Tror inte det är helt ovanligt man förlorar kontakten när nån blir med barn en del Kvinnor går så upp i det här med barnet och sin familj att de glömmer allt annat + de vill ha ofta skaffa sig vänninnor i samma situation och prata barngrejer med. Min syster fick sitt första barn för några månader sedan hon är mycket mycket äldre än din kompis och har en massa åtaganden (jobb, styvbarn mm) men har ändå gått upp i bebisgrejen till 100% handlar bara om vilken barnvagn man måste ha, babygym etc. glömmer nästan bort allt annat.

(tror även en del tjejer i förhållanden ser singeltjejkompisar som ett potentiellt hot, speciellt ifall deras eget förhållande inte är så bra som de låter andra tro det är)

Jga tycker det är en självklarhet att din väninnas familj betyder allra mest för henne.

Att hon sedan sa detta i en otrevlig ton är en annan sak.

Man förändras när man får barn. Andra saker i livet blir viktiga och man kan kanske inte satsa helhjärtat på gamla vänner längre.

Givetvis behöver man inte tappa kontakten men det är svårt att vara så tajt med någon annan när man har en familj.

Fast när jag skaffar barn skulle jag snarare tänka tvärt om; att även om jag skaffar barn och familj, så är mina vänner fortfarande extremt viktiga, även om det kommer va lite mycket nu … Det kändes som att bli dumpad fast värre

#3 Jo, så tänker nog de flesta innan man sitter där och inser att det var nog inte så lätt.

När min bästa vän skaffade barn så förändrades vår vänskap men inte till nåt negativt. Vi träffas mer sällan men har kontakt med varandra via sms. Nu när hon e gravid med sitt tredje o jag med mitt första så pratar vi väldigt mycket graviditet. Så jag tror inte det beror på själva barngrejen utan hur vännen är som person. Verkligen jätte tråkigt att du förlorat din bästa vän pga av det o jag förstår att du e sårad

flera av mina vänner har börjar skaffa familj, och det finns inte lika mycket tid för det man gjorde innan. först och främst ska hela vardagen ställas på sin spets när barnet kommer, allt vänds upp och ner och helt plötsligt finns det en till liten person som är så otroligt mycket större än allt annat. har man till på köpet jobb och partner måste det komma i första hand.

jag har inga barn själv, men jag har ett väldigt krävande jobb, och en sambo. i första hand kommer alltid det. när jag jobbat en hel vecka och knappt sett min sambo mer än vid middag och när vi säger god natt vill jag spendera lite tid med honom. tack och lov är mina vänner i liknande situationer, med egna familjer, jobb, barn och allt runtomkring. vi lägger ingen skuld i att vi kanske inte har tid att hitta på saker jämt. när vi träffas tar vi vid där vi slutade senast, även om det periodvis kan gå lång tid mellan gångerna. jag har haft vänner som inte kunde förstå att det inte är på samma vis som när vi gick på gymnasiet, när vänner var det viktigaste som fanns i livet. dom vännerna har försvunnit på vägen eftersom dom inte kunde acceptera att jag inte har vare sig ork eller tid att ge dem 100% uppmärksamhet, och att även en fika efter jobbat blir svårt för jag har ingen ork.

min tolkning av det du skriver, och det är enbart hur jag tolkar din text så det kan vara helt galet. är att du vill vara hennes vän, men du har inte släppt det som hände innan. du vill att hon ska visa i handling att du betyder något för henne, men helt ärligt, vad ska hon bevisa? jag tror att du får plocka av dig offerkoftan och inse att er relation kanske kräver en nystart, medan du är kvar i gammalt groll. ska ni kunna återuppta er vänskap får du lägga det som hänt bakom dig, inse att spelreglerna ändrats på vägen, att ni inte kan få tillbaks exakt det ni hade tidigare och att du kanske inte kan komma i första, eller andra, eller ens tredje hand i hennes samlade livspussel längre, och vad spelar det för roll? livet förändras, liksom ens prioriteringar, och de vänner man sitter med när barnen är vuxna är de som klarade av att anpassa sig i alla stadier i livet.

försök att inse att du kanske inte kan få tillbaks det som fanns, för så länge som du vill dit kommer du bara bli besviken. försök börja om istället.

Låter som att du nog är en ganksa intensiv vän också TS :) Det är min tolkning. Vad utlöste att hon kände sig tvungen att klargöra att hennes liv faktiskt förändrats? Du måste ju också vara en bra vän opch acceptera att det självklart finns mindre tid för dig och att en kvinna som får sitt första barn går ganska upp i det? Själv älskar jag barn så att mina vänner fått banr har faktiskt bara förstärkt vår vänskap, genom barnet. Du måste acceptera att vänskapen förändrats för att få behålla den. Att bli sårad över att familjen ebtyder MEST är…ja märkligt. Det är vl ändå självklart att en mamma älskar sitt barn över det mesta?

Betyder ju inte att hon inte älskar dig med, men på ett annat sätt. Du låter som en svartsjuk kompis/partner :) Jag lider dock med dig i din förlust. Att partnern inte kommer fört för dig har jag förstått, däröfr är det kankse svårt att förstå hur hon känner och tänker. Du borde sluta bli sårad (lättare sagt än gjort, jag vet, det kräver jobb) över en sådan sak och vara en bra vän själv och ställa lägre krav på din väninna, eller skaffa en utan familj.

Folk förändras och utvecklas genm livet, även väsnkaper. KAn vänskapen inte anpassa sig så försvinner den. Håller med #6 (och alla andra för den delen).

Lycka till!