Jag är nog ganska lik honom på det sättet, har minimalt behov av att mysa eller säga sånt. Är helt enkelt inte sådan men det betyder ju inte att jag inte känner dessa saker ändå.

Att försöka ändra på någon slutar ju sällan bra, det bästa är nog bara att fortsätta visa känslor och vara lite kramig själv utan att för den delen överdriva för att väcka reaktion.

Känns lite som att man får acceptera eller göra slut, jag hade i alla fall inte blivit glad om någon försökte ändra på mig, det jag är trygg och bekväm med. Man är ju så olika :)

Min kille är lite som din men av oss två är han den som är mest gosig och fysisk- däremot är att få en åsikt eller liknande- mission impossible.

Det är hur folk är, man får/måste acceptera dem för vem de är (han accepterar väl dig?) och lära sig älska det/fördelarna eller gå vidare. Detta beteende störde och gnagde på min självkänsla mycket i början efterosm jag kom från andra typer av relationer…

Speciellt när jag tänker på mitt ex…som varje  dag överöste mig med kärleksbetygelser, alltid påpekade hur jag såg ut, hur söt, rar, go, snygg, sexi etc man var. Frågade jag om en frisyr, kläder osv så kunde han prata om det. Hur mycket han älskade mig fick jag höra ofta, utan att själv föra det på tal. Jag blev även bedragen flera gånger av denna silvertungade person och vi är ju uppenbart EX idag. Blev vår relation bättre, pga detta snack? nej…men saknar jag det ibland? Ja. Han var romantisk och otroligt bekräftande för mit tego, men vår relation var aldrig så bra och tryggt som min relation är idag.

Man kan bara ändra sig själv. Jag valde att släppa på min egna "krav" (snarare förväntningar) för bekräftelse, sen rpatade jag även ut med min pojkvän (5 år tillsammans nu) och jag fick förståelse för hans situation (som du själv har pratat med din, han har svårt för det och ni har varit tillsammans ETT år). En sak kan du ju känna dig trygg med, han gör/säger inget "bara för att". När han väl säger det så kommer det att komma ur ett ärligt hjärta? Han låter som en man som inte slösar på sina ord, det betyder inte att inga känslor finns där. 

Så du får fundera kring dina behov av att höra kärleksintygelserna, vad det är du saknar, vad det är din nuvarande ger dig i övrigt. Varför du ebhöver det, litar du på honom? Lycka till!

Tack så jättemycket för era svar. Har gjort lite "analys" själv oxå. Vet att jag behöver mer "gos" än vad han behöver.

Men måste bara berätta en sak i allt detta nu… jag tycker han ska osv.. o han e som han e , lite mildare ja osv… jaa nu hade jag satt mig för detta o sade till mig själv.. bägär inget osv..

Kommer hem till honom iförd en ny "vinterkeps" (jättecool tycker jag)  Och han utbrister… Haha va e de du har på huvet?!!!

Och jag svarar… Är det nåt fel eller… e den inte fin eller??

Då säger han, Joo har bara inte sett den innan…

Men hallå här kan ja tycka o har svårt för att inte bli ledsen…

VARFÖR inte bara säga… oj va fin keps/hatt/mössa du skaffat dig =) ????

Fattar inte detta… o samma att han klagar alltid på alltng… men hallå om jag stör så, så gå… men NEJ inte så han menar… grrr jag fattar inget snart =)

Han säger aldrig när nåt e positivt… påpekar bara när nåt e dåligt… och även när nåt e positivt så får han det att likna negativt av mig… (som denna mössa)

Tycker att du ska säga rakt ut hur du känner, inga krusiduller. Han är antagligen inte medveten alls om detta och hur det han säger förstås, hans familj kanske är så mot varandra utan att de reflekterar över det. Hade en pojkvän en gång vars familj alltid mobbade varandra, alltså inga smånyp eller halvtaskiga ord utan det var grova grejer, haha. Tyckte att de var oerhört elaka och kände mig sårad när de även började så mot mig, visade sig att det var så de visade sin kärlek till varandra. Knäppt för min del som inte alls var van men för dem, som annars har svårt att säga Jag älskar dig osv, så var det ju helt naturligt :)

Nu behöver det ju inte vara så, men det är ju värt ett försök om du vill vara med honom.

