de är inge mer med det. ont ska med ont fördrivas.

de är ju bara att hoppas att din kille o hennes pappa backar upp dig när du säger att du är less på henne o en ändring måste ske!

#41 Våld löser inget, även om man kan tro det ibland.

#41 jag har skällt ut henne, det har jag, men inget blev bättre av det. Pappan är konflikträdd så han backer varken upp sin dotter eller mej:/ och min sambo vet inte heller vad han ska göra.

jag vågra inte gå på för mycket, jag äger ju inte lägenheten:/ det är ju pappans egentligen även fast vi sköter lägenheten:/ så jag skulle mer eller mindre kunna bli utslängd utan vidare. Lite jobbigt.

Äta på smutsiga tallrikar hade ju gått om hon inte hela tiden går och tar nytt. och låter vi all disk stå så skulle man inte kunna använda diskbänken.

uch:( nu blir jag depp.. självklar kommer dem imorgon och ska vara här hela helgen. Jag funderar på att fly hem till min mamma:/

#43 Ett tips då. Köp papp tallrikar och göm det andra.
förstår att du sitter i en jobbig sits, eftersom du inte tillhör familjen egentligen. Man kan inte göra så mycket då.

#43 pinsamt att gömma tallrikar och dyligt för pappan:s men ja, tanken var ju rätt bra.

egentligen skulle jag vilja ta henne på bar gärning när hon tagit något och skälla ut henne efter noter.

#45 Haha jag vet att ni inte kan göra det på riktigt ;)
Ja, det hade nog varit bra, att ta henne på bar gärning NÄR ANDRA är där. Annars kan hon bara rååneka sen.

#45

ja:s sist så hade hon tagit mina skor och plockat ut mina skosnören!! hon och sin kompis sprang in och ut genom dörren och fifflade med något på utsidan, både jag och sambo såg det, men vi visste inte vad så vi lät dem vara.

sedan på dagen hittar jag inte mina skor! letade som fan och anade vad som hade hänt. kollade på utsidan och ja, där låg mina skor, utan skosnören, gömda under massa kraffs! UNGJÄVEL.. (blir arg bara av att tänka på det)

sedan blånekade hon det och kallade mej jävla särbarn och grejer:s även fast vi hade sett dem stå utanför och fiffla med något, önskar att jag bara hade sett mina skor då.. hon skylde på att hon "Rökte" fast vi såg inga cigg;( vi vet att hon ljuger, men det går ju inte att bevisa. ja, hennes föräldrar går med på att hon röker;( korkat det med.

hatar o hatar vet jag inte… men jag känner avsky mot mitt x o önskar honom allt ont här i världen!

#47 oooh vad jag hade kokat!
Du är stark som klarat det hittills :P

#42 kalla mig gammaldags men vissa ungar förtjänar stryk. vissa vuxna med. en "vän" till min bror gick in o snattade pengar från mig i mitt eget hem, jag kom på honom i handlingen o han fick sig en smäll. sen dess har han aldrig stulit något mer från oss. för han vet vad som gäller. fast nästa gång hade snuten fått hämta honom oxå, oavsett vad hans morsa säger.

#43 o vad är det med dagens konflikträdda föräldrar! va trött jag blir.. känner fler i din sits, både som är syskon med problembarnet o som bara bor med barnet, där föräldrarna inte törs göra något pga skuldkänslor o annat. de är alltid svårt för en utomstående att göra något, så ja vet inte vad du ska göra.. jag hade försökt ta en diskution med pappan ändå och din kille o säga att nu är du less på allt, någo måste hända! de är ju trots allt hennes pappas ansvar att ta hand om henne.

#50 Men det är olagligt att lägga händer på en annan. Du hade kunnat bli anmäld och åka dit. Är det värt det?

#50 Mhmm:/ jag hade nog velat flärpa till henne, men jag kan lixom inte:/ slå skiten ur henne skulle jag aldrig gjort men ja, du fattar.

Jag sa till min sambo att jag åker hem i helgen pga han syster, då blev han lite sur och ledsen. så kanske han kan ta tag i det nu helgen om jag har tur. han kan ju förklara för sin syster att jag åkt hem pga henne.

