min erfarenhet av "psykopater", (efter idogt studerande av amerikanska skräckfilme roch svenska deckare ;) ), all sorts of är "spring fort som fan åt motsatt riktining", tyvärr. Människor som manipulerar och oftast står tillg runden för vilken såpopera som helst….är det vad man i längden behöver om man själv har en ryggsäck att släpa runt på? Nej tack.

Svek, svek och mer svek. Du hör ju själv, ibland har han inga känslor. Ibland kan han ika gärna bli arg på ert gemensamma barn och bli sadistisk mot hen eller få för sig att avliva er fmailjs hund/katt för att just då: hade han inga känslor. Säger inte att han inte förtjänar kärlek, säger bara: Är det här vad du behöver? Ni rä ett stöd för varandra men…

Min tanke, utifrån erfarenheter- att en relation ska inte vara strulig, jobbig och en kamp där en går med tvivel och sårade känslor större delen av tiden. Att ett förhållande kan få kriser är EN sak, men det ska inte vara som O.C, en kris varje avsnitt :P

Det br ska överväga det dåliga- med 99.99% så man med lätthet kan mota bort det jobbiga tillsammans. JAg är mer rädd att du, just för att du mår dåligt och får känna dig behövd av honom- söker stöd hos honom…. fast om du mått bra skulle du också veta att det här är inte rätt för dig, inte egentligen.

Jag levde med en psykopat och det har satt spårt i mig för resten av mitt liv. I efterhand FATTAR jag inte allt han fick mgi att göra. Efterosm man blir manipulerad så fattar man det knappt innan man är långt borta från relationen…eller som i mitt fall, andra påpekade hur fel vår relation var.

Var försiktig.

Sen kan alla människor faktiskt koppla bort "känslor" under vissa omsätndigheter. Frågan är varför han gör det och när. :) Psykotiska drag för mig är egoism, manipulativt beteende, lögner, lögner, lögner och ja, bristen av empati och sympati (kan vara bra på att FEJKA det men den ÄKTA varan finns inte där).

Frågan är NÄr har han känslor: Att gråta är inget svårt öfr en psykopat, att bli upprörd (när det gäller mot deras egen person) är inte heller en svår sak. Allt som ses som en direkt ttack mot dem själva osv- tex blir arg på en snubbe som sabbar för dig- blirinte arg för att snubben sabbar för dig, utan för tt snubben har mage att sabba för HANS flickvän. Därmet ett hån direkt mot honom. Förstår du hur jag menar? Manipulativt. Men är enda problemet under 3 år att han inte alltid säger "jag med" varje gång du vill ha bekräftelse med ditt "jag älskar dig" så …ser jag inga större problem, faktiskt  :)

Om han är typen som kokar kattungen för du råkar komma sent hem från krogen så ska du nog vända klacken och ta någon som är lite mer normal, men om det bara är att han inte visar kärlekskänslor och empati när du gråter men håller av dig för det mesta så kan det väl fungera. Anledningen till att han inte visar känslor kan ju helt enkelt vara så att han har fått lära sig att det gör man inte som man, att han gjort det tidigare och blivit djupt sårad eller liknande. Så som ovanstående säger, allt beror på NÄR han har känslolösa perioder och vad det beror på samt hur långt han går.

Personligen så blir jag alltför vaksam när jag är med folk som påvisar att de inte har kontakt med sina egna känslor för de är oförutsägbara och instabila. Jag vill känna att jag förstår personen och kan förutsäga en reaktion på en given situation men det har med mitt kontrollbehov att göra.

"En psykopat är med en enkel förklaring en person som saknar förmågan att känna empati med sin omgivning. En psykopat vet vad som är rätt och fel, men tycker att han står över de regler och normer som finns i samhället. Han saknar vad man normalt kallar samvete.

Psykopaten vet vad han vill och är beredd att göra vad som helst för att få sin vilja igenom. Psykopaten tar gärna åt sig äran när saker går bra men ser till att andra får skulden för misslyckanden.

Psykopaten är en farlig person att bli osams med eftersom psykopaten kommer göra allt som finns i hans makt för att få sin vilja igenom. Du kan aldrig vinna mot en psykopat. Det enda du kan göra är att isolera dig från psykopaten. Dvs se till att du slipper direkt kontakt med personen. "

http://www.psykopat.se/psykopat.php

Det gäller ju att vara säker på sin sak att han är faktiskt en psykopat så han inte bara är en sådan person som inte är van med att öppna upp sig och prata om sina känslor. Man ska inte dra alltför hastiga slutsatser.

På basen av det du skrev kan man inte riktigt dra slutsatser att han ens har psykpatiska drag. Om du eller han inte har läst på om psykopater innan så kanske det är dags att göra det nu.

Har han fått denna diagnos? Eller det är som han själv hittat på? En psykopat är det dygnet runt, inte ibland som du skriver att han är.

Tack för alla svar! Intressant läsning.