Tack WickedAlly oxå…  Jo jag har provat de alla metoder,,, men jag tror nog mest denna med att bara älska honom för vad han är… inte reta mig på allt han gör eller inte gör… Jag får helt enkelt älska honom för vad han är  =) Mina funderingar finns där ändå, å han lär inte slippa dem hehe =)

Sund inställning :)

JAg sa åt min kille en kväll när han sa en negativ grej (för han tenderar att reagera MYCKET rkaftfullare på negativ stimulans än positiv ) "Jag är med dig för att må bra och får du mig inte att må bra när d säger sådana där saker….vad är då för mening med detta? börja tänka på att du ska säga positiva saker." Detta sa jag i samband med när han sa en negativ sak åt mig. JAg bad hoonom fundera på vad han faktiskt sagt…..Att jag inte accepterar att bli neddragen i sådan skit när ja ghar så många andra som är positiv aoch får mig att må bra som jag då hellre kan umgås med. Att JAG behöver folk som stöttar mig, jag behöver att HAN stöttar mig- precis som jag alltid finns där för honom och ACCEPTERAR honom precis som han är (jag kritiserar väldigt sällan hans sätt/utseende/skola/val i livet etc).

Så nu påpekar jag det när han är för negativ och tro fan, han har faktiskt börjat tänka sig för lite mer, jag upplever iallafall att han är mer jämn och positiv. "En negativ sak, nu vill jag höra något positivt" bruka rjag säga. :P Han har en vidrig tendens att förklä komplimanger i en vriden,. mörk humor…

Grejen är att jag fortf inte kan förändra honom men nu vet han var jag står och jag har gett honom chansen, så nu kan vi skratta åt det för jag vet att han inte gör det för att vara elak. Din kille tyckte nog inte om kepsen, eller tyckte att den var söt men kanske inte supersnygg? :) Han märkte att du gillade den och ville uppenbart inte säga sin åsikt om den. Hur skulle du reagerat om han sagt att dne var ful? Iblad är också VÅRT sätt att reagera mot kritik/uppmuntran en orsak till hur folk väljer att bemöta oss (eller deras tidigare erfarenheter av hur folk bemöter dem- tex om hans ex/syster/mamma/moster/kusin var dramaqueen som alltid skulle få sin vilja igenom- så har det ju format honom.). Hmm.. Men var öppen som WickedAlly säger.

Men här är det som sagt, acceptera eller lämna, välj dina fighter. Du ska inte låta dig själv ledas in på den negativa banan/tankar. Haft ex som skulle sagt rakt ut "fy fan vilken ful mössa, iofs kan jag inte tänka mig vilken mössa som skulle få dig att se snygg ut" ;) (menar, det kunde vara VÄRRE!!).

SÅ ful är jag inte, men ett sådant stort socialt missfall har jag dejtat. Menar bara att …."han slår dig iallafall inte" he he he. Fokusera på hans positiva sidor. Ingen är perfekt.

Det är lätt att man själv slänger på sig offerkoftan eller låter sig dras ner i en engativ spiral när man är med negativa människor- det är bara att biffa upp dig också. Vet du at than int emenar illa så sluta att ta åt dig det negativa. Det är han sätt att vara och du sätte rner foten när han går för långt.

Fokusera på bra saker, men säg ifrån direkt, när han säger något du faktiskt inte kan låta gå vidare. Nu sa han ju inget elakt om kepsen, du irriterade dig på det han INTE sa - jag tycker du överanalyserar/överreagerade, MEN du reagerar ju utifrån hans beteende i en större bild- som du förklarat här i tråden och då blir en sådan "liten sak" rätt stor. I den stora bilden var det inte märkligt att du reagerade som du gjorde.

Nästa gång han säger något idotiskt så ta upp om hur hans negativa kommentarer tär på dig och meningen med en relation i dina ögon (bekräftelse, stöd, uppmuntran). Du kanske inte får honom att kommentera dig positivt (sådant sitter märkligt nog långt inne för många) men det kankse får honom att tänka till innan han säger dumheter.

Hm nu blev det en himla massa text, men hur är din kille på att själv ta emot positiv respons, blir han väldigt rörd, tycke rhan det är pinsamt, struntar han i det. Kan han ta komplimanger på ett bra sätt? :)

Jag hade likadant med mitt ex som jag även var förlovad med.. jag var som du; jag vill ha psykisk kärlek, ha komplimanger och så.. fick aldrig det fast jag sa att jag behöver höra varför han älskade mig osv. Han sa att jag skulle ge han tid för han hade svårt att säga känslor.. jag gav honom 2,9år sedan stack jag. Jag insåg att jag också är viktig, om jag är en persom som måste få höra komplimanger och sådär så är det det jag behöver och kan inte min partner ge mig det så passar vi inte.

Lika mycket som någon kanske behöver ha mycket sex behöver någon få psykisk kärlek.. kan man inte mötas på vägen så funkar det nog inte :/.

Jag är så tacksam för era svar o utlägg.. visst de blir långa ibland ;) Men annars får man inte fram vad man vill o tänker =).. Tror jag behöver "bromsa" mina "tycken" o möta honom lite där i mitten nånstans… Vi får se, det blir kanske bra så småningom… O nu e de jul… ha en go sådan önskar jag er alla =)