#51 ja de hade varit värt det alla gånger! han är en sån som skiter i alla andra, bryr sig inte ett dugg om vad man säger oavsett om man är vuxen, polisen skiter han i han har redan ett register där. därför valde jag att klappa till honom, de språket förstår han.  de kanske inte är rätt alla gånger, men för honom var det den enkla handlingen. han stjäl fortfarande av sina andra vänner, både pengar o kläder o annat, men inte av min familj.

Hat är ett starkt ord och en stark känsla. Det finns personer jag ogillar, olika mkt, men jag skulle inte kunna påstå att jag känner/engagerar mig så starkt att jag hatar.

Det finns ingen som jag känner så för, den starkaste negativa känsla jag har för ett fåtal andra personer är djupt förakt.

SweGizmo; Då håller jag tummarna!
Fast risken är ju att det inte blir något av det just för att det är hans familj och han fegar ur

Nej, det finns ingen människa som jag hatar.

De människor som gjort mig illa eller svikit på ena eller andra sättet ödslar jag inte tid och energi på. Altså kan jag inte ens säga att jag tycker illa om dom, dom finns helt enkelt inte i miitt medvetande…..

Har svårt att hatra saker över huvutaget. Men det fins väll någa som jag tycke lite illa om men har inge som hälst lust eller ork att läga enegi på att hata nån.

Jag har hatat mycket i min dag och ser ingen som helst anledning att förlåta. Hat är en positiv kraft - det är kärlek som vänder ryggen till - och liksom vrede en underbar energikälla.

Men med tiden har avståndet ökat till personerna jag hatat, så de har blivit allt mindre intressanta. Jag skulle fortfarande inte bry mig om att pissa på dem om de brann, men jag ids inte hata längre .

Jo hatar ju nån jag var tillsammans med ett kort tag han både behandlade mig illa och stal från mig. Är inte värd nått annat än hat,

Nej inte rent hat. Tycker väldigt illa om någon, men hat är så starkt.

Hata för mig är ett starkt ord som knappt existerar. Ordet hata har jag bytt ut till ordet hemsk kan man säga.. Det finns massvis med hemska personer i mitt liv som jag en gång älskat men gjort mig så mycket ont att dom inte förtjänar min respekt eller medkänsla. Dom är hemska, men jag hatar dem inte. Jag är däremot glad för deras skull att dom har lyckats bra i livet, för jag missunnar ingen nåt.. men mig förtjänar dom inte och jag har ingen respekt för dom :).

En gång i tiden hatade jag, var så arg inombords. Sen en dag kände jag att det räckte. JAG mår inte bra av att gå runt med den ilskan. Så nu skakar jag av mig det mesta, livet går ändå vidare :).

Jag kan inte säga att jag hatar någon, men det finns personer som jag aldrig skulle kunna tänka mig att ha ens som en liten del i mitt liv igen. Jag är inte en långsynt person och lever i nuet, men jag ger inte heller nya chanser till dom som gjort mig tillräckligt ont eller som jag vet att jag inte kan lita på av någon anledning.

Förut skulle jag ha sagt att jag hatar vissa människor, men nu vet jag att dom inte är värda att påverka mig så mycket så jag har lagt dom och hatet bakom mig.

Har hatat, hatar inte längre. Det finns bättre saker att lägga ner min tid på, och min definition av hat har förändrats, det är ett mycket starkare ord nu än när jag kände det.

Jag hatar ingen. Det finns naturligtvis människor jag inte kommer överens med och de jag inte trivs med att umgås med. Men jag hatar dem inte, jag undviker att ha med dem att göra bara.

jag har svårt för att säga säga hata men det finns två personer som jag undviker starkt och har vädligt lite respekt för. den ena träffar jag aldrig så det är ju ganska lätt. är värre med person nummer två som ingår i killens familj…

Tycker ju väldigt illa om rasister och andra typer av trångsynta människor. Folk som generaliserar när det gäller viktiga saker och liknande…

Nej, jag kan inte säga att jag hatar någon, eller rättare sagt, jag försöker att undvika det. Jag blev överfallen och nedslagen för många år sedan. Killen som gjorde det hatade jag ett bra tag, fastän jag inte visste vem det var. Hade blodiga fantasier om vad jag skulle göra med honom om jag träffade honom igen. Kände att jag under en tid blev mer aggressiv när jag var ute på krogen och så, lättare till att börja bråka. Men jag såg honom aldrig mer och till slut insåg jag att jag var tvungen att släppa hatet och sluta tänka på det. Jag blev betydligt lugnare och allt kändes mycket bättre efter det. Visst kan jag tycka illa om vissa personers beteende och jag skulle säga att jag har en väldigt stark hederskänsla eller vad man skall kalla det, men jag aktar mig noga för att hata någon, det skadar mig mer än det skadar dem.