Nej, han har inte fått någon diagnos utöver Borderline PS. Detta är som han har sagt till mig och som jag också märkt av. Men som #3 beskrev så stämmer symtomen inte riktit in på pyskopati. Han har helt enkelt svårt att visa känslor i vissa situationer. Men som sagt så har han uppriktigt sagt att han faktiskt älskar mig. Jag TROR att detta beror på att han blivit hjärtekrossad så pass många gånger under sitt liv, samt är ex-kriminell och då levt under mordhot. Inte världens bästa merit och många av er tänker säkert "SPRING!" Men jag får tillägga att han numera inte håller på med sådant utan kämpar med att plugga upp sina gymnasiebetyg och dessutom går han hos kurator för att få hjälp med sina psykiska besvär.

Jag blev lättad av att läsa allt det ni skrivit kan jag säga. Jag vet nu med säkerhet att jag inte tänker lämna honom bara för att han har sina svårigheter. Jag vill ge oss en chans. Men som ni också skrivit så skall man inte acceptera och stå ut med hur mycket som helst.

Hur som helst, tack igen för era svar!

Nu jobbar jag med personer som fått diagnosen psykopat, och jag skulle aldrig ge mig in i ett förhållande med en.. De är absolut inte dåliga människor per automatik, men de är otroligt svåra att läsa av. De är ofta riktigt smarta, och kan spela kärleksfull och medmänsklig - om det gynnar dem.

Jag måste nog också vara psykopat för att jag säger mm när någon säger att dom älskar mig. ;-) Jag har svårt med det där. Det är liksom ingen fråga och då blir jag oftast så att jag säger mm istället. Men jag har lärt mig att man skall säga samma sak tillbaka.

#5 Jag har hört flera, däribland någon väldigt nära, som haft en relation med någon med bordeline. De säger alla samma sak, SPRING DÄRIFRÅN! Borderliners kan tyckas ha en del psykopatiska inslag, eftersom de växlar så från att vara manipulativt vänliga, snälla, och att fullkomligt upphöja den andra personen, till att vara kränkande, känslokalla, och elaka. Det är inte lätt att bryta sig ur en sådan relation, speciellt inte om man själv har problem av något slag, de har en tendens att verkligen etsa sig fast i ens liv. Jag råder dig att avsluta relationen väldigt snart.

#8 Jag har själv haft diagnosen Borderline PS sedan tre år tillbaka så jag vet på en del plan hur även han fungerar - genom att jag vet hur jag fungerar. Det är inte lätt att få det att fungera mellan två psykiskt sjuka människor, verkligen inte. Men det känns liksom redan försent att lämna relationen. Jag har försökt flertalet gånger att avsluta allting men det har väl hållt i max två veckor innan någon av oss brytit ihop och tagit upp kontakten pånytt. Vi KAN inte VILL inte vara utan varandra. Trots att vi som sagt har våra svårigheter. Jag känner igen det där du skrev om att han ena stunden sätter mig på en pedistal för att i nästa vara näst intill elak. Men jag håller på att lära mig att inte ta allting så personligt hela tiden, utan ta hans nycker med en nypa salt. Men återigen, man skall inte acceptera hur mycket skit som helst. Jag kommer dra en gräns och jag skall försöka vara stark!

Någon med Borderline kan vara svår nog att leva med, och jag tycker man ska vara väldigt försiktig med att psykopatförklara folk. Om det är så att ni har svårt att avsluta relationen trots att en/båda egentligen känner att det vore bättre (det låter lite så i #9), så kan det ju ha att göra med den starka separationsångest som följer med Borderline.

Jag undrar också om det räcker med att gå hos en kurator för att lära sig hantera sitt liv och sina känslor i hans situation. DBT är ju det bästa för att verkligen få användbara redskap för att hantera känslostormarna.

Jag går själv i DBT och har gjort det i snart ett och ett halvt år med goda resultat. Han däremot får inte lov att gå i den sortens terapi eftersom han röker hasch på regelbunden basis. De säger att han inte kan ta till sig det som de lär ut om han är påtänd. Så han får "nöja sig" med kurator.

Men han har läst mycket om sin sjukdom och hur man gör för att hantera svårigheterna så det har blivit mycket bättre än vad det var tidigare kan jag lugnt säga. Det är fortfarande väldigt svajigt, ja, men jag tror på honom.

Det värsta med allt är väl att jag inte har "rätt" att må dåligt efter jag "ju har det så bra". Jag kan alltså inte vända mig till den enda personen jag vill vända mig till när jag får jobbiga tankar i huvudet. Detta gör mig både arg och ledsen och jag kan inte förstå hur man kan vara så.. så.. egotrippad? Han slänger mig i hundskit och övertalar mig om att det är guld.

Klart du har rätt att må dåligt, varför känner du så?  Låter inte som att ni egentligen är bra för varandra. Ibland kan känslorna finnas där men man måste se till helheten och en kärleksrelation ska innehålla BRA saker, stötta en, vara en hjälp (på riktigt). Ni båda mår dåligt och har skov där ni drar ner varandra.

Det är ingen tävling i vem som mår sämst. Du mår dåligt -punkt.