Kan ju säga att jag avskyr rasister:p Tycker det är så fantastiskt trångsynt att inte gilla någon just pga ursprung. Det finns en hel jävla uppsjö med anledningar för att inte gilla någon, men vissa saker är genuint korkade att göra det för.

Det fanns en person som jag verkligen hatade, min kompis styvpappa. Men han tog livet av sig… 

Ogillar/har svårt för kanske, men inte hatar.

Finns några personer ja, som kommer med sina lögner, sårar andra osv, såna människor avskyr jag, inte hatar kanske,  men avskyr.

Nej, känner inget hat längre även om det finns personer och handlingar jag tycker illa om. Däremot har jag hatat när jag var yngre, det handlade om personer som gjort mig och min familj illa. Med tiden har jag dock släppt den känslan och gått vidare. Det är inte samma sak som att jag förlåtit men det tycker jag å andra sidan inte att man behöver.

Jag hatar inte någon, men det finns personer som jag inte tycker om. Men därifrån och till att hata, är steget långt.

Jag hatar min ena moster, som jag förövrigt slutat kalla släkting. Hon har gjort mycket dumt mot mig, bla ljugit för mig när min mamma låg på dödsbädden om min mamma, hotat mig om diverse saker och telefontrackaserat mig till den grad att jag starkt övervägde att polisanmäla.

Vi har varit ovänner i typ 3 år, och kan fortfarande inte vara i samma rum utan att det blir en ordentlig konflikt eftersom hon medvetet provocerar mig. Är det släktfest och hon kommer, kommer inte jag, bjuder min familj över henne så kan de glömma mig på samma fest osv.

Aldrig i livet att jag förlåter henne! Dessutom är kvinnan rasist, bara det är nog för mig.

Nej, jag kan inte påstå att jag hatar någon. Hat för mig är något mer än att ogilla en person. Hat tar över ens tankar på ett helt annat sätt, vad jag har märkt hos andra som har använt sig av det ordet. Jag har aldrig varit med om sådant.

Första tanken som slog mig var "klart det finns, jättemånga" men sen när jag tänkte efter så är jag inte helt säker. Finns folk som jag ABSOLUT inte klarar av, av diverse grejer. Speciellt en kille som är en "vän", eller snarare bekant, som slänger ur sig det ena och det andra utan att tänka på konsekvenser. Jag har flertalet gånger blivit sårad djupt av hans ord, och hatat vissa handlingar han gjort - men tror inte jag hatar hela honom.

Jag hatar inte längre. Det är så skönt att kunna säga det nu.

Jag har vissa människor som har gjort mig illa men jag hatar dom inte, jag ber för att dom ska se den rätta vägen och till dess så undviker jag dom. Det tar så mycket energi ifrån mig att envisas engagera mig så jag släpper dom och går vidare.

Finns två människor jag avskyr, avskytt i flera år och med goda orsaker- jag undviker dem helt enkelt och skulle inte tilltala dem om de så stod och viftade mitt framför nosen på mig, inför självaste kungen. De vet att jag hatar/avskyr dem. Jag går inte runt och tänke rpå dem så jag mår faktiskt inte dåligt av det. Jag har dock inget att vinna på att förlåta och släppa in dem i mitt liv. Jag vet dock att det är pga mentala problem och sjukdom som de är som de är så jag har även medlidande för dem….där..någonstans…djupt…inne.

Jag har i flera år hatat en av mina föräldrar. Jag hade mycket ilska mot den föräldern i säkert över 8 år. Numera känner jag inte något hat men jag vet inte heller vad jag känner just nu….

Jag ogillar väldigt många från mina skolår, men hata vet jag inte, men jag vill gärna inte träffa dom igen. Det är människor som inte visat respekt till mig medan jag alltid varit en person som alltid visar respekt till alla. När man då inte får något överhuvudtaget tillbaka blir jag riktigt irriterad, vilket jag fortfarande är och nog kommer vara resten av mitt liv känns det som… Lite illa kanske, men det känns som att jag behöver det, att veta vilken sorts människa jag vill vara och vilka sorts människor jag inte vill vara vän med liksom.

Det finns ett ex som jag verkligen hatar. Hon har gjort mig så illa och skadat mig så oehört mycket psykiskt. Tack vare henne blev jag en helt annan människa på gott och ont. Det är tur att hon bor 20 mil ifrån mig. Hade jag träffat henne idag vet jag inte vad jag hade gjort (är 5 år sedan vi var tillsammans).

Sedan avskyr jag vissa från skolan, men det är gamla tider och väldigt längesedan, men det kan mycket väl poppa upp i skallen ibland.

Där finns några som jag träffat som bett om ursäkt och jag har accepterat deras ursäkt fast det satt spår på mig.

Nej, inte alls. Varken hatar, avskyr eller ogillar någon. 

Finns nga personer jag verkligen avskyr, men bara en som jag hatar.

Jag hatar min lillebror och min lillasyster.

#84 Hatar? Hur kommer det sig?

#85

Inte hatar, men avskyr. De har förstört så mycket och är efterblivna och dumma och elaka. Bortskämda och ouppfostrade och allt.

#86 Så där säger man inte att någon är efterbliven! Och speciellt inte om sina syskon.
Om du känner som du gör, prata med dina föräldrar istället.
Faktiskt elakt att skriva som du gjorde nu :/ Då är ju inte du snäll själv

#87

De är inte särskilt snälla mot mig heller.

#88 Men du kan ju inte skriva att dem är elaka när du inte är så snäll själv genom att skriva så?
Man måste diskutera saker osv, prata med syskonen (om dem är tillräckligt gamla) och även sina föräldrar :)

#89

Vid vilken ålder är tillräckligt gammal?

Nej, det finns folk jag tycker är förskärckligt jobbiga och undvikar, men inte hatar jag någon.

Har känd hat t.ex mot George Bush när han startade irakkriget, så var jag så förbaskat jväla arg att jag kunde spotta på tvn. Och jag kan även känna hat när någon med makt står och säger något som jag tycker är så totalt förfärligt fel och uselt för att rädda sitt eget enseende eller tjäna pengar.

Nej, jag hatar inte någon. Det slår bara tillbaka på en själv, den andre personen mår inte dåligt av det.

#92 Beror inte det på vad du gör med ditt hat:p?

#92 Hur skadar det någon om du går runt och hatar denne? Om du skadar den beror det inte på att du hatar personen som denne mår dåligt, utan för att du skadar denne.

#94 Hat är en extrem drivkraft. Finns nästan ingenting som är så starkt som hat. Hatar man någon så brukar man se till så personen får det jävligt.

Fast då är det på grund av att du skadar denne som personen mår dåligt, inte att du hatar denne som sagt.

Du kan skada folk utan att hata dem också.

#96 Men det är som sagt hatet som gör det. Annars vore det att säga att man älskar någon - men det man gör åt den man älskar inte räknas till det:p

Handlingar är direkt relaterade till känslor för det mesta.

De människor som jag inte passar mig rent "kemimässigt", behandlar mig illa, eller liknande - ignorerar jag, har upptäckt att det är mycket enklare att vända ryggen till för att gå sin egna väg. Som om denna människa inte finns eller har funnits. Orkar inte lägga tiden på människor jag inte trivs med, inte ens i tanken. De är inte värda min uppmärksamhet, inte ens i tanken i form av hat.

Tycker hata är ett väldigt starkt ord och så starka negativa känslor har jag inte för någon. Det finns folk jag ogillar, folk jag stör mig på och vissa som är ingenting för mig.

Ja , de finns två , som jag verkligen hatar , dom sa att ja oh en kompis mobba hennes dotter oh dom hitta på en massa vi gjort , medans dom satt oh snacka skit om oss på fb ,

Nej, jag hatar ingen. Finns inget positivt i att lägga sådan energi på en människa som har gjort en ont. Man gör sig själv bara en björn-tjänst.

Jag är reserverad, men jag skulle aldrig kunna hata någon.

Sedan är det viktigt att skilja på sak och person.

Men det finns saker jag hatar, som en del gör. Men det var inte frågan.